[fsv.
hof furstlig boning, hovhållning, hovfölje m. m., motsv. dan. o. nor.
hof (i bet.
4 äv. isl.
hóf); av mnt.
hof i betydelsen kungaboning, kunglig uppvaktning m. m.; jfr motsv. anv. av mnl., holl., fht. o. t.
hof; ordet är identiskt med
HOV, sbst.³ 3, o. bet. sannol. utvecklad genom inflytande av fr.
cour, gård, hov, hovhållning osv– – Jfr
HOVERA, v.¹]
).
).
).
).
).
.
).
).
. Om Gustaf Vasas hof. UPMARK (
). Konungen tillbragte sin födelsedag .. på Tullgarn dit .. hovet m. fl. under dagen anlände.
. jfr
m. fl. – särsk.
[jfr t. hof halten]
).
).
). At Gen. Wrede nu är gift med Fru v. Carleson, och håller hof i Jos. Bremers stenhus på Torget, lärer jag
redan berättat.
).
).
).
).
).
.
).
).
.
).
).
).
).
.
.
).
).
.
).
kunnat göra mig ett par klädningar till hofs.
).
[fsv. fra hova]
).
).
).
Sat. 9 (
).
).
).
).
).
).
). jfr
.
[fsv. hof, sammankomst av stormän, herredag, riksmöte; jfr motsv. anv. i ä. dan. o. mnt.]
).
).
).
[jfr motsv. anv. i fsv.]
vid skildring av medeltida förh.) festligt samkväm, gästabud (vid hovet); riddarspel.
tillstälde .. ett hof (stort gästabud), vid hvilket han räknade som gäster konungen och drottningen.
).
).
Ssgr (till1.
Anm. Vissa av de nedan anförda ssgr vilkas andra led utgöres av en yrkesutövares titel kunna dels beteckna handlande, handtvärkare o. d. som är särskilt antagen att leverera varor till kungl. hovet l. utföra ngt arbete för en kungl. persons räkning o. d., dels utgöra titel som innehas utan motsvarande prestationsskyldighet. Beträffande dessa ssgr torde numera i allmänhet gälla att de helst användas i sådana fall då benämningen
–
HOV-LEVERANTÖR blir oegentlig. Skämts. kunna äv. vissa av dem, jämte ordet HOV-LEVERANTÖR, användas för att beteckna handlande, handtvärkare osv. hos vilken en privat person l. ett privat hushåll i regel gör sina uppköp, beställningar o. d. Familjens hovleverantör. Min hovskräddare).
A
–
HOV-ADEL.
(i sht hist.) adel som gör tjänst vid hovet. CRONHOLM Lig. 32 (
1839).
Gustaf III:s sträfvan att förvandla rikets främsta stånd tilI en hofadel .. torde kunna anses såsom ett af hans största missgrep. IllSvH 5: 285 (
1879).
FAHLBECK Ad. 1: 344 (
1898).
–
HOV-APOTEK.
apotek som levererar läkemedel till kungl. hovet. HdlCollMed. 10/6 1732.
–
HOV-ARKITEKT. (
förr)
vid hovet anställd arkitekt som hade överinseendet över byggnadsföretag för konungens o. kronans behov. Cammar-Herren och Hof-Architecten Nicodemus Tessin .. hade hela Slottsbyggnaden under sin ordonnance. NORDBERG C12 1: 34 (
1740).
2NF 34: Suppl.
922 (
1923).
–
HOV-ARTIKEL. (
i sht i fråga om ä. förh.)
rätt(snormer) gällande för hovfolk o. d.; numera bl. i pl.; jfr GÅRDS-RÄTT. HH XIII. 1: 51 (
1562).
The som sigh försee uthi Hoffwet måge effter HoffArticklerne straffade warda. Lagförsl. 280 (
c. 1606).
2NF (
1909).
–
HOV-AUDITÖR.
lagfaren tjänsteman vid hovet (numera anställd vid riksmarskalksämbetet o. hovexpeditionen) vars åliggande bl. a. är att i rättegångar som gälla hovet, något av de kungl. slotten l. kungl. Djurgården bevaka hovets o. konungens rätt o. föra deras talan; äv. i uttr. vice hovauditör, dels ss. titel tillkommande hovauditörens ersättare, dels ss. titel utan motsv. ämbete. SCHÜCK BibliogrAnt. 18 (i handl. fr.
1669).
SCHMEDEMAN Just. 1186 (
1687).
2NF (
1909).
–
HOV-BAGARE. (
†)
bagare som levererar bakvärk till hovet, hovkonditor; förr äv. om bagare som bakade åt annat förnämt hushåll. AntecknSaml. 293 (1660). Greff Magni Delagardies Hoff bakare. BoupptSthm 1673,
s. 32 a (
1672).
DALIN (
1852) .
–
HOV-BAGERI. (
†)
MÖLLER 1: 1209 (
1782).
BtRiksdP 1872,
I. 1: nr 1, Bil.
nr 6, s. 61.
–
HOV-BAL, pl.
-er. DALIN (
1852).
Ssg:
–
hovbal-musikdirektör.
Hofbalmusikdirektör utnämnes af konungen, och fullmakt å titeln utfärdas af riksmarskalksämbetet. 2NF (
1909).
–
HOV-BARBERARE (
†)
barberare anställd vid hovet (l. i annat förnämt hus), hovfrisör; i sht om dylik barberare som tillika var fältskär. SthmTb.
–
HOV-BETJÄNING.
koll., sammanfattande benämning på ett hovs tjänstepersonal (förr äv. uppvaktning). Landshöfdinge Friherre Cronhielm .. hörande till Drottningens hofbetiening. HSH 9: 110 (
c. 1750).
FLINTBERG Lagf. 2: 185 (
1797).
Det Kongl. Husets tjenstgörande Livrée- och öfrige Hof-Betjening. Stadg Värfn. 1802, s. A
4 b.
–
HOV-BETJÄNT, pl.
-e l. -er. innehavare av befattning vid hovet (förr äv. i annat förnämt hus); numera bl. ngn gg i pl., om hovlakejer. RP 14: 196 (1650). Jarlar, Hersar och flere Konungens förnämare Hof-betiente. SCHÖNBERG Bref 1: 13 1772;
i fråga om det hedniska tidevarvet i Sverge). Sådana hofbetjänte, hvilka icke burit livré.
Sthm 1: 627 (
cit. fr. 1883).
–
HOV-BILDHUGGARE ~⁰²⁰⁰. (förr)
VDAkt. 1779,
nr 350. Flodström SvFolk 330 (
1918). -BISKOP~²⁰ l. ~⁰² (förr) om vid hovet tjänstgörande biskop. Capellanus Regis betydde då (
dvs. under den katolska tiden) Korungens Hof-Biskop, eller, såsom han nu kallas, Öfver-Hof
-Predikant.
