HEMKOMMA hem³~kom²a, v. -kommer,
-kom,
-kommo,
-kommit,
-kommen; se
för övr.
KOMMA, v. vbalsbst.
-ANDE, -KOMNING (
†)
, LIND (
1738: hemkomning-öl),
DENS. (
1749; under hemkomst); jfr
HEMKOMMA sbst.,
HEMKOMST.
( heem- c. 1540 – 1686. hem- 1535 osv.) [fsv. hemkoma; -fr d. hjemkomme, t. heimkommen]
[HEMKOMMA.v 1]
1) till HEM II 1 a, 2 a: (åter)komma till sitt (stundom ngns) hem l. till sin hembygd l. sitt hemland, numera särsk i p. pr. o. p. p f. G1R 10: 95 (
1535).
Erchebiscop jacop .. war heemkommen ifrå Room. OPETRI Kr. 269 (
1540).
Att rosorna genast, som de hemkomma, uppackas och jordslås. LIND Egnahemsträdg. 101 (
1913).
[HEMKOMMA.v 2]
2) (
†)
) till HEM II 3 a η. [HEMKOMMA.v 2.a]
a) tillfalla, jfr HEMFALLA 1. Foregifvandes att sedan saaken är gången till hofrätten, böra och bötherna hofrätten heem komma. VDAkt. 1682, nr 172. [HEMKOMMA.v 2.b]
b) vederfaras l. hända (ngn). Att mig inthet förfång heemkomma skall. VDAkt. 1686, nr 115.
Ssgr (till 1, alla i bet.: hemkomstöl, (†) ). Anm Se vidare under HEMKOM- ssgr] .
A
[till p. pf. n.]
–
HEMKOMMIT-ÖL.
JTBUREUS (
1604) i
2Saml. 4. 35.
B
[till p. pf. pl.]
–
HEMKOMNE-ÖL.
RP 9. 39 (
1642)
C –
HEMKOMNING-ÖL.
LIND (
1738).
MÖLLER (
1745,
1755).
D –
HEMKOMNINGS-ÖL.
DÄHNERT 82 (
1746).
LIND (
1749).