HEDEN he³den², adj. -det; -ndne, -dna. adv. (tillf.) -DET (NERMAN SvHednLitt. 30 (1913). (hed(h)an(n) (ss. förled i ssgr) 1535–1556. he(e)d(h)en 1528 osv. hedn 1621. n. -et(t) 1528 osv. -it 1691. -ent TurÅ 1919, s. 195. -nad, sg. best. , TIÄLLMANN Profvis. A 7 a, B 7 b (1692)) [fsv.
heþin, motsv. d.
heden , isl.
heiðinn, fsax.
hēthin, fht.
heidan (jfr t.
heide), feng.
hǣþen (eng.
heathen); jfr got.
sō qinō haiþnō, den hedniska kvinnan; sannol. till germ.
haiþ(i)na- med bet. "till skogsbygden hörande" o. dyl., avledn. av
haiþio (se
HED), o. alltså tidigast avseende skogsmarkernas ociviliserade (för högre religionsformer främmande) inbyggare (jfr senast E
i
ArkNF 44:86 ff. (
1928)). – Formen hednad har uppkommit gm felaktig anslutning till p. pf.
-former på
-ad. – Jfr
HED,
HEDENHÖS, HEDNING, HEDNISK]
[HEDEN 1]
1) (
numera, utom i förbindelse emd tid, bl. i vitter stil, ngt ålderdomligt l. arkaiserande)
hednisk. Jtt hedhett ock forderffuat riike. G1R 5:166 (
1528).
Våre hedna förfäder odlade sitt språk genom skaldekonsten. V RYDBERG i Sv Tidskr. 1873,
s. 492.
Heden tro och sed. SVENSÉN Jord. 120 (
1884).
Under heden tid. WISÉN i 3SAH 4: 190 ((
1889).
Studier över Svärges hedna litteratur. NERMAN 1913;
boktitel). – särsk. (
†)
i substantivisk anv.: hedning. O PETRI Sacr. 1 b (
1528).
Hedna fordom dyrka / Fru Frigga ok Astrild. LUCIDOR (
SVS) 239 (
1672).
SCHULTÉN Rol. 57 (
1887).
[HEDEN 2]
2) (i fråga om ä. folkliga föreställningar) om barn som icke var döpt, odöpt, "okristnad". VDAkt. 1650,
nr 30.
RÄÄF Ydre 1:117 (
1856).
medan nyfödt barn är hedet .., må .. icke elden slockna på spiseln, att ej barnet .. (
bortbytes) af trollen.
HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1:191 (
1863).
[HEDEN 3]
3) (i fråga om ä. folkliga föreställningar) om kvinna som efter barnsäng ännu icke blivit kyrktagen. VDAkt. 1652,
nr 30. Hustru Elizabeth Hansdotter.. ligger heeden på barnsängh.
VRP 1688,
s. 348.
EWIGSTRÖM (
c 1900). i
Landsm. VIII. 3:385.
[HEDEN 4]
4) (
i fråga om ä. förh.)
som tillhör en längesedan förgången (hednisk) tid; ss. förled i ssgr. [HEDEN 5]
5) [jfr t. heidnische arbeit, heidnisches werk i motsv. anv.]
som är av österländskt ursprung l. utförd i österländskt mönster; ss. förled i ssgr.
Ssgr(i allm. till
1):
A
(utom i fråga om ä. förh. bl. i ssgrna
HEDEN-HÖS o.
HEDEN-TIMA:
– (
4)
HEDEN-GRUVA.
( heden- 1764 -1842. hedna- 1904) (i fråga om ä. förh.)
om gruva som härstammar från längesedan gångna tider (i sht, enligt folklig uppfattning, den hedniska forntiden).
WESTERDAHL Häls. 41 (
1764).
NoraskogArk. 5:10 (
1904).
jfr 2 VittAH 8:167 (
1794, 1808).
– (
5)
HEDEN-LÄRFT. (
förr)
om lärft av österländskt ursprung l. med österländskt mönster; jfr -VÄV. OxBr. 11:701 (
1637).
Därs. 749 (
1640).