LENÆUS Delsbo 115 (
1736,
1764)
FEHRMAN OrientK 12 (
1920).
–
HOV-BOKHANDEL ~⁰²⁰. NDA 1892,
nr 283, s. 3.
–
HOV-BOKHANDLARE ~⁰²⁰⁰. DA 1771,
nr 28, s. 3.
–
HOV-BOKHÅLLARE ~⁰²⁰⁰. (förr)
person anställd som bokförare vid hovförvaltningen; äv. ss. titel utan motsv. ämbete. RP 9: 323 (
1642).
LdVBl. 1839,
nr 20, s. 3.
–
HOV-BOKTRYCKERI.
Dagen 1898,
nr 1, s. 2.
–
HOV-BRODÖR. (
förr)
LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 480 1881;
efter handl. fr. c. 1750).
(Sergels fader) var hovbrodör, d. v. s. sydde vackra guldstickade rockar. LAURIN KonstSv. 64 (
1915).
–
HOV-BRÖLLOP. (
i sht förr)
bröllop som anordnas vid hovet av konungen l. annan kunglig person för kontrahenter tillhörande de kungligas uppvaktning. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1: 63 (
1776).
Ett hofbröllop (firades) på Rosendal, då .. Fredrik Wrangel .. gifte sig med – - hoffröken Ulla Sprengtporten. DE GEER Minn. l: 132 (1892). –
HOV-BUSS, äv. BURS.
[efter t. hofbursch(e)]
(
†)
hovman, hovtjänare; äv. i överförd anv.: manhaftig (o. övermodig) person. CHRONANDER Surge G
8 a (
1647).
Hofbussar rätta sig efter moden. EHRENSTRÖM Öfverd. 72 (
1739).
(S.) var en vildhjerne och hofbuss. HH XXV. 2: 120 (
1812).
BJÖRLIN Elsa 60 (
1879).
–
HOV-CEREMONIELL.
jfr -ETIKETT. SvTyHlex. (
1851).
2NF 11: 892 (
1909).
–
HOV-CEREMONIMÄSTARE. (
†)
ceremonimästare vid hovet. BoupptSthm 1676,
s. 249 a, Bil.
–
HOV-CHEF.
chef för den inre förvaltningen vid en konungs (l. furstes) hov, i Sv. numera med titeln: förste hovmarskalk. WIESELGREN Samt. 101 (
1873,
1880)
SFS 1923,
s. 29.
–
HOV-CIRKEL.
sällskapskrets tillhörande hovet; i sht (förr) om suveränens närmaste umgängeskrets inom hovet. UNGE Minn. 6 (
1835).
Den innersta hofcirkeln. VALERIUS 2: 281 (
1841).
DALIN (
1852) .
–
HOV-CISELÖR. (
förr)
RUNEMARCK SthmVägv. 77 (
1789).
SvNorStatskal. 1823, s. 204.
–
HOV-DAG.
[HOV-DAG.ssg 1]
1) (
†)
mottagningsdag vid hovet, "kurdag". SERENIUS (
1741).
DALIN (
1852;
med hänv. till courdag).
[HOV-DAG.ssg 2]
2) (i fråga om förh. under medeltiden) om möte (av vasaller o. d.) hos en suverän l. länsherre; jfr HOV sbst.⁴ ². STRINNHOLM Hist. 3: 581 (
1848).
Feodala hofdagar af andliga och världsliga vasaller. BOËTHIUS HistLäsn. 2: 192 (
1898).
–
HOV-DANS. (
i sht förr)
om (sirliga) danser som dansa(de)s vid hovet; motsatt: bonddans, folkdans o. d. Fosz 291 (1621). Fatab. 1916,
s. 164.
–
HOV-DENTIST. (
numera föga br.)
hovtandläkare. ASSUR Tand. 1 (
1799).
2NF (
1909).
–
HOV-DESTILLATOR. (
förr)
person som för hovets räkning framställde alkoholhaltiga drycker. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 1 (
1795).
AHRENBERG Männ. 2: 174 (
1907).
–
HOV-DJÄVUL. (
†)
djävul l. ond ande som troddes vilja åstadkomma skada o. olycka vid hovet; jfr HUS-DJÄVUL. PERICI Musæus 3: 151 b (
1582).
Then Swenske Kyrckio och Hoffdieffwul sampt hans VnderÄnglar. PHRYGIUS Föret. 14 (
1620).
–
HOV-DRÄKT.
dräkt som bäres vid hovet; numera (i fråga om sv. förh.) bl. om (vit l. svart) dräkt (med hovärmar) som bäres av uppvaktande dam vid hovet l. av dam som inbjudits till hovet. FörordnYppigh. 1746, s. B
2 a.
(Hos kungen var kur i söndags) och hrukades den svarta och röda Hofdrägten.
IT 1791,
nr 13, s. 2.
Tsarens nybakade diplomater togos än mindre än förut på allvar, trots sina vesterländska hofdräkter. HJÄRNE K12 101 (1902).
GustStil 36 (
1926).
–
HOV-DRÄNG.
[y. fsv. hofdränger (PMÅNSSON 661)]
[HOV-DRÄNG.ssg 1]
1) (
förr)
uppvaktande yngling hos riddare, page, väpnare. Visb. 1: 60 (
1573).
Vÿ (dvs. Holger danske o. Burman) hafve leckt en leck i dagh, / .. alt som tuå raske hof drengha. Därs. 132 (
c. 1620).
STIERNHIELM WgL 103 (
1663).
[HOV-DRÄNG.ssg 2]
2) (
†)
tjänare vid hovet l. i en förnäm mans hus. SthmTb. 29/2 (
1551).
Ehn hoff dräng som tiente Welb: Ands Siöbladh. VRP(Jkpg) 21/3 1614. Hus-karlar, Hofdrengiar. VERELIUS 218 (
1681).
–
HOV-EKIPAGE.
jfr -VAGN. GT 1788,
nr 77, s. 2.
AB 1865,
nr 99, s. 4.
–
HOV-EKONOMI. (
i sht förr)
(konungens) hovhushållning. Hofcal. 1767,
s. 67.
SD 1899,
nr 76, s. 4.
–
HOV-ETIKETT.
jfr ETIKETT II 1. DALIN Vitt. 4: 9 (
1730).
I Versailles hade den gamla hofetiketten redan (vid tiden för G. III: s besök) stelnat i sina former. ODHNER G3 1: 402 (
1885).
–
HOV-EXPEDITION.
benämning på kansli vid hovet, från 1863 sammanslaget med riksmarskalksämbetet. Hofcal. 1763, s. 62. 2NF 23: 378 (
1915).
