HOCKEY hok⁴i, r. l. n.; best. (föga br.)
-n, ss. n.
-t. I st. f. den best. formen användes vanl. best. form av ssgn
HOCKEY-SPEL.
[liksom dan. o. t. hockey av eng. hockey; av ovisst urspr.; möjl. från början om hoekeyklubba]
[HOCKEY 0]
idrott. bollspel som med en liten, hård boll l. en trissa av vulkaniserat gummi ("puck") samt i nedre änden böjda slagträn (klubbor) utföres på därför avsedd bana av två tävlande lag efter ungefär samma regler som fotboll; förr vanl. liktydigt med bandy, numera i fackspr. skilt från detta o. innefattande dels ishockey (som spelas på isbana med trissa), dels (i sht i fråga om utländska förh.) landhockey (som spelas på gräsbana med boll). TIdr. 1896,
s. 73.
Spelregler för Hockey. 1914; boktitel; i fråga om landhockey). – jfr IS-, LAND-HOCKEY. SD 1896,
nr 86 (B),
s. 2.
–
HOCKEY-KLUBBA,
r. l. f. ,
nr 86 (B),
s. 2.