HISTORIA histω⁴ria, r. l. f.; best. -ien (OPETRI Kr. 238 (c. 1540) osv.), äv. (numera bl. i bet. II 3, 6 o. 7, starkt vard.) -an ( LPETRI Kr. 8 1559; i bet. II 5), SDS 1902, nr 305, s. 4 (i bet. II 7 a β), HANSSON NVis. 45 1907; i bet. II 6), ÖSTERGREN 1927; i bet. II 3; angivet ss. vard.)); pl. (numera bl. i bet. II 3, 5, 6 o. 7, förr äv. i bet. II 1, 2 o. 8) -er ( OPETRI MenFall B 8 a. (1526) osv.), ngn gg (i bet. II 3, starkt vard.) -or ÖSTERGREN 1927; angivet ss. sälls.)) ((†) pl. best. -enar 2Mack. 2: 24 (Bib. 1541)); äv. (numera bl. i Finl., se BERGROTH FinlSv. 66 (1916)) HISTORIE, r. l. f.; best. -en; pl. -er. ( hiist- 1541. hijst- 1555–1674. his(s)t- 1526 osv. hyst- 1526–1558. -ori- 1526 osv. -orij- 1558. -orj- c. 1580. -a 1528 osv. -e 1526–1926. – histoär 1773) I) (numera bl. i ssgn NATURAL-HISTORIA) vetenskaplig beskrivning, i sht av naturföremål, särsk. djur l. växt; äv.: kunskap om dylikt fölemål. PKALM i VetAH 1752, s. 309. Han .. excellerar uti Insecternas historia. LINNÉ o. SAURIVILLIUS (1760) hos LINNÉ Bref I. 1: 85. Historien om Tourmalin. VetAH 1768, s. 3. DAHL GrGr. XIII 1809; om beskrivningen av den föreliggande gr. konjugationsläran). Rubus-slägtets historia. BotN 1845, s. 45. FRIES BotUtfl. 3: 349 (1864). jfr DJUR-, FÄRG-, NATURAL-, ÖRT-HISTORIA. II) skildring av l. berättelse om tilldragelser l. händelser o. d. samt i därur utvecklade anv.

[HISTORIA II.1]

1) i sg., förr äv. i pl.: på trovärdiga källor grundad framställning (i tidsföljd) av sådant som skett förr l. i äldre tider l. av händelser o. förhållanden i äldre tider; i sht i fråga om händelser under en relativt lång tidrymd, särsk. med beaktande av händelsernas inbördes orsakssammanhang (jfr ANNALER, KRÖNIKA); i sht i fråga om viktigare händelser som haft avgörande betydelse för ett lands l. ett folks l. hela mänsklighetens öden l. utveckling; ofta med adjektivl. genitivattribut angivande den speciella del l. det speciella slag av historia som det gäller; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Svenska historien. Franska revolutionens historia. Filosofi ens historia. Såsom Kon. Karls Historie nog utviser. LPETRI Kr. 131 (1559). Och kan iagh aff wåre Swenske Historier finna förnemlighen Twå (orsaker till svenskarnas olyckor). SVARTÄhr. 53 (1560). Historian om Förföljelsen vthi Franckrijket. SCHRODERUS Os. 111. 1: 289 (1635). Christi Pijnas Historia, skal begynnas uppå Fastelagz Söndagen at predikas. Kyrkol. 2: 8 (1686). Öfvertygandes honom med många Exempel af andra Nationers, i synnerhet Engelands egna Historier, at (osv.). DALIN Arg. 1: 49 (1793, 1754) Det .. tillhörde Propheterna . . att uppteckna .. forntidens historia. AGARDH ThSkr. 