SOLO sω⁴lω, adj. oböjl. (jfr anm. 1: o), adv. o. sbst.; ss. sbst. n. (STIERNSTOLPE Blumauer 1: 7 (1813) osv.) ((†) r. l. m. LONDÉE Kellner 16 (1739), FLIMNELL (1873) hos DAHLGREN Lyr. 282); best. -t; pl. -n (SUNDÉN (1891) osv.), äv. soli (se anm. 2: o) ((†) ==, MoB 7: 41 (1805), BVBESKOW Lefn. 42 (1857: sopran-solo); jfr anm. 2: o). Anm. 1:o Då ordet är adj., används ngn gg den it. pl.-formen soli. EDHOLM SeklSlut 13 (1872). 2:o Då ordet är sbst., används äv. den it. pl. -formen soli. BAUCK 1MusH 165 (1862). Stundom används äv. den fr. l. eng. pl. -formen solos. GT 1786, nr 99, s. 4. Estrad 1954, nr 10, s. 12. En enstaka ombildning av soli under anslutning till fr. l. eng. pl. -böjning är solls. GREBST Året 198 (1913). Den ovan nämnda föråldrade pl. -formen solo utgår möjl. ( åtmins- tone delvis) från motsv. pl. -form i fr. [liksom t., eng. o. fr.
sola av it.
solo, av lat.
solus, ensam, möjl. i avljudsförh. till
se, sig (se
SIG, pron.). – Jfr
SOLILOKVIUM,
SOLIPSISM,
SOLIST,
SOLITUDE,
SOLITÄR]
[SOLO I]
I) (utom i a – c o. ss. förled i ssgr i sht ngt vard.) adj. l. adv.: ensam resp.: i ensamhet, utan säliskap; förr äv. i uttr, solo ensam, alldeles ensam l. i fullständig ensamhet. Då wænner och frænder resa bort (efter julfirandet), torde M(in) B(ror) ihogkomma mig, som Jular solo med Gikten. LIDÉN FörtrBr. 156 (
1773).
Denna lilla intressanta bök (dvs. W. Irvings "Alhamb- ra") roade jag mig med hela aftonen, solo ensam. TOPELIUS Dagb. 1: 135 (
1633).
Så fort vi blev solo fick han fram ett par röka och gav dom till mej. Mezzrow o. Wolfe Dans 88 (
1953). – särsk.
[SOLO .a]
a) i fråga om att en person (instrumentalt l. vokalt) framför (del av) musikverk ensam l. (i utvidgad anv.) på sådant sätt att hans insats är mest framträdande (under det att den insats som den l. de övriga medverkande gör tjänar ss. ackompanjemang); särsk. i uttr. spela l. sjunga solo (jfr c α), äv. bildl. (jfr c α slutet); jfr II 1. PT 1756,
nr 60, Bil.
s. 2. På sin stora basfiol / Han spelte solo och surra med stråken.
BELLMAN (BellmS) 1: 171 (
c. 1773,
1790).
Man känner publicisternas påstådda virtuositet att äfven sjunga solo chorus. GEIJER I. 4: 65 (
1822).
En fiolspelman .. föredrog ett par stycken solo. MARTINSON BukSvenskv. 285 (
1944).
[SOLO .b]
b) i fråga om att en person utför (del av) en dans ensam; äv, (i sht ss. förled i ssgn SOLO-PAR) i fråga om att ett par utför (del av) en dans ensamt; särsk. i uttr. dansa solo, äv. bildl.; jfr II 2. I förgårs var formel hal, då Maasen sägs hafva dansat solo. KELLGREN (SVS) 6: 50 (
1775).
Wältalighet och wackra ma- ner äro nu det yppersta studium. .. Då den trumpna björnen rymmer .. dansar den muntra räfwen solo för allas ögon midt på dagen, och leker med sit rof. NORDENSKJÖLD Oneir. 1: 159 (
1783).
SvHandordb. (
1966).
[SOLO .c]
c) spelt. i fråga om kortspel. [SOLO .c.α]
α)(numera bl. mera tillf.) i uttr. spela solo (jfr a), spela ensam l. på egen hand; jfr
II 3 o.
SOLITÄR II 6. PFEIFFER (
1837).
[SOLO .c.alpha.slutet]
särsk.
