m. fl.
).
).
).
).
– särsk.
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
slug).
).
).
).
).
).
). – särsk.
).
).
).
).
).
).
).
).
.
[specialanv. av β]
).
).
).
).
).
fr.
).
).
).
).
).
. – särsk.
).
).
).
).
.
).
, s. 9),
, Bil. s. 4),
PollJuv. 149 (
)).
).
[specialanv. av d]
).
).
.
).
).
).
).
, 5: 156.
.
).
Urm.
).
.
, s. 44.
, s. 219.
, s. 257
).
).
).
.
.
).
).
).
). – jfr
.
.
[specialanv. av 1 b β, 2]
).
).
[specialanv. av 2]
därigm i viss mån snäcklik) kanna (för kaffegrädde) l. skål; snipa (se
, sbst.
β'.
, s. 108 (
).
).
[specialanv. av 2]
).
).
).
Ssgr:
(i allm. till 1 b): A
: (1 a, b) –
SNÄCK-ART. särsk.
till 1 a; jfr art 8, 8 a α.
(
1814).
–
(1 a, b) SNÄCK-ARTAD,
p. adj. i sht förr särsk. till 1 a β. HEINRICH (
1814).
Jag höll mig snäckartadt sluten inom mitt magra skal, lefde af mina lidanden. LEIJONHUFVUD Minnesant. 233 (
1840).
–
SNÄCK-ASK.
med snäckor prydd l. av snäckor sammanfogad ask. BoupptVäxjö 1896.
ENGSTRÖM Häckl. 265 (
1913).
–
(1 a) SNÄCK-AVEL. (
numera föga br.) snäckodling.
MÖLLER Fjäderf 58 (
1885).
–
(2 g γ α')
SNÄCK-AVJÄMNARE ⁰²⁰⁰. urmak. om spindel vari snäcka spännes fast för justering. Teknordb. 1095 (
1951).
– (
1 b,
2) SNÄCK-AXEL.
jfr axel sbst.¹,; särsk. (tekn.) till 2 g δ o. (i sht) ε: axel (se axel sbst.¹, I ²) till snäcka, snäcka(n)s axel; äv. på bil: styraxel. RAMSTEN o. STENFELT (
1917).
NERÉN (
1930; om styraxel). HbVerkstTekn. 1: 490 (
1944).
–
(1 b α) SNÄCK-BAKELSE. (
numera föga br.)
snäckformig (l. musselformig) kaka l. bakelse; jfr snäcka sbst.¹, 2 b γ. NORDSTRÖM Matlagn. 150 (
1822; om snäckformig maräng). VOUGT Proust Swann 1: 63 (
1930; i pl.; fr. orig.: coquillage de pêtisserie).
–
SNÄCK-BANK.
geol. skalgrusbank, skalbank. (
BLADH o.) HORNSTEDT 137 (
1784).
BonnierLex. 12: 986 (
1966).
–
SNÄCK-BERG.
( snäck- 1751–1935. snäcke- 1736) [jfr t. schneckenberg (i bet. 1)]
[SNÄCK-BERG.ssg 1]
1) (om utl. förh.) till
1 a; i trädgård: (uppbyggd) kulle o. d. för förvaring o. uppfödning av ätliga snäckor.
BROOCMAN Hush. 4: 7 (
1736).
NORDFORSS (
1805).
[SNÄCK-BERG.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
till 1 b: (hög) snäckbank l. skalgrusbank; jfr skal-berg. Linné FörelDjurr. 170 (
1751).
HOLMBERG Bohusl. 2: 16 (
1843).
[SNÄCK-BERG.ssg 3]
3) (
i sht förr)
till 1 b α, om en i dekorativt syfte uppbyggd snäckformig upphöjning i trädgård (med spiralformig gång till toppen); förr äv. bildl. Bremer 2: 378 (
i handl. fr. 1837).
HantvB I. 3. 1: 374 (
1935).
–
SNÄCK-BESTRÖDD,
p. adj. De snäckbeströdda grafkullarna på kyrkogården. ARSENIUS Västk. 48 (
1905).
–
SNÄCK-BETSEL. (
förr)
med snäckor prytt betsel (använt vid högtidliga tillfällen). DA 1793,
nr 58, s. 3.
PT 1900,
nr 48, s. 3.
–
(1 a) SNÄCK-BLOD.
(snäck- 1752. snäcke- 1750) [jfr t. schneckenblut]
(†) om det av purpursnäckans sekret framställda färgämnet purpur. KOLMODIN QvSp. 2: 504 (
1750).
Hoffmann Förnöjs. 90 (
1752).
–
SNÄCK-BLÅ. (
i vitter stil,
tillf.)
musselblå. ASPLUND Skugg. 81 (
1929).
–
(2 g ζ) SNÄCK-BLÅSVERK.
[jfr t. schneckengebläse]
(
†)
blåsverk (se d. o. 1) med en till hälften vattenfylld, horisontell trumma som har en insats av spiralformigt böjda plåtar mellan vilka luften sammantrycks när trumman roterar. JernkA 1845,
s. 236 –
(1 b α) SNÄCK-BORR.
[jfr t. schneckenbohrer]
tekn. klen träborr som har utseendet av en i konisk spiralform vriden skedborr med skruvspets, vrickborr; i sht förr äv. om jordborr av liknande utseende; jfr spiral-borr. Handtv. 94 (
1874).
JernkA 1894, s. 338 (
om jordborr). --BOTTEN. (
numera mindre br.)
skalbotten (se d. o. 1). SANTESSON Nat. 257 (
1880).
SMITH (
1918).
–
(1 a) SNÄCK-BRICKA. (
†)
(snäcka av) släktet Planorbis Lin., posthornssnäcka, skivsnäcka, tallrikssnäcka. VetAH 1793,
s. 105 jfr
glas-snäckbricka.
–
SNÄCK-BÄDD. (
numera mindre br.)
jfr -bank. BERGMAN Jordkl. 137 (
1766).
De sammanhopningar af hafsmolluskers skal, .. som under namn af snäckbäddar eller skalgrusbankar flerstädes anträffas på många hundra fots höjd öfver den nuvarande hafsytan. NF 3: 778 (
1879).
–
(1 b α, 2) SNÄCK-DEKOR.
snäckformig dekor. LÖFGREN TenngjH I. 3: 402 (
1950).
