HJORT jω⁴rt, äv. jωr⁴t, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (2Sam. 22: 34 (Bib. 1541) osv.) ((†)
-er LPETRI Œc. 21 (
1559),
BOLINUS Dagb. 33 (
1668)). (gjort
1779. gort
1691. hjort(h), hiort(t) o. d.
1538 osv. hiorter, oblik kasus
1619.
hiört c. 1650. jort(t), iort 1623-c.
1820 (:
iorthornspirtus))
[fsv.
hiorter, sv. dial.
jort, motsv. d., nor. dial.
hjort, isl.
hjǫrtr, mnt.
herte, harte, mnl. o. holl.
hert (jfr
HARTBEST), fht.
hiruz, t.
hirsch (jfr
HIRSCHFÄNGARE), feng.
heor(o)t, eng.
hart; besläktat med lat.
cervus, hjort, o. gr. κεϱαός, försedd med horn; till ieur.
ker-, föreliggande i gr. κέϱας (gen. -ατος), horn (jfr
KARAT), i avljudsförh. till
; alltså eg.: den behornade; jfr
HIND]
[HJORT 1]
1) (individ av) hjortdjuret Cervus elaphus Lin., kronhjort, äv.: Dama dama Lin., dovhjort; äv. zool. allmännare, i sht ss. senare led i ssgr, om närstående hjortdjur, samt i pl. om (under)familjen (egentliga) hjortdjur; vanl., i sht i sg., bl. om (i sht vuxen) hanne av ifrågavarande djur, motsatt: hind; äv.: (maträtt av) kött l. stek av hjort.
VarRerV 52 (
1538).
Såsom hiorten ropar effter ferskt watn, så ropar mijn siäl Gudh til tigh. Psalt. 42: 2 (
Bib. 1541).
Hiorten med sine skiöna grenige horn. LINNÉ PVetA 1739,
s. 9.
Kalops af Hjort. SJÖBERG Singstock 119 (
1832). Det är i synnerhet under morgnar och aftnar samt vid kall väderlek, som man får höra hjorten bröla.
HAHR HbJäg. 337 (
1866); jfr
HJORT-SKRI.
4Brehm 2: 12 (
1921). jfr
AXIS-,
DAM-,
DOV-,
GAFFEL-,
HANN-,
KAPITAL-,
KRON-,
MYSK-,
PAMPAS-,
SIKA-,
SKOVEL-,
SPETS-,
UNG-,
VIRGINIA-,
ÄDEL-HJORT m. fl. – särsk.
[HJORT 1.a]
a) (
mera tillf.)
i jämförelse, med tanke på hjortens snabbhet; förr äv. bildl. om snabb person; jfr
HIND a, b. Naphtalj är en snaar hiort, och giffuer kostelighit taal. 1Mos. 49: 21 (
Bib. 1541;
Bib. 1917 snabb hind). Blif ni här; jag skal springa som en hjort efter vakten.
ENVALLSSON TokrolNatt. 64 (
1791).
[HJORT 1.b]
b) herald. om bild av hjort. En swart Hiort i hwijt Fäldt .. (betyder) Brunswijk och Wolffenbüttel. RÅLAMB 4: 91 (
1890).
SCHLEGEL o. KLINGSPOR Herald. 54 (
1874).
[HJORT 1.c]
c) idrott. oeg., i uttr. löpande hjort, vid skjutning användt, rörligt mål som liknar en springande hjort. PT 1912.
nr 150 A,
s. 3.
[HJORT 2]
2) (
†)
i överförd anv. [HJORT 2.a]
a) zool. i uttr. flygande hjorten, ekoxe. LINNÉ MusReg. 81 (1754).
[HJORT 2.b]
b) [jfr KISSAR, pl., o. sv. dial. hundar, pl., om hängen på sälg]
om honhängen på bok. LINNÉ Sk. 58 (
1751;
fr. Skåne).
