HERRSKAP hær³~ska²p, sbst.¹, n. (
G1R 1: 22 (
1521) osv.) ((†) r. l. m.
RARP 7: 150 (
1660),
HIÄRNE 2Anl. 360 (
1706));
best. -et; pl. == ( G1R 4: 219 (1527) osv.), äv. (numera i sht bygdemålsfärgat) -er (HFinlH 2: 252 (1545), ÖSTERGREN (1927)). ( her- 1526–1880. herr- 1521 osv. herre- 1554–1915 (arkaiserande). här- 1531–1902. härr- 1667–1893. häär- 1620–1635. -skap (-scap, -schap) 1521 osv. -skafft(h) 1545–1612. -schapt 1610) [fsv.
härskap (her-, herr-), liksom fd.
herrskab, d.
herrskab, efter mnt.
herscap, herschap, motsv. fht.
herscaft, t.
herrschaft, till mnt., fht.
hĕr, adj., hög, förnäm m. m. (se
HERRE); i dan. o. sv. har ordet i form o. bet. tidigt anslutit sig till HERRE]
– jfr
ADELS-,
ARV-,
BOMULLS-,
BORG-,
GRANN-,
LANDT-,
LIVS-,
SMÅ-,
STADS-,
UNG-,
ÖVER-HEERSKAP m. fl.
[HERRSKAP 1]
1) (
numera bl. i historisk l. vitter stil,
med starkt ålderdoml. prägel)
härskarmakt, herravälde, herradöme (se d. o. [HERRSKAP 1]
1); makt, välde. RA 1: 240 (
1538).
Regera öfwer en Menigheet, med orättferdigheet, är mera en träldom än Herskap. Fosz 186 (1621). Förnuftets herrskap i andeliga saker. BÆLTER Christen 312 (
1743,
1748)
Litthauens benägenhet att underkasta sig svenskt herrskap. CARLSON Hist. 1: 112 (
1855).
KJELLÉN Storm. 2: 177 (
1905).
[HERRSKAP 2]
2) (
†)
område varöver ngn härskar l. är styresman; herradöme (se d. o. 4); domän; regentskap; välde; (små)rike; äv. oeg. o. bildl. Iudea medh sijn tilhöring war delat j fyra Herskap. GlMat. 14: 1 (Bib. 1541).
Svea Rike och dess underliggande Land och Herrskaper. PH 6: 4212 (
1756).
Öfverallt, i känslans, i tankans, i fantasiens herrskaper, medförde han sitt lynne, sina begär. RYDQVIST i 2SAH 12: 317 (
1827).
Den mängd af småstater och herrskaper, hvaraf .. (Tyskland) är uppfyldt. AGARDH (o. LJUNGBERG) II. 2:
353 (
1856). – särsk.
[HERRSKAP 4.a]
a) om härad. Kongl. M:tz ståttholdere, hofmester och lagförere vthi Östergötlandhi Walkebo härskap. SvTr. V. 1: 102 (
1596).
[HERRSKAP 4.b]
b) (i fråga om utländska förh.) provins (av visst slag). BRASK Pufendorf Hist. 255 1680;
t. orig.: Herrschaften). Chr. Columbus, bördig af det Genuesiska Härskapet Nervi.
HOLM NSv. 13 (
1702).
LENÆUS Hübner 139 (
1726).
Staden och herrskapet Wismar. 2RA 3: 768 (
1734).
DALIN Vitt. 4: 123 (
1739).
[HERRSKAP 4.c]
c) jordegendom l. landområde som ngn innehar ss. förläning; adelsgods, riddargods; grev- l. friherrskap; hertigdöme. HT 1920,
s. 104 (
1625). Alla Norrköpings Besluts-Gods och Herrskaper uti Sverige och Finland .. skulle
(enl. beslut år 1680) hemfalla, och .. till .. Kronan indragas.
BOTIN Hem. 2: 203 (
1756).