–
(1 b α, 2) SNÄCK-DEKORATION. särsk.
konkret: snäckdekor. SvSlöjdFT 1906,
s. 23 –
SNÄCK-DJUR.
(snäck- 1787 osv. snäcke- 1906) i sht zool. gastropod (med snäckskal), snäcka (se snäcka sbst.¹, ¹ a), förr äv. allmännare: skaldjur (bland blötdjuren); äv. med särskild tanke på l. enbart om själva djuret. Cook 3Resa 224 (
1787).
(Sv.) Snäckdjur .. (t.) Schalthiere. ÖOL (
1852).
Snäckdjur (Gasteropoda). 1Brehm III. 2: 270 (
1876).
Kritan härstammar från mikroskopiskt små, utdöda snäckdjur, vars skal avlagrats och hoppackats. BOLIN KemPraktL 118 (
1921).
(Vråkens hakformiga näbb) är ett förträffligt redskap för att draga ut snäckdjur ur deras skal. Vägledn- RiksmusUtlFågelsaml. 45 (
1923).
DjurVärld 15: 343 (
1961).
–
SNÄCK-DON. (
†)
med snäckor prydda seldon (använda vid högtidliga tillfällen). VexjöBl. 1831,
nr 37, s. 4.
– (
1 b, b α)
SNÄCK-DOSA.
(förr använd) snusdosa av snäcka l. snäckformig snusdosa (av silver), snäcksnusdosa; jfr snäcka sbst.¹, ³. PT 1791,
nr 75, s. 3.
–
(1 a) SNÄCK-FAMILJ.
zool. familj (se d. o. 4) inom klassen Gastropoda. HISINGER Ant. 4: 222 (
1828).
–
SNÄCK-FASON. (
numera mindre br.)
snäckformig figur. MeddNordM 1898, s. 112 (
i handl. fr. 1781).
GRAFSTRÖM Kond. 72 (
1892).
–
(1 a) SNÄCK-FAUNA.
jfr fauna 1. FoFl. 1951,
s. 150.
–
SNÄCK-FIGUR.
[SNÄCK-FIGUR.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a, b: avbildning l. bild av snäcka; jfr figur 7. Björnståhl Resa 4: 238 (
1782).
[SNÄCK-FIGUR.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
till 1 b α: snäckformig figur (se d. o. 5). WESTE (
1807).
Cannelin (
1939).
–
SNÄCK-FISK. (
†)
snäckdjur l. musseldjur. (Eng.) Purple, or purple fish .. (sv.) en snäck-fisk. SERENIUS Xx 2 a (
1734).
(Sv.) Snäckfisk . . (fr.) Telline. NORDFORSS (
1805).
MEURMAN (
1847).
–
(1 b α) SNÄCK-FJÄDER.
( snäck- 1705 osv. snäcke- 1728, 1735) [jfr t. schneckenfeder]
tekn. konisk skruvfjäder; förr äv.: (ur)fjäder bildande en platt spiral, platt spiralfjäder. WALLERIUS KårttRel4Machin. 31 b (
1705).
Snäckfjädrar uti ur. RINMAN 1: 878 (
1788).
(Boggi)- Vagnen har i sin helhet 24 bladfjädrar, 24 skrufformade och 6 snäckfjädrar. TT 1891,
s. 120 (Bufferten) fjädras af en i bufferthylsan innesluten snäckfjäder, hvilken (osv.). 2NF 4: 522 (
1905).
TNCPubl. 13: 25 (
1949).
–
SNÄCK-FORM, förr äv.
-FORMA. ( snäck- 1757 osv. snäcke- 1768) [SNÄCK-FORM.ssg 1]
1) till 1 a, b, om form (se d. o. I 1) som kännetecknar viss snäcka; i sht förr äv. (till 1 a): typ av snäcka (jfr form I 9 (slutet)). Den Dentalium liknande snäckform, som ofta träffas (osv.). HISINGER Ant. 5: 101 (
1831).
I sin enklaste form uppträder lungan hos de s. k. lungsnäckorna och några andra snäckformer. 2NF 16: 1443 (
1912).
[SNÄCK-FORM.ssg 2]
2) till 1 b (α): form (se d. o. I 1) som mera generellt kännetecknar en snäcka (i sht en snäcka med tydlig spiralformig vridning); i sht förr särsk. helt liktydigt med: spiralform; i sht i uttr. i (äv. av) snäckform. Trappor i Snäck-form. BJÖRNSTÅHL Resa 2: 7 (
1773).
Dosa i snäckform. WESTE FörslSAOB (
c. 1817).
HbTrädg. 8: 89 (
1884; af).
Klängen rullade i snäckform. ÖSTERGREN (
1943).
[SNÄCK-FORM.ssg 3]
3) (
numera bl. mera tillf.)
till 1 b α, 2: snäckliknande l. snäckformig figur l. (detalj i) dekor; i sht förr särsk.: (dekor i form av) volut. BRUNIUS Metr. 274 (
1836).
Då vi i det främre Asiens konst flera gånger funnit snäckformen, denna karakteristiska hufvuddel af det ioniska kapitälet, så (osv.). UPMARK Lübke 95 (1871). Forma .. (av karamellmassa) ett tjockt, lagom långt, ovalt band, tryck det med ena sidan skarpt rutigt på en grof sockersikt och vrid sedan däraf en snäckform. GRAFSTRÖM Kond. 86 (
1892).
Volut- och snäckformer. HAHR ArkitH 382 (
1902).
[SNÄCK-FORM.ssg 4]
4) (
numera mindre br.)
kok. till 1 b α, 2 b γ: musselskalsliknande form (se d. o. II 1) till mördegskaka o. d. HovförtärSthm 1757,
s. 3992 GRAFSTRÖM Kond. 281 (
1892).
–
(1 b α) SNÄCK-FORMAD,
p. adj. formad som l. likt en snäcka (i sht en snäcka med tydlig spiralformig vridning), snäckformig. Den lilla snöhvita, snäckformade mössan, som är .. (de herrnhutiska systrarnas) ordensdrägt. BREMER Brev 4: 221 (1862).
Snäckformade fräsar, afsedda för fräsning af cylindriska kugghjul. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 172.