[möjl. utgående från a]
i uttr. spela solo, bildl.: agera på egen hand. Nu när landshöfdingen är börta, spela kamereraren och landssekreteraren solo och göra egen uttydning på instruktion för provincialdoctorer (gm att vägra mig ersättning för en utförd obduktion). JOHAGSTRÖM (1772) hos HJELT Medicinalv. 3: 333. [SOLO .c.β]
β) (ngt ålderdomligt) om spelkort: ensam (i sin färg på en spelares hand), singel; särsk. dels i det om spelkort använda uttr, sitta solo, vara ensam l. singel i sin färg, dels i det om spelare använda uttr, sitta med (visst kort) solo, ha enbart (visst kort) i en färg, ha (visst kort) singel. BJÖRKMAN (
1889).
Esset sitter solo hos bjudaren. LUNDGREN Koppel AuktBr. 100 (
1923).
Sitta med kungen solo. SvHandordb. (
1966).
[SOLO II]
II) sbst. [SOLO I]
I) motsv. I a: (del av) musikverk som framförs l. är avsett att framföras (instrumentalt l. vokalt) av en ensam person l. (i utvidgad anv.) på sådant sätt att en persons insats är mest framträdande (under det att den insats som den l. de övriga medverkande gör tjänar ss. ackompanjemang); äv. mer l. mindre bildl. LONDÉE Kellner 16 (
1739).
Solo förekomma ganska sällan (i Mozarts "Requiem"). MoB 7: 41 (
1805).
Det gifwes Solo's, som .. hafwa en eller flera ackompanjements. stämmor. JournLTh. 1811,
s. 493.
HEDRORN 1: 198 1835;
bildl.).
Han (tog) saxofonen, krökte knäna och blåste ett solo. ASKLUND Fanfar 95 (
1934). jfr
BAS-,
HARP-,
OBOE-,
PIANO-,
SAX-,
SAXOFON-,
SOPRAN-,
VIOLIN-SOLO m. fl. – särsk. (
†)
i uttr. göra solo, bildl.: dominera, spela den ledande rollen. STURZEN-BECKER 1: 162 (
1861).
[SOLO I.2]
2) motsv. I b, om (del av) dans som utförs l. är avsedd att utföras av en person ensam (l. av ett par ensamt); äv. mer l. mindre bildl. Och sjelfva Chefens skepp man såg / Ett solo högst uppå en våg / För Æols pipa dansa. STIERNSTOLPE Blumauer 1: 7 (
1813). En
(dans) .. dansades af gossar och flickor; derutur utförde Spartanskan Lampito hos Aristophanes en solo, bestående i gymnastiska rörelser.
PALMRLAD Förnk. 2: 244 (
1644).
Ill- SvOrdb. (1955). [SOLO I.3]
3) spelt. i vira l. (
förr)
lomber l. kadrilj: bud l. spelsätt l. spel som innebär att man åtar sig att spela l. att man spelar på de kort man erhållit (dvs. utan att ta från talongen), särsk. (möjl. delvis med bevarad adverbiell innebörd) i uttr. spela solo; äv. (numera bl. mera tillf.) : spel ensam l. på egen hand; jfr I c (α) o. SOLITÄR II 6. Mont-Louis FrSpr. 156 (
1739: j .. spelen solo). Solo
(kallas det i lomber), då man behåller alla sina kort och sätter hvad trumf man behagar.
ReglKortsp. 1: 4 (
1809); jfr I
c. Solo och Tourner är farligt
(i kadrilj). Därs. 14. Vill Förhanden
(i lomber) spela Solo, så säger han blott: "Jag spelar Solo" eller "Sans prendre", och nämner färgen af sitt spel.
Düben Talism. 2: 10 (
1817).
WERNER o. SANDGREN Kortoz. 74 1949;
i vira).
Ssgr:
–
(I) SOLO-ANFALL ~⁰² l. ~²⁰. sport. i fråga om lagspel: anfäll som en deltagare gör ensam; jfr
-löpa 2,
-rush, -åka.
IdrBl. 1924,
nr 9, s. 6 (i bandy).
–
(I, I a,b, II 1,2) SOLO-ARTIST .
artist som uppträder ensam l. i solopartier. HELLSTRÖM Malmros 269 (
1931).
–
(I b,II 2) SOLO-BALETT .
balett vari endast en dansande uppträder. SvD(A) 1967,
nr 95, s. 35.
