SOFISTERI sofis¹teri⁴, äv. sω-, l. ¹⁰⁰⁴, n. (ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 88 ( i handl. fr. 1610) osv.), förr möjl. äv. f. ( PERICI Musæus 1: 251 b ( 1582: mångahanda ilfundigh Sophistrij; möjl. n. pl.)); best. -et, äv. -t; pl. -er ( DALIN Arg. 1: 58 ( 1733, 1754) osv.), förr möjl. äv. = ( G1R 29: 281 ( 1559; möjl. sg.), SCHRODERUS Os. 1: 149 ( 1635; möjl. sg.)). (förr äv. soph-. -eri (-erie, -erij) 1559 osv. -rij 1582) motsv. SOFIST 1 o. 2, om handlingen att argumentera l. resonera på det för Sofister (i sht förr äv. fritänkare l. villolärare) kännetecknande sättet; argumentation l. resonemang som består av skenargument l. av spetsfundiga distinktioner l. utredningar o. d.; äv. konkretare, om enskilt fall av argumenterande l. resonerande på det för sofister (i sht förr äv. fritänkare osv.) kännetecknande sättet, sofism (se SOFISM, sbst.¹ ¹); jfr SOFISTIKATION 1. G1R 29: 281 ( 1559). ( Doktor J. Raumannus) skall .. föreholla (ungdomen vid Uppsala universitet), at han icke förnöther tijdhen vdi onyttigt sophisterij. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 88 (i handl. fr. 1610). Skrymtaren lärer til slut förbanna sitt sophisterie, och sanningen til ära tilstå, at det är en dårskap. Hoffmann Förnöjs. 87 ( 1752). Idel sofisterier, min nådiga! ÖSTERGREN ( 1943).