HIMNING him³niŋ², r. l. f.; best. -en; pl. -ar. [HIMNING 0]
(starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter; i sht i fråga om ä. förh.) == HIMMEL 6 b. VRP 15/9
1624.
Himningar (takbonader) förekomma (i förteckn. fr. 1678) endast i en prästgård (på Öland). Fatab. 1913,
s. 34. jfr
BORD-HIMNING.