SKÖRDEL ʃœ³rdel², r. l. m.; best. -n; pl. skördlar. ( skiör- 1743. skyr- 1774) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) grävt dike o. d. för ledning av vatten; äv. om ränna o. d. bildad av framströmmande vatten; jfr SKÖRD sbst., 3. VDAkt. 1743, Syneprot. F III 7. Då första fallet tilldanades, och innan floden handt gräfwa någon diup skyrdel, (hade) wattnet, som då flödade jämnt öfwer stranderne, giordt dem lika i högd. CRÆLIUS TunaL 10 (1774).