– (
5)
HEDEN-SÖM,
r. l. m. [jfr y. fsv. heden söm]
(
förr)
benämning på ett slags silkesbroderi av österländskt ursprung l. med österländskt mönster. GripshR 1546-47. GripshInvent. (1553). Fatab. 1912,
s. 213 (i fråga om ä. förh.).
–
HEDEN-TIMA, äv. -TIMMA. (heden- c.
1600 osv. hedna- 1854.
-tima (-tijma) c 1600 osv. -timma 1814–1906.
-timme 1790–1807) (numera bl. i vitter l. poetisk stil) om tid som föregick kristendomens införande i Norden, (nordisk) forntid; bl. i förb. med prep.
av, från, i o.
under.
BUREUS Suml. 39 (c
1600).
Den lag, som i dedentima varit i Svithiod gällande. STRINNHOLM Hist. 2:386 (
1836).
GEIJER I. 6:344 (
1844).
ÖSTERGREN (
1927).
– (
5)
HEDEN-VÄV. (
förr)
vävnad av österländskt ursprung l. utförd i österländskt mönster; jfr -LÄRFT GripshR 1546-47. Alter klede aff gamell hedann weff. GripshInvent 1556. jfr
SILKES-HEDENVÄV.
B
†:
C
[ssgstypen väsentl. utvecklad ur den best. formen i sådana sammanställningar som hedna tid, skara o. d.]
(
i sht i fackspr. l. i religiöst spr.)
: –
HEDNA-BARN.
[HEDNA-BARN.ssg 1]
1) till 1: barn av hedniska föräldrar.
(
1803).
[HEDNA-BARN.ssg 2]
2) (i folkligt spr., föga br.) till 2: odöpt barn av kristna föräldrar. WRANGEL FornTid. 33 (
1926).
– (
4)
HEDNA-DAG.
( heden- 1752–1812. hedna- 1878) (i poetisk stil, numera föga br.) bl. i förb. med prep. i, om längesedan svunnen (hednisk) tid. I gamla Heden-dagar. TESSIN Bref 1:174 (
1752).
MODIN Dikt. 84 (
1878).
–
HEDNA-FOLK.
(i religiöst spr.) i sht pl. best. LILLIENSTEDT Christus 3 a (
1886).
Ett ljus för hednafolken. Apg. 13:47 (Bib. 1917).
–
HEDNA-FÖRSAMLING.
[efter gr. αἱ ἐκκλησίαι τῶν ἐϑνῶν]
församling av till kristendomen omvända hedningar. Rom. 16:4 (öv. 1873;
äv. i Bib. 1917).
–
HEDNA-GUD. hednisk gud. (
Många) tiäna alramest the stygge Hedna-Gudar.
SPEGEL GW 282 (
1685).
SNOILSKY Hex. 93 (
1887).
2NF 12:194 (
1909).
–
HEDNA-HUND. (
i sht i vittert spr.,
föga br.)
skymfande om l. till en hedning; ngn gg äv. (skämts.9 i allmännare anv. Din hedna-hünd, du pliktar med ditt blod! GEIJER I. 3:204 (
1811).
ÖSTERGREN (
1927).
– (
2)
HEDNA-HÅR.
(i fråga om ä. folkliga föreställningar) "hedningahår". ENESTRÖM Finv. 41 (
1910).
–
HEDNA-HÄS,
se HEDENHÖS.
–
HEDNA-KRISTEN,
sbst. o. adj. i sht
rel.-hist. o.
miss.-hist. om till kristendomen omvänd hedning; särsk. i fråga om kristendomens första tid; motsatt: judekristen. Dagbr kongo 267 (
1911). hednakristna greker.
Sv TeolKv. 1928,
s. 374.
–
HEDNA-LAGEN,
sg. best. hist. benämning på ett brottstycke ur en numera förlorad handskrift av västgötalagen, innehållande ett stadgande om envig.
VittAMB 1879,
s. 100 (i rubrik).
–
HEDNA-LAND.
( heden- 1688. hedit- 1691. hedna- 1813 osv.) (
i sht i religiöst spr.)
hedniskt land. The af hedenland kommo Honom (dvs. Jesus) at tilidia. SWEDBERG SabbRo 394 (
1688,
1710)
–
HEDNA-MAN,
m. † hednisk man. KOLMIDINUS Gen. A 6 b (1659).