SFS 1919,
s. 911.
–
HOV-FANA. (
förr)
benämning på konungens livvakt till häst. Ritmestere för Hoffanen. ArkliR 1563.
HH XIII. 1: 208 (
1565).
VgFmT II. 1: 55 (
1901).
–
HOV-FISKAL.
(i fråga om förh. i början av 1600-talet) benämning på fiskal som enl. förslag till hovrättsordning 1604 hade att biträda vid rättegång inför konungen. Lagförsl. 553 (
1604).
SUFinlH 2: 172 (
1605).
–
HOV-FOLK.
[fsv. hoffolk]
[HOV-FOLK.ssg 1]
1) om en furstes (förr äv. annan förnäm persons) uppvaktning l. (väpnade) följe. G1R 28: 557 (
1558); möjl. till
2. (Kejsaren) hade ingen vthi sitt Följe, vndantaghandes sitt daghlige och wanlige Hoffolck. SCHRODERUS
Os. III. 1: 259 (
1695).
Hoffolket, dhe äro vekeliga här och siukna något. CARL XII Bref 43 (
1701).
FRÖDING ESkr. 2: 207 (
1895).
[HOV-FOLK.ssg 2]
2) [jfr motsv. anv. i fsv.]
(
†)
krigsfolk. G1R 2: 94 (
1525).
Therföre .. schicke wij nogoth vtaff vorth hoffolk in tiil eder .. begærendis athij samme vorth kriigxfolk .. ville med fortæringh latha besörghia. Därs. 3: 315 (
1526).
HT 191O,
s. 284 (
1592).
–
HOV-FOTOGRAF.
SöndN 1862,
nr 11, s. 1.
–
HOV-FRUNTIMMER ~⁰²⁰. (numera bl. arkaiserande)
om de till en furstlig (l. annan högt uppsatt) persons uppvaktning hörande damerna; i sht i sg. best. i koll. anv. Hon (dvs. prinsessan) giorde stundom lustresor med alt sit Hof-Fruentimmer. DALIN Arg. 2: 96 (
1734,
1754)
HSH 3: 38 (
c. 1750).
ÖSTERGREN (
1927).
–
HOV-FRÖKEN.
uppvaktande, ogift dam hos furstlig person. HSH 9: 147 (
c. 1750).
Hofcal. 1761,
s. 65.
DE GEER Minn. 1: 107 (
1892).
–
HOV-FUNKTIONÄR.
SDS 1894,
nr 420, s. 2.
–
HOV-FÄKTMÄSTARE ~⁰²⁰⁰. (förr)
HENEL 1729 153 (
1730).
HofCal. 1792,
s. 79.
–
HOV-FÄNNIKA. (
förr)
avdelning krigsfolk tjänstgörande vid konungens högkvarter? HH XIII. 1: 223 (
1566).
–
HOV-FÄRG, förr äv.
-FÄRGA . (
förr)
om färg som tillhörde l. som betraktades ss. kännetecknande för ett (visst) hov; i sht om färg på hovdräkt o. d., äv. oeg. Herrar och Furster giffua sijn sändebodh och Legater theras wanliga hoffärgo. PERICI Musæus 2: 201 a (
1582).
PHRYGIUS Föret. 33 (
1620).
Lysande, lätta hoffärger. BLANCK NordRenäss. 187 (1911).
–
HOV-FÖRGYLLARE. (
förr)
VDAkt. 1779,
nr 350.
DALIN (
1862).
–
HOV-FÖRSAMLING.
församling (pastorat) omfattande vid de kungliga o. furstliga hovstaterna tjänstgörande ämbets- och tjänstemän samt betjäning jämte deras familjemedlemmar o. tjänstfolk. ChristOrdn. 1602;
i titeln).
Sv Statskal.
1931,
s. 58.
–
HOV-FÖRSNIDARE. (
†)
jfr BISSARE. LIND 1749;
under credentzer).
–
HOV-FÖRTÄRING, äv.
-FÖRTÄRNING. (†) om kost, traktering o. d. vid ett hov; stundom äv. liktydigt med: hovhushållning.
1 skeppund finske geddor till hoff förtäringen.
G1R 26: 755 (
1556).
K. håfförtäringen (har) för förledit år 1719 kostat dubbelt öfver den i staten anslagne summan. 2RA 1: 106 (
1720). Då det gäller 50 personers daglig tillökning i hofförtäringen, behöfver man i tid taga nödiga mått och steg.
CRUSENSTOLPE Tess. 3: 96 (
1847).
Sthm 1: 474 (
1897).
–
HOV-FÖRVALTNING.
om konungens enskilda ämbetsvärk för förvaltning av bovets finanser; särsk. i sg. best. STRINNHOLM Hist. 3: 324 (
1848).
DH GEER Minn. 1: 242 (
1892).
–
HOV-GALEJA. (
†)
fartyg ("galeja") tillhörig(t) hovet (l. konungen). RP 15: 259 (
1652).
–
HOV-GESIND.
(-gesin 1561. -gesind 1621–1635) [fsv. hofgesn?; efter mnt. hovegesinde, (mnl. hofgesinde); senare ssgsleden identisk l. samhörig med GESINDE]
(
†)
kunglig uppvaktning l. svit; äv. om enskild person i dylik uppvaktning; jfr -SIND. Drawanter och Hoffgesin. SVART G1 111 (1561).
(G. I) Drogh så tädan och till Stocholm skiliandes alt krigxfolket widh sigh, så när som sitt dagliga Hoffgesin. Därs. 119. Then som wil wara hoffgesind, / Han laghe Kappan effter wind.
Fosz 4 (
1621).
SCHRODERUS Os. III. 1: 218 (
1635).
–
HOV-GESINDARE,
sbst. pl.
(-gesindere) [avledn. av -GESIND]
(†) hovmän, hovtjänare; jfr -SINDARE. H(ans) N(ådes) egne gode men och hoffgesindere. G1R 11: 205 (
1536).
–
HOV-GRAVÖR.
PT 1758,
nr 50, s. 4.
AdrKalSthm 1931,
s. 163.
–
HOV-GREPP. (
†)
== -KONST 2. Engsö ser sin Fredrik an / Med hjertan, der ej Hofgrep råda. DALIN Vitt. II. 4: 142 (
1750).
–
HOV-GULDDRAGARE ~⁰²⁰⁰. (förr)
DA 1771,
nr 70, s. 4.
2NF 33: 1199 (
1922).
–
HOV-GUNST.
2RARP I. 1: 123 (
1719).
Det är hofgunstens öde att sällan blifva varaktig. KOLMODIN TacAnn. 1: 230 (
1833).
–
HOV-GUNSTLING.
MÖLLER (
1790).
–
HOV-GÄCK.
