HUSHÅLLERSKA hω³s~hol²erska, vard. äv. hω³s~ol²¹erska, bygdemålsfärgat i vissa trakter äv. ⁰⁴⁰⁰, f.; best. -an; pl. -or. ( hu(u)s- 1572 osv. huss- c. 1635–1639) [HUSHÅLLERSKA 1]
1) (
†)
kvinna som i egenskap av husmoder förestår ett hushåll, husmoder (se d. o. 1); äv.: kvinna med stor förmåga o. lust att förestå ett hushåll. PJGOTHUS Böön. d 6 a (1572). Hustrur (skola) wara hwshållerskor, låta sigh gerna finna hemma j huset, och lära thet wäl förestå. TJOHANNIS Fästn. Cc 8 a (1604). Någre Nunnor .. giffte .. sigh och blefwo hederlige Danneqwinnor och Huushollerskor. SCHRODERUS Os. III. 1: 58 (
1635).
ATTERBOMS Bref 174 (
1825).
[HUSHÅLLERSKA 2]
2) kvinna som under husmodern l. i husmoders ställe har sig anförtrott överinseendet o. skötseln av ett hushåll. VRP 20/3
1719. Vi .. höllo eget hushåll, som sköttes af Gustaf Rudolfs gamla hushållerska.
DE GEER Minn. 1: 73 (
1892).
[HUSHÅLLERSKA 3]
3) (
numera föga br.)
kvinna betraktad från synpunkten av hennes förmåga l. lust att spara o. undvika onödiga utgifter; särsk. pregnant: sparsam kvinna; jfr HUSHÅLLA 5 slutet. CHRONANDER Bel. G
4 b (
1649).
Fru värdinnan var stark hushållerska. ADLERBETH HorSat. 81 (
1814).
DALIN (
1852).
ÖSTERGREN 1928;
angivet ss. mindre vanl.).
SP 1792,
nr 267.
s. 4.