HEM –
(II 1 a, 2 a) HEM-FARA,
v. [fsv. hemfara]
fara hem; numera nästan bl. i p. pr. o. p. pf. Vara hemfaren (till sitt land igen). Från marknaden hemfarande bönder. G1R 10: 11 (
1535).
ÖSTERGREN (
1927).
–
(II 1 a 2 a) HEM-FART.
[efter t. heimfahrt]
(
numera knappast br.)
hemfärd. RA 2: 117 (
1565).
DALIN 1852.
–
(I 4)
HEM-FARVATTEN ~⁰²⁰. farvatten i l. närmast intill hemlandet (l. hembygden). FRYKHOLM Ångm. 259 (
1881).
2NF 33: 253 (
1921).
–
(I 4)
HEM-FLOD. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
högvatten i älv l. sjö, uppkommet genom snösmältning l. rägn i de närmaste omgivningarna; motsatt: fjällflod. HÜLPHERS Norrl. V. I:
39 (
1789).
FLODSTRÖM Naturförh. 174 (
1918).
–
HEM-FLY,
v. särsk. (†) till II 3 e: vända sig till (ngn) med en bön o. d.; hemställa hos (ngn). RARP 13: 317 (1680). Ty hemflyr iag Högvördige Herr Doctoren och Biskopen .., det täcktes (osv.). VDAkt. 1722,
nr 21.
–
HEM-FLYTTA,
-ning. särsk. till II 2 a, intr.: flytta hem (till hemlandet l. hembygden); nästan bl. i p. pr. o. p. pf. samt ss. vbalsbst. BtRiksdP 1878,
I. 1: nr 26, s. 6.
Specialattaché är berättigad till gottgörelse för hemflyttning från den ort, där han varit anställd. SFS 1925,
s. 1017.
–
HEM-FORDRA. särsk. (
†)
till II 2 a: återkalla (ngn) till hemlandet l. hembygden. (Soldaterna) hemfordrades in i Swerige igen, til at andra städes brukas ther the behöffdes. TEGEL G1 1: 82 (
1622).
MANKELL Krigsm. 171 (
1865).
–
(II 1 a 2 a) HEM-FORSLA,
-ing. forsla (ngt) hem (till bostaden l. hemlandet l. hembygden); äv. med avs. på person; numera nästan bl. i pass. o. ss. vbalsbst. SPF 1840, s. 7. Hemforsling af .. paket. DÖSS o. LANNGE 245 (1908).
–
HEM-FRAKT. särsk. (
i fackspr.)
till II 2 a: hemgående frakt. JUNGBERG (
1873).
PT 1904,
nr 236, s. 3.
–
(II 1 a 2 a) HEM-FRAKTA,
-ning.
jfr -FORSLA; särsk. i pass. o. ss. vbalsbst. SPF 1812, s.
316.
2NF 26: 1051 (
1917).