HASTIGHET has³tig~he²t, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3 c, förr äv. i bet. 6 a) -er; pl. best. -erna ((†) -tren SWEDENBORG Reg. 127 (1718)). ( hastig- 1527 osv. hastog- 1526. hastug- 1526) 1) till HASTIG 1: skyndsamhet l. snabbhet med vilken ngt göres l. sker o. d.; numera nästan bl. i uttr. angivande större l. mindre grad av snabbhet. Linc. (1640). hastighet i ärenders behandling. WETTERSTEDT convOrdb. 63 (18229. Den hastighet, med hvilken människosläktet för närvarande tillväxer. EkonS 2:48 (1894). (†) Thå wardher himmelen medh en stoor hastugheet gåendes. 2 Petr. 3:10 (NT 1526; Bib. 1917: då skola himlarna med dånande hast förgås). jfr ANDHÄMTNINGS-, ARBETS-, AVKYLNINGS-, AVSVALNINGS-, ELD-, FILTRER-, FILTRERINGS-, FÖRBRÄNNINGS-, KRISTALLISATIONS-, SEDIMENTATIONS-, SKJUT-, SÄTT-, TELEGRAFERINGS-, TRYCK-HASTIGHET m. fl. – särsk. a) (†) till HASTIG 1 a α, i fråga om språkljud: korthet. Vokalens hastighet. LEOPOLD i 2 SAH 1.110 (1801=. b) (†) till HASTIG 1 b, i uttr. med hastighet, skyndsamt, övergående i bet.: omedelbart, ofördröjligen, genast. Maria .. gick vpp j bergx bygdena medh hastogheet vthi Iude stadh. Luk. 1.39 (NT 1526; Bib. 1917: bagav sig skyndsamt till en stad i Judeen). Ath the skynde them (dvs. sig) med hastigheet hiit vp nær vj them pa kallendis varde. G1R 4:128 (1527). c) (†) till HASTIG 1 c, i uttr. med l. i hastighet, plötsligt, oväntat. Han .. (vör hava) agt paa Söffuerin norby at han icke noghen stadz med hastughet giör noghen anlop in paa then landzsendha. G1R 3:301 (1526). RP 3:120 (1633). HUMBLA Landcr. 6 (1740). 2) (numera knappast br.; se dock a) till HASTIG 1: skyndsamhet i handlande o. d. på grund av brådska, förhållandet att det är l. att man har brådt, brådska. Gudh skop ingen hastigheet. SvOrds. A 8 a (1604); jfr GRUBB 17 (1665); jfr HAST 2 c. Dette föruthan hafue vij i denne hastigheet inte att schrijfue. A OXENSTIERNA 2: 4 (1606). Af hastighet. Posten 1769, s. 409. Emedlertid hoppas jag Du ursäktar hastigheten. Jag skall en annan gång skrifva dig till ett ganska sirligt bref. TEGNÉR (WB) 1:314 (1804). CANNELIN (1921). – särsk. a) (i sht vard., fullt br.) i uttr. i hastigheten, förr äv. i hastighet, i brådskan, på grund av brådska; äv.: av förbiseende; stundom närmande sig bet. 5. Secreteraren (har) i hastighet icke lest (brevet) GUSTAF II ADOLF 551 (1632). (Pompes o. Snushanes konterfej) blefvo i hastigheten qvar förgiätne på Wyrgen. CARL XII Bref 53 (1702). Han glömde i hastigheten sin hatt. AUERBACH (1909). b) (†) i uttr. i ahstighet, i stor l. största hastighet, i (stor) brådska. (Jag) skreff .. i störste hastigheet .. till E(ders) H(ärlighet). ANNERSTEDT UUH Bih. 1:176 (i handl. fr. 1621). Jag stod fördenskull straxt up, kastade kläderna i hastighet på mig. De Foë RobCr. 104 (1752). 3) till HASTIG 2, om den (större l. mindre) snabbhet med vilken ngn l. ngt rör sig l. förflyttar sig l. förflyttas l. kan röra sig l. förflytta sig. Carl Gustaf, som med blixtens hastighet.. inbröt i Holstein, fann... EKELUND 1 FädH II. 2:6 (1831). Vålnaden ilade med vindens hastighet fram. CARLÉN Repr. 324 (1839). Täflingarna i slätlöpning äro af tvenne slag: täfling i hastighet på kortare afstånd och i uthållighet på längre Tldr. 1881, s. 34. MELIN Vik Saga 221 (1910). (†) Månge ibland them (dvs. lapparna, äro) så snälle Schilöpare, at the i hhastighet kunna inhämta the snällesta Älgar, Renar, Hiortar och Biörnar. RUDBECK Samolad 12 (1701). – särsk. a) (†) i uttr. med hastighet, snabbt. Norrby, som med hastighet kommer in på Teatern. GUSTAF III 2:10 (c. 1785). b) (mindre br.) i fråga om person l. levande varelse överhuvud: förmåga av snabb rörelse, snabbhet. HAZELIUS Förel. 