SKÖNLIGA adv.², l. SKÖNLIGT, adv., l. SKÖNLIGEN, adv.², l. SKÖNLIG, adv. (äv. skiön-. -lig c. 1602. -liga 1526 – 1769. -lige 1542. -ligen 1759. -ligt 1833.) (†) 1) skönt (se SKÖN, adj. 1) l. vackert; äv. (med högstämd känslofärgning): härligt (jfr SKÖN, adj. 1 g β). Iagh haffuer skönligha tilpyntat mijn säng, medh brokot täken vthu Egypten. Ordspr. 7: 16 (Bib. 1541). Hwad kan när sådana folk (dvs. bittra o. obarmhärtiga människor) annat wara, än otroo, dödh, diefful och heluetit. The mågha - sigh medh ordom så skönliga smycka som the wilia. PERICI Musæus 5: 113 b (1582). Carl Carlson kom igen som för ähr sagdt, / At bewijse sin Käckheet och macht. / Och som en man skulle han sig bemanne, / Så skönlig late påskijne sin stamme. PolitVis. 219 (c. 1602). (Sv.) Skönliga, . . (lat.) Belle, eleganter, pulchre, egregie. SCHULTZE Ordb. 4263 (c. 1755). (Ögonen på de människolika aporna i Afrika) ligga djupt in uti hufwudet: deras händer, kinder och öron äro hårlösa, ögnebrynerne skönligen långa, och ansigtet förråder människjor. GbgMag. 1759, s. 178. TRANÉR Anakr. 228 (1833). 2) i ironisk anv.: (just l. verkligen l. så) "vackert" l. "fint" o. d.; jfr SKÖN adj. 8 a slutet. Skönligha bortkasten j gudz bodh, på thet ath j skolen hålla idhan stadga. Mark. 7: 9 (NT 1526; LUTHER: wohl feyn; Vulg.: Bene; Bib. 1917 Rätt så). The som gingo ther fram om, hädde . . (Jesus på korset), och riste theres huffwudh och sadhe, Twy tigh, skönligha slår tw om kwll templet och j tree daghar vpbygger thet. Därs. 15: 29 (Därs.; LUTHER: feyn; Bib. 1917 du som bryter ned). Tu som nu j Libano boor, och haffuer tijn neste j Cedreträä, huru skönligha skalt tu see vth, när tigh werck och swedhe vppåkommer så som eenne j barns nödh. Jer. 22: 23 (Bib. 1541; LUTHER: wie schön wirstu sehen). Förskräcker Eder, I stolte Köpmän! Herren hafwer hemsökt Eder stad med 4 Eldswådor på et år: hafven I någon bätring gjort? jo, skönligen. GbgMag. 1759, s. 103. 3) försiktigt, varsamt; jfr SKONLIG 2. (På grund av upproret i Smål. o. andra be- svärligheter) motte wij än nu fara lempelige och skönlige medt saken (dvs. i fråga om ryssarnas övervåld i Viborgs län). G1R 14: 1O6 (1542).