–
(I a,II 1) SOLO-CELLIST .
mus. jfr -flöjtist. FinBiogrHb. 1928 (
1903).
–
(II.2)
SOLO-DANSARE .
äv. bildl. KEXÉL 2: 143 1780;
bildl., om yrkesman som arbetar ensam).
DAHLGREN Theatr. 422 (
1866).
–
(I b,II 2) SOLO-DANSÖR .
[SOLO-DANSÖR.ssg 1]
1) jfr dansör 1. SP 1792,
nr 6, s. 3.
[SOLO-DANSÖR.ssg 2]
2) jfr dansör 2. LUNDKVIST Blixen AfrPast. 209 (
1937).
–
(I b,II 2) SOLO-DANSÖS.
jfr dansös 1. STURZEN-BECRER
2: 138 (
1861).
–
(I a,II 1) SOLO-ENSEMBLE .
mus. solistensemble; stundom äv, om del av musikverk, vilken utförs av sådan ensemble. JEANSON (o. RABE) 1: 144 1927;
om delar av musikverk).
–
(I b,II 2) SOLO-FIGURÉ .
dans. äv. bildl. BENEDICTSSON Ber. 113 1887;
bildl., i frågd om ekorre).
NordKult. 24: 128 1933;
i polska).
–
(I) SOLO-FLYGA.
[jfr -flygning]
flyga ensam ss, förare av flygplan. SvD(A) 1965,
nr 86, s. 30.
–
(I) SOLO-FLYGARE.
[SOLO-FLYGARE.ssg 1]
1) om person som flyger ensam ss, förare av flygplan. ST(A) 1930,
nr 104, s. 18.
[SOLO-FLYGARE.ssg 2]
2) om fågel som flyger ensam. MedlemsblSvDufafvF 1915,
nr 1, s. 14.
–
(I) SOLO-FLYGNING. särsk.
konkretare, om flygtur varvid ngn flyger ensam ss, förare av flygplan. SvD(A) 1930,
nr 302, s. 24.
–
(I a,II 1) SOLO-FLÖJT .
mus. om flöjt som man spelar (l. som är avsedd att spela) solo på. Utsikt 1949,
nr 7, s. 7.
–
(I a,II 1) SOLO-FLÖJTIST .
mus. flöjtist som framträder ss. solist. PERSONNE SvTeat. 4: 87 (
1916).
–
(I) SOLO-FÅNGARE.
[jfr t. solofänger]
(
numera bl. om ä. l. utländska förh.)
hund som ensam är i stånd att fånga en hare l. en räv (motsatt: drevhund l. dyl.). TJäg. 1834,
s. 1067.
–
(I) SOLO-FÖRARE,
sport. förare av solomotoreykel; jfr -åkare 1. Upsala(A) 1930,
nr 114, s. 7.
–
(I) SOLO-GÖK. (
vard.)
person som är ensam (särsk. övergående i adjektivisk anv., i sådana uttr. som göra ngt sologök, göra ngt ensam); jfr gök, sbst.¹ ⁷, o. -kvist. Dagen 1898,
nr 162, s. 3.
I 3 min.
(av bandymatchen hade) Sicke Jansson helt sologök spelat sig loss och dundrat in 1–1 ur liten vinkel.
IdrBl. 1935,
nr 152, s. 11.
–
(I a,II 1) SOLO-INSTRUMENT ,
mus. instrument använt vid l. avsett för solospel; – äv, mer l. mindre bildl, UB 2: 488 (
1873).
SvLittTidskr. 1961,
s. 17 (bildl.).
–
(I a,II 1) SOLO-KLARINETT .
mus. jfr klarinett 1 (slutet) o. -flöjt. SvD(A) 1968,
nr 3, s. 10 (om soloklarinettist).
–
(I a,II 1) SOLO-KLARINETTIST .
mus. jfr -flöjtist. SvD 1972,
nr 266, s. 25.
–
SOLO-KLASS.
[SOLO-KLASS.ssg 1]
1) sport. till I, vid motoreykeltävling: klass bestående av soloförare. Motorför. 1928,
nr 2, s. 11.
[SOLO-KLASS.ssg 2]
2) mus. till I a, II 1: solistklass. jfr -sång-kiass. StudiehbMusikhögsk. 199 (1943).
–
(I a,II 1) SOLO-KLAVER .
