HEM –
(I 2 c)
HEM-KONSULENT.
person (utbildad skolkökslärarinna o. d.) som står till tjänst med anvisningar o. råd i fråga om skötseln av hem. PT 1912,
nr 177 A,
s. 3.
2NF 36: 351 (
1924).
–
(I 2)
HEM-KULTUR.
kultur i fråga om ett hems anordning; särsk. med tanke på den mer l. mindre utvecklade smak som visar sig i heminredningen. NoK 18: 6 (
1923). En motion till sågverksarbetarnas kongress i Sundsvall om hemkulturens höjande.
DN(A) 1929,
nr 191, s. 1.
–
(I 2 d)
HEM-KVARN. (i sht förr)
liten kvarn för hemmets eget behov; handkvarn. GlTer. 6 (c. 1550). En för trampning såsom drifkraft anordnad hemkvarn, märkt 1774, från Munktorps socken. RedNordM 1915,
s. 7.
–
(I 2, 4) HEM-KÄNSLA.
känsla för l. kärlek till hemmet l. hembygden l. hemlandet; känsla av att hava ett hem ngnstädes; känsla av att vara hemma; förhållandet att man känner sig hemmastadd l. ss. hemma ngnstädes l. sammanväxt med sin omgivning som i hemmet l. hembygden l. hemlandet. De hade aldrig ngn riktig hemkänsla i den nya våningen. GEIJER I. 5: 202 (
1819). Böttiger .. erfor denna egendomliga hemkänsla, som Rom ingifver väldanade sinnen.
WIRSÉN i
2SAH 56: 105 (
1879). Jämväl på den kala klippan kan ju hem- och fosterlandskänslan slå fasta rötter och skjuta upp en frodig krona.
EHTEGNÉR i
3SAH 5: 17 (
1890).
VASENIUS Top. 1: 339 (
1912).
–
(I 2, 4) HEM-KÄR.
kär i sitt hem; äv.: kär i sin hembygd l. sitt hemland. BRAHE Oec. 67 (
1581). Nations-samqväm innebära understundom för hemkära landsmän en vederqvickelse af den art, att den ej ersättes af någon annan.
Frey 1844,
s. 327.
CALLERHOLM Stowe 114 (
1852).
SVD(A) 1924,
nr 310, s. 20.
–
(I 2, 4) HEM-KÄRLEK. (i sht i vitter stil)
jfr -KÄNSLA. Änskönt ..
(Fredrika Bremer) drog världen omkring, förde hon sin svenska hemkärlek öfverallt med sig. (
CAVALLIN o.) LYSANDER 165 (
1866).
MÖRNE Strandb. 1: 154 (
1915).
– (jfr
II 1 a,
2 a)
HEM-KÖP. (i skriftspr.) vbalsbst. till
-KÖPA.
WARBURG Rydbg 1: 147 (
1900).
Hemköp af spritdrycker. 2NF 36: 176 (
1923).
–
(II 1 a 2 a) HEM-KÖPA.
köpa hem; (ngt); särsk. i p. pf. GHT 1895,
nr 248, s.
3.
2NF 9: 60 (
1908).
–
(II 1 a)
HEM-KÖRA,
-ning (
WIKFORSS 1: 777 (
1804),
ÖSTERGREN (
1927)),
-sal (
MÖLLER (
1790), )
SDS 1895,
nr 105, s. 3).
[HEM-KÖRA.ssg 1]
1) driva l. fösa hem (boskap); äv. med avs. på person; numera nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst.
NoraskogArk. 4: 84 (
1679).
(Mycken tid) bortsölas genom oxarnes bort och hemkörande till och ifrån beteshagarne.
LAA 1813,
s. 321.
[HEM-KÖRA.ssg 2]
2) (föga br.) med åkdon föra (ngn) till hans l. sitt hem.
DALIN 1852.
[HEM-KÖRA.ssg 3]
3) intr.: köra till sitt hem; numera nästan bl. i p. pr. DALIN (
1852).
Någon nykter från staden hemkörande bonde. ÖDMAN Reseb. 141 (
1907).
[HEM-KÖRA.ssg 4]
4) med avs. på sak: med åkdon forsla (ngt) till sitt hem l. hem till ngn; numera nästan bl. i pass. (i sht i p. pf.) o. ss. vbalsbst. DAHLMAN Reddej. 92 (
1743).
Köksved levereras hemkörd. SmålP 1927,
nr 105, s. 6.
–
(II 1 a)
HEM-KÖRSLA.
körsla hem(åt); i sht i pl. VetAH 1803,
s. 273.
SFS 1920,
s. 1070.