[jfr d. hofgæk]
(
†)
== -NARR. LIND (
1738,
1749;
under hof-narr).
Rüdling Suppl.
280 (
1740).
–
HOV-HERRE. (
numera bl. tillf.)
hovman (se d. o. 5). MÖLLER (
1790).
CANNELIN (
1921).
–
HOV-HUND. (
numera bl. tillf.)
om hund tillhörig hovet. CARL XII Bref 42 (
1701).
En stor .. Hof-hund, af Danskt slag. TESSIN Bref 1: 115 (
1751).
särsk. (
†)
övergående i bet.: svag o. föga härdig hund, knähund. LINNÉ Diet. 1: 71 (
c. 1750).
–
HOV-HUSHÅLLNING ~⁰²⁰. jfr HUSHÅLLNING 1. MÖLLER 1: 1214 (
1782).
DALIN (
1852).
–
HOV-HÅLL. (
†)
[HOV-HÅLL.ssg 1]
1) hovhållning. I then staden (dvs. Nyköping) hafva tillförendhe kongl. och furstl. personer hafft sitt håfhåldh. RP 13: 207 (
1649).
[HOV-HÅLL.ssg 2]
2) sammanfattande benämning på de gårdar som tillhörde biskopen i ett stift o. son bidrogo till dennes underhåll. BOTIN Utk. 658 (
1764).
MÖLLER (
1790,
1807)
–
HOV-HÅLLNING.
om förhållandet att en furstlig (förr äv. högadlig o. d.) person håller hov; äv. sammanfattande om de personer som härvid tjänstgöra ss. uppvaktande o. ss. tjänare. RARP 2: 42 (
1633).
Rickz-Cantzlern talar vidlöfftigt om hvadh behöffves till hoffhåldningen. RP 7: 134 (
1638).
Kongl. Mayst. förwentes .. til Stum (hwarest Hennes Mayst. Drottningen .. sigh för några dagar sedan .. tijt hafwer medh Håffholdningen begifwit). NAv. 18/9 1656, nr 2, Bil. s. 1. I riksstaten för 1924–25 utgör anslaget för K. M:ts hofhållning 950,000 kr. REUTERSKIÖLD Grundlag. 68 (
1924).
–
HOV-INGENJÖR. (
förr)
Hofingenjör var 1646–59 titeln på en officer som undervisade hofvets pager i fortifikationsvetenskapen. 2NF (
1909).
–
HOV-INKÖPARE. (
†)
person som gjorde inköp för hovets räkning. 2RA 1: 109 (
1720).
ANDERSON Stadsl. 47 (
1912).
–
HOV-INSTITUTION. (
numera bl. tillf.)
institution som tillhör l. står i beroende av hovet. Den som vill förstå .. (G. III), skall se, att han (med Svenska Akademien) ment något annat än en "hof-institution" .., såsom partiklandret .. uttydt hans afsigt. BESKOW i 2SAH 34: 221 (
1861).
BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 169 (
1898). -INTENDENT. person som har uppsikt över de kungliga konstsamlingarna (under 1700-talet jämväl över de kungliga byggnaderna); numera bl. ss. titel utan motsv. ämbete.
Förste hovintendent. AntecknSaml. 292 (
1660).
Håf-Målaren J. Pasch har erhållit Håf-Intendent Fullmagt. PT 1758,
nr 40, s. 3.
Under 1700-t. var hovintendenten oftast samtidigt arkitekt och överintendentens närmaste man. BonnierKL (
1924). jfr
ÖVERHOVINTENDENT.
–
HOV-INTRIG.
C. GYLLENBORG (
1715) i
HSH 10: 281.
Avlägsnad genom hovintriger. ÖSTERGREN (
1927).
–
HOV-JAKT. (
numera bl. tillf.)
(lust)jakt som användes av konungen l. det kungliga hovet. GYNTHER Förf. 4: 195 (
1854).
–
HOV-JAKT-VARV.
(i fråga om förh. 1683–1848) benämning på det varv på vilket konungens o. hovets jakter o. slupar förvarades o. underhöllos. KyrkohÅ 1907,
s. 234 (
1765).
Hofcal. 1767,
s. 68.
CYNTHER Förf 4: 195 1854;
möjl. efter handl. fr. 1686).
–
HOV-JUNGFRU. (
†)
== -FRÖKEN. RP 8: 257 (
1640).
En af dronningens håffiungfruer Maria Wrangel. EREBLAD Bref 1: 303 1653;
rättat efter hskr.).
HAGSTRÖM Herdam. 2: 453 (
1898).
–
HOV-JUNKARE.
[fsv. hofiunkare]
(
förr)
(ung) ädlig som tjänstgjorde vid konungens l. annan högt uppsatt persons hov; i sht om dylik adelsman som hade till uppgift att vid den kungliga taffeln skära för av rätterna o. d. G1R 16: 111 (
1544). The ädelemän tu later förstå för hoffjunckere tiäne vele, achte vij föge.
Därs. 24: 150 (
1553).
Hans (dvs. Ivan Vasiljevitjs) Hoffjunckare som skänckia och bissa för honom, oc stå för bordet. PETREIUS Beskr. 3: 27 (
1615).
(Biskoparna) hade Adeliga Barn i sin tjenst till Håf-Junkare. BOTIN Utk. 657 (
1764).
2NF 32: 1195 (
1921).
–
HOV-JUNKARE-KÖK(ET). (
förr)
kök i vilket hovjunkarnas mat tillreddes; ofta motsatt: herreköket. VinkällRSthm (
1582).
Därs. 1590.
–
HOV-JUNKARE-STUGA. (
förr)
för hovjunkare avsett rum (l. hus). VinkällRSthm 1585.
–
HOV-JUVELERARE.
HENEL 1729 153 (
1730).
–
HOV-JÄGARE.
jägare anställd vid ett hov l. vid kungligt slott; numera i fråga om sv. förh. i sht om underordnad person som utövar tillsyn över kungl. Djurgården i Stockholm. RP 8: 748 (
1641).
2NF (
1909).
AdrKalShm 1931,
s. 178.
–
HOV-JÄGERISTAT(EN) ~¹⁰⁰³~²⁰, äv. ³~⁰⁰²⁰. den vid hovet anställda jägeristaten (numera bestående endast av överhovjägmästaren, ett antal förste hovjägmästare samt hovjägmästare). ABRAHAMSSON 239 (
1726).
BtRiksdP 1900, Saml.
1. I. 2: nr 58, s. 2.
–
HOV-JÄGMÄSTARE ~⁰²⁰⁰. vid hovet anställd jägmästare; numera i sht om funktionär vid hovet som ordnar de kungliga jakterna; äv. ss. titel utan motsvarande ämbete. Förste hovjägmästare. Wij hafwe vthskickedt denne wår troo tiänere och HoffJägemestere, Peter Paull, sampt medh nogre wåre skytter och jägere. SUFinlH 4: 333 (
1614).
