HERREDAG hæ³e~da²g, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. ( herr- 1621–1797. herra- 1527–1604. herre- 1521 osv.) [fsv. härra-(härre)dagher; jfr d. herredag]
[HERREDAG 0]
(i fråga om sv. förh. numera bl. hist.) urspr. o. eg. benämning på riksmöte i vilket bl. de andliga o. världsliga stormännen deltogo; i Sv. under 1500- o. 1600-talen, stundom ännu under 1700talet, äv. användt om större riksmöten vid vilka äv. lägre frälsemän, borgare o. bönder voro närvarande (i denna bet. under 1600- o. 1700-talens lopp småningom ersatt av RIKSDAG); förr äv. om andra möten mellan stormän (från samma land l. olika länder). Utskriva, förr äv. (ut-) stämma herredag. SthmSkotteb. 1521,
s. 224.
Ati (dvs. att I) .. forscriffwet haffwe en almendelig herre dagh ath stondha wti kopenhaffn .. emellan Danmarkis Swerigis och Noregis rikis raadt. G1R 1: 198 (
1524).
Tå .. (konungen) Rådh sitt förskrijfuer, eller herredagher uthstemner. Lagförsl. 202 (
c. 1609). Gud vet hvad godt de uträtta på denne Herredagen.
DALIN Arg. 2: 164 (
1734,
1754) De denna tiden
(dvs. under medeltiden, i Spanien) bruheliga Herredagar .. bivistades blott af Adeln och Clericiet.
EBERHARDT AllmH 3: 345 (
1776).
3NF 1: 584 (
1923).
Ssgr(numera bl.
hist.):
–
HERREDAGS-ALLMOGE. (
†)
i herredag deltagande allmoge. RP 9: 130 (
1642).
–
HERREDAGS-BREV. (
†)
kallelsebrev till herre- l. riksdag. AOXENSTIERNA 1: 453 (
1620).
RARP 2: 59 (
1634).
–
HERREDAGS-FOLK. (
†)
herredagsmän. RP 1: 139 (
1629).
Här äv dyrt at lefva för Herredagsfolket. 2RARP I. 2: 236 (
1720).
–
HERREDAGS-KARL. (
förr)
herredagsman (i sht av bondeklassen). VinkällRSthm (
1594).
TESSIN Bref 1: 112 (cit. fr. c. 1685).
3NF 9: 928 1928;
i fråga om förh. på 1600-
talet).
–
HERREDAGS-MAN ~man². (förr)
ledamot av herredag; riksdagsman. VinkällRSthm 1594. Herredagsman af allmogen.
PH 1: 99 (
1719).
3NF 9: 928 (
1928).
–
HERREDAGS-PATENT. (
†)
kunglig kungörelse rörande herredags (riksdags) sammankallande. RP 8: 728 (
1641).
–
HERREDAGS-PRÄST. (
†)
representant för prästeståndet i riksdagen. RP 2: 99 (
1631).
BL 7: 307 (
1841).
–
HERREDAGS-PÄNNINGAR, pl. (
förr)
kam. arvode som utgick till herredagsman (i sht av bondeståndet); utskyld avsedd för detta ändamål. SynodA 2: 64 (
1812).
Begärte Bönderne, at Herrarne vele låtha dheres bönder hielpa gifva herredagspenningar. RARP 9: 125 (
1664). Då riksdagarna blefvo långvarigare, begärde och erhöllo bönderna på allmän bekostnad så kallade herredagspenningar.
FRYXELL Ber. 8: 204 (
1838).
BonnierKL 5: 690 (
1924).
–
HERREDAGS-RESA,
r. l. f. resa till herre- l. riksdag. SthmTb. 8/3 1597. NorrlS II. 4: 93 (
1641).
–
HERREDAGS-UTSKOTT. (
†)
riksdagsutskott. VDAkt. 1710,
nr 111.