Wallenstein återfick sina förlorade gods, och dessutom som serskild belöning herrskapet Friedland. FRYXELL Ber. 6: 209 (
1833).
IllSvH 4: 269 (
1880).
3) (†; jfr dock
b) om sammanfattningen av de personer som ha att befalla l. råda (över ngn l. ngt), härskare, "herrar", överhet, överordnade, myndighet; äv. om enskild person: överordnad, "herre", myndighetsperson, husbonde, principal.
The togho granneligha wara på honom (dvs. Jesus) .., på thet ath the skulle .. öffuerantwarda honom herscapit och j landzherrans wold. Luk. 20: 20 (NT 1526;
Bib. 1917 överheten). Såå warder nw thetta
(dvs. det fjärde) bodhet retzlighan hollet, när man är wälwilieligha sinom fadher och modher och herskap lydog och wndherdånig.
OPETRI MenFall 27 (
1526).
Nådhelöst Herskap är Gudh leedt. SvOrds. B 7 a (1604). Grefvinnan högvälborne fru Maria Gustava Gyllenstierna såsom rådande härrskap i Dörarpe Sockn. VDAkt. 1724,
nr 325.
HOLMBERG Bohusl. 3: 415 (
1845). – särsk.
[HERRSKAP 3.a]
a) oeg. o. bildl. Sinn liufweste Herrskap, Thet dygdigste Kwinnkiön sätter then Gåtan hijt, Then som Träl är. LUCIDOR (SVS) 400 (
1674).
[HERRSKAP 3.b]
b) (
numera bl. ngn gg arkaiserande)
regering, styrelse; äv. om enskild person: regent, härskare, furste. Man seer wel huru thet pläghar tilgå ther vndersåterne wilia sielffue fördrijffua theres ondha herrskap. OPETRI Kr. 116 (
c. 1540).
De Muskowiske och flere det Ryske Rijkedtz Herskap. SUFinlH 4: 103 (
1612).
Detta Herrskapet (dvs. hannoveranska hovet, skall) hafva inlåtit sig i en eller annan förbindelse med Czaren och Dannemark. JGWERWING (1714) i 2Saml. 1: 42. De .., som uti fremmande Herrskapers tjenst äro.
PH 6: 4697 (
1757).
(General Arntfelt) togs i huldt försvar af det herreskap, som nu öfvertagit rikets styrelse. HÖGBERG Vred. 3: 413 (
1906).
[HERRSKAP 4]
4) koll., om personer ur de högre l. bildade samhällsklasserna. [HERRSKAP 4.a]
a) (
†)
herrar (se HERRE 2), herremän; herreklass(en), herrestånd(et). Swerigis Rijkis både Andeligit och Wärdzligit Herrskap. G1R 1: 22 (
1521).
(Sv.) Herskap ..
(eng.) Gentry.
SERENIUS (
1741).
Flertalet af det svenska herrskapets nu lefvande individer. ALMQVIST Fattigd. 20 (
1838). – särsk.
om barnen i en furstlig l. adlig familj; i uttr. (det) unga herrskapet o. d.; jfr 5. Then bygningen K. M. och unge herskapet pleger vare udi. G1R 22: 342 (
1551).
Han var Jnformator hos Herr Fendrich Ulfsax unga herrskap. VDAkt. 1790,
nr 524.
[HERRSKAP 2.b]
b) (
vard.)
allmännare: ståndspersoner, personer ur de högre l. bildade klasserna, "finare folk", herrskapsfolk; ofta i pl., stundom svårt att skilja från 5. SDS 1910,
nr 142, s. 8 (
1731).
Jag önskade det så stora Herrskaper måtte här bo som husen voro dyrbara til. DALIN Arg. 1: 157 (
1733,
1754)
Sedan Herrskaper mer och mer började bo i Landet (dvs. Värmland). FERNOW Värmel. 182 (
1773).
Här (dvs. i Fagerhult) är intet Herrskap. OSBECK Lah. 230 (
1796).
