SKÖKA ʃø³ka², f.; best. -an; pl. -or (Luk. 15: 30 (NT 1526) osv.) ((†) -er G1R 25: 103 (1555), LUCIDOR (SVS) 201 (1672)). ( skek- c. 1755. skiöck- i ssg 1632 (: skiöckestycke). skök- (siö-, skiö-, sköö-) 1526 osv. -a c. 1630 osv. -er, pl. 1555–1672. -ia (-ja) 1526 – c. 1765) [ fsv. skökia; jfr fd. skøkiæ: (d. skøge), nor. skjøke, fvn. skø'kja; jfr äv. mlt. schö_'ke, mnl. schoeke (holl. scheuk); av omstritt urspr.; formen skeka sannol. uppkommen gm anslutning till SKEKA v.,]
[SKÖKA 0]
(
i sht i högre stil l. med ålderdomlig prägel)
kvinna som (mot betalning) bedriver yrkesmässig otukt, prostituerad kvinna (jfr GAT-FLICKA, GLÄDJE-FLICKA, HORA, sbst. 1; äv. i uttr. offentlig sköka); äv. allmännare: otuktig l. lösaktig kvinna (som har l. haft en l. flera lösa könsförbindelser), slinka, slyna; ngn gg äv. om prostituerad homosexuell man [SKÖKA 0]
(särsk. i uttr. man- lig sköka). Luk. 15: 30 (
NT 1526).
Fast Potiphar war godh, war Hustrun lell en Sköka. ACHRELIUS Jos. B 4 a (
1692).
Emellan Frillan och en sköka . . (var före kristendomens in- förande) stor skillnad. BOTIN Hist. 2: 182 (
c. 1790).
GEIJER SvFolkH 2: 77 (1834: offentliga skökor). Antonius
(om Cleopatra). . . Tredubbla sköka, det är du, som sålt mig / Åt denna lärling
(dvs. Octavius Cæsar). HAGBERG Shaksp. 12: 245 (
1851).
KOCH GudVV 2: 191 (1916: de manliga skökorna). Ulrika i Västergöhl, den vedervärdiga skökan, som Djävulen givit en fager kropp för att hon därmed skulle locka männen till hordom.
MOBERG Utvandr. 182 (
1949).
LO-JOHANSSON Förf. 40 (
1957). jfr
TEMPEL-SKÖKA. – särsk.
[SKÖKA .a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Then som wijsheet elskar han frögdar sin fader, men then ena skökio föder han kommer ifrå sina äghodelar. SalOrdspr. 29: 3 (öv. 1536).
Syl i en Säck, stråå i en Skoo, och Skiökian i Fönstret, dhe låta giärna see sigh. GRUBB 777 (
1665). Att bada skökan och en korp är fåfäng flit; / ty skökan blir ej kysk, och korpen icke hvit.
GRANLUND Ordspr. 1(
c. 1880).
[SKÖKA .b]
b) bildl.; företrädesvis om ngt som håller sig falt (se FAL, adj.¹ I ²) l. som kännetecknas av otuktigt leverne (särsk. om stad); i sht (oftast i uttr. den stora l. babyloniska skökan, äv. skö- kan i Babylon) i l. med syftning på Upp. 17, om en förvärldsligad kyrka l. om den hedniska världsmakten Rom l. om ngt som jämställes härmed (jfr BABYLONISK c, särsk. c α, o. HORA, sbst. 1 c); äv. föregånget av gen. betecknande det för vilket ngt håller sig falt (jfr HORA sbst., 1 b). Then stora skökian, then medh sitt bolerij haffuer förderffuat iordhena. Upp. 19: 2 (
NT 1526;
äv. i Bib. 1917).
KyrkohÅ 1902,
MoA. s. 38 (
i handl. fr. c. 1595: then babyloniske skiökian;
om J.
III:s liturgi). Babyloniska skökan .. är alla falska Christna, som bola med djefwulen och werlden.
Murbeck ChristelPred. 2 (
1765,
1785).
Hur likt en ung och dårlig slösare / Far ej ett wimpladt skepp ur hemlandsbugten, / Af skökan luften smekt och famnadt om? HAGBERG Shaksp. 12: 321 (
1851).
LAGERGREN Minn. 4: 268 (1925: skökan i Babylon).
MARTINSON Kap 81 (1933: "sköna skökan";
om staden Rio de Janeiro).
GHT 1945,
nr 234, s. 6 (:
maktens sköka;
om rättvisan i Tyskl. under nazisttiden). Neapel, gamla sköka, åldriga stad.
EDFELT Slagf. 86 (
1952).
SvD 1971,
nr 326, s. 3 (:
"den vita skökan";
om björken). – särsk. (
†)
i fråga om strålblomstrig växt, om var o. en av de enkönade honblommorna runt diskblommorna: strålblomma, kantblomma. MÖLLER PrincBot. 20 (1755: siökiorna,
pl. best.).
Ssgr (i sht i högre stil l. med ålderdomlig prägel):
A
:
–
SKÖK-DANS.