Form 1951, s. 131 (
om skål). (Hår-)Lockarnas spiralrullade, snäckformade ändar har (osv.). Fornv. 1953,
s. 91
–
SNÄCK-FORMIG.
som har formen av l. till formen liknar en snäcka (i sht en snäcka med tydlig spiralformig vridning); i sht förr äv. helt liktydigt med: spiralformig. (Fr.) Anse de panier .. (sv.) twå emot hwarandra satte snäck-fornige zirater. MÖLLER 1: 77 (
1745).
VetAH 1780, s. 89 (
om rörelse hos virvlande vatten). Den snäckformiga häll, som utgör (Myrkeklev-)grottans tak. MELLIN Nov. 1: 429 (
1829,
1865).
Den smala, fint böjda näsan, den snäckformiga munnen. CARLÉN Bull. 2: 297 (
1847).
Långt snibblif, framtill garneradt med fyra rader snäckformigt veckade band. SthmModeJ 1850,
s. 56 Merinofåret .. har .. snäckformigt vridna horn. 2NF 9: 203 (
1908).
Snäckformiga Kugghjulsfräsar. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 44.
LAURIN Milles 28 (
1930; om fontän). (Släktet rävkaketräd) innefattar träd el. buskar .. med snäckformigt inrullade klängen. SvUppslB 23: 743 (
1935).
–
(1 b α, 2 g ε) SNÄCK-FRÄS.
[jfr t. schneckenfräser]
tekn. (i automatisk fräsmaskin för skärning av kugghjul, snackhjul o. d. använd) fräs (se fräs sbst.², [SNÄCK-FRÄS.ssg 1]
1) som har utseendet av en ändlös skruv l. snäcka (se snäcka sbst.¹, 2 g ε). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 271.
– (
1)
SNÄCK-FRÖ. (
†)
om snäckägg. LINNÉ Vg. 171 (
1747).
– (
1 a α)
SNÄCK-FÄRD. (
numera mindre br.)
färd i snigelfart, mycket långsam färd; anträffat bl. i ssg.
Ssg (numera mindre br.):
–
snäckfärds-namn.
om beteckningen "snäckfärd". FAHLCRANTZ 4: 219 (
1865).
–
SNÄCK-FÖRANDE,
p. adj. i sht geol. skalförande. STIERNSTOLPE Cuv. 19 (
1821; om bergarter). –
SNÄCK-GRUS. (
numera mindre br.)
i sht geol. skalgrus; jfr mussel-grus. NYBLÆUS Pharm. 470 (
1846).
IllSvOrdb. (
1955).
Ssg (geol., numera mindre br.):
– (
1)
SNÄCK-GRYN. (
†)
om snäckägg. LINNÉ Vg. 171 (
1747).
–
SNÄCK-GYTTJA. (
numera mindre br.)
geol. o.
lant. skalgyttja. UpplFmT I. 1: 85 (
1871).
IllSvOrdb. (
1955).
–
SNÄCK-GÅNG.
(snäck- 1746 osv. snäcke- 1780. -1806) [jfr t. schneckengang]
(Sv.) Snäckgång, (t.) Schneckengang. HEINRICH (
1814).
[SNÄCK-GÅNG.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
till 1 a α: snigelgång; snigelfart; särsk. i uttr. gå (sin l. en) snäckgång, gå med snigelfart, krypa l. "masa" sig fram. MÖLLER (
1790).
Riksdags-affairerne gå eller rättare krypa, smyga eller hasa sig fram sin vanliga snäckgång. BrinkmArch. 2: 257 (
1818).
Litteraturtidningen går fram en jämmerlig snäckgång, af brist på manuscripter. TÖRNEROS (SVS) 1: 220 (
1824).
Tiden går en snäck-gång. Jag vet ej hvad som bundit dess vingar. BESKOW (
1834) i
3SAH XLVI. 2: 231. De gingo efter hvarandra i samma spår och nalkades med riktig snäckgång. SCHRÖDER Timmermärk. 45 (
1893).
ÖSTERGREN (
1943).
[SNÄCK-GÅNG.ssg 2]
2) (
mera tillf.)
till 1 b: av snäckor kantad l. beströdd (trädgårds)gång (se gång III 1 a). ÖSTERGREN (
1943).
[SNÄCK-GÅNG.ssg 3]
3) (
numera föga br.)
till 1 b α: (rörelse l. sträckning i) spiral (oftast konisk l. cylindrisk spiral); jfr gång I 3. Emot spitsen (av tromben) uplyftas vatten, strå, buskar .. m. m., ingå der och börja upföras uti snäckgångar. BERGMAN Jordkl. 263 (
1766).
En spiralformig passad begynnes å den stora voltens vändpunkt, vid långväggen, och går i sin snäckgång till och öfver centrum, för att ändas med en tvärpassad och changement vid den andra långväggen. EHRENGRANAT Ridsk. II. 1: 99 (
1836).
ÖSTERGREN (
1943; angivet ss. mindre br.). särsk. (
†)
hos skruv: skruvlinje, gängning; äv. konkret(are), om (konstruktionen av) det som går i konisk l. cylindrisk spirallinje kring hjulstock l. i "snäckblåsverk". DALIN (
1854; konkre- tare). [SNÄCK-GÅNG.ssg 4]
4) (
numera mindre br.)
till 1 b α: i spiralformiga vindlingar gående gång (se d. o. III 1); särsk. motsv. gång III 1 c, d; jfr 5 o. spiral-gång. (T.) muschelförmig, . . (lat.) conchatus, (sv.) med snäckgångar. DÄHNERT 197 (
1746).
De mindre styckena (av salt i en saltgruva) .. upköras med hästar genom en snäck-gång, som upslingrar sig ända til dagen. GT 1787,
nr 138, s. 4.
TurÅ 1950, s. 231 (i
"Runde Tårn" i Köpenhamn). [SNÄCK-GÅNG.ssg 5]
5) anat. till 1 b α, 2 e α, om den gång i innerörat som (hinn)snäckan utgör, (hinn)snäcka; äv. om mot svarighet härtill hos icke däggdjur; jfr 4. LAGERBRING HistLit. 292 (
1748).
2NF 12: 287 (
1909; äv. hos reptiler o. fåglar). [SNÄCK-GÅNG.ssg 6]
6) tekn. till 2 g ε: (anordning med) justerings- l. fininställningsgänga (vars gängade del utgör en snäcka); särsk. (allmännare l. oeg.) om gängning l. gängad fattning hos objektiv till kamera l. projektionsapparat o. d., som gör det möjligt att ställa in objektivet gm att vrida det (särsk. ss. senare led i ssgr). TeknOrdb. 1096 (
1951).
