HJORTHORN jω³rt~hω²rn, äv. jωr³t~, n.; best. -et; pl. ==. ( hjort- (hiort-) 1642 osv. hjorta(hiorta-) 1640 – c. 1645 hjorte- 1547–1757) [fsv. hiorta horn; av
HJORT 1 o.
HORN]
[HJORTHORN 1]
1) horn på (hann)hjortens huvud; äv. ss. ämnesnamn (jfr [HJORTHORN 2]
2); äv. allmännare: benhorn. Liuse Crone aff hiorte hornn. GripshR 1547–48. Orrelius (
1797).
Benhorn eller hjorthorn, d. v. s. greniga horn, som fällas varje år och blott bestå av ben utan hornslida. 4Brehm 2: 12 (
1921). – särsk.
herald. Tree swarta Hiorte-Horn i goolt Fäldt .. (betyder) Österrijket, Wirtenberg. RÅLAMB 4: 91 (
1690).
SCHLEGEL o. KLINGSPOR Herald. 76 (
1874).
[HJORTHORN 2]
2) (
i sht i fackspr.)
gm raspning av hjorthorn (i bet. 1) erhållet ämne som dels (i sht förr) , vanl. kokat till lim l. gelé, användes i medicinen o. vid matlagning, dels, bränt o. pulveriserat l. vitbränt gm glödgning vid lufttillträde, nyttjas för tekniska ändamål (ss. bensvärta, polermedel o. tandpulver). BERCHELT PestOrs. D
1 a (
1589).
Fint pulveriseradt, brändt hjorthorn. ÅSTRAND 1: 284 (
1855).
LINDGREN Läkem. (
1891,
1919)
[HJORTHORN 3]
3) oeg. l. bildl., om ngt som till formen liknar l. påminner om hjorthorn (i bet. 1). [HJORTHORN 3.a]
a) (förr) kok. == HJORTHORNS-BAKELSE. WARG 539 (
1755).
NORDMANN BorgåBarn 152 (
1906).
[HJORTHORN 3.b]
b) [benämningen föranledd av att ifrågavarande växters flikiga blad påminna om hjorthorn]
(
†)
om ngn av de förr till samma växtsläkte (Coronopus) räknade örterna Plantago coronopus Lin., Plantago maritima Lin. o. Senebiera coronopus (Lin.) Poir.; äv. i förb. vildt hjorthorn. FRANCKENIUS Spec. B
3 b (
1638).
SERENIUS Iiii 3 a
1757;
om Plantago coronopus l. maritima).
WAHLENBERG FlSv. 409 1824;
om Senebiera coronopus).
A
(
föga br.):
B
– (1; jfr
3 a)
HJORTHORNS-BAKELSE. (
förr)
kok. benämning på visst slags (bakelser l.) småbröd (urspr.) i form av hjorthorn; möjl. äv. == -BRÖD. VetAH 1773,
s. 153.
KEYLAND Allmogekost 1: 30 (
1919;
i fråga om förh. på Gotl. c. 1870).
–
HJORTHORNS-BRÖD. (
i sht förr)
kok. benämning på ett slags med hjorthornssalt bakade småbröd; jfr -BAKELSE. LANGLET Husm. 566 (
1892).
– (
1)
HJORTHORNS-GREN. särsk. (
†)
i pl.: tångarten Fucus vesiculosus Lin., blåstång (vars bålgrenar erinra om grenarna på hjorthorn). TILLANDZ D
6 a (
1683).
– (
1)
HJORTHORNS-KNIV.
kniv med hjorthornsskaft. BoupptSthm 20/3
1673.
– (
1)
HJORTHORNS-LAV. (
†)
bot. laven Cladonia gracilis Fr., stängellav (som till förgreningssättet påminner om ett hjorthorn). VetAH 1801,
s. 342.
– (
1)
HJORTHORNS-MOSSA.
( -horn- 1638–1659. -horns- 1683–1694) (
†)
lummerväxten Lycopodium clavatum Lin., mattlummer (som till förgreningssättet något påminner om ett hjorthorn). FRANCKENIUS Spec. D
1 b (
1638).
BROMLIUS Chr. 69 (
1694).
–
HJORTHORNS-OLJA,
r. l. f. farm. o.
kem. benämning på en i sht förr i medicinen använd, illaluktande olja framställd gm torr destillation av hjorthorn; äv. oeg., om liknande, inom veterinärmedicinen använd olja av andra kvävehaltiga djurämnen; jfr
DIPPELSOLJA.
ApotT 1698,
s. 53.
VaruförtTulltaxa 1: 380 (
1912).
–
HJORTHORNS-SALT,
n. ( -horn- 1921. -horns- 1698 osv.) (
i sht i fackspr.)
benämning på ett vid bakning (ss. jäsmedel) o. för olika tekniska ändamål, förr äv. i medicinen användt, saltartat ämne framställt av hjorthorn: (oren) kolsyrad ammoniak, ammoniumkarbonat (blandat med ammoniumkarbamat); numera nästan bl. oeg., om dylikt preparat framställt av krita o. salmiak. ApotT 1698,
s. 68.
NoK 4: 117 (
1921).
– (
1)
HJORTHORNS-SKAFT.
[HJORTHORNS-SKAFT.ssg 1]
1) st: stor Knif med hiorthornsskaft. BoupptVäxjö (
1746).
ÖSTERGREN (
1927).
–
HJORTHORNS-SPIRITUS.
( -horn- 1698 – c. 1820 -horns- 1777–1919) farm. o.
kem. benämning på en förr i medicinen använd vattenlösning av hjorthornssalt; jfr
AMMONIAK 3.
ApotT 1698,
s. 80.
LINDGREN Läkem. (
1902,
1919)