( sköke- 1618) (
numera bl. tillf.)
otuktig dans (utförd av sköka l. liknande en skökas dans). (Herodias' dotters) lettferdigha skökedantz. LLAURENTII Nyåhrspr. E 1 b (
1618).
–
SKÖK-GESTALT.
(skök- 1848. sköks- 1833) gestalt (se d. o. 2 b) av (en) sköka; jfr skÖko-hamn. Frihetsgudinnans sköksgestalt. TÖRNEROS (SVS) 4: 220 (1833).
–
SKÖK-REGEMENTE.
(sköke- 1635) (numera bl. tillf.) regemente (se d. o. 1) utövat av en sköka l. skökor. SCHRODERUS Os. 2: 535 (
1635).
–
SKÖK-SMIL.
bildl.: falt (se fal, adj.¹ I ² a) smil. Phosph. 1811, s. 110 (:
Dårskapens . . skök-smil).
–
SKÖK-VORDEN,
p. adj. (
numera bl. tillf.)
som blivit sköka. FRÖDING Gralst. 59 (
1898).
B
†):
C
(
†):
–
SKÖKE-LAG.
koppleri (se d. o. 2); jfr lag, sbst.³ 13 d, 15. SCHRODERUS Os. 2: 332 (
1635).
–
SKÖKE-STYCKE.
om hor l. horsbrott. VRP 1632, s. 462, 463.
–
SKÖKE-UNGE.
== skeöko-barn. LLAURENTII Nyåhrspr. E 1 b (
1618).
–
SKÖKE-ÄNNE.
== sköko- panna; anträffat bl. i det bildl. uttr. hava ett skö- keänne, vara oblyg l. skamlig. SCHRODERUS Os. III. 2: 322 (
1635;
lat. orig.: meretriciam . . frontem).
D
–
SKÖKO-ANSIKTE.
~⁰²⁰ - om skökas ansikte; äv. bildl.: otuktigt l. fräckt ansikte (som icke ger uttryck åt blygsel för sin otuktighet); förr äv. metonymiskt, om ngt sakligt som kännetecknas av skamlöshet. Jer. 3: 3 (
Bib. 1541;
bildl.).
SWEDBERG Cat. 139 (
1709;
metonymiskt).
–
SKÖKO-BARN.
barn till sköka. Hos. 1: 2 (
Bib. 1541;
Bib. 1917 barn av en trolös m der).
MOBERG Rid 90 (
1941).
–
SKÖKO-DOK.
eg.: dok för l. buret av sköka (för att ge sken av anständighet); anträffat bl. bildl., i pl., om kläderna (med tanke på att de dölja människokroppens naturliga sensualitet). (Jag drömmer om) ett naket folk, för stolt för ok, / för rent för dräkternas skökodok. FRÖDING Stänk 102 (
1896).
–
SKÖKO-DRÄKT.
dräkt för l. buren av sköka; särsk. bildl. KALFF AUggla C 4 a (
1643).
–
SKÖKO-HAMN.
i uttr. i skökohamn, i en skökas skepnad l. gestalt; jfr skök-gestalt. LIND 1 :
480 (
1749).
–
SKÖKO-HANTERING.
om den kvinnliga prostitutionen ss. näringsfång. CARLSTEDT Her. 1: 188 (
1832).
–
SKÖKO-HJÄRTA.
om skökas hjärta l., bildl., om otuktigt l. trolöst l. falt hjärta. (Israels folk) haffua itt skökio hirtta, och sköta intet om Herran. Hos. 5: 4 (
Bib. 1541).
–
SKÖKO-HUD.
skökas hud; särsk. metonymiskt, övergående till att beteckna en otuktig l. syndig människa. Wist häder denne (dvs. Jesus) Gud, / Som låfwar ängla-glantz åt sölad sköko-hud. KOLMODM QvSp. 2: 155 (
1750).
–
SKÖKO-HUS.
( sköke- 1591–1747. sköko- 1591 osv.) (hus som ar en) bordell. LÆLIUS Jungf. D 5 a (
1591).
Jer. 5: 7 (
Bib. 1917).
–
SKÖKO-INSTITUTION.
om den offentliga (legaliserade) kvinnliga prostitutionen ss. institution. KOCH GudVV 2: 191 (
1916).
–
SKÖKO-JOLLER. (
numera bl. tillf.)
joller om skökor l. om otukt, otuktigt joller. SvLitTidn. 1815,
sp. 699.
–
SKÖKO-KLÄDER, pl.
kläder burna av sköka l. skökor. SCHULTZE Ordb. 2326 (
c. 1755).
–
SKÖKO-KÄRLEK. (
numera bl. tillf.)
kärlek (sådan) som en sköka ger, otuktig kärlek. LIND 1: 473 (
1749).
–
SKÖKO-LEM. (
numera bl. tillf.)
lem (se d. o. 1) hos sköka; särsk. bildl., dels; otuktig lem, dels motsv. lem 2, i pl., i l. utgående från 1Kor. 6: 15, om de kristna ss. (tänkta) otuktiga medlemmar av Guds l. Kristi kyrka. Skulle iagh nu tagha Christi lemmar, och göra ther skökio lemmar aff? 1Kor. 6: 15 (Bib. 1541).
