SORK sor⁴k, sbst.², förr äv. SURK l.
SYRK, i bet.
1,
2 m. l. r., bet.
3 m.;
best. -en; pl. -ar. ( sork (-å-, -ck) 1640 (: Mullsork) osv. surck 1746 (från Smål.). syrk 1732 (: mullsyrkar, pl.) – 1871 (från södra Sv.)) [ fsv.
surker, sv. dial.
sork, surk, syrk; möjl. till det ord som föreligger i sv. dial.
sår, sör, (is)sörja (se
SORK, sbst.³); jfr fsv.
sorka, ä. d.
syrke (i ssgrna
muldsyrke, mullvad,
syrkemyg, råttsmuts); namnet i så fall givet med tanke på att djuren gärna håller till i sörja l. i jorden]
[SORK.sbst2 1]
1) om gnagare tillhörande en grupp som (samman med lämlarna) bildar underfamiljen Microtinæ (av familjen Cricetidæ, hamsterartade gnagare) o. i Sv. främst representeras av arter av släktena Clethrionomys Tilesius, Arvicola Lacépède o. Microtus Schrank (förr äv. i uttr. egentlig sork); i ä. systematik avgränsat på olika sätt (i sht ss. utgörande ett eget släkte, Arvicola Lacépède); i pl. äv. om gruppen (resp. slaktet); äv. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv., om mullvad. SERENIUS 1741;
om mullvad).
Sårk, Watn-Sårk, Mull-Sårk. ROTHOF 526 1762;
om gnagaren Arvicola terrestris Lin.).
LILLJEBORG Däggdj. 206 (
1871: Syrk;
om mullvad; från södra Sv.). Arvico- linerna eller sorkarne äro fattiga på slägtformer.
Därs. 278. De egentlige sorkarne, slägtet Arvicola.
1Brehm 1: 342 (
1874).
SELANDER LevLandsk. 403 (
1955). jfr
DESMANS-,
JORD-,
MULL-,
SKOGS-,
VATTEN-,
ÅKER-,
ÅNGS-SORK m. fl.
[SORK.sbst2 2]
2) om liten bälta påminnande om en sork (i bet. 1); i ssgn SKÖLD-SORK. [SORK.sbst2 3]
3) [sannol. eg. bildl. anv. av 1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (liten) pojke l. yngling; äv. med nedsättande bibet., om slö l. sölig pojke l. yngling. SPEGEL 463 1712;
från Gotl. o. Västergötl.). Sårk .. Sork,
(dvs.) En liten sölig gosze.
SCHULTZE Ordb. 4023 (
c.
1755).
STRINDBERG Fjerd. 16 1877;
i sg. best., ss. öknamn på student som för en slö, instängd tillvaro). Födde. .. En Sork. Stockholm den 29 Mars (
1906).
DN 1906,
nr 12913 B,
s. 1. Se mor min kallar mig ännu sork. För henne blir jag aldrig vuxen.
SvD(B) 1946,
nr 289, s. 17.
SvD 1973,
nr 33 s. 8.
Ssgr (till
1):
–
SORK-BO.
jfr bo, sbst.¹ ⁸. SAOL (
1900).
FoFl. 1915,
s. 76.
–
SORK-DJUR.
djur som är en sork; äv. allmännare: djur tillhörande underfamiljen Microtinæ (i pl. äv. om underfamiljen). SvTidskr. 1873,
s. 513 (
i pl., om fjällämlar).
2SvUppslB 1953;
i pl., allmännare).
–
SORK-FÅNGANDE,
p. adj. som fångar (se fånga I 1 a ) sorkar. FoFl. 1953,
s. 21 (
om räv).
–
SORK-FÅNGARE. särsk.
om sorkfångande djur. NatLiv 2: 8 (
1930).
–
SORK-FÅNGST.
jfr fångst 1 a. ÖSTERGREN (
1943).
–
SORK-GÄNG.
av en sork l. sorkar grävd gång (se d. o. III 1 d). BJÖRKMAN Skogssk. 284 (
1868).
–
SORK-HUS-BOD . (
†)
ss. skämtsam benämning på visthusbod (med tanke på att den gärna uppsökes av sorkar). VDAkt. 1730,
nr 714, Syneprot. (
1725).
Därs. (1730). –
SORK-HUS-VÄGG . (
†)
om vägg i visthusbod; jfr -hus-bod. VDAkt. 1694,
nr 580, Syneprot. (
1892).
–
SORK-HÅL jfr hål, sbst.⁴ i, o.-gång. SDS 1900,
nr 12, s. 1.
–
SORK-JAKT.
jakt på sork. FoFl. 1934,
s. 213 (
utförd av björn).
–
SORK-JÄGARE.
om djur som ägnar sig åt sorkjakt. SvNat. 1911,
s. 138 (
i pl., om illrar o. vesslor).
–
SORK-LIK.
som liknar en sork(s), sorkliknande. LÖNNBERG RyggrDj. 1: 47 1914;
om kroppsform hos skogslämmelsläktet).
–
SORK-SLÄKTE(T). (
numera föga br.)
om det i ä. systematik förekommande släktet Lemmus Link l. Hypudæus Illiger l. Arvicola Lacépède, till vilket sorkarna fördes. NILSSON Fauna 1: 354 (
1847).
2SvUppslB 26: 1042 1953;
uppgivet ss. använt i ä. tid).
Avledn..:
–
SORKERI ,
n. [jfr hönseri]
(skämts., mera tillf.) till 1: anläggning för uppfödning av sorkar. LINDGREN AllBarn 50 (
1946).
GbgP 1955,
nr 258, s. 12.