[jfr t. soloklavier]
(
numera mindre br.)
mus. == -manual; jfr klaver, sbst.¹ ¹. NF 10: 837 (
1886).
2NF 17: 837 (
1912).
–
(I a,II 1) SOLO-KONSERT .
mus. [SOLO-KONSERT.ssg 1]
1) konsert (se d. o. 3) vari solon ingår; särsk.: konsert för (virtuost behandlat) soloinstrument o. orkester, DA 1771,
nr 22, s. 3. (De tidigaste) företrädarna för solokonserten .. börja intröducera en viss tematisk kontrast mellan soli och tutti.
SohlmanMusiklex. 3: 335 (
1951).
[SOLO-KONSERT.ssg 2]
2) solistkonsert. (LUNDIN o.) STRINDBERG GSthm 128 (
1886).
–
(I c β) SOLO-KUNG . (
ngt ålderdomligt)
jfr konung I 5 a o. -målare. SAOB K 2295 (
1937).
–
(I a,II 1) SOLO-KVARTETT ,
mus. (tonstycke för) ensemble av l. med fyra instrument l. ensemble av fyra sångare (motsatt: (tonstycke för) ensemble där varje stämma är dubbelt l. flerfaldigt besatt), enkelkvartett, kvartett, En Solo-Quartette for Fagotto. DA 1793,
nr 66, s. 2. LundagKron.
2: 269 1921;
om kvartett av sångare).
De sjöngo en solokvartett till viole-ackompanjemang. UpplFmT 44: Bil. 199 (
1930).
–
(I) SOLO-KVIST -kvis²t, adj. oböjl. [möjl. bildat efter mönster av familjenamn på -kvist liksom t. ex. dysterkvist, dyster, lugnkvist, lugn; se
HJELMQVIST Förnamn 333 ff. (1903)] (vard.) solo, ensam; jfr
-gök. Vara eller sitta "solokvist".
HJELMKVIST Förnamn 335 (
1903).
–
(I) SOLO-KÖRA,
-ning.
[SOLO-KÖRA.ssg 1]
1) sport. köra solomotoreykel (vid tävling); i sht ss. vbalsbst. -ning. Swing 1921,
nr 50, s. 11.
[SOLO-KÖRA.ssg 2]
2) köra ensam; i sht (sport.): köra l. cykla o. leda utan kontakt med medtävlande l. i ensamt majestät; i sht i p. pr. i adjektivisk anv. o, ss. vbalsbst. -ning. IdrBl. 1935,
nr 61, s. 14 (i p. pr.; vid cykeltävling).
SvD 1973,
nr 205, s. 12 (:
solokörning;
vid cykeltävling).
[SOLO-KÖRA.ssg 3]
3) (
vard.)
sport. i fråga om lagspel på skridskor, == -åka. DN 1972,
nr 351, s. 20.
–
(I) SOLO-LÖPA,
-ning.
sport. [SOLO-LÖPA.ssg 1]
1) löpa ensam; i sht (sport.): löpa o. leda utan kontakt med medtävlande l. i ensamt majestät. DN 1972,
nr 218, s. 17.
[SOLO-LÖPA.ssg 2]
2) i fråga om lagspel på skridskor, == -åka; i sht ss. vbalsbst, -ning, konkretare, om soloanfall, ALMKVIST Bandy 48 (
1919).
–
(I a,II 1) SOLO-MANUAL .
mus. i fråga om orgel: manual (se d. o. 4) som (utgör den fjärde i ordningen o.) innehåller ett antal solostämmor; jfr -klaver. HENNERBERG (o. NORLIND) 1: 124 (
1912).
–
(I) SOLO-MASKIN.
motoreykel utan sidovagn; jfr -motoreykel, -vagn. SvD(A) 1922,
nr 14, s. 9.
–
(I c α,II 3) SOLO-MISÄR .
spelt. i vira: misärspel varvid den spelande icke har rätt att ta nya kort ur talon en. LINDSKOG Spelb. 159 (
1847).
–
(I) SOLO-MOTORCYKEL -¹⁰²⁰. == -maskin. Swing 1921,
nr 42, s. 2.
–
(I c β) SOLO-MÅLARE . (
ngt ålderdomligt)
målare (se målare, sbst.² 7) som är ensam i sin färg på en spelares hand, singelhonnör. LUNDGREN Koppel AuktBr. 45 (
1923).
–
(I) SOLO-MÖNSTER.
