HUMOR hω⁴mor, sbst.², r. ((†) n. SvLittFT 1836, sp. 683); best. -n. ( humor 1821 osv. humour 1812 – 1837)

[av eng. humour; samma ord som HUMOR, sbs1.¹, o. HUMÖR. Ordets bet. har väsentligen utvecklats i eng., men då det därifrån upptogs i t., fick det under påvärkan av nyromantisk estetik en betydelseskiftning som återfinnes äv. i svensk nyromantisk litteratur]

[HUMOR.sbst2 0]

temperament l. själsläggning som utmärker sig gm benägenhet att uppfatta livsföreteelserna, i sht ofullkomligheterna i livet, på ett sätt som framhäver det löjeväckande o. komiska, men samtidigt präglas av sympati o. förståelse äv. för det bristfälliga o. ringa; i sht förr (framför allt hos nyromantiska förf.) med särskilt betonande av att på sådant sätt uppstår ett skiftande mellan skämt o. allvar ("leende i tårar", "sorg i rosenrödt"); äv. estet. om konstform som fått sin prägel av ett dylikt temperament; stundom i allmännare anv. om skämtsamt lynne l. skämtsam framställning i allmänhet, skämtlynne, skämt. Med befriande humor. Han har värklig humor. Folklig humor. (Bellmans) humour förmådde uppfatta den moderna Bacchantismen i dess mest burleska förvirring. ATTERBOM i Phosph. 1812, s. 53. Humorns båda grundelementer, tragiskt och komiskt, smärta och glädje, kunna med hvarandra ingå de sinsemellan mest olikartade föreningar. LJUNGGREN Bellm. 7 (1867). (Wiséns umgänge) var .. kryddadt af en torr, godmodig humor. SÖDERWALL i 3SAH 7: 50 (1892). Aldrig märker man (hos Persius) minsta spår till försonande humor eller över huvud taget skämtlynne. GRIMBERG VärldH 4: 431 (1930). Den förromantiska humorn. EHNMARK SvReal. 284 (1930). jfr: Denna komiska vändning svår att beskrifva som Engelsmännen kalla Humor och Tyskarna Laune. LEOPOLD i SP 1802, nr 59, s. 2. jfr BOND-, BUS-, FOLK-, GALG-, SITUATIONS-, SOLDAT-, STUDENT-HUMOR m. fl. – särsk. (vard.) i adjektivisk anv., om ngt komiskt l. lustigt, "skoj". Om man varit tjugo år .., skulle det kanske ha varit enbart humor. FRIDNER Söderh. 66 (1929).

Ssgr (i skriftspr.):

– HUMOR-FRI. som är utan humor. FOGELQVIST SöderkRom 195 (1924).

– HUMOR-FULL. Med lugn och humorfull blick. ENGSTRÖM 1Bok 117 (1905). 2NF 38: 826 (1926).

– HUMOR-FYLLD, p. adj. Den humorfyllda och känsliga karaktäristiken af hufvudpersonen. SÖDERHJELM Runebg 2: 174 (1906).

Avledn.

– HUMORESK ¹⁰⁴, r.

[av t. humoreske, bildat efter t. burleske, burlesk]

humoristisk berättelse; äv. mus. humoristiskt tonstycke; vanl. om rent skämtsam framställning. Bellmanska sällskapet. Humoresker och silhuetter. AHNFELT 1877; boktitel). Dessa begge humoresker .. äro hvar för sig lyckade musikstycken. NORMAN MusUpps. 162 (1884,1888).

– HUMORISM , sbst.², r. (†) humor. Rapphöna kallas i den Skånska humorismen ett åkdon eller rättare körredskap. Gefion 1832, s. 10. Frey 1847, s. 112.

– HUMORIST , m.||ig. person som har humor; särsk. om författare som, utmärker sig gm humor. Humoristen. BERGSTEDT (1793; titel på en diktsamling); jfr anm. Samtidens störste humorist. ATTERBOM i Phosph. 1812, s. 52 (om Jean Paul). Dahlgren .. är sedan Bellman dog vår störste, olyckligtvis också vår ende Humorist. TEGNÉR (WB) 5: 501 (1825). Amerikanska humorister. NYBLOM 1874; boktitel). Anm. Titeln på BERGSTEDTS ovan citerade diktsamling svarar icke mot dess innehåll, vilket påpekas i en sannolikt av KELLGREN författad recension i SP 1794, nr 131, s. 4, där det i titeln använda ordet erhåller följande förklaring: Et främmande ord, lånadt från Engelskan, som, om vi icke bedraga oss, vil säga den Glättige, Muntre, Skämtsamme. BERGSTEDT har trol. lånat namnet från ngn engelsk sångsamling.

– HUMORISTIK , r. (†) humor; skämtlynne. ATTERBOM Minn. 548 (1819). En småstads institutioner, lif och lynne kunde varit ett förträffligt föremål för din ädla, godmodiga humoristik. PJBÖKLIN (1840) i Bremer 1: 359 (riktat till Fredrika Bremer): EICHHORN Stud. 3: 60 (1881).

– HUMORISTISK , adj. till HUMOR sbst.², o. HUMORIST: som är begåvad med humor l. vittnar om humor, full av humor; skämtsam, lustig. Humoristisk författare. Situationen var värkligen humoristisk. Polyfem I. 1: 4 (1809). Öfverhufvud taget, har Danmarks komik intet humoristiskt element, utan upptager blott det rent löjliga. RYDQVIST i 2SAH 12: 516 (1827). Humoristiska teckningar till "Strix". 2NF 37: 864 (1925).