HUMMER hum⁴er, sbst.²,
i bet. 1 m. l. r. (f. NordT 1881, s. 268; f. o. m. LIND (1749)), i bet. 2 m.; best. hummern ((†) humeren SCHRODERUS Comenius 172 (1639); humren SAHLSTEDT (1773), WIDEGREN (1788)); pl. humrar (SPEGEL G W 189 (1685) osv.) ((†) == (OrdnLilleTull. 1638, s. A 4 b, PALMCHRON SundhSp. 111 (1642)); humror SERENIUS EngÅkerm. 155 (1727); hummor I. ERICI Colerus 1: 64 (c. 1645)). ( humber 1638–1740. humer 1609–1642. hummer 1640 osv.) [liksom dan. o. t. hummer av (m)nt. hummer; jfr isl. humarr, holl. hummer, hommer, ävenom fr. homard. Ordet motsvarar gr. κάμ(μ)αϱος, ett slags kräfta, varav lånats lat. cammarus, hummer]
[HUMMER.sbst2 1]
1) kräftdjur av släktet Homarus M. Edw., i sht arten Homarus vulgaris M. Edw. (europeiska hummern); stundom om närstående kräftdjur, t. ex. arten Nephrops norvegicus (Lin.) Leach (norska hummern, kejsarhummer, sjökräfta); äv. koll. anv. l. ss. ämnesnamn l. om maträtt som till väsentlig del) består av hummer. ASTEROPHERUS 18 (
1609).
Humrar, Räkior och dy ljka Kräsligheter / Af hwilke man sig förr kan äta rött än feter. SPEGEL G W 189 (
1685).
Hummern kokas i saltvatten, som bör koka då den ilägges. LANGLET Husm. 356 (
1884).
Kroketter af hummer. HELLMAN Kokb. 356 (
1896).
2NF 13: 1372 (
1910). – jfr
BÄRG-,
HON-,
KEJSAR-HUMMER m. fl.
[HUMMER.sbst2 2]
2) (
†)
elliptiskt för GRIP-HUMMER (se d. o. a). Humrarne hade .. en räkning .. att presentera. SandN 1862,
nr 7, s. 4.
A
–
HUMMER-BEN.
(hummer- 1830–1832. hummers- 1730) ben av hummer. Oec. 19 (
1730).
–
HUMMER-BURK.
burk avledd för l. innehållande konserverad hummer. SAOL (
1900,
1923)
ENGSTRÖM Lif 123 (
1907).
–
HUMMER-FISKE.
KALM Resa 1: 54 (
1753).
Ej .. må vid hummerfiske hummer, som i längd icke håller 21 centimeter, .. fångas. SFS 1890,
nr 20, s. 1.
–
HUMMER-FÅNG. (
†)
hummerfångst. KALM Resa 1: 54 (
1753).
–
HUMMER-GAFFEL.
gaffelliknande redskap med små klor, avsett att användas vid förtärande av hummer. BoupptVäxjö 1914.
–
HUMMER-GARN. (
förr)
garn se d. o. 2 a) som användes för hummerfångst. LINNÉ Sk. 318 (
1751).
–
HUMMER-HONA.
GHT 1895,
nr 224, s. 4.
–
HUMMER-HUCKERT, äv.
-HUKARE. (
förr)
mindre fartyg inrättat för transport av levande hummer. Holländare, som komma årligen med sina Hummer-Hukare hist. EDMAN Bahusl. 31 (
1746).
CARLÉN Köpm. 1: 435 (
1860).
Hummern fördes från uppköpsstationerna på s. k. hummerhuker lefvande öfver till England. NF 7: 59 (
1883).
–
HUMMER-KLO,
SERENIUS 1794;
under claw, sbst.), Hummer-klor brukas af bönderna uti Upland .. til
snus-dosor.
KALM Resa 1: 26 (
1753).
–
HUMMER-KUPA,
r. l. f. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
hummertina. EKSTRÖM AfhFiska 127 (
1845).
LUNDELL 1893;
anfört fr. västsvensk förf.).
–
HUMMER-KÖTT.
i sht kok. WARG 22 (
1755).
–
HUMMER-OMELETT.
kok. omelett med hummerstuvning. WoJ 1891).
HELLMAN Kokb. 361 (
1896).
–
HUMMER-PASTEJ.
kok. av hummer tillagad pastej. AHB 92: 70 (
1876).
–
HUMMER-PUDDING.
kok. med hummer tillagad pudding. WARG 23 (
1755).
HAGDAHL Kok. 839 (
1879).
–
HUMMER-RÖD. (
i vitter stil)
röd ss. en hummer. Det hummerröda ansiktet. NORDSTRÖM Landsortsb. 265 (
1911).
–
HUMMER-SALLAD l.
-SALLAT.
kok. sallad beredd av hummer. BACKMAN Dickens Pickw.
1: 242 (
1871).
LANGLET Husm. 465 (
1884).
–
HUMMER-SKAL.
WARG 118 (
1755).
–
HUMMER-SMÖR.
kok. smör som har fått färg o. smak gm tillsättning av sönderstötta hummerskal o. d. AHB 92: 70 (
1876).
Escoffier 1: 12 (
1927).
–
HUMMER-SOPPA,
r. l. f. kok. WARG 22 (
1755).
–
HUMMER-STJÄRT.
WARG 330 (
1755).
–
HUMMER-SUMP.
KALM Resa 1: 53 1753;
i fråga om norska förh.). TurÅ 1930,
s. 220.
–
HUMMER-SÅS.
kok. sås beredd med hummer. SvT 1852,
nr 15, s. 2.
HAGDAHL Kok. 245 (
1879).
–
HUMMER-TINA,
r. l. f. ett slags mjärde bestående av en med nät överdragen spjälställning vari hummer fångas. KALM VgBah. 143 (
1746).
SANDSTRÖM NatArb. 1: 242 (
1908).
–
HUMMER-TRÄ. (
förr)
fisk. kärl (fjärding) vari hummer saltades och packades. Ett hummerträd (skall hålla) 24 kannor. StadgFiske 14/11 1766, s. A 2 a. EKSTRÖM AfhFiska 148 (
1845).
–
HUMMER-TÅNG, pl.
-tänger.
[jfr: I fordna tider, då Hummer fanns i öfverflöd, fiskades han med Tång och Krok.
EKSTRÖM AfhFiska 80 (
1845)] (förr)
fisk. tång som användes för fängande av hummer. CARLÉN Rosen 48 (
1842).
–
HUMMER-YNGEL.
LAHT 1903,
s. 287.
B
(
†):