1: 10 (1842, 1855) Att .. finska folket härintills icke äger en skrifven historie, är mindre underligt än att man velat gifva det en sådan. TOPELIUS 23: 33 (1843). Först med skriftens uppkomst gifves det en historia. SVENSÉN Jord. 137 (1885). Geologi och paleontologi äro de båda vetenskaper, hvilka hafva att skrifva jordens historia. NATHORST JordH 2 (1888). (Pufendorfs) mest kända arbete är hans historia öfver Karl Gustaf. SvH 6: 197 (1905). Svenska folkets historia 1914; boktitel). Bokföring är en historia i siffror. RAMSTEDT BokförGr. 7 (1915). Historien om denna svenska Olofskult är ännu . . icke skriven. AHNLUND Oljob. 32 (1924). Den ekonomiska historien. ÅrsbHandHögsk. 1929–30, s. 16. jfr BARNDOMS-, BEBYGGELSE-, BILDNINGS-, BÄRGS-, CIVILISATIONS-, FORN-, FORNTIDS-, FÖR-, FÖRFATTNINGS-, HANDELS-, KONST-, KRIGS-, KULTUR-, KYRKO-, LEVNADS-, LIDANDES-, LITTERATUR-, LIVS-, LJUD-, LÄRDOMS-, MISSIONS-, MUSIK-, NÄRINGS-, ODLINGS-, PERSONAL-, RELIGIONS-, RIKS-, SJÖKRIGS-, SLÄKT-, SPRÅK-, STIFTS-, UNDERVISNINGS-, UNIVERSITETS-, UR-, UTVECKLINGS-, VÄRLDS-HISTORIA m. fl. – särsk. i sg. best., förr äv. i pl. best., om sammanfattningen av all till nutiden bevarad kunskap om gångna tiders händelser o. förhållanden: hävden, hävderna; äv., ss. senare led i ssgr: sammanfattningen av all kunskap om ngts utveckling. G1R 5: 168 1528; pl.). Historien hon thet offta förmäler. SVART Gensv. F 1 b (1558). Någre Hjeltar ha väl trotsat honom (dvs. döden); men bara af äregirighet, at få lefva med heder i historierna. DALIN Vitt. I. 1: 21 (1744). Den läser ej rätt Historien, som proppar minnet fullt med namn, åratal och händelser. TESSIN Bref 1: 224 (1753); jfr 3. Historierne lära oss, at ett lands frihet underkufvas med våld på trenne sätt. OELREICH 62 (1755). Människoslägtets stora, under årtusendens lopp vunna erfarenhet, det är historien. SCHLYTER JurAfh. 2: 9 (1835, 1879) Redan före historiens dagning. RYDQVIST SSL 1: 318 (1852). särsk. i bildl. anv.; i sht (vard. o. skämts.) i uttr. det förmäler inte historien, därom har ingenting sagts, därom "står ingenting skrivet". Historien el. almänna ryktet förmäler. BJÖRKEGREN 1786; under histoire). HT 1918, s. 203 (1809). 2) i sg., förr äv. i pl.: vetenskap l. läroämne som har historien (i bet. 1) till föremål; ofta i sg. best. i sammanfattande anv. Professor, docent, lektor, lärare, betyg i historia, förr äv. i historien. lärobok i historia, förr äv. i historien. Biblisk historia (jfr 3 slutet, 5 b). SVARTG1 3 (1561). (Lärarna skola) Ungdomen lära .. Biblien, Catechismum, Lagen, Historier. THYSELIUS Bidr. 163 (1631). De warda .. underwijste uti allahanda wettenskaper . .: uti werdzlige historier, Philosophien, Poösien. KKD 5: 344 (1711). Sådane Skrifter och Handlingar, hvaraf Historien och Antiquiteterne något lius .. kan tilflyta. PH 2: 1228 (1735). Jag (har) af doktor Fant blifvit utnämd till docent i historien i Uppsala. GEIJER (1810) i MoB 7: 131. (Alla barn) böra, då de lemna (folk-)skolan, . . hafva inhemtat nödig kunskap i Religionskunskap och Biblisk Historia. SFS 1842, nr 19, s. 9. Jag .. läste för henne matematik, historie och språk. TOPELIUS Vint. I. 2: 160 (1862, 1880) Historien är