–
HEDNA-MISSION(EN) missionsvärksamhet(en) bland hedningar. MELIN HelSkr. Gal.
2:11 anm. (
1864).
Kollekt till hednamissionen. Ljusnan 1930,
nr 114 A,
s. 7.
–
HEDNA-OFFER.
( heden- 1888. hedna- 1845 osv.) hedniskt offer. SÄTHERBERG Dikt. 1:201 (
1845, 18629. Tystnaden hörde bland annat till bruken vid hedenoffret.
SUNDBLAD GBruk 143 (
1888).
–
HEDNA-SKARA.
(i religiöst spr., föga br.) skara av hedningar. Nu lofwe Herran all then Hednaskara. Ps. 1695, 93.
Phosph. 1811,
s. 445.
–
HEDNA-STAD.
hednisk stad. Jes. 25:3 (öv. 1903;
äv. i Bib. 1917).
–
HEDNA-TID.
( heden- 1783–1894. hedna- 1710 osv.) (
numera bl. i vittert spr.)
hednisk tid; i sht förr ofta i pl., om (den hedniska) forntiden; i sht i förb. med prep. i, från o. under. PERINGSKIÖLD MonUpl. 22 (
1710).
Svenska folket under hednatiden. HILDEBRAND 1866;
boktitel).
HALLSTRÖM El. 109 (
1906).
–
HEDNA-TÄMPEL.
(i vittert spr.) Hednatemplet i Upsala. REUTERDAHL SKH 1:407 (
1838).
Fornv. 1923,
s. 113.
–
HEDNA-VÄRLD(EN).
[HEDNA-VÄRLD(EN).ssg 1]
1) [jfr fsv. af hedne værld]
(
†)
i uttr. av (i) hednavärld, från (i) heden tid. Lagförsl. 270 (
c. 1606).
Swearijke är af Hedna-Wärld sammankommit. Kyrkol. Föret.
2 a (
1686).
HYLTÉNCAVALLIUS Vär. 1:178 (
1863).
[HEDNA-VÄRLD(EN).ssg 2]
2) (
i sht i religiöst spr.)
sammanfattande, om de hedniska folken. SAHLSTEDT (
1773).
CANNELIN (
1921).
–
HEDNA-ÅLDER(N). (
numera bl. i vitter stil,
föga br.)
== -TID. JÄRTA 1:200 (
1832).
Om den gamla hedna-åldern har Olaus Petri ej mycket att förtälja. SVEDELIUS SmSkr. II. 1: 133 (
1877).
DENS. Lif 359 (
1887).
Avledn.
–
HEDENDÖME ,
n. [jfr d. hedendømme]
(
†)
till 1: hednatid; anträffat bl. i sg. best. i förb. med prep. i o. under. NEHRMAN InlJurCiv. ⁴⁶ (1729). Vissby Stadz Lag är först giord i Hedendömet. Därs. 58 –
HEDENSKAP ,
r. l. m l. n. ( heden- 1539–1906. hedna- 1850) [fsv. hedhinskaper; jfr d. hedenskab]
(
†)
till 1. [HEDENSKAP.avl 1]
1) hedendom. SCHRODERUS Kors. 565 (
1641).
KULLBERG Dikt. 319 (
1850).
HÖGBERG Vred. 1:197 (
1906).
[HEDENSKAP.avl 2]
2) sammanfattande, om hedniska länder (l. folk); jfr HEDENDOM 3. Capernaum.. lågh mitt emellan Iudiske landet och Hedenskapet. LÆLIUS Bünting [file:H0601] Re
s. 2: 17 (
1588).
RAIMUNDIUS HistLiturg. 21 (
1638).
[ 3]
3) i förb. med prep. i (l. på), Om den hedniska forntiden, hednatiden. KyrkohÅ 1909, MoA.
s. 77 (
1539).
The gamble Göters och Sweers Konungar ther rede j Hedenskapet .. Regerande wore. SVART Ähr. 46 (
1560).