–
snäck-gångs-inställning.
särsk. konkretare: inställningsanordning (särsk. för kamera, projektionsapparat o. d.) med snäckgång. BonnierLex. (
1966).
–
SNÄCK-HJUL.
( snäck- 1790 osv. snäcke- 1755–1762) [jfr t. schneckenrad]
[SNÄCK-HJUL.ssg 1]
1) urmak. till 2 g γ α': hjul som gm att det är fäst vid snäckan föres runt av denna (o. driver hela det övriga urverket). MÖLLER 1: 51 (
1755).
[SNÄCK-HJUL.ssg 2]
2) tekn. till (1 b α o.) 2 g ε: med snedställda kuggar försett kugghjul som samarbetar med (o. vanl. drives av) en snäcka (l. som arbetar mot annat kugghjul); jfr spiral-hjul. MEURMAN (
1847).
–
snäckhjuls-hus.
Fig. 88. Styrinrättning på Chevroletbil, delvis i genomskärning. .. Snäckhjulshusets lock. NERÉN BilB 2: 140 (
1931).
–
snäckhjuls-segment.
kuggsegment i snäckväxel; jfr snäck-segment. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 149, 480.
–
snäckhjuls-utväxling.
utväxlingsanordning med (snäcka o.) snäckhjul, snäckväxel (betraktad ss. utväxlingsanordning). TT 1886,
s. 50 -växel. snäckväxel. TT 1901, M.
s. 39.
–
SNÄCK-HORN.
[jfr t. schneck- enhorn]
(Sv.) Snäckhorn, (t.) Schneckenhorn. HEINRICH (
1814).
[SNÄCK-HORN.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
till 1 a: tentakel; jfr snigel-horn. NORDFORSS (
1805).
[SNÄCK-HORN.ssg 2]
2) (
numera bl. mera tillf.) till
1 b: dryckeshorn av en snäcka; jfr
horn 3 a. ATTERBOM LÖ 1: 51 (
1824).
[SNÄCK-HORN.ssg 3]
3) (om i sht ä. utländska förh. o. i mytologiska föreställningar) till
1 b: horn (se d. o.
5) l. trumpet av lång snäcka (särsk. tritonsnäcka), snäcktrumpet; jfr
snäcka, sbst.¹
1 b β α'.
Upsala(A) 1928,
nr 184, s. 3 (
om förh. i Mongoliet). I sena natten stego från helgedomarnas inre (i en stad i Mongoliet) de mystiska ljuden av basuner, snäckhorn och dova trummor. ANCKER Haslund Zaj. 386 (1934). [SNÄCK-HORN.ssg 4]
4) (
numera föga br.)
till 1 b α: spiralformigt krökt l. hoprullat horn (se d. o. 1), snäckformigt horn; jfr 2. ÖoL (
1852).
–
SNÄCK-HUS.
(snäck- 1782 osv. snäcke- 1739–1764) [jfr t. schneckenhaus, schnecken- gehäuse]
[SNÄCK-HUS.ssg 1]
1) till 1 a: snäckskal; äv. (o. numera nästan bl., tillf.) med bevarad bildl. karaktär hos efterleden; jfr hus 1 k, snigel-hus. Se hur den kräftan man Eremit kallar upsöker ödelagde Snäckehus, dem inkryper och bebor, at (osv.). LINNÉ PVetA 1739,
s. 14 ÖSTERGREN (
1943).
[SNÄCK-HUS.ssg 2]
2) (
†)
till 2 g γ α': hölje som omsluter snäcka o. fjäder. RINMAN JärnH 98 (
1782).
–
(1 a) SNÄCK-HÅV.
(snäck- 1885. snäcke- 1671) (numera föga br.)
om ett för fångst av snäckor l. musslor använt redskap bestående av ett långt skaft i vars ena ända ett krattliknande järn o. en lång påse är anbragta. RISINGH LandB 94 (
1671).
SCHULTHESS (
1885).
–
(1 a) SNÄCK-IGEL.
[jfr t. schneckenegel]
(
numera mindre br.)
zool. (igel av det till snabeliglarna hörande) släktet Glossosiphonia Lin. (som lever av snäckor), broskigel. NF 3: 1253 (
1880).
2SvUppslB (
1953).
–
SNÄCK-JORD.
(snäck- 1752–1927. snäcke- 1773) [jfr t. schneckenerde]
(
numera föga br.)
== skal-jord; jfr -grus o. mussel-jord. BRAUNER Åker 35 (
1752).
FRIES LinnéSkr. 2: 96 (
1906).
–
SNÄCK-KABINETT.
(snäck- 177o. -1889. snäcke- 1746) [jfr t. schneckenkabinett]
(numera föga br.) (rum l. lokal med) snäcksamling (se d. o. 2); jfr kabinett I 2. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 143 (
1770).
BJÖRKMAN (
1889).
–
SNÄCK-KALK.
( snäck- 1784 osv. snäcke- 1783–1789) (
numera mindre br.)
geol. o.
lant. skalkalk, skalgruskalk; äv. om skalkalk använd ss. mineralfoder (till höns); jfr mussel-kalk 1, 2. Cook 2Resa 134 (
1783).
Snäckkalk, som numera finnes i handeln (att ge hönsen). ÖSTERGREN (
cit. fr. 1935).
–
SNÄCK-KALKSTEN.
(snäcke- 1807) (numera föga br.) om skalförande kalksten. FKM 2: 144 (
1807).
–
SNÄCK-KANTAD,
p. adj. kantad av snäckor (l. musselskal); särsk. om trädgårdsgång. SMITH KRanke 95 (
1921).
–
(1 b α) SNÄCK-KLÖVER.
[jfr t. schneckenklee]
(
†)
(växt av) släktet Medicago Lin., snäckväppling; särsk. dels i uttr. blå l. burgun- disk snäckklöver, växten M. sativa Lin., lusern, blålusern, dels i uttr. gul snäckklöver, växten M. falcata Lin., gullusern. RETZIUS FlVirg. 70 (
1809; Burgundisk).
WAHLBERG Foderv. 247 (
1835; Blå).
Därs. 252 (; Gul). TORÉN Rebau o. Hochstetter 128 (1851; om släktet).
