; i bet.
; i bet.
, s. 4, osv.; jfr
; man säger icke: öler, kafféer, snuser &c, i st. f öl-sorter o. s. v.) (förr äv
är torrare och mer finpulveriserat än läppsnus.
); möjl. ssg.
).
).
.
).
).
m. fl. – särsk.
).
).
).
).
).
).
).
). – särsk. (
).
).
.
[eg. specialanv. av 1 c]
).
).
). – särsk.
); möjl. till
).
(c.
).
); möjl. till l. jfr
.
).
).
).
).
; Jäklar i snuset).
).
Ssgr:
(i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till snusa; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): –
SNUS-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. (numera i sht i skildring av ä. förh.)
arbetare anställd vid fabrik o. d. för tillverkning av snus. (
1899).
–
SNUS-BEPRYDD,
p. adj. (tillf., skämts.) om näsa: "prydd" med snus. LENNGREN (SVS) 2: 109 (
1794).
–
SNUS-BLACK.
jfr black, adj. 2 o. -brun. 2UB 4: 269 (
1899;
om häst).
–
SNUS-BLANDNING.
(saluförd) blandning av olika snussorter. HODELL Wärdsh. 211 (
1945).
–
SNUS-BOD. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
tobaksaffär; jfr bod, sbst.¹ ³. PT 1758,
nr 29, s. 4
Ssgr: (numera bl. i skildring av ä. förh.) :
–
snusbods-litteratur, äv.
snusbod-litteratur.
litteratur som såldes i snusbod, litteratur som utgjordes av snusbodstryck. JournLTh. 1811,
s. 1027 –
snusbods-tryck.
i äldre tid o. i enkel utstyrsel utgivet tryckalster avsett för läsning bland folkets breda lager o. vanl. innehållande en l. flera visor (äv. sagor l. berättelser o. d.) som såldes i snusbod; äv. koll., om sådana tryckalster l. om den av sådana tryckalster bestående litteraturen. Vill man få en närmare föreställning om första-maj-lifvet på 1830-talet och huru det uppfattades ur folklig synpunkt, skall man läsa följande, snusbodtrycket tillhörande Wisa om en färd till Djurgården den Första Maj Stockholm 1835. LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 66 (
1880).
HIRN GPostv. 235 (
1926).
–
snusbods-visa.
jfr -bodslitteratur. Landsm. VI. CXXI (
1888)
–
SNUS-BRUK(ET).
bruket att snusa. LD 1959,
nr 105, s. 5 –
SNUS-BRUN.
brun som l. av snus. VetAH 1791,
s. 129.
–
SNUS-BURK.
burk för förvaring av snus; äv. bildl., ss. nedsättande benämning på person.
STRÅLE RörstrMariebg 109 (
i handl. fr. 1734).
CANNELIN (
1904;
om person).
–
SNUS-BUSS.
i munnen inlagd nypa snus, (inlagd) pris snus. MARTINSON ArméHor. 178 (1942).
–
SNUS-BUTELJ.
(numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr
butelj 1 o.
-dosa. DA 1808,
nr 43, s. 6.
–
SNUS-BÄCK. (
vard.)
bildl.: (kraftig) snusrand. MOBERG Utvandr. 375 (
1949).
–
SNUS-BÖNA. (
förr)
om frö av de till familjen ärtväxter hörande träden Dipterix odorata W. o. D. oppositifolia W. (som innehåller ett flyktigt, starkt välluktande ämne, kumarin, använt vid tillverkning av bl. a. parfym o. snus), tonkaböna. LINDGREN Läkem. (
1902).
KROOK Handköpsben. 134 (
1951).
–
SNUS-BÖSSA. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
rund l. päronformig dosa av ben l. trä för förvaring av snus; jfr snustobaks-, snuvtobaks-bössa o. snuvbössa. Kulturen 1938, s. 108
(om förh. på 1600-talet).
–
SNUS-DJÄVUL.
jfr djävul 2 b. Sprit- och segardjävulen hade han övervunnit, men snusdjävulen var ännu så länge starkare än Andersson. ENGSTRÖM Hemsp. 218 (
1921).
–
SNUS-DOFTANDE,
p. adj. doftande av snus; äv. ss. adv.; äv. mer l. mindre bildl. (Albert Engström har) räddat något av poesien från de gamla lägerplatserna .. . Han har .. återgett den med penna och ritstift, saftigt och snusdoftande och litet grovkornigt. BÖÖK ResSv. 61 (
1924).
–
SNUS-DOSA.
av olika material o. vanl. i fickformat tillverkad) dosa för förvaring av snus; jfr snustobaks-, snuvtobaks-dosa. SwFrOrdeB 174 (
1703).
Snusdosorna, hvilka i förra århundradet ofta bildade lyxartiklar af högsta fulländning och gåfvos i present af höga personer. EICHHORN Stud. 3: 227 (
1876,
1881).
Det 17:de till 19:de århundradet var snusdosans guldålder. SÖRLIN Växtv. 165 (
1927).
jfr masur-, mässings-, papjemaché, porslins-, pärlemor-, silver-, sköldpadds-snusdosa m. fl.
Ssgr:
–
snusdos-lock.
VRP 5/3 1739.
–
snusdos-snäcka. (
†)
snäckdjuret Cypræa mauritiana J. E. Gray (varav snusdosor tillverkades). DALIN (
1854).
SUNDSTRÖM Huxley 343 (
1874).