(Den dygdige) skal sitt fat i helgelse / Städz hålla, så at ei må skiee / Thet warder skiökio lemmar. SWEDBERG Ps. 1694, 325: 9. Igenom otuktiga och orena drömmar warda Christi Lemmar gjorde til skjöko-lemmar.
RättBegrDröm. 22 (
1786).
–
SKÖKO-LEVNAD.
om skökas skörlevnad l., allmännare, om otuktig levnad, skörlevnad, horeri. LIND 1: 75 (
1738).
BL 11: 12 (
1845;
allmännare).
Om en prästs dotter ohelgar sig genom skökolevnad, så ohelgar hon sin fader. 3Mos. 21: 9 (
Bib. 1917).
–
SKÖKO-LIV.
liv (se d. o. I 2) ss. sköka; äv. motsv. liv I 3, om skökolevnad. SCHULTHESS (
1885).
Hon hade bekänt hela sitt fruktansvärda skökoliv. LO-JOHANSSON Kungsg. 607 (
1935).
–
SKÖKO-LÖN.
(sköka- 1851, 1872. sköko- 1841 osv.) lön (för otukt) erhållen av sköka; äv. oeg. l. bildl. 5Mos. 23: 18 (Bib. 1541;
äv. i Bib. 1917).
(Staden Tyrus) skal åter komma til sijn skökio löön, och bedriffua bolerij medh all Konungarike på iordenne. Jes. 23: 17 (Bib. 1541;
äv. i Bib. 1917).
HEDÉN 4: 78 (
1919).
–
SKÖKO-NÖJE. (
numera föga br.)
om (sinnlig njutning erhållen gm) otukt bedriven av l. med en sköka; jfr nöje 4 c. MURBECK CatArb. 1: 450 (c. 1750).
–
SKÖKO-PARFYM.
jfr parfym 2. KOCH GudVV 2: 219 (
1916).
–
SKÖKO-PEST. (
tillf.)
om syfilis. Nat- Evang. 27 (
1904).
–
SKÖKO-PORT. (
numera bl. tillf.) särsk.
bildl., i pl., om öronen ss. portar varigenom otukten inkommer i en människa. MURBECK CatArb. 1: 409 (c. 1750).
–
SKÖKO-SON.
( sköke- 1545–1575. sköko- 1541 osv.) [ fsv. skökio son; jfr mlt. schö_-kensöne]
son till en sköka; äv. ss. okvädinsord. 5Mos. 23: 2 (
Bib. 1541).
Skråordn. 257 (
1575;
ss. okvädinsord).
–
SKÖKO-STIG. (
numera bl. tillf.)
i uttr. på skökostigen, bildl.; under utövandet av skökans otukt. BÄCKSTRÖM Dramstud. 26 (
1870).
–
SKÖKO-SÅNG.
jfr -visa; äv. bildl. Wachter eder grant för syndens söta smicker; / För hennes skökiosång, och slemma tråldoms dricker. KOLMODIN QvSp. 1: 312 (
1732).
THOMANDER 3: 500 (
1826).
–
SKÖKO-VIS.
i uttr. på skökovis, på en skökas l. skökors vis. SIWERTZ JoDr. 390 (
1928).
–
SKÖKO-VISA.
visa som handlar om l. besjunger en sköka l. skökor l. otukt bedriven med en sköka l. skökor, otuktig visa. Jes. 23: 15 (
Bib. 1541).
–
SKÖKO-VIT.
( skök- 1935. sköko- 1935) särsk.
om ansikte: vit(pudrad) som en skökas. LO-JOHANSSON Kungsg. 204 (
1935).
–
SKÖKO-VÄSEN l.
-VÄSENDE.
skökas l. skökors väsen; äv. bildl.: liderligt väsen; äv. konkretare, om samhällstillstånd kännetecknat av befintligheten av skökor l. skökohus o. d.
RUDIN 2Evigh. 2: 354 (
1883,
1889).
Du skall icke ohelga din dotter med att låta henne bliva en sköka, på det att icke landet må förfalla i skökoväsende och bliva uppfyllt av skändlighet. 3Mos. 19: 29 (Bib. 1917).
DN 23/10
1966, Söndagsbil. s. 2
(om den förvärldlsligade kyrkan); jfr
sköka b. E
(
†):
Avledn. (i sht i högre stil l. med ålderdomlig prägel):
–
SKÖKAKTIG , äv.
SKÖKOAKTIG.
( skök- 1561 osv. sköko- 1928 osv.) [jfr d. skøgeagtig]
som liknar l. påminner om en sköka(s); otuktig, liderlig. Een skökiachtigh quinno, kenner man på hennes skörska vpsyyn och ögnaläte. LPETRI Sir. 26: 9 (
1561).
Antiken har . . aldrig haft denna nakna .., skökoaktiga vithet, som dessa moderna .. (marmorpalats) plåga människornas ögon med. NEANDER NILSSON GrekVard. 98 (
1928).