icke en vetenskap om det stillastående, utan just om det föränderliga. SVEDELIUS Repr. 280 (1889). En lärobok i historien, som begagnades i statens skolor. DE GEER Minn. 1: 187 (1892). jfr KONST-, KULTUR-, KYRKO-, LITTERATUR-, LJUD-, LÄRDOMS-, MISSIONS-, MUSIK-, RELIGIONS-, RÄTTS-, SPRÅK-HISTORIA m. fl. 3) skriftlig(t) arbete l. framställning i vilket (vilken) historien (i bet. 1) behandlas; äv.: lärobok i historia (i bet: 2); numera nästan bl. i sg., vard. (i sht i skolspr.) äv. i pl. Hystorier och Påuans laghböker beuisa thz (dvs. att påven upprest sig mot överheten) nogh. OPETRI PEliæa 3 b (1527); jfr 1. Och om man läste alle historier igenom, skall näpligen finnas, att itt fœdus (dvs. fördrag) är hållit till ändan. RP 8: 317 (1640). På lediga stunder läste jag gerna hvad som helst – historier och andra böcker. WETTERBERGH GNord 5 (1862). Odhners historia. FOGELQVIST ResRot 70 (1926). jfr KYRKO-, LITTERATUR-, PSALM-, VÄRLDSHISTORIA m. fl. – särsk. i uttr. biblisk historia (jfr 2, 5 b); jfr BIBLISK 5 b. CFDAHLGREN 4: 127 (1831). SvD 1904, nr 53, s. 6. 4) i sg.: vad som tilldragit sig i gångna tider, utveckling l. öden som ngn l. ngt genomgått; med genitivattribut: (ngns l. ngts) utveckling, (tidigare) öden o. d. Hava en historia o. d., hava genomgått betydelsefulla öden l. en betydelsefull utveckling (värd(a) att omtalas i historien); om sak äv.: vara förbunden l. förknippad med betydelsefulla händelser o. d. Göra historia, se GÖRA, v.¹ I ³ h. GEIJER I. 5: 154 (1811). Natur och historia äro källorna för att lära förstå ett folk. DENS. II. 1: 36 (1825). Den händelsernas utvecklingsföljd som vi kalla historia. OSCAR II IV. 1: 117 (1871, 1890) Äfven den kristna religionen har sin historia, och historia förutsätter utveckling. LJUNGGREN i 3SAH 2: 7 (1887). (Vi tvingas) att nu flytta vår undersökning öfver till danskan, för att tillse hvilken historia ordet ("den") där genomgått. EHTEGNÉR Därs. 6: 421 (1891). I torfmossarne ligger .. gömd en historia. HeimdFolkskr. 37: 6 (1896). För den gamle äro endast de ting riktigt verkliga, som ha en historia. SIWERTZ Varuh. 30 (1926). (†) At tu håller honom sedan före alfvarligen all hans historie på dett hårdeste, huru han sigh med Peder Nilsson och flere hållett haffver. G1R 21: 294 (1550). – särsk. i best. form, om sammanfattningen av alla (viktigare) händelser i gångna tider, förloppet av alla händelser som kunna bliva föremål för historia (i bet. 1–3); äv.: det förflutna, det förgångna; äv., ss. senare led i ssgr: (den) utveckling som ngt genomgått. En sådan ande måste nödvändigt alltid skaffa sig rum, han måste nödvändigt på ett afgörande sätt gripa in i historien. TEGNÉR (WE) 3: 142 (1817). Det är icke uteslutande med historiens nödvändighet Stockholm har fått sitt läge där det ligger. STRINDBERG (o. SJÖGREN) SvNat. 58 (1901). Det år en egendomlig erfarenhet att se en händelse, ett företag, som man upplevat, och vari man deltagit, övergå till historien. SvTeolKv. 