(i fäckspr.) i fråga om textilvara: mönster som endast tillhandahålls av ett företag. LD 1958,
nr 90, s. 10.
–
SOLO-NUMMER.
[SOLO-NUMMER.ssg 1]
1) till I: (föreslaget) telefönnummer (till myndighet) som gäller för hela landet (så att samma avgift utgår vid uppringning från alla orter). SvD 1976,
nr 240, s. 12.
[SOLO-NUMMER.ssg 2]
2) till I a, b, II 1, 2; jfr nummer 7 b. LUNDIN NSthm 229 1886;
i fråga om sång).
HEERBERGER Dag 156 1939;
i fråga om dans).
–
(I a,II 1) SOLO-OPERA .
mus. opera som väsentligen består av solosång. JEANSON (o. RABE) 1: 130 (
1927).
–
(I a,II 1) SOLO-ORATORIUM .
mus. jfr oratorium 2 o. -opera. JEANSON (o. RABE) 1: 170 (
1927).
–
(I b,II 2) SOLO-PAR .
par som dansar ensamt. PALMBLAD Nov. 1: 35 (
1840).
–
SOLO-PARTI. särsk.
(mus.) till I a, II 1, i fråga om musikverk: parti (se d. o. 2 c) framfört av l. avsett för solist; jfr solo II 1. DA 1808,
nr 53, s. 3.
–
(I a,II 1) SOLO-PIANIST .
mus. jfr -flöjtist. DN(A) 1928,
nr 71, s. 8.
–
(I, 1 a, b, II 1,2)
SOLO-PRESTATION .
prestation som en ensam person svarar för. SÖDERHJELM Upps. 89 (
1908;
i fråga om skådespelare).
Orkesterjourn. 1934,
nr 12, s. 5 (i fråga om musiker).
Allsport 1965,
nr 8, s. 56 (i fråga om tävlingscyklist).
–
(I a,b,II 1,2) SOLO-ROLL .
1 musikverk l. balett o. d.: roll (se roll, sbst.¹ 2) avsedd för en ensam person. MOBERG TonkHVäst. 1: 66 1935;
i fråga om liturgiska spel).
BonnierLM 1954,
s. 310 (i fråga om balett).
–
(I) SOLO-RUSH.
sport. jfr rush, sbst.² 1 b, o. -anfall, IdrBl. 1924,
nr 16, s. 9 (i bandy).
–
(I) SOLO-RUSHA.
sport. jfr rusha 1 o. -rush. IdrBl. 1935,
nr 16, s. 10 (i bandy).
–
(I a,II 1) SOLO-RÖST .
röst (se röst, shst.3 1 f, 1 f δ) som ensam framför (del av) musikaliskt verk; äv, i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr -stämma 2. Af lärkans soloröst bryts helga tystnan. Phosph. 1810,
s. 67.
WENNERBERG 1: 45 (
1881).
–
(I a,II 1) SOLO-SATS .
mus. 1 musikverk: sats (se d. o. 11) framförd av l. avsedd för solist. LJUNGGREN Est. 2: 349 (
1860).
–
(I) SOLO-SEGLA,
-ing. segla ensam; särsk. ss. vbalsbst, -ing konkretare, om soloseglats. DN(B) 1959, nr 1, s. 1. SvD(A) 1967, nr 172, s. 18 (: soloseglingen över Atlanten).
–
(I) SOLO-SEGLARE,
m.| ig. jfr -segla. SvD(A) 1967,
nr 172, s. 18.
–
(I) SOLO-SEGLATS.
jfr seglats 1 a o. -segla. DN(B) 1959,
nr 1, s. 1.
–
(I a,II 1) SOLO-SJUNGARE . (
†)
solosångare. VGR 1768, Verif.
s. 374.
Därs. 1780, Verif.
s. 450.
–
(I a,II 1) SOLO-SONAT .
mus. sonat för ett instrument (med l. utan ackompanjemang). DA 1771,
nr 22, s. 3 (:
Solo-Sonate).
–
SOLO-SPELARE.
[SOLO-SPELARE.ssg 1]
1) till I a, II 1: person som spelar solo, solist. WESTE FörslSAOB (
c. 1817).
[SOLO-SPELARE.ssg 2]
2) spelt. till I c α, II 3: kortspelare som spelar solo. BeskrLombresp. 19 (
1745).