Ssgr (till1). Anledningen till nedan anförda växtnamn, som ofta äro bildade efter utländska, i sht tyska mönster, torde i allm. vara, att ifrågavarande växter ansetts vara eftersökta av hjortar, i sht när de sårats.
A
–
HJORT-BAGGE.
[efter t. hirschkäfer; benämningen föranledd av att ekoxhannens överkäkar likna hjorthorn]
(
föga br.)
zool. skalbaggen Lucanus cervus Fabr., ekoxe; jfr HJORT 2 a. Rebau NatH 1: 595 (
1879).
3NF (
1928).
–
HJORT-BEN.
[y. fsv. hiorta ben]
–
HJORT-BLOD.
( hjort- 1749 osv. hjortec-. 1645–1739) I. ERICI Colerus 2: 46 (
c. 1645).
ApotT 1698,
s. 69.
–
HJORT-BRUNST.
[HJORT-BRUNST.ssg 1]
1) i sht
jäg. jfr BRUNST 4. DÄHNERT 124 (
1746).
[HJORT-BRUNST.ssg 2]
2) [jfr motsv. bet. hos t. hirschbrunst; benämningen föranledd av att ifrågavarande svamp trotts vara begärlig för hjortar i sht under brunsttiden l. ansetts uppväxa ur hjortarnas under brunsttiden på marken fallna säd]
(numera knappast br.) hjortsvamp.
Hildebrand MagNat. 101 (
1854).
LINDGREN Läkem. 114 (
1919).
–
HJORT-DJUR.
[HJORT-DJUR.ssg 1]
1) (
†)
kronhjort (l. dovhjort). HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 11 (
cit. fr. 1624).
EKEBLAD Bref 2: 320 (
1662).
[HJORT-DJUR.ssg 2]
2) i sht
zool. individ av den till ordningen partåiga hovdjur bland däggdjuren hörande familjen Cervidæ, innefattande egentliga hjortdjur (se nedan) o. myskdjur; i sht i pl. om hela denna familj. Egentliga hjortdjur, underfamiljen Cervinæ, innefattande bl. a. kron- o. dovhjort, rådjur, älg o. ren. NILSSON Fauna 1: 484 (
1847).
–
HJORT-FOT.
( hjort- 1749 osv. hjorta- c. 1730. hjorte- 1551 – c. 1645) GripshR 1551.
–
HJORT-HALS. särsk.
veter. o.
hippol. oeg., benämning på ett slags om hjortens hals påminnande form (hållning) av hästhals varvid halsens undre rand ("strupranden") är kraftigt framskjutande (konvex) o. halsen vanl. hålles i nästan lodrät (o. huvudet i vågrät) riktning; jfr -SJUKA. FLORMAN HästKänned. 85 (
1794).
SCHMIDT Hästbedömn. 46 (
1928).
–
HJORT-HANDSKE.
hjortskinnshandske. BoupptSthm 1673,
s. 4 b (
1672).
–
HJORT-HANNE. (
mindre br.)
KALM Resa 1: 223 (
1753).
ÖoL (1852). –
HJORT-HINDSHUD. (
†)
hud av hind. VRP 1697,
s. 313.
–
HJORT-HJÄRTA.
( hjort- 1698 osv. hjorte- 1578–1739) SJÖBERG Singstock 120 (1832). särsk. (†) i uttr.
ben av hjorthjärta(t), ==
-KORS.
BOLAVI 46 a (
1578).
ApotT 1739,
s. 55.
–
HJORT-HJÄRTE-VATTEN.
( -hjärt- 1739. -hjärte- c. 1750) (
†)
läkemedel i flytande form, beredt av "hjortkors". ApotT 1739, s. 4. EHRHART Beitr. 4: 106 (
cit. fr. c. 1750).
–
HJORT-HONA. (
knappast br.)
hind. LINNÉ Sk. 366 (
1751).
KLINT (
1906).
