HERMELIN här¹meli⁴n l. hær-, ngn gg hæ³meli²n (he`rmeli'n WESTE; härrmeli'n DALIN), m. l. r. (SAHLSTEDT (1757) osv.) ((†) f.
LIND (
1749;
jämte m.),
WETTERBERGH Altart. 384 (
1848)), äv. (i bet.
2) n. (
Skråordn. 314 (
1546),
LEVERTIN 11: 49 (
1905));
best. -en (SCHRODERUS Comenius 209 (1639) osv.), vard. (utom i södra Sv.) äv. == (Fosz 564 (1621) osv.), ss. n. -et (NYBOM SDikt. 1: 336 (1848, 1880), LEVERTIN 11: 49 (1905)); pl. (numera nästan bl. i bet. 1) -er ((†) ==, Fosz A 2 b (1621), RUDBECK Samolad 12 (1701)). ( arme- Fatab. 1911, s. 79 (1751: armelinsmuff). herm- (härm-) Fosz 564 (1621; i vers), TEGNÉR (WB) 5: 159 (1822: hermlinsmantlad; i vers). herme- (härme-) G1R 4: 31 (1527) osv. förr äv. skrivet -lijn, -line, -lyn) [fsv. hermelin, liksom d. hermelin av mht. o. t. hermelin, n., motsv. mnt. hermelen e. holl. hermelijn; diminutiv till fht. resp. fsax. harmo, hermelin, motsv. feng. hearma; besläktat med lit. szarmů0303;, szermqů0303;, vildkatt, hermelin, ävensom fht. harmĭn, adj., som hör till hermelin, vartill mölj. ffr. (h)ermine, fr. hermiue, eng. ermine, bermelin]
1) det till vesselsläktet av familjen mårddjur bland rovdjuren hörande däggdjuret
Mustela erminea Lin., lekatt, vanlig (stor) vessla; särsk., i inskränktare anv., om djuret i dess vita vinterform.
Fosz A 2 b (
1621).
Vesslan eller lekatten är liten, men lång och smal ..; bor i stenrösen Är till färgen brungul under sommarn, men under vintern hvit med svart svansspets; kailas då hermelin. BERLIN Lrb. 25 (
1852).
4Brehm 3: 366 (
1922).
[HERMELIN 2]
2) skinn (pälsvärk) av (vinterdräkt av) hermelin (i bet. 1); äv. ss. ämnesnamn; stundom om till (i sht kunglig) galadräkt hörande plagg (mantel l. dyl.) av hermelin; äv. (i vitter stil) symboliskt för hög, i sht kunglig värdighet. G1R 4: 31 (
1527).
1 Timber Hermelijn. OrdnLilleTull. 1622, s. B 2 a. LENNGREN (SVS) 2: 223 (
1798).
Ett giftermål, som kunde skänka henne (dvs. AnneMarie-Louise av Orléans) purpurn och hermelinet. LEVERTIN 11: 49 (
1905). – särsk.
[HERMELIN 2.a]
a) (
numera knappast br.)
i pl. ASScF 18: 498 (
1642).
LAGERGREN Minn. 1: 355 (
1922).
[HERMELIN 2.b]
b) herald. UGGLA Herald. 33 (
1746).
Hermelin .. framställes som i rader stälde, egendomligt formade svarte figurer, liknande små kors, som sluta nedtill i tre spetsar. SCHLEGEL o. KLINGSPOR Herald. 33 (
1874).
FLEETWOOD Herald. 60 (
1917).
[HERMELIN 3]
3) [jfr motsv. anv. i t.]
(
†)
hippol. om häst med färg som påminner om hermelinens sommarfärg, isabellfärgad häst. FLORMAN HästKänned. 132 (
1794).
BILLING Hipp. 122 (
1836).
Ssgr (i allm. till
2):
A
B
–
HERMELINS-BRÄM.
( hermelin- 1894. hermelins 1750 osv.) KOLMODIN QvSp. 2: 345 (1750). En kröningsmantel med hermelinbräm. SDS 1894, nr 416, s. 3.
–
HERMELINS-BRÄMAD,
p. adj. ( hermelin- 1854. hermelins- 1794 osv.) SthmModeJ 1854, s. 3. särsk.
herald. En röd Hermelins-brämad eller för detta Rådshatt.
REHBINDER Matr. 1794,
s. 203 (
i vapen).
– (
1)
HERMELINS-FÅNGST.
( hermelin- 1866 osv. hermelins-- 1809 osv.) VetAH 1803,
s. 269.
EKMAN NorrlJakt 148 (1910).
–
HERMELINS-HATT. (
förr)
hatt med upp. slag av hermelin (i sht buren av furstliga l. andra högt uppsatta personer). DALIN Arg. 1: 151 (
1733,
1754)
SvMag. 1766,
s. 349.
– (
1)
HERMELINS-KATT. (
†)
hermelin, lekatt. RUNIUS Dud. 2: 137 (
1713).
–
HERMELINS-KRAGE.
( hermelin- 1851–1906. hermelins- 1674 osv.) (
i sht förr)
BoupptSthm 2/4
1674.
KLINT (
1906).
–
HERMELINS-MANTEL.
( hermelin- 1820–1906. hermelins- 1880 osv.) (
numera bl. vid vissa officiella ceremonier använd) mantel fodrad med hermelinsskinn (o. försedd med hermelinskrage).
NILSSON Fauna 1: 33 (
1820).
DE GEER Minn. 2: 47 (
1892).
–
HERMELINS-MUFF.
( hermelin- 1845–1889. hermelins- 1680–1838) (
i sht förr)
BoupptSthm 11/5
1680.
BJÖRKMAN (
1889).
– (
1,
2)
HERMELINS-PÄLS.
( hermelin- 1815–1852. hermelins- 1891 osv.) särsk.
till 2: päls fodrad med l. gjord av hermelinsskinn. LINDFORS (
1815).
– (
1,
2)
HERMELINS-SKINN.
( hermelin- 1575 osv. hermeilns-c-. 1657 osv.) 2VittAH 8: 131 (1575). FoFl. 1913,
s. 73.
–
HERMELINS-UPPSLAG ~⁰², äv. ~²⁰ (i sht förr)
En hatt medh ett härmelijns vpslag. FörtHertJohLösegend. 1563,
s. 20.