HUNDARE hun³dare², n.; best. -t; pl. -n. (förr ofta skrivet hundari) Tiundaland), motsv. lat. centum, gr. ἑκατόν, sanskr. s[sanskrit_diakrit]atam, hundra (jfr HUNDRA, räkneord¹). Möjl. är hundare, som ersatt äldre hund jfr de nyss anförda fsv. namnen), lånat från t. Anledningen till benämningen är oviss o. omdebatterad. Redan TACITUS (Germania 6, 12) känner till ett germ. hund(ari) ss. militärisk o. sannol. äv. judiciell term. Av moderna förklaringsförsök bör kanske i första rummet nämnas ett av EHIÄRNE, som sätter namnets uppkomst i sv. i samband med ledungsväsendets organisation, i det att "hundet" l. hundaret urspr. skulle ha varit ett område för utrustning av fyra ledungsfartyg med sammanlagt hundra mans besättning (jfr HdlProfHistUpps. 1930, s. 148 ff.); en annan uppfattning är framställd av TUNBERG SkandÄPolitIndeln. 182 ff. (1911)] hist. benämning på underavdelning l. distrikt av landet l. landskapet hos germanska stammar; i de gamla svealandskapen (Uppland, Västmanland o. Södermanland) ävensom, gm inflytande från dessa, i Dalarna o. på Gotland motsvarande götalandskapens härad, ehuru intagande en mindre självständig ställning än detta; efter midten av 1300-talet (i den mån som Magnus Erikssons landslag genomfördes) ersatt av "härad". Heela landet (Sverge) är skifft Härede, som fordom kallades Hundari, epter thet at i förstonne woro ther hundrade bönder vthi. OPETRI Kr. 9 (c. 1540). Uppland var af gammalt deladt i trenne delar, kallade Attunda-, Tiunda- och Fjädrundaland, de åtta, de tio och de fyra hundarenas land. SvH 2: 22 (1904). Anm. Ngn gg användes hund, n. (jfr den etymologiska avdeln. ovan), i st. f. "hundare". TUNBERG SkandÄPolitIndeln. 181 (1911). UpplFmT X. 2: Bil. 2, s. 13 (1927).