"Det är således din mening att göra herrskap af mig", – sade Brita. LÖNNBERG Skogsb. 178 (
1881).
När villorna började växa upp omkring stränderna, och herrskaperna .. flyttade ut. GEIJERSTAM FattFolk 2: 96 (
1889).
5)
i fråga om förh. inom de högre l. bildade samhällslagren (urspr. bl. i fråga om de högsta samhällsklasserna, senare i allt vidsträcktare anv.), om familjemedlemmarna (i deras förh. till l. i motsats till tjänstefolk, underlydande o. d.), husbondfolk(et), husbondfamilj(en); familj (ur de bildade klasserna); äv. särsk. om herrn o. frun i huset (i motsats äv. till de övriga familjemedlemmarna). Är herrskapet hemma? Tjäna hos ett förmöget herrskap. Unga herrskapet, om ett nygift par; äv. om de yngre medlemmarna av en familj. KKD 7: 196 (
c. 1685).
Utur Dammen får intet Gårdz-folcket taga sig Fisk, utan förbehålles Herrskapet allena. SALANDER Gårdzf. 164 (
1727).
Det Höga Herskapets (dvs. konungafamiljens) närvaro på Drottningholm. FISCHERSTRÖM Mäl. 18 (
1785).
Vi tjenare .. dömer ibland våra Herrskaper nästan för strängt. RISTELL Vis. 6 (
1787).
Vid frukostbordet i hotellet träffade vi ett schweiziskt herrskap. LUNDGREN MålAnt. 1: 103 (
1847,
1870)
Brefvets nuvarande ägarinna (är) herrskapet Tengströms fosterdotter. FoU 15: 153 (
1902).
LAGERLÖF Mårb. 100 (
1922). – särsk. i tilltal till herre o. fru (l. hela familjen) samtidigt; jfr
6.
När reser herrskapet? BJÖRKMAN (
1889).
SÖDERBERG Främl. 23 (
1903).
[HERRSKAP 6]
6) i utvidgad o. förbleknad anv., om (sällskap bestående av) en l. flera herrar o. en l. flera damer; numera i sht i tilltal, särsk. i uttr. mitt (ärade) herrskap! o. d., mina (ärade) damer o. herrar! Ska herrskapet redan gå? LEOPOLD 1: 512 (
1793,
1814)
Betänk, mitt herrskap, det är endast dygden, / Som genom åldrars vexlingar har skyddat / Ditt väsen. FAHLCRANTZ 2: 26 (
1825, 1864). God afton, god afton, mitt nådiga herrskap.
HEDENSTIERNA FruW 31 (
1890).
HALLSTRÖM Händ. 132 (
1927).
Det värda herrskapet. NorstedtVärldH 15: 83 1928;
ironiskt om en drottning o. hennes älskare). jfr (†) Samtlige Herrskaperne
(dvs. alla närvarande personer).
LIVIJN Lifb. 75 (
1810).
Ssgr
– (
4,
5)
HERRSKAPS-BORD.
matbord i ett herrskapshus; herrskapets bord (i motsats till tjänstefolkets l. barnens). MÖLLER (
1790).
ELFVING Kulturv. 116 (
1895).
– (
4)
HERRSKAPS-BÄNK. (
i sht förr)
bänk i kyrka avsedd för församlingens ståndspersoner. PALMBLAD Nov. 4: 16 (
1851).
Norrl.
6: 44 (
1907).
–
HERRSKAPS-FOLK.
[HERRSKAPS-FOLK.ssg 1]
1) till 4: ståndspersoner, herrskap; "fint folk". ALMQVIST Fattigd. 7 (
1838).
HALLSTRÖM Händ. 136 (
1927).
[HERRSKAPS-FOLK.ssg 2]
2) (
föga br.)
till 5; i sg. best.: husbondfolket, familjen. KLINT (
1906).
AUERBACH (
1909).
