SPATSERA spatse⁴ra, äv. (vard.) spas-, i Sveal. äv. -e³ra², v. -ade (PJGOTHUS Savonarala SyndSp. I 2 a (1593) osv.), i ipf. (i Finl.) äv. -te (BERGROTH FinlSv. 76 (1918) osv.) vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, HELSINGIUS Ff 2 a (1587), Hamb. (1700)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.; jfr SPATSERI. ( spacer- 1555–1796. spadzer- c. 1585–1630. spaser- (-z-) 1528–1838. spasser- (-sz-, -ee-) 1520–1921. spassier- 1676 (: spassier wäria). spatier- 1637 (: spatierade, ipf). spatser- (-tz-, -ee-) 1541 osv.)

[ fsv. spazera; jfr fd. spassere (ä. d. spatsere, d. spadsere, spas(s)ere), fvn. spazera, mlt. spatzĕren, spassĕren, mht. spacieren, spazieren (t. spazieren), av it. spaziare, av lat. spatiari, avledn. av spatium, vägstycke, promenadväg (se SPATIUM)]

I. intr.

[SPATSERA 1]

1) (ofta utan bestämt mål) gå i lugn o. behaglig takt (o. för sitt nöjes skull l. för att hämta frisk luft o. d.), promenera; i sht förr äv. dels allmännare, i fråga om gående l. förflyttning till fots över huvud taget: gå till fots, vandra, dels ss. vbalsbst. -ing, konkretare: spatsertur, promenad; äv. med innehållsobj. betecknande väg l. sträcka o. d.; äv. refl. (se b); jfr LUST-VANDRA. Gå ut och spatsera. Spatsera av och an, fram och tillbaka. Vara ute och spatsera med ngn. Est. 2: 11 (Bib. 1541). En Andeligh Person som spasserar til allmennelige Marknadzp] asser eller på Torget, icke köpandes någet, skal (enligt en viss stadga) afsättias ifrån sitt Embete. SCHRODE- RUS Os. 1: 559 (1635). (Före intåget i Moskva) blefwe wij (dvs. de svenska krigsfängarna) rangerade huru w

[j gå skulle, och så spasserade wij till foots fort.

ALLEWENHAUPT i KKD 2: 245 (1718). En lång spasering. JGOXENSTIERNA Dagb. 89 (1770). (G. IV A.) spasserar mest hela dagen i de 3 rum, som (vid revolutionen) äro honom lämnade (på Drottningholm). HT 1915, s. 184 (1809). Spatserande borgare, med fruar och många barn. HOLMSTRÖM LändStränd. 1: 113 (I9I3). Ett otal malm- gårdar (växte upp i Sthm) under 1600- och 1700-talen, herrgårdsliknande byggnader omgivna av sirliga trädgårdar, där ägarna och deras vänner kunde ägna sig åt tiden sport – att spatsera. TurÅ 1938, s. 346. Sedan han efter stängdags skickat av ett par telegram till London, spatserade han långsamt hemåt. SIWERTZ Tråd. 40 (1957). jfr AV-, FÖR-, IN-, UTSPATSERA. – särsk.

[SPATSERA 1.a]

a) med refl. obj. o. predikativ betecknande resultatet l. följden av spatserande l. gående. Spatsera sig trött. Gud gifve att jag aldrig mera kom på någon Håf Frus soupée. Ingen är som ej ängslar sig för denna nåd då 40 personer inpackade i små rum, knuffa hvarandra .. och spasera sig till svullna ben i brist af stolar. JGOXEN- STIERNA (1780) hos LAMM Oxenst. 250.

[SPATSERA 1.b]

b) (tillf., skämts.) refl., i uttr. spatsera sig, spatsera. De småstadsdamer i långa kjolar och de småstadsherrar i svarta kläder och cylinderhatt som spatserade sig i solens sken, de lever inte mer. HEDBERG DockDans. 166 (1955).

[SPATSERA 1.c]

c) (†) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om fot hos vissa fåglar: byggd l. lämpad för gång. WESTE 1807. DENS. FörslSAOB (c. 1817).

