HURRA hura⁴ (hu'rra el(ler) hurra' WESTE; hürra o. hurrá DALIN; [metrisk_makron]⏑ BELLMAN 3: 74 (1768, 1790), SNOILSKY 3: 26 (1883); ⏑[metrisk_makron] BELLMAN 3: 266 (1780, 1790)), interj. o. sbst.², n. ((†) r. TERSMEDEN Mem. 4: 278 (
1768));
ss. sbst. best. -t, pl. == (BL 14: 366 (i handl. fr. 1813) osv.) l. -n (VFl. 1913, s. 52, GbgAB 1919, nr 64, s. 5) ((†) -s CGVBRINKMAN (1833) hos WACHTMEISTER Brinkman 27); pl. best. -na. [jfr d. hurra, holl. hoera, eng. o. t. hurruh; trol. etymologiskt samhörigt med HURRA, v.¹ Ordet synes hava inkommit i sv. från engelskt sjömansspråk ss. jubel- o. hyllningsrop; dess senare militära anv. torde bero på invärkan (under Napoleonskrigen) av det ryska stridsropet urá, som sannol. är av turkotatariskt urspr. Jfr
HIDEFORSS i
StAKoch 271 ff. (1929). – Jfr
HURREJ]
[HURRA.interj.sbst2 I]
I) interj.; utrop för att uttrycka glädje o. jubel, hyllning, bifall l. uppmuntran; särsk. ss. samfällt, taktmässigt l. rytmiskt avvägt hyllningsrop (vid ett utbragt leve för ngn l. ngt); förr ofta o. ännu emellanåt inledt av hippw (se HIPP, interj. 2); mil. äv. äggande stridsrop, då infanteritrupp går till bajonettanfall l. rytteri gör chock. Hurra, courage! / Lustigt bagage ! / Friskt i flaskan, hej! BELLMAN 3: 74 (
1768,
1790)
SAHLSTEDT 1779;
angivet ss. brukligt bland sjömän). Hurra för alla vackra flickor!
WESTE 1807. Huru förhålla Flanqueurerne sig när signalen till sluten Svärm-Attaque gifves? Ropa Hurra, gifva eld på 30 å 40 alnar ifrån fienden och attaquera.
LÖWENHIELM ExamCavTj. 1: 181 (
1812).
LAGERLÖF Troll 2: 70 (
1921). – särsk.
bildl. i uttr. ropa hurra, jubla, utbrista i glädjeyttringar. En utställning .. är ett .. vanskligt företag .. försiktigt folk ropade därför icke genast hurra. NDAVL 1909,
nr 258, s. 4.
[HURRA.interj.sbst2 II]
II) sbst.: hurrarop. Ett trefaldigt, fyrfaldigt hurra. Vi .. gjorde aftal att under polska och ringdans obligera min moder .. komma i ringen, upphöja henne på en stol och under hurra och stoj dricka hennes skål med lyckönskan på dess födelsedag. TERSMEDEN Mem. 3: 73 (
1741).
Ett gladt hurra, ett högt hurra / För hvarje man, som kämpat bra! RUNEBERG 2: 100 (
1848).
Besättningen mannade reling och hälsade Drottningen med fyra utdragna hurran på flottmanér. VFl. 1913,
s. 52.
Ssgr –
HURRA-BAS ³⁰~², i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [HURRA-BAS.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
urspr.: karl (med kraftig basröst) som lejts att ropa hurra för Karl XIV, då han (under sina senare år) visade sig ute (på Stockholms gator) i vagn l. till häst; medlem av klack; person som är bland de högljuddaste deltagarna i demonstrationer o. opinionsyttringar (på gatan l. i press o. offentlig diskussion o. d.); gaphals, skrikhals, "skränfock". LILJECRONA RiksdKul. 479 (
1841).
BLANCHE Våln. 315 (
1847).
De flera hurrabasar, vi fångat (vid ett upplopp i Göteborg 1799). WINGÅRD Minn. 8: 92 (
1848).
(Aftonbladet o. Almqvist ha) fått nio tiondelar af landsortstidningarne till hurrabasar.
PALMBLAD Solförm. 73 (
1851).
LdVBl. 1885,
nr 129, s. 3.
Massornas majoritet, hurrabasarna. LINDQVIST Herrgårdsh. 136 (
1921).
.2) (ny anv.) dundrande bas, grov basröst. ÖSTERGREN (
1928).
–
HURRA-ROP ³⁰~², äv. ⁰³~². PT 1791, nr 98, s. 2. Den ursinniga (student-)hopen (upphävde) höga hurrarop. JASJÖGREN (1817) hos HEINRICIUS ÅboAk. 61. De rungande hurrarop, som följde på lefvet för d:r Hedin.
PT 1913,
nr 250, s. 3.