HYBRID hybri⁴d, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

[jfr t. hybride, eng. hybrid; av fr. hybride, m., av. lat. (h)ibrida, hybrida, bastard, möjl. av gr. ὕβϱις (se HYBRIS). – Jfr HYBRID, adj., HYBRIDATION, HYBRIDISERA, HYBRIDIST, HYBRIDOGEN]

[HYBRID.sbst 0]

i sht. biol. avkomma av tvenne individ (oftast växter) av olika arter (äv. varieteter) l. raser, bastard, mellanform; äv. (i sht i ssgrna YMP-, YMPNINGS-HYBRID) om mellanform uppkommen gm ympning; äv. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. AGARDH Vextsyst. 7 (1858). BotN 1881, s. 122. Hybrider eller bastarder mellan den (dvs. sarven) och dels mörten, dels björknan och dels löjan hafva blifvit iakttagne. LILLJEBORG Fisk. 3: 239 (1889). Mindre godt pollen ega ju de flesta hybrider. ActaHortBerg. III. 1 A: 9 (1897). Den verklige, äkta infödingen väl att skilja från hybriden. CAVALLIN Kipling Emir. 58 (1898). En hybrid af franskklassisk tragedi och olika slags engelsk dramatik. (SCHÜCK o.) WARBURG 2LittH 2: 418 (1912). CEDERSCHIÖLD Manh. 105 (1916). jfr DI-, GRÄS-, MONO-, RAS-, TRIPPEL-HYBRID m. fl.

Ssgr Vissa av nedan upptagna ssgr äro möjl. bildade till HYBRID, adj.):

– HYBRID-ARTAD, p. adj. i sht biol. ÖSTERGREN (1928).

– HYBRID-BESTÄMNING. biol. bestämning av de arter (varieteter) från vilka en hybrid härstammar. BotN 1907, s. 185.

– HYBRID-BILDNING. i sht biol. äv. mer l. mindre konkret; äv. i överförd anv. WIRÉN ZoolGr. 1: 86 (1896). Spännet .. från Tolleby .. är .. att betrakta som en hybridbildning. Fornv. 1928, s. 141.

– HYBRID-FORM, pl. -er. i sht biol. jfr FORM I 9; äv. i överförd anv.; förr äv.: avart, varietet. En afart eller hybrid-form af den gamla spetelskan. ASScF 5: 272 (1858). Stilistiska hybridformer. Fornv. 1922, s. 186.

– HYBRID-KAFFE. (i fackspr.) Hybridkaffet har uppkommit af en korsning mellan Liberiakaffe och Robustakaffe, liknar till det yttre det förstnämnda och ger godt utbyte. 2NF 36: 877 (1924).

– HYBRID-RIPA. zool. hybrid av dalripan Lagopus lagopus Lin. och fjällripan Lagopus mutus Mont. FoFl. 1907, s. 45.

Avledn.

– HYBRIDAKTIG , adj. (mera tillf.) STEFFEN EnglVärldsm. 310 1898; bildl.).

– HYBRIDISK , adj. ( hi- 1822–1846. hy- 1786–1869)

[jfr t. hybrdisch (ä. t. hibridisch)]

(†) hybrid. VetAH 1786, s. 189. BOLIN Statsl. 1: 230 1869; bildl.).