© Svenska Akademien. SAOB spalt: H676; tryckår: 1930
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
HELGDAG häl⁴j~da¹g, äv. ³~², vard. äv. häl⁴da (hä`lljdág DALIN), sbst.², r. l. m.; best. -en l. (vard.) -dan ~dan; pl. -ar.
[av nt. hell, ljus, klar (jfr HELL, adj.¹), o. DAG; jfr nt. hellige dag, ljusa dagen, hiir ist hell licht dag, här kan man se botten (i kistan o. d.). Liksom d. helligdag i motsv. anv. har ordet formellt anslutit sig till HELGDAG sbst.¹,]
[HELGDAG.sbst2 0]
sjöt. om fläck som lämnats bar vid målning l. tjärning. EKBOHRN NautOrdb. (1840). NF 6: 947 (1882).