HIRSCHFÄNGARE hir²ʃ~fäŋ²are, förr äv. HÄRSVÄNGARE, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. == (hersfängare 1749–1789. herzfängare 1734. hiertssvängare 1800. hiertz slänga 1796. hirschfänder 1706. hirschfängare 1753 osv. hirschfänger 1680 (: Hirschfänger Klinga)– 1743. hirschsvängare 1753–1870. hirschsvänger 1751. hirskfängare c. 1755. hirskfenger 1679 (: Hirsk fengerwäria). hirssen fenger 1672. hirssfängar 1655. hirsfängare 1741. hirssvängare 1796–1848. hirsvängare 1815. hirtsfängare (hirtz-) 1755–1795. hirtssvängare 1754. hirtsvängare 1754–1762. härdsvängare 1792. härsfängare c. 1755 (angivet ss. allm.) – 1807 (angivet ss. vanl. uttal). härsvängare 1732–1852 (angivet ss. oriktig skrivning). härtsfängare c. 1735)

[liksom d. hischfänger, av t. hirschfänger, av hirsch, hjort, o. fänger, avledn. av fangen, fånga, äv.: giva dödsstöten åt l. sticka (fällt djur) (jfr AVFÅNGA samt FÅNG 2). Med avs. på formerna hers-, härs- o. d. jfr nt. heerschfänger, till mnt. herte, hjort; jfr äv. holl. hertsvanger (harts-). Med avs. på formen hirts- o. d. jfr ä. t. o. t. dial. hirtz, hjort. Den senare leden har i ä. tid ofta uppfattats ss. vbalsbst. till SVÄNGA (jfr särsk. den vanliga formen härsvängare)]

[HIRSCHFÄNGARE 0]

(i sht förr) jäg. längre jaktkniv (kortare jaktsvärd) med enäggad, rak l. svagt böjd klinga o. kort parerstång, ofta med rika utsirningar, buren (buret) i slida i gehäng över axeln av jägare, i sht på hjort- l. vildsvinsjakt, o. använd(t) för dödande av fångat l. skjutet villebråd; numera bl. om dylikt vapen buret utan gehäng till släpuniform av hovjägmästare o. jägmästare; förr äv. mil. om liknande vapen som av vissa truppslag brukades ss. sidogevär o. ss. bajonett att fästas vid gevärspipans övre ända; förr (i sht under senare delen av 1700-talet) äv. om liknande vapen buret huvudsakligen ss. prydnad av ståndspersoner. EKEBLAD Bref 1: 387 (1655). Omkostnader (vid Linnés lappländska resa:) .. 1 st. härsvängare, liten och lätt att gå med i skogen tillika med gehäng .. 6 (daler). LINNÉ Bref I. 1: 326 (1732). LENNGREN (SVS) 2: 160 (1795). Trumslagare och pipare hade redan sedan 1720-talet .. haft hirschfängare, underofficerarne kurtzgevär och värjor. SPAK BlVap. 36 (1890). 3NF 11: 1201 (1929).

Ssgr (i sht förr):

– HIRSCHFÄNGAR-GEHÄNG l. HIRSCHFÄNGARE-GEHÄNG. jfr GEHÄNG 2 a. PH 6: 3960 (1756). SPAK BlVap. 36 (1890).

– HIRSCHFÄNGAR-KLINGA, r. l. f. (hirschfänger klinga) BoupptSthm 1680, s. 118 a, Bil.

– HIRSCHFÄNGAR-VÄRJA, f. (hirsk fengerwäria) (†) == HIRSCHFÄNGARE? BoupptSthm 3/6 1679.