2NF (
1909).
–
HOV-KAKA. (
†)
i bild. Hoffkakan är antingen blanck eller bränd .. (dvs.) Hofflefwernet är antingen för sött eller alt för bittert. CRUBB 327 (
1665).
–
HOV-KALENDER. (
numera bl. i fråga om utländska förh.)
kalender (med kalendarium) innehållande förteckning över regerande furstehus, ett rikes högsta ämbetsmän, högre ordensmedlemmar o. d.; särsk. benämning på en dylik i Sverge 1738– 1741 samt 1749–1823 utkommande kalender. Hof-Calender För Ahr 1738. 1737; boktitel). TEGNÉR (WB) 3: 385 (
1819).
2NF 26: 1085 (
1917).
–
HOV-KAMARILLA.
i sht hist. intrigerande parti inom ett hov. KWARBURG i 2SAH 59: 372 (
1882).
–
HOV-KAMPE. (
†)
hovman, hovtjänare; jfr -BUSS. SCHRODERUS HoffWäck. 28 (
1616).
(Några biskopar blevo) the höge Personer til wiljes, aff theras Hoffkampar ihiälslagne. DENS. Os. 2: 623 (
1635).
–
HOV-KAMRERARE l.
-KAMRER .
( -kamrer 1852 osv. -kamrerare 1660 (: hoff Cammereraren) osv.) tjänsteman vid hovet vilken sköter räkenskaperna för hovets ekonomiförvaltning; äv. ss. titel utan motsv. ämbete. AntecknSaml. 290 (1660). 2NF (1909).
–
HOV-KANSLER.
i sht hist. benämning på (högre) befattningshavare inom centralregeringen (tidigast bekant från 1580-talet) som hade till huvudsaklig uppgift att övervaka o. leda arbetet inom det kungliga kansliet (från början av 1700talet äv. inom vissa andra institutioner) o. som från 1802 till befattningens indragning 1840 bl. a. var högste övervakare av tryckfrihetens bruk samt från 1809 ledamot av statsrådet (härvid fungerande huvudsakligen ss. biträde åt utrikesministern). RF 1634,
§ 12.
Därs. 1809,
§ 5. HofCantzleren skal tilkomma, at .. antingen sjelf, eller genom vederbörligen af honom förordnade Ombud, vaka öfver Skrifters allmängörande.
TFF 1812,
§ 4.
HERLITZ Statsskick. 201 (
1928).
–
HOV-KANSLERS-ÄMBETE(T) ~⁰²⁰, äv ~²⁰⁰. i sht hist. AdP 1789,
s. 612.
SFS 1840,
nr 15, s. 4.
–
HOV-KANSLI. (
förr)
kansli från vilket kungliga brev o. skrivelser utgingo. 3SAH 23: 135 (
cit. fr. 1646).
GT 1788,
nr 109, s. 1.
Hofcal. 1812,
s. 62.
–
HOV-KAPELL.
[HOV-KAPELL.ssg 1]
1) (
†)
slottskapell, slottskyrka. SERENIUS (
1734;
under chappel).
CAVALLIN Herdam. 3: 334 (
1856).
[HOV-KAPELL.ssg 2]
2) samling musiker (i äldre tid äv. innefattande sångare) i en furstlig persons tjänst; särsk. i uttr. Kungliga hovkapellet, om det musikkapell som alltsedan kungl. teaterns upprättande 1772 utgjort dennas (senare kungl. operans) orkester. SCHULTZE Ordb. 2207 (
c. 1755).
Konung Carl IX .. bade och sitt Hof-Capell som vid vissa tillfällen upförde Musik. HÜLPHERS Mus. 97 (
1773). Den instrumentala delen
(av det gamla hovkapellet) blev
(under G. II A:s tid) det egentliga hovkapellet. NORLIND o.
TROBÄCK Hovk. 33 (
1926).
[HOV-KAPELL.ssg 2.slutet]
särsk. (
†)
bildl., övergående i bet.: musik som utföres av ett "hovkapell". När foglars hof-capell til himla kungens heder / At lyfta siälen upp i örat sänkes neder. LOHMAN Vitt. 397 (
1723).
–
HOV-KAPELLMÄSTARE ~⁰⁰²⁰⁰. anförare för ett hovkapell. Förste hovkapellmästare. HSH 9: 136 (
c. 1750).
LUNDIN NSthm 258 (
1888).
–
HOV-KAPLAN. (
förr)
präst som tjänstgjorde vid slottskyrka. EBERHARDT AllmH 4: 147 (
1781).
2NF (
1909).
–
HOV-KASSA. (
förr)
kassa ur vilken utgifter för hovhållning o. d. bestredos? MeddNordM 1898, s. 81 (
1696).
RHYZELIUS Ant. 80 (
c. 1750).
–
HOV-KASSÖR. (
förr)
kassör o. räkenskapsförare vid hovet (närmast sorterande under hovkamreraren). MeddNordM 1898,
s. 81 (
1696).
DA 1808,
nr 117, s.6.
–
HOV-KAVALJER.
jfr HOVMAN 5. HSH 9: 151 (
c. 1750).
Fatab. 1928,
s. 83.
–
HOV-KIRURG. (
förr)
fältskär l. kirurg anställd vid hovet. KKD 3: 25 (
c. 1700).
SvNorrigCal. 1830,
s. 52.
–
HOV-KLERESI(ET).
sammanfattande benämning på det till hovet hörande o. under hovkonsistoriet lydande prästerskapet. HENEL 1729 154 (
1730).
Svenska Kongl. Hofclericiets Historia. WESTÉN 1799;
boktitel).
2NF (
1909).
–
HOV-KLÄDER. förr äv.
-KLÄDE . (
numera bl. tillf.)
hovdräkt. PERICI Musæus 2: 265 b 1582;
i bild). Ebbe tienar i konghens gårdh, / han lather sig hofklädher skära.
Visb. 1: 217 (
c. 1620).
FORSSELL Hist. 1: 213 (
1869).
–
HOV-KLÄDNING, äv.
-KLÄDING. (†) hovdräkt.
VaruhusR 1541.
(Paul Tapetvävare skall) årligen bekome en hoffclädning och frij hoffkost.
G1R 24: 31 (
1553).
SPAK Unif. 5 (
1890;
om förhållanden vid början av 1600-talet).
–
HOV-KOCK. (
†)
kock vid kungliga hovet l. i annat förnämt hus. BoupptSthm 7/3 (
1674).
