HELBRÄGDA he³l~bräj²da l. häl³~, l. ~bräg²-, stundom ⁰⁴⁰ (he`lbregda (l. helbräjda) WESTE; hä`llbrä'jda DALIN; hēl- l. hä'lbräjda med grav; högt(idligt) ngn gång -bräg-; ibl. -brä'j- l. ngn gång -brä'g- ÖSTERGREN (1927)), adj. oböjl.; förr äv. HELBRÄGD l.
HELBEÄGDIG,
adj. ( hel- 1526 osv. häl- 1526–1888. häll- 1706–1730. -breigd 1730. -brigt, n. 1539. -brägd (-bregd) 1554–1880. -bregder c. 1880. -brög(d)t, n. 1543–1629. -brögder 1604. -brägda (-bregda) 1526 osv. -brigda 1629. -broghda 1526. -bryg(h)da (-e) 1526–1539. -brögda 1526–1621. -brejda c. 1750. -bredig 1604. -brygdig 1555) [fsv.
helbrygdher, helbrygdho, -brygdha (-brig-, -brög- m. fl. former); jfr fnor.
heilbrigðr; till
HEL, adj., o. fsv.
brigdha (brggdha), hastigt svänga, isl.
brigða, förändra (jfr
BRAGD); eg.: gjord frisk; jfr
HELBRÄGDA sbst. o. v. Formen
-do, -da är antingen oblik l. svag form av -
brygdher l. en adverbiellt brukad kasus av
HELBRÄGDA sbst.,]
[HELBRÄGDA.adj 1]
1) (
numera, utom i vissa ssgr, bl. ngn gg i ålderdomligt spr.; se dock d)
motsv. HEL, adj. 2; om person (förr äv. om djur), förr äv. (jfr dock b) om kroppsdel o. d.: återställd till hälsan, botad, läkt; frisk, icke sjuk l. sårad; förr äv. i fråga om hälsotillstånd av allmän o. varaktig beskaffenhet: (av naturen) frisk, som brukar vara frisk (motsatt: sjuklig, svag o. d.). The phariseer togho wara på honom, om han någhon helbrögda giorde på sabbatz daghen. Luk. 6: 7 (NT 1526;
Bib. 1917: botade). Tben helbrögda wett icke huru then siuke lijkar.
SvOrds. C 4 a (1604). Hiertat är friskt och heelbregdt. SCHRODERUS Liv. Dedic.
3 a (
1626).
(Invånarna i Brasilien) Äre store til wäxten, helbregde, longlijfwade, och aff Solenes häfftige Heta swarte. DENS. Os. III. 2: 56 (
1635).
Anställa viss prof, hvilka får frisk och helbrägd äro. BROMAN Glys. 3: 151 (
c. 1730).
SPONGBERG Soph. 21 (
1866).
ÖSTERGREN (
1927). – särsk.
[HELBRÄGDA.adj 1.a]
a) (
†)
i förb. med prep.-uttr. angivande den kroppsdel o. d. vari ngn är frisk osv. Jach (är) .. farlam j mine lemmar, helbrägd till mitt samuett. BtFinlH 3: 297 (
1554).
Iag är wäl ännu helbregd i händerna, men doch swag i fötterna. PERINGSKIÖLD Hkr. 2: 202 (
1697).
[HELBRÄGDA.adj 1.b]
b) (
numera knappast br.)
ss. attribut. OPETRI Hb. E
4 a (
1529).
En helbregda hest. BOLAVI 125 a (
1578).
Plato war en vng, frisk och helbregd Man. SCHRODERUS Albert. 4: 183 (
1638).
Menascheh Chajim kom fram till en stad med helbrägda kropp och fördubblat lidande. JudLittSSkr. 7: 41 (
1925).
[HELBRÄGDA.adj 1.c]
c) (
†)
i överförd anv. (jfr [HELBRÄGDA.adj 2]
2) om tid: då man är frisk osv. SthmTb. 27/3 (
1549).
