© Svenska Akademien. SAOB spalt: H1393; tryckår: 1932
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
HUMP hum⁴p, sbst.¹, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. ( homph 1625. hump 1599 osv.)
[fsv. humper (i bet. 3), sv. dial. hump, jfr ä. d. hump, d. humpe (i bet. 3), nor. hump, bärgsknalle, äv.: stycke kött, nt. hump(c), skiva bröd l. kött, eng. hump, puckel, ävensom sv. dial. (Smål.) humpling, avskuret stycke bröd, samt HYMPEL; sannolikt rotbesläktat med HÖFT]
[HUMP.sbst1 1]
1) (†) bärgsknalle. SPEGEL GW 92 (1685).
[HUMP.sbst1 2]
2) (†) om hög l. knippe av lin. BROMAN Glys. 3: 67 (c. 1730). CELSIUS Alm. 1734, s. 22.
[HUMP.sbst1 3]
3) (numera bl. kam. l. bygdemålsfärgat) stycke jord (skog, äng) som ligger avskilt från skifteslagets (l. gårdens) övriga mark. LösingDomb. 14/6 (1599). FORSSELL Hist. 1: Bil. 4 (1869). PT 1892, nr 100, s. 1. 1NJA 1909, s. 73. jfr SKOGS-, ÄNGS-HUMP.