ÖoL (1852). –
HOV-KOMPLIMANG. särsk. (
i sht förr)
oeg., om komplimang som icke är ärligt menad. SYLVIUS Mornay 278 (
1674).
DALIN (
1852) .
–
HOV-KONDITOR.
jfr -BAGARE. AvvittrSthm 10/11 (
1653).
Af hofconditoren var bakad en fästning med .. canoner. HH XXV. 2: 86 (
1810).
–
HOV-KONSISTORIUM.
under överhovpredikantens presidium stående, kyrklig myndighet för hovförsamlingens o. Skeppsholms församlings (förr äv. vissa andra garnisonsförsamlingars) ecklesiastika angelägenheter. FörordnRättegDomcap. 1687, §
1. Hof-Consistorium äger samma rätt och myndighet, som andra Consistorier i Riket. BACKMAN Lags. 2: 421 1847;
möjl. handl. fr. 1681).
3NF (
1928).
–
HOV-KONST.
[HOV-KONST.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
konst l. konstriktning som tillhör l. uppkommit vid ett hov. SIRÉN Pilo 21 (
1902).
Alldeles som operan var oratoriet i Wien ett stycke hovkonst. JEANSON (o. RABE) 1: 172 (
1927).
[HOV-KONST.ssg 2]
2) [jfr t. hofkunst]
(
†)
om knep l. intriger som anses förekomma vid hovet l. utmärka detta; i sht i pl.; jfr -GREPP, -INTRIG. PERICI Musæus 2: 329 b (
1582).
(Greve Piper hade) svängt sig opp, icke utan en diup slughet och Hofkonster, .. till .. (K. XII:s) favorit. HSH 7: 207 (
c. 1750).
LEVIN Schiller Cab. 81 (
1800).
–
HOV-KONSTGJUTARE ~⁰²⁰⁰. Konstgjutaren Herman Bergman har i dagarna utnämnts till hovkonstgjutare, den förste med den titeln i vårt land. SvD(A) 1922,
nr 335, s. 8.
–
HOV-KONTERFEJARE. (
förr)
porträttmålare vid hovet. 2NF 34: Suppl.
776 (cit. fr.
1568).
Därs. 27: 1088 (
1918).
–
HOV-KONTOR. (
†)
benämning på hovförvaltningens kontor. MeddNordM 1898,
s. 81 (
1696).
MeddSlöjdF 1896,
s. 42.
–
HOV-KOST (
†)
G1R 24: 31 1553;
se under -KLÄDNING).
–
HOV-KRANKHET.
[av t. hofkrankheit]
(
†)
om könssjukdom (som troddes vara särskilt vanlig vid hovet). BOLAVI 132 b (
1578).
–
HOV-KRETS. särsk.
i pl. I hovkretsar.
–
HOV-KVARTERMÄSTARE ~⁰⁰²⁰⁰. (förr)
hovtjänare som hade till uppgift att på en furstlig persons resor ombesörja inkvarteringen; numera bl. ss. titel för den främste bland livrébetjäningen vid hovet. SCHMEDEMAN Just. 1169 (
1687).
GHT 1896,
nr 104 B,
s. 1. 2NF (
1909).
–
HOV-KÄMPE. (
†)
om krigare i en konungs hov l. följe; äv. bildl. JMESSENIUS (1629) i HB 1: 140.
LING Agne Person. (
1812).
Liberalismen .. åtföljd af sina hofkämpar. LIVIJN 2: 253 (
1834).
–
HOV-KÖK.
( hov- 1590–1885. hove- 1732) (Renskt vin) till K:M Hoff köck till vin suppa. VinkällRSthm (
1590).
ÖSTERGREN (
1827).
–
HOV-LAKEJ.
IT 1791,
nr 45, s. 4.
Hoflakej .., hofbetjänt, som passar upp vid en furstlig persons taffel, står bakpå hofvagn vid utfärder o. s. v. 2NF (
1909).
–
HOV-LEVERANTÖR, förr äv.
-LEVERANT . (-leverant
1791.
-leverantör 1870 osv.)
titel tilldelad handlande l. handtvärkare o. d. som konungen (l. annan medlem av den kungliga familjen) antagit ss. leverantör. Kunglig hovleverantör. IT 1791, nr 17, s. 2. 2NF (
1909). (
skämts.)
i utvidgad anv.; jfr anm. sp. 1273. Vem är din hovleverantör?
–
HOV-LEVNAD.
( hov- 1621–1927. hove- 1732) (
numera föga br.)
hovliv; förr äv.: sätt att föra sig vid hovet. Fosz 284 (
1621).
Biskop Wallqvist, som varit hofpredikant och lärt hoflefnad. TERSMEDEN Mem. 6: 163 (
1787).
Hoflefnaden var en kedja af beständiga fester och nöjen (under G. III:s tid). EKELUND 1FädH II. 2: 116 (
1831).
ÖSTERGREN (
1927).
–
HOV-LIV.
EKELUND 1FädH II. 2: 139 (
1831).
Hoflifvet antog genast (under G. IV A.) en stel och tung prägel. SvH 8: 218 (
1905).
–
HOV-LIVRÉ.
om livré som bäres av betjänt, lakej o. d. vid ett hov (förr äv. i högadligt hus o. d.); förr äv. i utvidgad anv. i sht i sg. best., sammanfattande om (de i livré klädda) tjänarna vid ett hov. Håfmarskalken (har antydt) samtel. Håf-Livreet, at icke tala om Religions- och Krigs-ärender. PT 1758,
nr 3, s. 2.
LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 426 (
1881).
–
HOV-LOGE ~lå²ʃ. PT 1791, nr 74, s. 2. Hoflogen (på kungl. operan i Sthm) har sin plats på första radens högra sida. AB 1898,
nr 217, s. 3.
–
HOV-LUNK,
m.; anträffat bl. i pl. -ar. [med avseende på senare leden jfr östsv. dial. lunk, skälm, skojare, samt, med annan vokalism, sv. dial. lanker, lanke, dagdrivare, lätting]
(
†)
om skälm o. d. vid hovet? Fuchzswantzer, Hofflunckar, Bladrare. LAURELIUS Alb. 454 (
1663).
–
HOV-LYCKA,
r. l. f. (
†)
lycka o. framgång vid hovet. Hofflyckan är en wändekåpa. .. (dvs.) Hon är obeständigh. GRUBB 328 (
1665). RIDDERMARCK
Alm. 1691,
s. 22.
–
HOV-LÄGER.
[HOV-LÄGER.ssg 1]
1) (
numera bl. i fråga om ä. förh.)
om en konungs o. hans uppvaktnings tillfälliga bostad, i sht under fälttåg o. d. OxBr. 1: 61 (
1614).
(K. XII:s) nya hofläger i Lund. ATTERBOM C12 61 (1845).
2NF 6: 554 (
1906).