–
(1 a) SNÄCK-KRAGE. (
†)
mantel (på snäcka). DALMAN ÅrsbvetA 1825,
s. 435 –
SNÄCK-KRÄK. (
†)
snäckdjur, snäcka. VetAH 1788,
s. 223 Därs. 1793,
s. 85 –
SNÄCK-LERA. (
numera föga br.)
== skäl-lera. LAHT 1885,
s. 187 –
(1 a β (o. 1 b δ)) SNÄCK-LEVNAD.
(snäcke- 1802) [jfr t. schneckenleben]
(
numera föga br.)
= -liv. DAHLGREN Herrgårdssl. 208 (
i handl. fr. 1802).
–
SNÄCK-LIK.
lik en snäcka; särsk. [SNÄCK-LIK.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
till 1 a; i sht förr särsk. till 1 a α: snigellik, snigelaktig. Jag rår ej för den snäcklika fortgången med .. (tidskriften Sveas) utgivande. TÖRNEROS (SVS) 2: 128 (
1827).
IllSvOrdb. (
1955).
[SNÄCK-LIK.ssg 2]
2) till 1 b. (Klippor- na) Susar snäcklikt i ökentystnaden, med en orörlig bränning av vit sand vid sina fötter. LUNDKVIST Spegel 29 (
1953).
[SNÄCK-LIK.ssg 3]
3) till 1 b α: lik en snäcka, snäckformig; äv. bildl. Huru vill man åtskilja domarens språk ifrån ett vanligt sällskapsjoller, då man betager det förra sin mystiska högtidlighet, sin snäcklika rundning, sitt sträfva vördnadsbjudande dån? JÄRTA 1: 30 (
1799).
Fröbaljorna på (blålusern) .. äro snäcklikt eller spiralformigt hopvridna. ARRHENIUS Jordbr. 3: 68 (
1861).
En snäcklik håruppsättning. IllSvOrdb. (
1955). särsk. (
†)
i uttr. snäcklik stockskivling, = snäck- skivling. SMITT Svamp. 31 (
1863).
FRIES BotUtfl. 3: 341 (1864).
–
SNÄCK-LIKNANDE,
p. adj. som liknar en snäcka. 1) till 1 a; särsk. (numera mindre br.) till 1 a α: snigelaktig. Med snäckliknande rörelser. ÖSTERGREN (
1943).
[SNÄCK-LIKNANDE.ssg 2]
2) till 1 b α. Livrustk. 1943–45, s. 191 (
om parerplåt). –
(1 b α) SNÄCK-LINJE.
[jfr t. schneckenlinie]
(
numera mindre br.)
snäckliknande (kontur)linje; i sht: (oftast konisk l. cylindrisk) spirallinje l. spiral. DÄHNERT 282 (
1746).
Wid en del såckerbruk, äro sådane ugnar inrättade, at lågan föres uti en snäck-linea omkring pannan, hwarigenom (osv.). KIELLBERG KonstnHandtv. Brygg.
8 (
1753).
Teckningar intryckas på flera delar af kroppen, och göra efter Föräldrarnas godtycke .. åtskilliga figurer, såsom .. (bl. a.) Snäcklinier (osv.). Fréville Söderh. 1: 231 (
1776).
Kretsen och snäcklinien gifva .. (granens och furens) byggnad en lagbunden form gent emot löfträdens mer fria utveckling. SANTESSON Sv. 56 (
1887).
En konisk spiral = snäcklinje. TNCPubl. 28: 13 (
1957).
–
(1 a β (o. 1 b δ)) SNÄCK-LIV.
[jfr t. schneckenleben]
(
numera föga br.)
om liv (se d. o. I 3) präglat av (självvald) isolering från världen l. omgivningen o. d. SthmFig. 1845,
s. 239 Tro .. ej, att han i sin vrå lefde ett snäcklif, främmande för dagens brännande religiösa frågor. HAGSTRÖM Herdam. 2: 226 (
1898).
–
(1 a, b) SNÄCK-LOCK.
(snäcke- 1747) [jfr t. schneckendeckei]
hos vissa snäckor: vid bakfoten fastsittande hornplatta varmed snäckan tillstängs när djuret kryper in i sitt skal; särsk. om petrifikat av snäcklock (i ovan angivna bet.). WALLERIUS Min. 373 (
1747).
–
SNÄCK-LUR.
(om i sht ä. utländska förh. o. i mytologiska föreställningar) snäckhorn, snäcktrumpet.
Cook 3Resa 423 (
1787).
Ulla Winblad, målad som Venus i sin snäcka, kringwärvd av tritoner med vridna snäcklurar. IllSvLittH 2: 267 (
1956).
–
SNÄCK-LÄRA.
[jfr t. schneckenlehre]
(
numera föga br.)
konkyliologi. AGRELL Maroco 2: 142 (
1797,
1807).
ÖSTERGREN (
1943).
–
SNÄCK-MASK. (
†)
om snigel l. snigelliknande snäcka (trädgårds- l. vinbergssnäcka l. dyl.). Cook 2Resa 95 (
1783).
MEURMAN (
1847).
–
(2 e α) SNÄCK-NERV.
[jfr t. schneckennerv]
(
numera föga br.)
anat. hörselnerv (i inskränktare bemärkelse). TLäk. 1832, s. 177.
HANSTRÖM VSinn. 69 (
1926).
–
(1 a) SNÄCK-ODLING.
odling av (vinbergs)snäckor. NYBLOM Twain 1: 109 (1873).
–
(1 b α, 2) SNÄCK-ORNAMENT.
snäckformigt l. snäcklikt ornament, särsk.: (ornament i form av) volut(er). WOJ (
1891).
LAURIN Konsav. 47 (
1915).
–
SNÄCK-PETRIFIKAT.
i sht paleont. jfr petrifi- kat 2. SNILSSON (
1824) hos
BERZELIUS Brev 14: 26. --PRYDD, p. adj.
prydd med snäckor. Snäckprydda grottor, der källorna porla. ATTERBOM LÖ 1: 132 (
1824).
Två skinande svarta hästar .. voro i granna, snäckprydda remtyg spända för ensitsig karriol. HÖGBERG Vred. 2: 330 (
1906).
–
SNÄCK-PURPUR.
(mera tillf.) purpur (se d. o. I 2) från purpursnäckan, äkta purpur. 2NF 22: 621 (
1915).
–
SNÄCK-RAM.
med snäckor prydd l. av snäckor sammanfogad fotografiram. BJÖRKMAN Gärd 75 (
1918).