–
(1 a) HERRSKAPS-FÖRÄNDRING. (
†)
regementsförändring. MURÆUS Arndt 2: 481 (
1648).
– (
4)
HERRSKAPS-HUS. särsk.
: herrskapligt hus; "bättre" l. finare hem l. hushåll; förr särsk.: adelshem. Tjäna i herrskapshus. Om något .. Herrskaps- eller Borgarehus .. behöfver en .. Piga. DA 1771,
nr 7, s. 4.
RYDQVIST SSL 4: 268 (
1870).
– (
4)
HERRSKAPS-KLÄDD,
p. adj. klädd som herrskap. BERGSTRÖM Bild. 2: 15 (
1882).
– (
4)
HERRSKAPS-KLÄDER, pl.
CYGNÆUS 3: 307 (
1861).
– (
4)
HERRSKAPS-KUSK.
NDA 1863,
nr 268, s. 2.
– (
4,
5)
HERRSKAPS-KÖK . kök hos herrskapsfolk; herrskapets kök (i motsats till tjänstefolkets o. d.).
FRANZÉN Skald. 3: 186 (
1824,
1829)
– (
4)
HERRSKAPS-LIK,
adj. herrskapsaktig. MÖLLER (
1790).
De få möblerna, som pastorn inköpt af företrädaren, gåfvo .. (stugan) ett herrskapslikt utseende. WETTERBERGH Kapellpr. 14 (
1849).
WRANGEL Dikten 17 (
1912).
– (
4)
HERRSKAPS-MAT.
SvTyHlex. (1851). TOPELIUS Lb. 2: 196 (
1875).
– (
4)
HERRSKAPS-ORD. (
mindre br.)
ord som användes bl. i de högre l. bildade klassernas språk. CLAËSON
2: 278 (
1857).
RYDQVIST SSL 3: 280 (
1863).
– (
5)
HERRSKAPS-RUM.
för herrskapets bruk avsett rum i en byggnad. PT 1791,
nr 10, s. 3.
BENEDICTSSON Ber. 156 1885;
i fråga om en skånsk landtgård).
– (
1,
3)
HERRSKAPS-STAV. (
†)
härskarspira. LUCIDOR (SVS) 367 (
1674).
– (
4)
HERRSKAPS-VANOR, pl.
Apa efter herrskapsvanorna.
– (
4)
HERRSKAPS-VIS,
n. i uttr. på herrskapsvis, såsom herrskap; såsom det brukas bland herrskapsfolk. Leva på herrskapsvis. BÅÅTH Allf. 95 (
1884).
Avledn. –
HERRSKAPLIG ,
adj. ( -skap- 1809 osv. -skape- 1738–1755) LIND (
1738).
MÖLLER (
1755).
[HERRSKAPLIG.avl 1]
1) (
†)
till 4 a: som tillkommer "herrarna" l. herremännen. Att all herrskaplig jurisdiction i Spanien skall upphöra. SP 1809,
nr 35, s. 2.
[HERRSKAPLIG.avl 2]
2) till 4: som tillhör l. är utmärkande för l. gäller osv. herrskapsfolk; herrskaps-; herrskapslik, herrskapsaktig. BLANCHE Våln. 622 (
1847).
Der (i husbondens rum) rådde en viss herrskaplig elegans. HLILLJEBJÖRN Hågk. 2: 92 (
1867).
Förestå ett herrskapligt hus. LAGERLÖF Troll 2: 88 (
1921).
Avledn. (till HERRSKAPLIG
[HERRSKAPLIG.avl 2]
2):
–
herrskaplighet ,
r. l. f. (
föga br.)
LIVIJN 2: 134 (
1831).
Frey 1850, s. 102.
–
HERRSKAPSAKTIG ,
adj. till 4: herrskapslik; herrskaplig. STURZEN-BECKER 2: 69 (
1842, 1861).
LUNDQUIST Fontane Briest 173 (
1902).