HOPPACKA hω³p~pak²a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. ( hop- 1743 osv. ihop- 1702–1912) [HOPPACKA 0]
(i fråga om bruklighet, särsk. i olika böjningsformer, jfr anm. sp. 1153) packa ihop, packa samman; särsk. till HOP, sbst.³ o. adv. I ⁴ b γ, II: sammantränga (på ett litet område), sammantrycka (till hård konsistens); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tillståndet att vara sammantryckt. KKD 12: 52 (
1702).
30,000 renar lära redan svultit ihjäl i Karesuando och Enontekis i följd af snöns hårda hoppackning. Malmbgt 1894,
nr 18, s. 2.
HELLSTRÖM NorrlJordbr. 313 (
1917).