På byrån .. stod "amerikakorten" i granna snäckramar. MOBERG BerLevn. 292 (
1968).
–
(1 b α) SNÄCK-RUNDNING.
[jfr t. schneckenrundung]
(
numera mindre br.)
snäckformig l. spiralformig krokning. SvTyHlex. (
1851).
AHLMAN (
1872).
–
SNÄCK-RÖR.
[SNÄCK-RÖR.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
om rörformigt utrymme i snäckskal. THORELL Zool. 2: 298 (
1865).
[SNÄCK-RÖR.ssg 2]
2) (
†)
(skal hos l. av) havsborstmask av släktet Serpula Lin. VetAH 1788,
s. 238 Därs. 1793,
s. 24
Ssgr (till -rör 2; (†):
–
snäckrör-kräk.
== -rör-mask. VetAH 1796,
s. 70 -mask. havsborstmask av släktet Serpula Lin., rörmask. VetAH 1794,
s. 175 –
SNÄCK-SAMLARE.
[jfr t. schnecken- sammler]
(
numera bl. mera tillf.)
i sht förr särsk.: konkyliolog. NORDFORSS (
1805).
ÖOL (
1852).
–
SNÄCK-SAMLING. (
snäck- 1782 osv. snäcke- 1749)
[jfr t. schnecken- sammlung]
[SNÄCK-SAM.ssg 1]
1) ansamling av snäckor. HOLMBERG Bohusl. 2: 16 (
1843).
[SNÄCK-SAM.ssg 2]
2) naturaliesamling av snäckor (o. andra blötdjursskal).
HASSELQUIST Resa 9 (
1749).
ÖSTERLING i
3SAH LVII. 2: 96 (
1946).
–
SNÄCK-SAND.
(snäck- 1752 osv. snäcke- 1747–1785) [jfr t. schneckensand]
(kalk)sand (huvudsakligen) bestående av l. sand med starkt inslag av fint krossade skal av snäckor o. musslor o. d., skalsand; jfr -grus. WALLERIUS Min. 396 (
1747).
TAUBE Svärmerier 18 (
1946).
–
SNÄCK-SELE. (
numera föga br.) snäckprydd sele.
NyttGam. 21/12
1796, s. 88.
–
(1 a) SNÄCK-SKAL.
( snäck- 1730 osv. snäcke- 1578–1837) skal (se skal sbst.¹, ¹ [SNÄCK-SKAL.ssg 2.a]
a) av snäckdjur, snäcka (se snäcka, sbst.¹
¹ b); stundom äv. om l. med inbegrepp av musselskal (l. skal av annat blötdjur o. d., som liknar skalet av en gastropod).
BOLAVI 153 a (
1578; ss. ämne till pulver med medicinsk anv.). Ett Suart Contor, inlagdt medh Sköllpadd och perlemodh, dher på ståår Ett Brunt Skrijn, alt öfwer lagt medh Sneckeskaal. KARLSON EBraheHem 66 (
i handl. fr. c.
1672).
De flesta (av blötdjuren) hafva utanpå kroppen ett kalkskal, som vi kalla snäckskal. -Hit höra Sniglar, Snäckor, Musslor. SUNDEVALL Zool. 10 (
1835).
Sandade gångar, kantade av vita snäckskal. BARTHEL Atl. 47 (
1931).
Ymer 1954,
s. 178 särsk.
bildl. (jfr snäcka, sbst.¹ 1 b δ). Någon allmännare poetisk stämning var omöjlig att tillvägabringa, när .. (poeterna gm alltför stort djupsinne) slöt sig inom sitt eget snäckskal. RYDQVIST i
2SAH 12: 469 (
1827).
Vi må veta, att även fyra gamla damer, som bo tillsammans, hava behov av att känna sig härska suveränt över sitt eget och att var och en hava sitt lilla snäckskal att krypa in i, när man vill vara ensam. LIDMAN HusFrökn. 34 (
1918).
Ssgr:
–
snäckskals-bank.
(mindre br.) i sht geol. = snäck-bank. GHT 1926,
nr 133, s. 12.
JACOBOWSKY Gustafsb. 124 (
1958).
–
snäckskals-bädd. (
numera bl. mera tillf.)
== snäck-bädd. ARNELL Moore LR 1: 33 (
1829).
–
snäckskals-dekor.
dekor av snäckskal. Snäckskalsdekoren på skrinets lock är en typisk barockprydnad. KARLSON EBraheHem 186 (
1943).
–
snäckskals-prydd,
p. adj. prydd med snäckskal, snäckprydd. DAHLIN SvartL 306 (
1934).
–
snäckskals-sand. (
mera tillf.)
snäcksand. TurÅ 1964,
s. 14 –
(1 b α) SNÄCK-SKIVLING.
[svamparna är musselliknande]
(
†)
(svamp av) släktet Pleurotus Fr.; anträffat bl. i pl., om släktet; jfr -lik 3 slutet. FRIES Ant. 42 (
1836).
WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1837,
s. 451 –
SNÄCK-SKRIN.
med snäckor prytt l. av snäckor sammanfogat skrin. NORDSTRÖM Amer. 31 (
1923).
–
SNÄCK-SKRUV. (
snäck- 1899 osv. snäcke- 1745)
tekn. [SNÄCK-SKRUV.ssg 1]
1) (
numera mindre br.)
till 1 b α, 2 g δ: snäcka (se snäcka sbst.¹, 2 g δ), skruv. 2UB 4: 581 (
1899).
SONESSON BöndB 124 (
1955).
[SNÄCK-SKRUV.ssg 2]
2) till 1 b α, 2 g ε; i snäckväxel: snäcka, skruv; äv.: på snäckhjul l. kuggsegment verkande skruv för ngts (fin)inställning l. manövrering. LINNÉ Öl. 11 (
1745).
Den öfre axeln (på avbildningen av en sick- o. bettelmaskin) är ställbar i vertikal riktning, den undre i längdriktning medelst snäckskrufven d. 2UB 6: 126 (
1904).
BilskolLb. 315 (
1959; i styrinrättning på bil). –
SNÄCK-SKÅL.
(snäck- 1881 osv. snäcke- 1736–1909 (om ä. förh.)) [SNÄCK-SKÅL.ssg 1]
1) snäckformig (l. musselformig) skål (se skål sbst.², 1); jfr snäcke-skål sbst.², LENÆUS Delsbo 44 (
1736,
1764).