[SPATSERA 1.d]

d) (i sht skämts.) om djur, särsk.: gå med stolt l. majestätisk gång o. d. Gestrikeland förer (i sitt vapen) en Älg, ibland niije lodh, vthi itt hwitt Fiäld spatzerandes. TEMPEUS Messenias 96 (1612). LINNÉ Sk. XII 1751; om storkar). (Schimpansen) omfnmnade bekanta personer, spatserade med dem, samt wänjde sig att begagna kläder, hwilka den sjelf påtog. HOLMSTROM Ström NatLb. 1: 116 (1851). KARLFELDT FlPom. 72 1906; om fasaner). särsk.

[SPATSERA 1.d.α]

α)(†) om svin: gå fritt omkring (utomhus o. äta). Man skal ey .. stängia .. (svinen) mycket inne, uthan låta them altijd spassera. IERICI Colerus 2: 217 (c. 1645).

[SPATSERA 1.d.β]

β) (†) om häst vid pesad. Fel vid pesaden är, då hästen under afvägnings momentet med ett högt steg i sönder skrider från stället, hvilket på spe kallas spatsera. EHRENGRANAT Ridsk. I. 1: 74 (1836).

[SPATSERA 1.e]

e) (†) allmännare, utan tanke på sättet att förflytta sig: fara, bege sig; i uttr. spatsera av l. utav landet l. riket, bege sig iväg från landet l. riket, lämna landet l. riket; jfr f. G1R 18: 375 (1547 aff landet). Huru Edhers Nåde teckes, om jag (dvs. befallningsmannen på Kronobergs slott) scal förskicka honum (dvs. en man som sökt fly ur Sv.) up till Eders Nåde eller jag scal lattha honum spatzere utaff landet. Därs. 24: 549 (1553). SVART G1 73 (1561: aff Rijket).

[SPATSERA 1.f]

f) oeg. l. mer l. mindre bildl.; numera bl. skämts.

[SPATSERA 1.f.α]

α) i fråga om o. enbart med tanke på fysisk rörelse; förr särsk. liktydigt med: röra sig l. förflytta sig. Nu som den klara Sool, på Himmelen spatzerar, / .. Så lyste (osv.). ACHRELIUS Jos. D 3 b (1692). (Frenologen) lät .. de fem fingrarne på sin högra hand lugnt och betänksamt spatsera emellan mina lockar. PALMÆR Eldbr. 106 (1842). En mängd personer i staden ha besökt systrarna, hört knackningarne, sett bord spatsera af sig sjelfva öfver golfvet m. fl. fenomener, verkade af de föregifna andarne. BREMER NVerld. 2: 212 (1853).

[SPATSERA 1.f.β]

β) i annan anv.; särsk. (†) liktydigt med: gå l. (kring)fara l. (kring) vandra. Giffwe .. Gudh hon (dvs. kungakronan) aldrigh .. måtte nu ther ifrån (dvs. från G. I:s släkt) vthkomna, eller ther ifrån widare spatzera så länge wärlden ståår. SVART Ähr. 48 (1560). När oss öffuer Gudz domar och wäghar .. allehanda w

[jdhlöfftige och spatzerande tänckar infalla.

