– (I 2) HEM-SÖKN. † hemgång. OPETRI Kr. 77 (c. 1540). EkenäsDomb. 1: 135 (1649).

– HEM-TAGA, -ning. taga hem (ngt); i sht i pass. o. ss. vbalsbst.

[HEM-TAGA.ssg 1]

1) till II 1 a, 2 a. SynodA 1: 358 (1746). Den .. (på vissa håll) förekommande seden att under slåttern hemtaga boskapen (från byfäbodarna) till hembyarna. Fatab. 1918, s. 43. 2) sjöt. till II 3 a β. Vid ankarets hemtagande. UB 7: 349 (1875). 2UB 9: 626 (1906). 3) spelt. till II 3 a γ β'. Den som, då alla korten (i kasino) äro utgifna, får sista sticket, hemtager jemväl de öfriga korten. LUNDEQUIST KonstSpel. 3: 58 (1849). 2NF 26: 1329 (1917).

– (I 2 d) HEM-TAL. pedag. jfr HEM-RÄKNING. Hemtal räknades hvarje vecka. NODERMANN Profår. 19 (1902).

– (I 2) HEM-TAM. 1) (i sht i fackspr., mindre br.) som förvandlats till husdjur; domesticerad; tam. TIDERUS GrLat. 30 (1626). Spillning efter våra hemtama fåglar. ARRHENIUS Jordbr. 1: 173 (1862). 2) (ngt vard.) oeg o. bildl.: som vant sig vid förhållandena ngnstädes; hemmastadd; som fått fast fot ngnstädes; hemvan; äv. (föga br.) : hemtrevlig. SCHRODERUS Liv. 119 (1626). Jag (har) blifvit tämligen hemtam i Sidmouth. EGGEIJER (1810) i MoB 7: 152. Det hade varit så varmt och hemtamt (med gasen ss. belysningsmedel. RYDQUIST Kar. 15 (1924).

– (I 2) HEM-TAMD, p. adj. 1) (i sht i fackspr., föga br.) == -TAM 1. At mång wildiur kunna blifwa hemtamd. BROMAN Glys. 3: 352 (c. 1730). SANTESSON Sv. 202 (1887). 2) (ngt vard., numera knappast br.) == -TAM 2. ARVIDI 23 (1651). SUNDÉN (1885).

– (I 2 d) HEM-TEMA. pedag. tema givet ss. hemuppgift. SamlFörfElLärov. 60 (1869). ÖSTERGREN (1927).

– (I 2, 4) HEM-TRAKT. hembygd; hemort. ALMQVIST GMim. 3: 260 (1842). GELLERSTEDT Hult 4 (1906). ÖSTERGREN (1927).

– (II 1 a 2 a) HEM-TRANSPORT. Hemtransport (av gasvärkskox) ombesörjes à 15 öre pr hl. AB 1890, nr 51, s. 1. 2NF 33: 248 (1921).

– (II 1 a 2 a) HEM-TRANSPORTERA, -ing. i sht i pass. o. ss. vbalsbst. PERDÉN Kitunen 13 (1834). SFS 1910, Bih. nr 9, s. 2.

– (I 2) HEM-TREVEN. 1) (tillf.) == -TREVLIG 1. GELLERSTEDT Hult 129 (1906). 2) (numera föga br.) == -TREVLIG 2. Samtiden 1871, s. 6. Gatorna in mot stadens hjärta kantas länge af hemtrefna småhus. HEIDENSTAM Tank. 164 (1899). ÖSTERGREN (1927).

– (I 2) HEM-TREVLIG. THOLANDER Ordl. ( c. 1870). 1) (i Finl.) som känner sig hemma l. trives (ngnstädes)) hemmastadd. Då kan man föreställa sig, att tomtegubben här kände sig riktigt hemtreflig. TOPELIUS Läsn. 6: 131 (1884). 2) varest man trives, trivsam; varest den yttre ramen för hemlivet är ordnad på ett (enkelt o.) behagligt sätt; som på ett behagligt sätt inger känslan att man är i ett hem l. att man har det tryggt o. ombonat; äv. om person: som man trives med, som är trevlig att "i all enkelhet" sitta och prata med. Före afresan ifrån det hemtrefliga Önafors, hade (osv.). NerAlleh. 1871, nr 96, s. 3. Min brasa flammade så hemtrefligt i kakelugnen. JOLIN Ber. 4: 23 (1877). Han är ovanligt hemtrevlig (att vara tillsammans med). ÖSTERGREN (1927).