–
SNUS-DROPPAR,
pl. (
numera knappast br.)
om timjanolja (använd ss. snuskrydda). GENTZ Lindgren 315 (
1940).
–
SNUS-FABRIK. (
numera bl. i skildring av ä. förh.) fabrik för tillverkning av snus.
KÖNIG LärdÖfn. 6: 192 (
1747).
Den första snusfabriken grundlades i Sevilla år 1560. ELFVING Kulturv. 159 (
1895).
Ssgr: (numera bl. i skildring av ä. förh.):
–
snusfabriks-arbetare.
InkBeskattnNorrk. 1911,
s. 24 -bod. jfr bod, sbst.¹ ³. PT 1758,
nr 26, s. 4.
–
snusfabriks-förman.
InBeskattnNorrk. 1911,
s. 24 –
SNUS-FABRIKÖR. (
förr)
jfr fabrikör 1. PT 1758,
nr 48, s. 4.
–
SNUS-FANA.
[jfr sv. slang snusfana (
THESLEFF Förbrytarspr. 92 (1912))] (
vard.,
skämts.)
(snus)näsduk. JACOBSSON BöljBlå 209 (
1932).
–
SNUS-FJÄRDING. (
i sht förr)
jfr fjär- ding 4. DA 1808,
nr 87, s. 7.
–
SNUS-FLASKA. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
jfr -butelj o. -dosa. BoupptVäxjö- 1847.
–
SNUS-FÄRG.
om den brunsvarta färgen hos (ngt färgat av) snus; färg som överensstämmer med l. liknar sådan färg. ADELSKÖLD Dagsv. 1: 311 (1899).
–
SNUS-FÖRNUFT.
[jfr -förnuftig] 1)
jfr -förnuftig. HAGBERG Aristoph. 6 (
1834).
(Det naturfilosofiska arbetet) "Ektropismus" .. var ingenting för mig. .. En riktig preussarbok, full af räfvasaxar, och utan gemyt, religion, försoning. Rena snusförnuftet. VEKELUND (
1915) hos
WERIN Ekelund 2: 155. (Överlärare A. Dalin) avskydde den ton av torrt snusförnuft, som .. gärna hade velat insmyga sig både i läroplaner och litteraturalster avsedda för folkskolans barn. Verd. 1920,
s. 86 En god portion snusförnuft fanns det ju i det mesta hon sa. GUSTAF-JANSON DödlKär 93 (
1953).
[SNUS-FÖRNUFT.ssg 2]
2) (
tillf.)
ss. skämts. beteckning för snusförnuftig person.
Vi .. tycker att detta ironiska slut (på en pjäs om hyresgästers vantrivsel) .. var .. rätt och lagom åt de bägge snusförnufter som satt på en soffa tidigare i program 1 denna måndagskväll (o. som ansåg det fördömligt att vilja ha eget hus). SvD
1976,
nr 187, s. 8.
Anm. Ordet förekommer stundom ss. ett slags egennamn i uttr.
fröken Snusförnuft, ss. beteckning för snusförnuftig kvinna.
Hårklyfwerier! Fina distinktioner! / Stolt – och jag tackar – och jag tackar icke – / Och dock ej stolt – hör, fröken Snusförnuft, / Nu intet sladder mer om tack och stolthet! HAGBERG Shaksp. 10: 225 (
1850).
–
SNUS-FÖRNUFTIG.
[anv. sannol. uppkommen med tanke på snusets torrhet (jfr -torr) l. snuskornens ringa storlek l. möjl. beroende på (en yngre generations) förknippande av snusande i näsan med egenskapen i fråga (o. i så fall snarast till snusa); jfr den motsv. l. besläktade anv. av förleden i -förnuft, -förnumstig, -förståndig, -gubbe, -mumrik, -nä- sa]
som är präglad av torr o. andefattig (o. ofta överdriven) förnuftighet l. nykterhet (se d. o. 6) o. småskuren materialism o. (vanl.) stor (obefogad) tilltro till sig själv; klok l. förståndig i eget tycke, förnumstig; ofta närmande sig l. övergående dels i bet.: spetsborgerlig, kälkborgerlig, dels (i sht om barn) i bet.: gammalklok, småklok; med sakligt huvudord (yttrande l. handling l. min o. d.): som vittnar om l. ger uttryck för torr o. andefattig förnuftighet osv. Barnets snusförnuftiga svar. Oöfverlagdt val! säga snusförnuftiga tanter och högvisa filosofer. SNELLMAN Gift. 1: 23 (
1842).
Idun 1888, s. 105
(om min). Den fantasilöse, nyktre och en smula snusförnuftige författaren (dvs. Xenofon) hör nog ej till de personligheter, som ungdomen utkorar till sina älsklingar. PedT 1904,
s. 397 Man skall inte beklaga sig över något, sade en gammal gumma snusförnuftigt. Allting sker med någon mening. LUNDQUIST Blaumans Dödskugg. 339 (
1925).
En platt och snusförnuftig moralpredikant utan spår av originalitet. NFMånKr. 1939,
s. 351 UrDNHist. 1: 368 (
1952;
i pl., om reflexioner). Anm. Ordet förekommer stundom ss. ett slags egennamn i sådana uttr. som
fröken Snusförnuftig, fru Snusförnuftig ss. beteckning för snusförnuftig kvinna.
BRANTING Lena 89 (1893: fru).
Men min bästa fröken Snusförnuftig, tänk nu på att (osv.). ÖSTERGREN (
1943).