).
(c.
).
).
).
).
).
.
).
).
).
).
.
Ssgr:
(Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till
snusk, sbst.¹, o.
snuska, v.²):
A
: (2)
– (
1,
2)
SNUSK-BOCK. (
vard.)
jfr bock sbst.¹, I ¹ i α. JANZON Cat. 1: 20 (
1889).
– (
2)
SNUSK-FILM.
pornografisk film. SvD(A)
1932,
nr 322, s. 6.
– (
2)
SNUSK-GESCHÄFT.
geschäft i snusklitteratur. SvD(B) 1944,
nr 80, s. 12.
– (
1)
SNUSK-GRIS.
(snuske- 1908)
(vard., tillf.) snuskig person, gris (se gris sbst., 3 b). LAGERLÖF Homod. 209 (
1908;
om tiggare).
–
SNUSK-GUBBE.
( snusk- 1960 osv. snuske- 1903) [SNUSK-GUBBE.ssg 1]
1) till 1: (gammal) snuskig mansperson. HUMBLE Hemm. 165 (
1903).
[SNUSK-GUBBE.ssg 2]
2) till 2: (gammal) snuskig mansperson l. mansperson med snuskig fantasi. FOGELSTRÖM MDrömstad 32 (
1960).
– (
1)
SNUSK-GÖMMA.
gömma (se gömma sbst., [SNUSK-GÖMMA.ssg 4]
4) för snusk. Balck Idr. 1: 357 (
1886).
– (
2)
SNUSK-HUMMER.
[senare leden är sannol. hummer, sbst.² 2; se
SBVIDE i
KvällsP 1975,
nr 312, s. 26]
person som är snuskig i moraliskt avseende; särsk. om (äldre) man som är otillbörligt sexuellt intresserad av unga flickor. HALLSTRÖM Sparfv. 118 (
1903).
Två gamla män, snuskhumrar hade man sånär sagt, som överraskat Susanna medan hon badade och även gjort närmanden till henne. DN(A) 1966,
nr 334, s. 11.
– (
1)
SNUSK-HÅL. (
vard.)
snuskigt hål (se hål, sbst. 2 b). TENGDAHL Hamnarb. 84 (
1897;
om hotell).
– (
2)
SNUSK-LITTERATUR.
litteratur som är l. anses som snusk, särsk.: pornografisk litteratur. SvD(A) 1931,
nr 85, s. 4.
– (
1)
SNUSK-LUKT.
lukt av snusk. En kväljande snusklukt uppfyllde rummet. Huss SvEndemSj.
69 (
1852).
– (
1)
SNUSK-LUKTANDE, p. adj.
som luktar snusk. ADELSKÖLD Dagsv. 3: 322 (1900;
om rum).
– (
1)
SNUSK-MÄNNISKA. (
numera bl. tillf.)
om snuskig person. ALMQVIST Amor. 55 (
1822,
1839).
– (
1)
SNUSK-NÄSTE.
jfr hål. DN(A) 1930,
nr 314, s. 1 (om ungkarlshotell). – (
2)
SNUSK-ORGAN.
om tidning som innehåller snusklitteratur. SvD(A) 1926,
nr 287, s. 24 – (
1)
SNUSK-PELLE.
( snusk- 1872 osv. snuske- 1897 osv.) ss. skämtsam l. nedsättande benämning: lortaktig l. snuskig mansperson; ofta om barn; äv. bildl. (jfr snusk sbst.², ²); jfr snuskig-pelle. THOLANDER Ordl. (
1872).
Koch plockar som vanligt lus i sitt töj och på sin lortiga kropp, den snuskepellen. WULFF GrönlDagb. 364 (
1917).
De försökte ta hand om den lilla snuskpellen (dvs. en övergiven äkta man, som mer o. mer vårdslösade sitt hem o. sin klädsel). BERGMAN TantFarbr. 26 (
1924).
Furugård föregicks av en annan talare, som kallade clartéisterna "intellektuella snuskpellar". SvD(A) 1933,
nr 341, s. 13.
– (
1)
SNUSK-RÖD. (
numera föga br.)
smutsröd. TÖRNEROS (SVS) 3: 114 (
1833;
om hus).
– (
2)
SNUSK-SKRIVARE.
person som skriver snusk, pornograf. LARSSON I BY Logen 56 (
1916).
– (
2)
SNUSK-TIDNING.
tidning som innehåller snusk; i sht om pornografisk tidning. Snusktidningen Fäderneslandet. ÖSTERGREN (
1943).
B
(utom i
snuske-pelle numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat):