HISTORIKER histω⁴riker, äv. ⁰³⁰² (històrik'r DLIN; històriker SUNDÉN (1885), ⁰⁴⁰⁰ l. ⁰³⁰² LoW (1889)), m.||ig.; best. -n; pl. ==; äv. (numera, utom ngn gg skämts., bl. i pl.) HISTORIKUS histω⁴rikus, äv. ⁰³⁰² (
històrikuss DALIN),
m.||ig.; pl.
historici histω⁴risi, äv. ⁰³⁰² (DA 1808, nr 59, s. 3, GRIMBERG VärldH 2: 271 (1927)). ( -iker 1819 (sg.), 1852 (pl.) osv. sg. -icus (-ikus) 1558–1892. Den lat. ack. pl. -icos förekommer hos PHRYGIUS HimLif. 106 (1615) [med avs. på formen historiker jfr dan. historiker, av t. historiker, av lat. historicus (se HISTORISK). Formen historicus (-kus) är direkt lånad av lat. historicus]
[HISTORIKER 1]
1) motsv. HISTORIA I; i ssgn NATUR-HISTORIKER. [HISTORIKER 2]
2) motsv. HISTORIA II 1 o. 2: person som är kännare av historien l. som bedriver forskning i historia; äv.: person som författat skrifter i historia, historieskrivare, hävdatecknare. G1R 28: 100 (
1558).
Om bägges (dvs. den onda o. den goda principens) närvaro hos menniskan kan historikern minst tvista. GEIJER I. 5: 215 (1819). Kejsartidens historici meddela oss till öfverflöd senatorernas fada acclamationer till sina herrar. LYSANDER RomLittH 238 (
1858).
Zeller, den grekiska filosofiens historiker. RYDBERG KultFörel. 2: 164 (
1885).
GRIMBERG VärldH 2: 271 (
1927). – jfr
FILOSOFI-,
FÖR-,
LITTERATUR-,
LÄRDOMS-,
MISSIONS-,
PRE-,
RÄTTS-,
VÄRLDS-HISTORIKER, – särsk.
[HISTORIKER 2.a]
a) (
†)
officiell hävdatecknare; jfr HISTORIOGRAF. Riksens Historicus (dvs. rikshistoriograf). HALLENBERG Hist. 3: 263 (cit. fr.
1614).
[HISTORIKER 2.b]
b) (
†)
övergående i bet.: historiskt arbete, historiskt värk. Ett utvaldt modernt Bibliothek, innehållande en mängd .. Fransyska Romaner, Historici, Ordens-Böcker och Poeter. DA 1808,
nr 59, s. 3.
Ssgr(till
[HISTORIKER 2]
2):