115 (1839). Stridshästen har två egenskaper: hastigheten och anloppskraften. SYLVAN vial 1:171 81863). c) (i sht i fackspr.9 om den större l. mindre snabbhet varmed ett föremål, särsk. maskin l. maskindel l. fordon l. farkost l. projektil l. fallande kropp o. d., rör sig l. förflyttar sig. Man wet hastighetren innom samma tid och kulornas tyngder. SWEDENBORG Reg. 127 (1718). Hastigheten kan betraktas som förhållandet mellan vägen och tiden. WIJKANDER Fys. 1:21 (1886). Man (kan) genom den dubblan excentriska in- och utflyttbara kuggvexeln erhålla 8 olika hastigheter. PriskatalW Sonesson 1895, s. 35 (i fråga om fräsmaskin). Fartyget uppnådde vid provresan en hastighet av 19 knop. AUERBACH (1909). Vagnen är byggd och avvägd för de höga hastigheternas påfrestningar. SDS 1928, nr 51, s. 3. jfr BEGYNNELSE-, BREFPOST-, EGEN-, FALL-, FAR-, FLYG-, FÄRD-, INLOPPS-, KÖR-, MEDEL-, OMKRETS-, PERIFERI-, RÖRELSE-, SEKUND-, TÅG-, UTGÅNGS-, VIND-, VINKEL-HASTIGHET m. fl. 4) till HASTIG 3: egenskapen att vara snabb l. ivrig i sitt handlande o. d., snabbhet; rörlighet; numera bl. (mindre br.) med bestämning som angiver i vilket avseende ngn är snabb l. rörlig. CA EHRENSVÄRD (SVS) 1:137 (1782). Fransk hastighet och légéreté. SCHÖNBERG Bref 1:XXXVIII (1809). De alltid rådande egenskaper i hennes (dvs. fru Lenngrens) skrifter äro originalet, naturlighet, .. hastighet, ledighet och enkelhet i uttrycken. ROSENSTEIN 2:123 (1819). Hastighet i uppfattning. ÖSTERGREN1926; angivet ss. mindre vanl.). 5) (†) till HASTIG 3:bristande omtänksamhet, förhastande, obetänksamhet, oaktsamhet; jfr HASTIG 1 d. BtSödKultH 12:7 (1591). Detta (dvs. trolovningen) .. ähr (icke) skiet uthj Hastighet uthan medh begges på båda sidor betänkiande. VDAkt. 1665, s. 665. Friherre Rålamb klagar öfver en del Rådsherrars hastighet och obetänksamhet. SCHÖNBERG Bref 3:140 (1778). 6) (numera knappast br.) till HASTIG 4. egenskap(en) att lätt o. ofta bliva vred, hetsighet, häftighet. VRP 1706, s. 66. Varer så god och håller styr på edar hastighet. LAGERSTRÖM Tart. 89 (1730). En medfödd hastighet i lynnet och äfven otålighet (kunde ibland) röjas (hos drottning Sofia Magdalena) ROSENSTEIN 2:76 (1813). (Lewenhaupt) fann den förre (dvs. Piper) oaktadt dess hastighet, öppen och vänlig. BL 8:6 (1842). CANNELIN (1921). – särsk. a) (†) konkretare: yttring av häftighet. Vi vilje ej tala om hans husliga dygder. Några små hastigheter afräknade, besatt han dem i hög grad. AJourn. 1814, nr 264, s. 3. b) övergående i bet.: (plötslig) vrede; jfr HASTIG 4 slutet; numera bl. iknappast br.) i uttr. i hastigheten, i vredesmod; äv.: av överilning; jfr HASTIG 5 slutet. SthmTb. 23/11 (1584). Effter Bengt Ollsson ij hastighet slogh bondenn blouithe, sackfelltis hann till 4 m[ar]k[e]r. TbLödöse 487 (1603). Kungens hastighet är som Lejons grufliga rytning. NICANDER SalOrdspr. 44 (1760). I hastigheten slog han mig. SCHULTHESS 1885. 7) (†) till HASTIG 6: egenskapen att vara brådskande l. av brådskande natur. Ytterst angaf Hs. H. Gr. Excell. om sina resas hastigheet, huru han (osv.) ANNERSTEDT UUH Bih. 2:55 (i handl. fr. 1691).