[HOV-LÄGER.ssg 2]
2) (i fråga om ä. förh. i Finland o. Östersjöprovinserna) (större) kronogård som brukades av arrendator; äv. om dylik gård som (gm förläning o. d.) övergått i enskild ägo; jfr DONATIONS-GODS. Någre nye Hoflägers anläggande .. på Ösel. STIERNMAN Com. 5: 251 (
1691). De af dem
(dvs. förläningarna i Viborgs län), som under namn af Hof-läger, tillhöra Kronans omedelbara disposition.
SPF 1817,
s. 2. AtlFinl. 12-13:
31 (
1899).
–
HOV-MANER.
LUCIDOR (SVS) 452 (
1674).
Lära sig hofmanér. LINDFORS (
1815).
Hans kejserliga höghet .. står stel och orörlig med tårna inåt på japanskt hofmanér. NYBLOM Österut 82 (
1908).
–
HOV-MARSKALK ~⁰². benämning på hög funktionär vid kungligt hov (i Sv. tidigast omtalad omkr. 1540), med uppgift att biträda konungen i hovförvaltningen o. övervaka hovceremoniellet; numera i Sv. i sht ss. titel utan motsvarande ämbete samt i uttr. förste hovmarskalk, titel tillkommande chefen för den inre administrationen vid konungens hov. G1R 16: 107 (
1544).
Göstaff Banner till Diursholm, håfmarskalch. HH 20: 299 (
c. 1585).
För Konungen .. (är) gångandes (vid kröningen) .. Hoffmarskalchen mz all Adhelen. L. PAULINUS GOTHUS MonPac. 530 (
1628).
SvH 3: 173 (
1903).
2NF (
1909). jfr
ÖVER-HOVMARSKALK.
–
HOV-MARSKALKS-STAV.
RARP 6: 27 (
1667).
SCHUTZERCRANTZ Olyksöden 231 (
1775).
–
HOV-MARSKALKS-TAFFEL.
måltid som (vid vissa tillfällen då de kungliga önska intaga sina måltider utan uppvaktning) gives vid hovet under förste hovmarskalkens vårdskap för de uppvaktande damerna o. herrarna. RiksmPM 1911.
–
HOV-MARSKALKS-ÄMBETE(T) ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. ÖoL (1862).
–
HOV-MEDIKUS. (
†)
läkare vid hovet, livmedikus. OxBr. 1: 28 (
1614).
PT 1905,
nr 69 A,
s. 2 (
i fråga om förh. på 1850-
talet).
–
HOV-MINIATÖR. (
†)
miniatyrmålare anställd vid hovet. Rüdling Suppl.
129 (
1740).
2NF 2: 1225 1904;
i fråga om förh. c. 1700).
–
HOV-MUNSKÄNK. (
†)
munskänk anställd vid hovet. RUNEMARCK SthmVägv. 2 (
1789).
SvTyHlex. (1851, 1872).
–
HOV-MUSIKER. (
i sht förr)
musiker anställd vid ett hov. LUNDELL (
1893).
Beethoven upphöjdes 1789 till hovmusiker. NORLIND AMusH 606 (
1921).
–
HOV-MÅLARE.
Hofmålaren och Intendenten David Klöker Ehrenstral. NORDBERG C12 1: 34 (
1740).
2UB 10: 306 (
1907).
–
HOV-MÄSSIG.
som överensstämmer med förhållanden o. fordringar vid ett hov; fin o. vårdad. Kläda sig modernt och hofmässigt. RADEMINE Knigge 1: 20 (
1804).
HEDIN Pol 2: 207 (
1911).
–
HOV-NARR.
narr l. gycklare anställd vid ett hov; numera bl. bildl. HAMBRÆUS Erasmus A 7 b (
1620). I predikan for han
(dvs. den tyske prästen) grufweliga vt på .. hoffnarrar och geckelig dantz och komedier.
SWEDBERG Schibb. 465 (
1716).
BERGMAN LBrenn. 257 (
1928).
–
HOV-NASK,
m. (†) nedsättande benämning på person som ställer sig in vid hovet; jfr -SMICKRARE. En Hoffnask, och then som sleeker en annars Talrick. SCHRODERUS HoffWäck. 97 (
1616).
–
HOV-NIGNING.
benämning på ett särskilt slags djup nigning varmed damer hälsa kungliga personer. GHT 1895,
nr 226 B,
s. 2.
–
HOV-NOTARIE. (
förr)
vid ett hov anställd notarie; i sht om dylik (juridiskt bildad) notarie som hade att biträda vid rättegångar o. d. som gällde hovets angelägenheter; äv. ss. titel utan motsv. ämbete. Lagförsl. 553 (
1604).
SCHRODERUS Os. 1: 820 (
1635).
BACKMAN Lags. 1: 60 (
i handl. fr. 1801).
DALIN (
1852).
–
HOV-PARTI.
(politiskt) parti vars åsikter o. strävanden äro rojalistiskt betonade o. vars anhängare huvudsakligen rekryteras ur hovkretsar; ofta motsatt: folkparti; särsk. benämning på ett politiskt parti under frihetstiden vilket arbetade på att stärka kungamakten. SERENIUS L 1 b (
1734).
Kring konungaparet (dvs. Adolf Fredrik o. Lovisa Ulrika) ställde sig efter hand en ganska talrik skara anhängare, och därmed uppkom det så kallade hofpartiet. SvH 7: 192 (
1903).
–
HOV-PERSON. (
†)
om medlem av ett hov. SynodA 2: 30 (
1585).
SvMerc. 1: 213 (
1755).
–
HOV-POESI.
diktkonst som tillhör l. uppkommit vid ett hov. JÄRTA 2: 17 (
1823).
1400-talet karakteriseras (i Spanien) först och främst genom utbildningen af en konstfull hofpoesi efter provensalskt mönster. 2NF 26: 537 (
1917).
–
HOV-POET. (
i sht förr)
TROIL Isl. 300 (
1777).
Ludvig XIV och hans hofpoeter. Frey 1850,
s. 447.
–
HOV-POSS.
[jfr t. hofpossen, skämt vid hovet]
(
†)
om streck l. spratt som spelas (ngn) vid ett hov; jfr -PUTS. AAANGERMANNNUS VtlDan. 212 (
1592).
Een hoffposs, hwilken som mykit gemeen är hoos argha hofftienare. Därs. 222.
–
HOV-POST,
m. (†) betjänt anställd vid hovet. Drottningens hofposter. RP 8: 696 (1641). MÖLLER (
1790, 1807).