1928, s. 289. jfr FÖR-, KONST-, KRIGS-, KULTUR-, KYRKO-, LITTERATUR-HISTORIA m. fl. 5) kortare, sann (l. ss. sann föregiven) berättelse om l. skildring av mera enstaka händelse, historisk berättelse; numera bl. ngn gg med nära anslutning till 6. OPETRI MenFall D 6 b (1526). I . . foregiffue, att eij skulle loffligit wara taga aff kirkior ock Closter, .. Huilkit j medt monge Historier ock Exempel bewisa wele Besynnerliga medt Baltazar Konningh i Babilonien, ther Daniel om skriffuer. G1R 5: 168 (1528). E(ders) G(revliga) N(å)de skall innan fåå dagar bekomma uthur tvenne wissa och sanfärdige Hisstorier emoth alle ährekränckiare sin Salig Her faderfaders defension. AJMESSENIUS (1644) i HSH 9: 199. Det gifves sanna och falska historier, d. ä. historiska berättelser. ALMQVIST SvSpr. 22 (1840). – särsk. a) (†) i uttrycklig motsättning till osannfärdig berättelse. Thetta hafwer iagh welat mehra såsom een Fabel, än såsom een Historia här införa. SCHRODERUS Os. 1: 458 (1635). b) (†) i uttr. biblisk historia (jfr 2, 3 slutet), i bibeln meddelad berättelse. The Bibliska Historier, som Gudh sielff haffuer seriffna lätit. OPETRI Kr. 18 (c. 1540). Två gånger två och femtijo Vtvalda Bibliska Historier Vtu Camla och Nya Testamentet .. sammanskrefna Af Johann Hübner. NIBELIUS Hübner 1727; boktitel; ännu i uppl. 1821). WESTE 1: 1955 (1807). c) övergående i bet.: enstaka händelse, tilldragelse; numera bl. med övergång till 7 a. The besynnerligste (dvs. märkligaste) Historier, som vnder the Romerske Keysare Anastasio, Justino then äldre (osv.) .. förlupne äre. SCHRODERUS Os. 2: 1 (1635). Det här är i sanning den underbaraste historia, som tilldragit sig på sednare tider. HAGBERG Shaksp. 10: 40 (1850). Äfven vid denna fjärd (dvs. Kungsbackafjerden) har samma historia inträffat som nere vid Lagan. TORPSON Norden 38 1887; i fråga om igensandning). Samma vecka Inträffade en sorglig historia. SIWERTZ JoDr. 181 (1928). 6) kortare berättelse, i sht om enstaka, mindre viktig tilldragelse, anekdot; ofta om skämtsam l. om uppdiktad o. lögnaktig berättelse; stundom liktydigt med: saga. Berätta historier. (Man bryter mot sjätte budet) När man brukar okuscht tall, historier, målning. OPETRI MenFall B 8 a (1526). Huru Apinian för Konungen förtälier then Historia om Lindormen. Fosz 405 (1621). Derföre hafva ock de gamle, under roliga Dikter, liufliga Samtal, eller nöjsama Historier, undervisat folket. DALIN Arg. 1: 3 (1732, 1754) (Sv.) Han skämmer intet bort en god historia för et ords skuld, (fr.) il nu se gêne pas pour un mot, il n'enrage pas pour mentir un peu. WESTE 1807. Det var en gång en kuliqvinna. Men det är en annan historia. MONTGOMERY Kipling 1: 37 (1891); jfr 7 a. Med många viftningar av sin näsduk berättade han en rent otrolig historia. SJÖDIN StHjärt. 