–
HJORT-HUD.
( hjort- 1547 osv. hjorta- 1640. hjorte- 1573–1702. hjorts- 1668 (: Hiortz Hudz tröija)) [fsv. hiorta hudh]
G1R 18: 707 (
1547).
AUERBACH (
1909).
Ssgr:
–
hjorthuds-byxor,
pl. (
förr)
BoupptSthm 7/4
1673.
PH 6: 4368 (
1756).
–
hjorthuds-handske.
hjortskinnshandske. BoupptSthm 1672,
s. 10 b (
1670).
–
hjorthuds-var,
n. (förr) Hoffdebolster .. med Nyett Semst (dvs. sämskat) Hiortthudzwaer. GripshInvent. 1555.
–
HJORT-HUVUD.
( hjort- 1804 osv. hjorte- 1547–1588) [fsv. hiorta hovudh]
särsk.
herald. GripshR 1547–48.
HSH 10: 76 (
1588).
–
HJORT-ISTER.
( hjort- 1675 osv. hjorta- 1674. hjorte- 1578) BOLAVI 125 a (
1578).
Amer. 11 (
1675).
–
HJORT-KALV.
[fsv. hiortkalver]
unge av hjort(djur); i sht om hannkalv, motsatt: hindkalv. CARL XI AlmAnt. 300 (
1694).
–
HJORT-KLÖV.
LIND (
1749).
–
HJORT-KNAPPAR, pl. (
†)
hjorts testiklar. LIND 1: 795 (
1749).
–
HJORT-KO.
( hjort- 1699–1891. hjorte- 1640) (
numera knappast br.)
hona av hjort: hind. Linc. 1640;
under hinn). WoJ
1891;
angivet ss. mindre vanl. än "hind").
–
HJORT-KORS. (
†)
om ett korsformigt, benhårdt brosk i hjärtat på mycket gamla hjortar; jfr BEN sbst.¹ I ³ a, samt -HJÄRTA slutet, -HJÄRTE-BEN. 2NF 20: 862 1914;
angivet ss. brukat i ä. tid).
–
HJORT-KULA. (
numera knappast br.)
hjortsvamp. LINDGREN Läkem. 114 (
1919).
–
HJORT-KÖTT.
( hiort- 1690 osv. hjorta- 1623 – c. 1645. hjorte- 1642–1732) NSvBibl. I. 2: 104 (
1623).
–
HJORT-LINA. (
förr)
lina avsedd att användas vid fångst av hjort; jfr HJORTE-GARN. SkeppsgR 1541.
–
HJORT-LUNGÖRT.
(-lunge-) (†) örten
Pulmonaria angustifolia Lin., smalbladig lungört.
FRANCKENIUS Spec. D 2 a (
1659).
–
hjortläders-handske.
(-läder- 1852. -läders- 1677 osv.) hjortskinnshandske. BoupptSthm 24/7
1677.
–
HJORT-MYNTA,
r. l. f. bot. örten Preslia cervina (Lin.) Fr. SVENSSON Kulturv. 475 (
1893).
–
HJORT-MÄRG.
( hjort- 1698 osv. hjorta- c. 1645. hjorte- c. 1645–1690) [fsv. hiorta märgher]
märg i benpipor hos hjort. IERICI Colerus 2: 378 (
c. 1645).
ApotT 1698,
s. 49.
–
HJORT-PARK. (
i sht förr)
inhägnad jaktpark ("djurgård") där hjortar hållas. SvTyHlex. (
1851).
ÖSTERGREN 1927;
med hänv. till hjorthage).
–
HJORT-PASTEJ. (
i sht förr)
kok. RÅLAMB 14: 114 (
1690).
–
HJORT-PES. (
†)
penis av hjort. ApotT 1698,
s. 58.
Därs. 1739,
s. 56.
–
HJORT-POLEJA.
