HOBALL hω³~bal², r. l. m.; best. -en; l. HÅVEL hå³vel², l. HUVUL hω³vul² l.
huv³-, l.
HUVEL -el², r. l. f.; best. -n ((†) -en OfferdalKArk. N I 1, s. 2 (1690: hufwulen), Därs. s. 22 (1696: Huf(v)ulen)); förr äv. HÖGBALLE,
n. (hobal 1930. hovel 1925–1930. hovilt 1643. huvel 1728. huvul 1690–1798. högballe 1697) [sv. dial. hoball, m. (Bohusl.), (h)åvel, f. (Dalarna), huvul, huvel, f. (mellersta Norrl.), högball, n. (Dalsl.), m. fl. former, "hoball", savningstid m. m.; jfr nor. dial. haaball, m., haavoll, hobboll(a), f., m. fl. former; åtminstone vissa former äro samhöriga med HÖG-BÄLLE o. torde förutsätta en urspr. bet.: den vackraste tiden av sommaren; jfr dock äv. fgutn. hafal, f., höst; se OVFRIESEN i
SoS 1902, s.
226 ff.]
[HOBALL 0]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat, samt kult.-hist.) tiden mellan vårarbetet (sådden) o. slåttern; äv. i uttr. stora hoballen; i uttr. lilla hoballen äv.: tiden mellan slåttern o. skörden. Dhe gode män .. skola sina Bogårdar byggia i detta Åhr, strax effter wåranden i hufwulen. OfferdalKArk. N
I 1,
s. 2 (
1690).
SvKulturb. 3: 52 (
1930). – särsk.
[HOBALL .a]
a) (
†)
juni. WORM FastDan. 47 1643;
i förteckning på månadsnamn, meddelad av "svecus quidam").
[HOBALL .b]
b) (
†)
bildl.; jfr HÖG-BÄLLE. Han (dvs. den döde Karl XI) glädies nu uti det ewiga Högballe. DAHLSTIERNA (SVS) 131 (
1697).