© Svenska Akademien. SAOB spalt: H701; tryckår: 1930
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
HELIUM he⁴lium, n.; best. -umet (NordT 1897, s. 36), i best. anv. dock vanl. utan slutartikel.
[efter nylat. o. eng. helium (
1869); bildat med den i namn på åtskilliga nya grundämnen använda lat. ändelsen -ium av gr. ἥλιος (se HELIO-)]
[HELIUM 0]
i sht kem. benämning på ett visst (länge blott från en linje i solspektrum känt) grundämne (en enatomig ädelgas), som första gången framställdes 1895. Heliumets upptäckare, prof. Ramsay. NordT 1897, s. 36. Radiumemanationen .. förvandlar sig (med tiden) till helium. Därs. 1904, s. 278.
Ssgr (kem.):
– HELIUM-ATOM.
– HELIUM-GAS. == HELIUM. 2NF 37: 1212 (1925).
– HELIUM-STJÄRNA astr. stjärna tillhörande den klass vars spektrum huvudsakligast kännetecknas gm absorptionslinjer tillhörande helium. VetAÅrsb. 1906, s. 185.