–
(I a,II 1) SOLO-STYCKE .
mus. musikstycke l. sångstycke framfört av l. avsett för solist; jfr solo II 1. ÅbsvUndH 83–84: 172 (
i handl. fr. 1742).
–
(I a,II 1) SOLO-STÄMMA .
mus. [SOLO-STÄMMA.ssg 1]
1) i fråga om flerstämmig musik l. sång: stämma som spelas l. sjungs av solist; äv.: huvud- l. melodistämma. WESTE (
1807).
MANKELL Lb. 149 (
1835).
[SOLO-STÄMMA.ssg 2]
2) == -röst. SANDER i
3SAH 4: 96 (
1889).
[SOLO-STÄMMA.ssg 3]
3) orgelstämma lämplig att använda ensam l. ss. melodiförande. LINDBERG BeskrDomkOrg. 21 (
1873).
–
(I a,II 1) SOLO-SÅNG .
sång framförd av l. avsedd för solist; äv. om undervisningsämne vari undervisning i sådan sång ges. MORALES o. NORLIND MusAkad. 1771–1921 177 (
i handl. fr. 1814).
SvStdtskdl. 1939,
s. 863 (om undervisnings- ämne).
Ssg:
–
solosång-klass.
mus. klass där undervisning i solosång ges. MusAkadÅrsskr. 1942,
s. 37.
–
(I a,II 1) SOLO-SÅNGARE.
sångare som sjunger solo, sångsolist; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr -sjungare. VGR 1780, Verif.
s. 463.
SANTESSON Sv. 28 1887;
om fågel).
–
(I a,II 1) SOLO-TRUMMA .
mus. jfr -flöjt. ÖSTERGREN (
1943).
–
(I a,II 1) SOLO-TRUMPETARE .
mus. jfr -flöjtist. –
(I a,II 1) SOLO-TRUMPETIST . (
numera föga br.)
mus. == -trumpetare. SöndN 1872,
s. 42.
–
(I) SOLO-TUTARE. (
†)
om person som super ensam, skåpsupare. SöndN 1872,
s. 42.
–
(I a,II 1) SOLO-VERK .
mus. musikverk framfört av l. avsett för solist; jfr solo II 1. UNT 1929,
nr 10386, s. 4.
–
(I a,II 1) SOLO-VIOLIN .
mus. jfr -flöjt. 2NF 17: 1294 (
1912).
–
(I a,II 1) SOLO-VIOLINIST .
mus. jfr -flöjtist. FinBiogrHb. 777 (
1897).
–
(I c α,II 3) SOLO-VIRA ,
spelt. viraspel varvid spelaren skall ta hem 13 spel utan att ta nya kort ur talongen. LINDSKOG Spelb. 162 (
1847). jfr (i två ord): Solo Wira är detsamma som Solo 13 Spel.
Düben Talism. 5: 15 (
1818).
–
(I a,II 1) SOLO-VIRTUOS .
solist som är virtuos; äv. mer l. mindre bildl. HALLSTRÖM GHist. 157 (
1895;
i bild, om person som gråter l. skrattar ensam).
–
(I) SOLO-ÅKA,
-ning. sport. i fråga om lagspel på skridskor: (vid anfäll) åka ensam (utan samspel med medspelare); i sht ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om soloanfäll; jfr -köra 3, -löpa 2. IdrBl. 1924, nr 1, s. 2 (: soloåkning). Därs. 1935, nr 15, s. 11.
–
(I) SOLO-ÅKARE.
sport. [SOLO-ÅKARE.ssg 1]
1) == -förare. Motorför. 1928,
nr 1, s. 16.
[SOLO-ÅKARE.ssg 2]
2) i fråga om lagspel på skridskor: spelare som soloåker. IdrBl. 1924,
nr 27, s. 7.
–
(I) SOLO-ÄRT, äv. (om fröet)
-ÄRTA.
förr odlad åkerärtssort med det bland de många åkerärtssorterna enastående kännetecknet att ha färgade blommor i kombination med ofärgade bladfästen; äv. om fröet av denna åkerärtssort. UtsädT 1905,
s. 80.
Nu ätes soloärtan som "bruna bönor". SvD(A) 1917,
nr 87, s. 10.
Avledn.:
–
SOLA ,
v. (
tillf.)
till I a, II 1: spela solo. LD 1958,
nr 223, s. 8 (på piano).