Dubbelväggig snäckskål, kanna och spiralfat av Hugo Gehlin, Gullaskruf. Form 1949,
s. 27 särsk. bildl.
En Amor med fingret på munnen / I atrium vaktade brunnen, / Och vattnets kristalliska sladder / I snäckskålen saktadt sig göt. SNOILSKY 2: 155 (
1881).
[SNÄCK-SKÅL.ssg 2]
2) bot. svampen Otidea cochleata (Lin. ex St. Am.) Fuck. (som på ena sidan är hoprullad l. veckad); jfr skål, sbst2 4 a θ. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 170 (
1907).
–
(1 a) SNÄCK-SLEM. (
numera bl. mera tillf.)
i sht förr särsk.: slem från sniglar o. snäckor. SvTyHlex. (
1851,
1872).
–
(1 b α, 5) SNÄCK-SLÄDE.
(om ä. förh., numera mindre br.) = snäcka, sbst.¹ ⁵. NyttGam. 21/12
1796,
s. 88 TOPELIUS Vint. I. 2: 78 (
1867,
1880).
–
(1 b b α) SNÄCK-SNUSDOSA -⁰²⁰. (förr) snäckdosa.
En Silfverbeslagen Snäck-Snusdosa är .. upphittad. LdVBl. 1840,
nr 52, s. 4.
–
SNÄCK-SNÖRE.
(om förh. i Söderhavet) om snöre (av bestämd längd) med påträdda små snäckor, utgörande betalningsmedel. Ett snäcksnöre (ungeför en yard långt) har ett värde av ett pund tio shillings. RENNER Berge o. Lanier 229 (
1930).
– (
2) SNÄCK-SOFFA. (
†)
soffa (i rokokostil) med snäckornament. GHT 1895,
nr 286 (A),
s. 4 –
SNÄCK-STEN.
( snäck- 1741 osv. snäcken- 1815) [jfr t. schneckenstein]
(
†)
[SNÄCK-STEN.ssg 1]
1) till 1 a; om liten oval stenbildning i huvudet på snigel, med tillskriven feberstillande l. urindrivande verkan. HdlCollMed. 24/11
1741.
[SNÄCK-STEN.ssg 2]
2) (
†)
till 1 b: (stenstycke med) petrifierad snäcka (l. mussla); stenart (särsk. kalksten) med petrifierade snäckor (l. musslor). (Sv.) Snäckstenar, (lat.) Calculi limacum. SAHLSTEDT (
1773).
RINMAN (
1789; om stenart). Snäcksten, . . (dvs.) Stenvandladt snäckel. musselskal. WESTE FörslSAOB (
c. 1817).
DALIN (
1854).
[SNÄCK-STEN.ssg 3]
3) till 1 b α: snäckliknande sten (som formats i vatten). WIDEGREN (
1788).
–
(2 g γ α') SNÄCK-STRAFFARE. (
†)
snäckavjämnare. ALMROTH Karmarsch 662 (
1839).
SCHULTHESS (
1885).
–
STRÖDD ,
p. adj. (
i vitter stil) .
Snäckströdd bottensanden / skymlar under våg. FinlSvLyr. 432 (
1923).
–
(1 a α) SNÄCK-TAKT. (
numera mindre br.)
snigeltakt. KrigVAT 1834,
s. 337 –
SNÄCK-TOPAS.
[jfr t. schneckentopas]
(
†)
ljusgul topas ur "snäcksten" (se d. o. 2). Snäcktopas: ljusgul Topas. JournManuf 4: 156 (1834).
–
(2 g δ) SNÄCK-TRANSPORTÖR. (
numera föga br.)
tekn. skruvtransportör.
TT 1901, K.
s. 35.
–
SNÄCK-TRAPPA.
[jfr t. schneckentreppe]
(
†)
[SNÄCK-TRAP.ssg 1]
1) till 1 b α: vindeltrappa, spiraltrappa. PALMSTEDT Res. 57 (
1778; i torn i katedral). SvTyHlex. (
1872).
[SNÄCK-TRAP.ssg 2]
2) till 2 e α, om var o. en av de närmast halvmånformiga (av en smal, spiralformig benkam åtskilda) rum som hinnsnäckan vid genomskärning företer (scala vestibuli o. scala tympani). SÖNNERBERG Loder 363 (
1799).
–
SNÄCK-TRUMPET.
(om i sht ä. förh. l. i mytologiska föreställningar) trumpet l. horn (se d. o. 5) av långsträckt snäcka (särsk. tritonsnäcka), snäckhorn (se d. o. 3); jfr snäcka sbst.¹, 1 b β α'. Fréville Söderh. 1: 74 (
1776).
Den stora silfverpokalen, på hvilken hafsgudarne med sina delfiner och snäcktrampeter voro afbildade. LUNDEGÄRD LaMouche 181 (
1891).
SvD(A) 1959,
nr 242, s. 4 (om förh. i det gamla Mexico). –
SNÄCK-TYG. (
†)
med snäckor prytt ridtyg l. remtyg. DA 1808,
nr 121, s. 4.
–
SNÄCK-VAGN.
(snäck- 1689–1878. snäcke- 1692) [SNÄCK-VAGN.ssg 1]
1) (
†)
till 1 a α: vagn som går med snigelfart. FAHLCRANTZ 4: 219 (
1865).
[SNÄCK-VAGN.ssg 2]
2) till 1 b, om vagn i form av en snäcka (l. ett musselskal) som (enligt mytologin) skönhets- l. kärleksgudinnan (Afrodite, Venus, Freja) l. havsguden (Poseidon, Neptunus) tänkes använda; jfr snäcka sbst.¹, 1 b γ. Neptunus på sin Snäkkwagn. LykkoPris A 2 a (
1689).
Afrodites stjernstrålande snäckvagn. RYDBERG Faust 266 (
1875,
1878).
–
SNÄCK-VALV. (
snäck- 1805 osv. snäcke- 1745)
[jfr t. schneckengewölbe]
byggn. valv som stiger i spiral. MÖLLER 1: 1494 (
1745).
–
SNÄCK-VARV. (
numera bl. tillf.)
[SNÄCK-VARV.ssg 1]
1) till 1 b: lager (se lager sbst.³, ¹ [SNÄCK-VARV.ssg 1.a]
a) av skal från snäckor o. musslor o. d., skalvarv. SWEDENBORG RebNat. 1: 19 (1719).