(hjort c. 1645. hjorte- 1659) (†) hjortmynta; möjl. äv. om örten Origanum Dictamnus Lin. IERICI Colerus 1: 75 (
c. 1645).
FRANCKENIUS Spec. B 3 b (
1659).
–
HJORT-ROT.
( hjort- c. 1870. hjorte- 1638–1757) [jfr (ä.) t. hirschwurz, bl. a. om arter av släktet Laserpitium Lin.; jfr
RHESSELMAN i
MélangVising 220 f., 323 ff. (
1925)] (
†)
namn på örter av familjen Umbelliferæ. a) Laserpitium latifolium Lin., spenört; äv. i uttr. vit hjortrot. FRANCKENIUS Spec. B 2 b (
1638).
Hildebrand Mag Hat. 129 (
1654).
[HJORT-ROT.ssg 2.b]
b) i uttr. svart hjortrot, Daucus Carota Lin. f. silvestris (Murr.) Hoffm., vild morot. FRANCKENIUS Spec. B 4 a (
1638).
SERENIUS Iiii 4 b (
1757).
–
HJORT-SADEL.
kok. (maträtt bestående av stekt) "sadel" av hjort. HAGDAHL Kok. 643 (
1879).
–
HJORT-SENA.
( hjort- 1809 osv. hjorte- 1675) sena av hjort. Amer. 11 (
1675).
DRAKE Töpfer 28 (
1850).
–
HJORT-SJUKA. (
numera föga br.)
veter. benämning på ett slags i sht hos hästar o. mindre idisslare förekommande sjukdom (kramp) varvid halsen hålles stelt uppåtböjd ss. en hjorthals; jfr -HALS. FLORMAN Abildgaard 59 (
1792).
SvJordbrB HusdjSj.
1920;
med hänv. till stelkramp).
–
HJORT-SKINN.
hud av kron- o. dovhjort samt rådjur. STIERNMAN Com. 2: 232 (
1639).
Ssgr:
–
hjortskinns-byxor,
pl. (
förr)
LIND (
1749).
–
hjortskinns-handske.
LIND (
1749).
–
HJORT-SKRI jäg. om hjortens läte under brunsttiden. RJÖRKMAN (
1889).
–
HJORT-SLÄKTE(T).
( hjort- 1820 osv. hjorte- 1789) zool. det till familjen hjortdjur hörande släktet Cervus Lin., innefattande bl. a. kronhjort, enligt viss namngivning äv. dovhjort, förr äv. rådjur, älg o. ren. NILSSON Fauna 1: 273 (
1820). jfr (†) När de Arabiske Naturkännare omtala skogsoxar, eller närmare,
skogs-hjordar, mena de icke vildoxar, utan hjorte- eller Antilope-slägten
(dvs. hjort- resp. antilopdjur).
ÖDMANN StrSaml. 4: 23 (
1789).
–
HJORT-SPRÅNG.
[HJORT-SPRÅNG.ssg 1]
1) (
mera tillf.)
språng (hopp) av hjort; äv. oeg., om språng som liknar en hjorts, väldigt språng. Klippenfelt (stod), efter ett riktigt hjortsprång, midt i högen. SPARRE Sjökad. 13 (
1850).
[HJORT-SPRÅNG.ssg 2]
2) konkret. a) [efter t. hirschsprung]
(
†)
benämning på ett ben i hjortens fot: språngben. WIKFORSS 1: 830 (
1804).
DALIN (
1852) .
[HJORT-SPRÅNG.ssg 2.b]
b) [jfr d. hjortespring i samma bet., ävensom -BRUNST 2]
(folkligt i vissa trakter) hjortsvamp. LINDGREN Läkem. (
1891).
–
HJORT-SPÅR jäg. LIND 1: 1081 (
1749).
–
HJORT-STEK,
r. l. m. i sht
kok. Kockeb. A 4 a (
1650).
–
HJORT-STEN.
