[fsv. o. sv. dial.
hors, motsv. d.
hors, ffris.
hors, eng.
horse samt, med gammal växling i ordningen mellan vokal o. konsonant, sv. dial. (Gotl.)
russ, isl.
hross, fsax.
hros, mnt. o. holl.
ros, fht.
(h)ros, t.
ross; av dunkelt ursprung. Jfr
HORSA, sbst.,
ROSS,
RUSS,
VALROSS samt
ÖRS]
).
).
). WoJ
). – särsk. (
).
).
Ssgr A
:
–
HORS-FIBLA.
( hors- 1843 osv. horsa- 1751–1894) [sv. dial. horsafibla]
(
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
örten Arnica montana Lin., hästfibla; förr vanl. i pl. LINNÉ Sk. 48 (
1751: Horsa-fibler,
pl.; fr. Smål.).
NormFört. 43 (
1894).
–
HORS-GÖK.
( hors- 1731 osv. horsa- 1910–1927. horse- 1640–1781) [sv. dial. horsagök; jfr d. horsegøg, isl. hrossagaukr; namnet givet på grund av fågelns gnäggande läte]
(i sht bygdemålsfärgat l. folkligt) vadarefågeln Gallinago gallinago (Lin.) (
Scolopax gallinago Lin.), enkel beckasin.
Linc. (
1640).
LINNÉ SystNat. 47 (
1740).
FISCHERSTRÖM Mäl. 163 (
1785).
Hör horsgökens surrande giga / och lärkornas små positiv! KARLFELDT Vildm. 21 (
1895).
CARLSSON Dagsv. 36 (
1927).
särsk. (
föga br.)
bildl., ss. skymflig benämning på man. LUNDEGÅRD DrMarg. 2: 188 (
1906).
BONDESON NAllmogBer. 17 (
1910).
–
HORS-KONUNG.
[sv. dial. horskonung (Öl.)]
(
†)
örten Cynanchum Vincetoxicum R. Br. (Asclepias Vincetoxicum Lin.); jfr SVALÖRT, TULKÖRT. LINNÉ Fl. nr 200 1745;
fr. Öland).
BERNDTSON (
1880).
–
HORS-MAKRILL. (
†)
om viss art av makrillsläktet. LINNÉ MusReg. 72 (
1754).
–
HORS-MYNTA,
r. l. f. (hors- 1578–1891. horsa- 1578–1884. horse- 1638–1739) [fsv. horsamynta]
i sht
bot. benämning på örten Mentha arvensis Lin., åkermynta (förr använd i medicinen), stundom på andra närstående arter av samma släkte, förr troligen äv. på närstående släkten; jfr HÄST-MYNTA. BOLAVI 161 a (
1578).
Mentha Cattaria (d. ä. troligen Nepeta Cataria Lin.) .. Hårsemynta. TILLANDZ C 7 b (
1683).
ApotT 1739,
s. 39 (om Mentha arvensis l. longifolia Lin.).
LINNÉ Fl. nr 481 1745;
om Mentha arvensis Lin.; fr. Smål).
FRIES Ordb. 83 (
c. 1870;
om Mentha arvensis Lin.). WoJ (
1891).
B
(numera bl. starkt bygdemålsfärgat):
–
HORSA-BLOMMA,
r. l. f. [HORSA-BLOMMA.ssg 1]
1) örten Adonis vernalis Lin. NYMAN VäxtNatH 1: 272 (
1867;
fr. Öland.)
[HORSA-BLOMMA.ssg 2]
2) (
†)
i pl.: örten Arnica montana Lin.; hästfibla; jfr HORS-FIBLA. HENRIKSSON Hledn. 16 1890;
fr. Västergötl.).
–
HORSA-BÄR. (
†)
(bär av) växten Cratægus Oxyacantha Lin., hagtorn. ASPEGREN BlekFl. 36 (
1823).
FRIES Ordb. 42 (
c. 1870;
fr. Blekinge).
–
HORSA-GRÄS.
[sv. dial. horsagräs]
om örter av släktet Ononis Lin., särsk. arten Ononis arvensis Lin. WAHLENBERG FlSv. 449 (
1826;
om Ononis arvensis Lin.).
NormFört. 55 (
1894).
–
HORSA-SKALLRA,
f. (†) == -SKÄRRA; uppvisat bl. ss. skymflig benämning på (bullersam l. pratsam l. skvalleraktig) kvinna. VRP 1655, s. 983.
–
HORSA-SKÄRRA,
r. l. f. [sydsv. dial. horsaskärra]
skallra med gällt ljud vilken förr användes när man skulle driva l. hålla hästar (l. boskap) samman på betet; "hästskärra". LdVBl. 1890,
nr 134, s. 3 (
bland gåvor till Kulturhistoriska fören. i Lund).
C
(
†):
–
HORSE-MJÖLK.
stomjölk. Linc. 1640;
under hippace).
-MYNTA, se
A. –
HORSE-SYRA,
r. l. f. växten Rumex Hydrolapathum Huds. (R. aquaticus Lin.). FRANCKENIUS Spec. C 2 b (
1659).
SERENIUS Iiii 3 b (
1757).
–
HORSE-SÖM,
r. l. m. ett slags sömnad. Julqväll. 1892,
s. 14 (
1548).