Under sina helbregda dagar. LJUNGGREN i 2SAH 41: 287 (
1866).
[HELBRÄGDA.adj 2.d]
d) (
föga br.)
övergående i bet.: helskinnad, oskadd, välbehållen; i sådana uttr. som komma (förr äv. gå) helbrägda ifrån ngt o. d. SCHRODERUS Os. 2: 53 (
1635).
Damerna voro glada när de kommo helbrejda ur leken. HSH 7: 240 (
c. 1750).
Komma helbrägda ifrån en äventyrlig färd. ÖSTERGREN (
1927).
[HELBRÄGDA.adj 2.e]
e) (
†)
i uttr. helbrägda i tron, stark i tron. PHRYGIUS HimLif 158 (
1615).
[HELBRÄGDA.adj 2]
2) (
†)
i överförd anv. (jfr 1 c): som gör frisk, hälsosam, sund. Hes. 47: 11 (
Bib. 1541). (
I Amerika) är .. en sund och liuflig Lufft, och på många orter så helbregd, at man der icke skal behöfwa någon Läkare.
HOLM NSv. 26 (
1702).
[HELBRÄGDA.adj 3]
3) [med anslutning till HEL, adj. 1]
(
†)
om sak: hel, icke söndrig l. skadad. 2ne st lännstolar uti katedrerne befinnas helbregda. VLArk. 1804, Invent. G I
1.
A
†:
B
–
HELBRÄGDA-GÖRA,
v. (-brägd- 1587–1635. -brägda- 1640 osv.) (i högre, i sht religiös stil) göra (ngn) helbrägda, bota. HELSINGIUS O 8 a (
1587).
Helbregdagiörande kraft. BÆLTER JesuH 4: 433 (
1757).
Denna heliga hand, som helbrägdagjorde de sjuke. ROOS Skugg. 226 (
1891).
DagbrKongo 267 (
1911).
–
HELBRÄGDA-GÖRARE.
person som botar sjuka. a) (i religiöst spr.) om Kristus med tanke på hans botande av sjuka; äv. närmande sig bet.: frälsare. Må vi se till, att vi .. komme i en rätt gemenskap med Jesus Christus såsom den store helbregdagöraren och lifgifvaren för hela vår varelse. BRING Högm. 395 (
1862).
Du, Herre Jesus, .. verldens store läkare och helbregdagörare. WIKNER Pred. 353 (
1879).
b) allmännare, om person som botar sjuka gm böner l. handpåläggning o. d.; undergörare; äv. nedsättande, övergående i bet.: kvacksalvare.
STRINDBERG Inf. 52 (
1897).
Boltzius, den bekante "helbregdagörarn". Barometern 1897, nr 188, s. 2. FEHRMAN OrientK 67 (
1920).
–
HELBRÄGDA-GÖRELSE.
botande av sjuka; numera bl. dels i fråga om botande gm böner l. handpåläggning o. d., dels (i religiöst spr.) närmande sig bet.: frälsning. Linc. (
1640).
Sin egen odödeliga andes helbregdagörelse. GROSÉN (1771) hos NOHRBORG Föret. § 9. Helbregdagörelse genom tron. VerdS 153: 7 (
1907).
särsk. (i sht i religiöst spr.) i uttr.
helbrägdagörelsens gåva, gåva l. förmåga att bota sjuka gm undervärk o. d. Irving var presbyteriansk prest i London, men det var ej i hans församling som hälbrägdagörelsens gåfva .. först visade sig.
LUNDIN NSthm 233 (
1888). (
†)
Helbregdagörelsers gåfvor. MELIN HelSkr. 1Kor.
12: 28 (
1864;
Bib. 1917: helbrägdagörelsens gåvor).
Avledn. –
HELBRÄGDHET ,
f. [jfr fsv. helbryghdhohet, helbryghdoghet]
(
†)
hälsa, hälsotillstånd. En Herre .. swagh aff anda och heelbregdheet. BRASK Pufendorf Hist. 221 (
1680).