BERZELIUS Brev 14: 222 (
1843).
[SNÄCK-VARV.ssg 2]
2) till (1 b α o.) 2 g γ α': varv (som kedja gör i spår) på snäcka. PRINTZ Uhr 34 (
1769).
–
SNÄCK-VERK.
(snäck- 1745 osv. snäcke- 1671) [jfr t. schneckenwerk]
särsk.
[SNÄCK-VERK.ssg 1]
1) (
numera mindre br.) till
1 b: arbete (se d. o.
11 b) l. prydnad l. beklädnad (se d. o.
3 b β) av snäckor (l. musslor); jfr
mussel-verk.
MÖLLER 1: 379 (
1745).
Snäckverk .. (dvs.) Arbete af snäckor och musslor .. ; beklädning af snäckor och musslor, såsom i grottor. WESTE FörslSAOB (
c. 1817).
BJÖRKMAN (
1889).
[SNÄCK-VERK.ssg 2]
2) i sht konst. om ornament i snäckform, i sht om volut(er); i sht förr äv. allmännare: snäckformig(a) bildning(ar). NORDBERG KarlbgSl. (
cit. fr. 1671).
Snäckverk och valdthorns-bågar ses i hörsel-benen. MARTIN Bensj. Föret.
4 (
1782).
Den Ioniska ordningen igenkännes af det vridna Snäckverket (Voluten) på Kapitelen. SCHEUTZ Ritk. 79 (
1832).
TT 1871, s. 395.
–
SNÄCK-VINDLING.
[SNÄCK-VINDLING.ssg 1]
1) (
numera bl. mera tillf.)
till 1 b: vindling hos snäckskal l. annat spiralformigt skal. SUNDEVALL Zool. 128 (
1841).
[SNÄCK-VINDLING.ssg 2]
2) (
numera mindre br.) till
1 b α: snäck- l. spiralformig vindling; särsk. om volut.
UB 1: 220 (
1873).
ÖSTERGREN (
1943).
–
SNÄCK-VIS.
(snäck- c. 1745–1889. snäcke- 1679–1795) [jfr t. schneckenweise]
(
†)
i spiral l. spiralformiga vindlingar. RUDBECK Atl. 1: III (
1679).
POLHEM Test. 104 (
c. 1745; i fråga om platt spirallinje). (Alen till artillerivirke) bör .. vara barkad, dock icke radevis som furen, utan snäckvis, till förkommande af sprickning. Reglvirkeslefv. 1825, § 90.
BJÖRKMAN (
1889).
–
SNÄCK-VIT. (
i sht i vitter stil) särsk. om sand: vit av snäckskal.
GRIPENBERG Aftn. 74 (
1911).
–
SNÄCK-VRIDEN,
p. adj. (
numera mindre br.)
snäckformigt vriden (l. hoprullad), vriden (l. hoprullad) i spiral. HARTMAN Fl. XCIV (
1832).
HARLOCK (
1944).
–
(1 b α) SNÄCK-VÄPPLING. (
numera föga br.)
bot. (växt av) släktet Medicago Lin. (som har spiralformigt vridna baljor), lusern; särsk. dels (i uttr. blå snäckväppling) om växten M. sativa Lin., blålusern, dels om växten M. falcata Lin., gullusern. NEMNICH Naturg. 2: 524 (
1795).
LINDMAN NordFl. 3: 245 (
1904; om M. faleata Lin.). ArkBot. II.
1: 43 (
1904; Blå).
AUERBACH (
1913).
Ssg: (bot.; numera föga br.):
–
snäckväppling-släktet.
släktet Medicago Lin., lusernsläktet. ArkBot. 11.
1: 43 (
1904).
2SvUppslB (
1953).
– (
1)
SNÄCK-ÄGG.
ägg varmed snäcka fortplantar sig, ägg från snäcka. FoFl. 1932,
s. 174 –
(1 b α) SNÄCK-ÄRT. (
†)
i pl., om växt av släktet Medicago Lin., lusern; särsk. i uttr. svenska gula snäckärter, växten M. falcata Lin., gullusern, burgundiska snäckärter, växten M. sativa Lin., blålusern; jfr -väppling. Burgundisk Snäckärter. RUDBECK HortBot. 72 (
1685).
Därs. (om sandlu- sern). Swenska gula Snäkärter. Därs. 74
–
(1 a, 2) SNÄCK-ÖGA.
[jfr t. schneckenauge]
särsk. (
numera föga br.)
till 2: centrum på volut. NORDFORSS (
1805).
ÖOL (
1852).
B
(numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): –
SNÄCKEBERG,
–
SNÄCK-SKÅL,
sbst.¹, se A.
–
SNÄCK-SKÅL,
sbst.² (snäcke- 1578–1675. snäcko- 1578) [sannol. ombildning av snäckskal (ss. m. l. f.) under påverkan av snäck-skål]
(
†)
snäckskal; anträffat bl. om snäckskal (i pulveriserad form) med medicinsk anv. (Det starkaste botemedlet) leggies på diupa skadhan och såår som äre S. Oloffs gräs, Sneckeskål (osv.). BOLAVI 130 a (
1578).
LINDH Huuszapot. 208 (
1675).
–
SNÄCK-SPEGAT. (
†)
(ss. prydnad på klädedräkt använt) snörmakeriarbete i snäckform?; anträffat bl. i pl. Knappar af Guld och Silf, små [,] store
[,] snecke Spegater.
BröllBesv. 135 (
c. 1660,
uppl. 1970).
Anm. Beträffande diskussionen rörande ordets innebörd o. huruvida den rätta förleden är snäcke- l. (som den skrivs i en handskrift) smäcke- se
OLSSON BröllBesv. 1: 58 (
1970) o.
FTAMM i
SoS 1: 30 (
1901).
–
-VAGN,
-VALV,
-VERK,
SNÄCK-VIS,
se A.
C
(†):
[av t. schnecken-, av schnecke]
SNÄCKEN-BAND. spiralformigt lindat band (omkring ngt). TÖRNGREN Artill. 3: 137 (
1795).
–
SNÄCK-KAKA.
om rund (urspr. sammanviken?) kaka av vetemjöl, smör, ägg o. socker; jfr
snäcka sbst.¹,
2 b β.
WARG 524 (
1755).
D