–
HOV-PREDIKANT.
predikant vid en furstes (förr äv. annan förnäm persons) hov; i fråga om sv. förh. numera om prästman som av konungen utnämnts att vara predikant vid hovet o. som är skyldig att vid vissa tillfällen under året predika i slottskyrkan i Stockholm. Ordinarie, extra ordinarie hovpredikant. SthmTb. 8/2 1581. Hans (dvs. Davids) Hoffpredicant Propheten Nathan. AAANGERMANNUS FörsprKyrkiost. B 8 a (1587). Hofprädikant i gref Mörners Hof. HALLMAN Blacksta 81 (
1748).
Tjänstgörande extraordinarie hovpredikant inom konungens hov. SDS(A) 1931,
nr 118, s. 11. jfr
UNDER-,
ÖVER-HOVPREDIKANT.
–
HOV-PREDIKARE. (
†)
om hovpredikant. Konung Herodis Hoffpredicare. PERICI Musæus 2: 309 a (
1582;
om Johannes döparen).
Därs. 3: 133 a.
–
HOV-PROTOKOLL.
protokoll som föres vid riksmarskalkens föredragning inför konungen av vissa riksmarskalksämbetets o. hovexpeditionens ärenden. LEIJONHUFVUD Rangbest. 24 (
1897).
–
HOV-PRÄST. (
i sht förr)
om hovpredikant, huskaplan o. d. RA 3: 101 (
1593).
Hofprest .. hoos Her Carll Bonde i Stockholm. VRP 1661,
s. 28.
Kongl. May:tz Hoff- och Krigs-Präster. HEDENGRAN 187 (
1729).
Han (dvs. presidenten J. Kurck i Åbo) hade egen hofpräst. FinBiogrHb. 1236 (
1899).
–
HOV-PUKSLAGARE ~⁰²⁰⁰. (förr)
HENEL 1729 153 (
1730).
DA 1793,
nr 18, s. 3.
–
HOV-PUTS,
n. (numera bl. ngn gg tillf.) vid hovet förekommande (ofta arrangerat) skämt l. gyckel. BRAHE Oec. 31 (1581).
–
HOV-REGEMENTE. (
förr)
om en konungs (l. annan suveräns) livregemente, livgarde; särsk. i sg. best., benämning på ett svenskt gardesregemente under trettioåriga kriget (först uppsatt åren 1619–1620, sedermera vid flera tillfällen förnyat o. omorganiserat), äv. (från 1626) kallat "gula regementet". RP 5: 209 (
1635).
Teuffel .. blef öfverste för gardes- eller hofregementet, hvilket sedermera gjorde sig så ryktbart under namn af Gula regementet. FRYXELL Ber. 6: 83 (
1833).
BENNEDICH GGardÖ 54 (
1926).
–
HOV-REGERING hist. == -FÖRVALTNING. Ingen som af någon annan Religion är (än den protestantiska) .. må blifwa brukat i någhot Rijkzens Embete, anten i Rådh, på Slott och Befästningar, i Landz och Hoff-Regering. STIERNMAN Riksd. 653 (
1611).
RF 1634,
§ 38.
–
HOV-REGISTER. (
†)
register över vid hovet tjänstgörande personer. H. K. M:tt hawer .. hafft håffregisteret för sigh och wttstrukith alles deris nampn, som nogen håffbeställning hauer hafft. HSH 7: 34 (
1588).
–
HOV-RIDDARE.
[HOV-RIDDARE.ssg 1]
1) (
†)
till 1, om hirdman. VERELIUS 128 (
1681).
[HOV-RIDDARE.ssg 2]
2) [fsv. hofriddare]
(
numera bl. i kulturhistorisk skildring)
till 1 f: brudriddare; brudsvan. SCHRODERUS Os. 1: 555 (
1635).
Småsvänner eller hofriddare som brukas i bröllop. ProstbSunnerbo (
1706).
Hofriddare, hvilkas sysla är, at föllja efter bruden och bära op släpen, samt tillika med brudpigerne hålla pälln under brudmässan. HALLMAN Blacksta 25 (
1748).
Jemte brudvagnen rida de så kallade Hof-riddarne – två unga drängar, en af brudgummens och en af brudens slägt. DYBECK Runa 1844,
s. 80 (
i fråga om förh. i Vånga s:n i Östergötl.).
4GbgVSH V--VI.
4: 87 (
1903).
–
HOV-RÅD.
[HOV-RÅD.ssg 1]
1) (
förr)
med avs. på utländska förh.: rådskollegium vid hov (särsk. vid kejsarhovet i Wien samt i de habsburgska arvländerna); äv. benämning på liknande institution i Sv., inrättad av Karl IX i början av
1600-talet, (ifrågasatt ett par ggr redan under
1500-talet), men efter kort tid upplöst.
SvH 4: 134 (
1904).
HERLITZ Statsskick. 75 (
1928).
[HOV-RÅD.ssg 2]
2) medlem av ett hovråd (i bet. 1); äv. ss. titel utan motsv. ämbete; numera bl. i fråga om utländska (i sht österrikiska o. ä. tyska) förh. SthmTb. 11/3
1577. Vthi Persen eggiadhe och reetadhe dieffuulen Cyri Son .. sampt hans hoffrådh til at förhindra Jerusalems förnyielse.
AAANGERMANNUS VtlDan. 461 (
1592). Alla residenter
(kunde få) namn af hoffråd, som är en titul .. på cantzliestaten upförd med cammarherres rang.
2RA 1: 353 (
1723).
Hofråden skulle (enligt förslag under 1500-talet) skiftevis biträda konungen vid handläggning af de vid hofvet dagligen förekommande ärendena, särskildt rättegångssaker. HILDEBRAND Statsförf. 281 (
1896).
3NF (
1928). jfr
RIKS-HOVRÅD.
–
HOV-RÅDINNA. (
numera bl. i fråga om utländska förh.)
jfr -RÅD 2. ROMAN Holbg 77 (
1746).
FörtSvLittSällskFinl. 1911, s. 45.
–
HOV-SCHATULLMAKARE ~⁰⁰²⁰⁰. (förr)
RUNEMARCK Sthm Vägv. 82 (
1789).
GustStil 19 (
1926).
–
HOV-SED.
[fsv. hofsidher]
sed l. bruk vid ett hov; i sht i pl. STIERNMAN Riksd. 614 (
1605).
Grefve Nils Adam Bielke .. var .. en auktoritet i allt som hörde till etikett och hofseder. ODHNER G3 1: 252 (
1885).
–
HOV-SEKRETERARE. (
i sht förr)
sekreterare vid ett hovs kansli, förvaltning o. d.; äv. ss. titel utan motsv. ämbete. KKD 5: 360 (
1711).
PT 1758,
nr 61, s. 4.
Fredmans Sånger, författade af Hr HofSecreteraren Bellman. SP 1792,
nr 2, s. 4.
CANNELIN (
1921).