178 (1911). jfr ANDE-, BOND-, BY-, DJUR-, DJÄVULS-, FAMILJE-, KULISS-, KÄRLEKS-, LÖGN-, MARTYR-, MIRAKEL-, MORD-, PRÄST-, RÖVAR(E), SKEPPAR(E)-, SKOL-, SPÖK-, STUDENT-, TOK-, VARDAGS-, ÄLSKOGS-, ÖVERLIGGAR(E)-HISTORIA m. fl. – särsk. a) (ngt vard.) pregnant, om uppdiktad l. lögnaktig berättelse, lögn. Detta tror jag är allenast historier, som I, Herrar Kramhandlande, tillagt Fabriqueurerna. STAGNELL Banquer. 4 (1753). Hvar morgon tilskapades nya historier, om deras syner och Blåkulla färder. SCHÖNBERG Bref 2: 351 1778; ang. 1600-talets vidskepligheter). Det är väl alltihop bara en historia. BACKMAN Reuter Bræsig 53 (1872). VESTERLUND Skolm. 33 (1924). b) (vard.) i pl.; närmande sig l. övergående i bet.: prat, "dumheter"; invändningar. Pigan. Men det är icke fler, än Herrn och Frun til bords. Jesper. Inga Historier. STAGNELL JHjernlös 13 (1756). Nej, hör nu, nu kan det vara nog med historier .. rännstensprat. NORDSTRÖM Landsortsb. 329 (1911). jfr: Åh gör inga historier el. svårigheter. HOLMBERG 1795; under histoire). 7) (vard.) i bildl. o. förbleknad bet.

[HISTORIA II.7.a]

a) om händelse (jfr 5 c) l. angelägenhet o. d.: sak, affär; i sht i fråga om ngt obehagligt l. besvärligt o. d. Det är en annan historia, dvs. ngt helt annat. LAGERSTRÖM Gir. 39 (1731). Sapperment så der stod til! det var en gemen historia; lågan slog emot oss. FURÉN Kotzebue Orth. 3: 31 (1794). Det skulle bli en vacker historia för mig, om hon (dvs. slavinnan) så gjort (dvs. rymt). CALLERHOLM Stowe 50 (1852). Tugluq Khan är i häkte för den där historien med polisposten i Kohat. CAVALLI Kipling Wi 81 (1897). Nilssons förtrytelse växte, medan han funderade på, hvilka kostsamma historier sjukdomar voro. JANSON Gast. 245 (1902). – särsk. α) om sjukdom. Det är en nervös historia (som hon dras med). ÖSTERGREN (1927). – jfr MAG-, UNDERLIVS-HISTORIA. β) i uttr. hela historien, det hela, alltsammans. Så, nu är förbandet färdigt. Bara jag nu får en linne-lapp at vickla om, så är hela historien glömd. ALTÉN Landförv. 95 (1796). SDS 1902, nr 305, s. 4. γ) i uttr. en gammal historia, en (ett) sedan gammalt känd (känt) sak l. förhållande. Det är en gammal historia, att menniskan vänjer sig vid allt. HYLTÉN-CAVALIUS Lif 80 (c. 1880). b) (mindre br.) om konkret föremål: sak, tingest. BODING Mick. 54 (1741). SthmFig. 1846, s. 154. Va ä de för en liten underlig historia du har i klockkedjan? ÖSTERGREN (1927). 8) (†) teckning l. målning l. plastisk avbildning skildrande en historisk tilldragelse; jfr HISTORIEBILD, -MÅLNING 2; äv.: avbildning av människa l. djur. Itt maiestätz sswerd mett Hiistorier forgyltte. VaruhusR (1541). En historia om Absalon, ther han hengde sig i trädh; (tapet) werderet för . . 180 daler. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 45. 4. st Små historier med Raamor. BoupptSthm 19/3 1673 (efter "konterfejare"). Under trappen af palais, som wetter emot trägården är en grotta der allahanda historier springa med wattn. SvBrIt. 1: 18 (c. 1700). CARLBERG SthmArchitCont. D 2 a (1740). – jfr ALABASTER-HISTORIA.