( hjort- 1747. hjorte- c. 1613) (†) om förhårdnade bildningar hos hjort, förr använda i folkmedicinen. a) bezoar i matsmältningsorganen. WALLERIUS Min. 417 (
1747).
[HJORT-STEN.ssg 2.b]
b) förhårdnad avsöndring i ögonvrårna. FORSIUS Min. 182 (
c. 1613).
WALLERIUS Min. 418 (
1747).
–
HJORT-STÅND.
jäg. a) ställe l. område där hjortar uppehålla sig under längre tid.
LIND (
1749).
[HJORT-STÅND.ssg 2.b]
b) samling l. flock av hjortar. HAHR HbJäg. 339 (
1866).
–
HJORT-SVAMP.
[jfr -BRUNST 2]
den på trädrötter, i sht i barrskogar, växande, tryffelliknande svampen Elaphomyces granulatus Fr., i sht förr (under namnet Boletus cervinus) använd i (folk)medicinen. SCHRODERUS Comenius 141 (
1639).
ApotT 1698,
s. 11.
Ymer 1909,
s. 204.
–
HJORT-TALG.
( hjort- 1690 osv. hjorta- 1642 – c. 1645. hjorte- 1578–1680) BOLAVI 29 a (
1578).
LINDGREN Läkem. 113 (
1919).
–
HJORT-TRÖST.
[möjl. förvrängning av (ä.) t. hirschdost; jfr DOSTA 3]
(
†)
örten Eupatorium cannabinum Lin., floxört; jfr -VÄPPLING. Liljeblad Fl. 456 (
1816).
AHLMAN (
1872).
–
HJORT-TUNGA.
( hjort- 1639 osv. hjorta- c. 1550–1642. hjorte- 1578–1797) [fsv. hiorta tunga]
[HJORT-TUNGA.ssg 1]
1) tunga hos hjort. NSvBibl. I. 2: 102 (
1623).
[HJORT-TUNGA.ssg 2]
2) ormbunken Scolopendrium officinale (Ehrh.) DC. (med blad liknande en hjorttunga i bet. 1); förr äv. innefattande (l. förväxlad med) ormbunken Ceterach officinarum Willd. 2LinkBiblH 4: 81 (
c. 1550).
KINDBERG SvNamn 37 (
1905).
Ssgr (till -TUNGA 2):
–
hjorttunge-blad.
[fsv. hiorta tungo bladh]
BROMELIUS Lup. 72 (
1687).
–
hjorttunge-gräs.
( -tung- 1698. -tunge- 1675. -tungo- 1578) (
†)
hjorttunga. BOLAVI 54 b (
1578).
ApotT 1698, s. P 1 a.
–
hjorttunge-vatten.
(-tungo-) (
†)
dekokt på hjorttunga. BOLAVI 4 b (
1578).
–
HJORT-VIVEL. (
†)
skalbagge av släktet Prionus Fabr.? LINNÉ MusReg. 82 (
1754).
–
HJORT-VÄPPLING.
( hjort- 1757. hjorte- 1694) (
†)
== -TRÖST. BROMELIUS Chl. 28 (
1694).
SERENIUS Iiii 4 b (
1757).
–
HJORT-ÖRT.
( hjort- 1685. hjorte- 1694) [möjl. efter t. gemswurz o. d. (jfr GÄMS), benämning på vissa fibleväxter]
(
†)
örten Arnica montana Lin., hästfibla. RUDBECK HortBot. 4 (
1685).
BROMELIUS Chl. 3 (
1694).
B
(
†):
–
HJORTA-HORN,
se HJORTHORN.
C
(
†):
–
HJORTE-BLOMMA,
f. örten Adonis autumnalis Lin., höstadonis, gossen i det gröna. RUDBECK HortBot. 40 (1685).
–
HJORTE-MAT.
örten Myosotis palustris Lin., förgätmigej. TILLANDZ B 5 b (
1683).
D
(
†):