PERICI Musæus 5: 97 a (1582). (Kristus har) then förlagda wäghen til thet ewigha lijffuet frij och säker giordt, at wij honom såsom wårt hoffuudh och baanbräkare frideligha måghe effter spatzera. BALCK Musæus Cc 2 b (1586). En liugare giör många .. (dvs.) När lögnen kommer i undra och tredie hand, så spaszerar hon fulle wijdare. GRUBB 194 (1665). Uthur ett huus från luckt och stanck Spassera mina tanckar. KKD 3: 179 (c. 1710). Den ena lånar en bok af sin granne; och boken spaserar på detta sättet i kring en hel Sockn. Posten 1769, s. 946. särsk. (†) α') i uttr. spatsera i ngt, dväljas l. försjunka i l. upptagas av ngt (dvs. tankar l. dyl.). Thetkan .. offta henda, at iagh vthi een Böön .. sådana rijka tanckar bekommer, och ther i så länge spacerar, att iagh låter bliffna the andra .. bönerna alla. PJGOTHUS Luther Sät G 4 b (1593). β') i uttr. spatsera med ngn, gm sin hjälp l. sitt Stöd ledsaga l. föra ngn (så l. så långt i livet l. dyl.). Sitt hwsz haffuer han Gudheligha föreståt, alla sina Söner hållet til Scholer, Academier, Jnrijkes och vthrijkes; och så widt medh them spadzerat, at the äre komne til Academiarum honores, eller Msgisteria. KROKIUS PJAngermannus E I b (1630). γ') i uttr. låta ngt så hän spatsera, bara låta ngt passera; jfr HÄN 5 b. Brefvet .. (med råd vid ansökan om adelskap) har jag märkt vara förkommit, och derföre har iag hela saken i medler tid låtit så hän spatzera. BARK Bref 2: 68 (1766). δ') i uttr. spatsera fri, gå fri, slippa ngt. (För att ge de ogudaktiga tid till omvändelse) låter .. (Gud) spassera them frij (från att dö i pesten), och Plåghan kommer icke gerna til theras Hyddor. PPGOTHUS Und. Gg 4 b (1590). ε') ss. vbalsbst. -ing, i framställning: utvidgning. (Paulus) brukar .. en lustugh spaszering, och förtelyer huadhan hådhe synden och rettferdugheten, dödhen och liffuet kommer. FörsprRom. 4 b (NT 1526).

[SPATSERA 2]

2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) driva omkring l. slå dank o. d.; i sht om gesäll: ta sig självtagen fridag l. ledighet; särsk. med tanke på stoj l. störande buller o. d.; stundom svårt att skilja från 1. Den som går utaf Kyrkian och spasserar uthe under Predijkan, böte 3 Marck. SCHMEDEMAN Just. 31 (1554). Clärker och Munkar skal icke frijt stå at spassera och wandra föruthan sin Biskops Förskrifft. SCHRODEEUS Os. 1: 804 (1635). Mädan Timbermannen spatzerar, fal] a inga spåner. GRUBB 559 (1665). Mr Jonas Björn anförde d. 5 okt. 1724 klagomål inför ämbetet mot Georg Kristoffer Rottstadt, att han "spatserat halvannan dag". LÖFGREN TenngjH I. 3: 85 (cit. fr. 1724). Den wanlige Wackten .. skal patroullera under Kyrko-tiden och Guds-tiänsten .. til at afwärja och förhindra allehanda owäsende, bu] ler och oliud, som då, wid Kyrkor och på Gator, medelst wagnars och forors körande, spatserande, samt wanartig Ungdoms samlande .. föröfwas. PH 3: 2157 (1744). Ett .. sätt att undandraga sig ett arbete var, som termen lyder, "att spatsera". AMBROSIANI SvSkråämb. 15 (1920).

[SPATSERA 3]

3) (numera bl. med ålderdomlig prägel, i sht i skildring av ä. förh.) i fråga om företagande av en åk- l. rid- l. slädtur o. d. (i behaglig takt o. för sitt nöjes skull l. för att hämta frisk luft); särsk. i sådana uttr. som

[jfr t. reiten spazieren]

rida att spatsera (förr äv.: rida spatsera), spatsera till häst, spatsera med l. i vagn. Hwar annan eller tridie dag red .. (G. I) wtt med sina herremän och frunnt

[jmber, antingen i jacht eller elliest thill att spadzere.

BRAHE Kr. 2 (c. 1585). (Drottning Kristina) reed .. wth effter middagen omkring heela staden spaszera. EKEBLAD Bref 1: 140 1652; rät- tat efter hskr.). NSvBibl. 2: 607 (i handl. fr. c. 1662 med vagn). För åtte dagar sedan haar hans M(ajes)t(ät) kongen warit wte att spaszera i släde. EKEBLAD Bref 2: 409 1664; rättat efter hskr.). LINDFORS (1824: till häst). MEURMAN (1847: i vagn). EKBOHRN (1866).

[SPATSERA II]

II) tr.

[SPATSERA II.1]

1) (†) föra omkring (ngn) på promenad (o. visa upp honom), promenera (se d. o. II 1 a). I Göteborg hade jag rekommendationsbref till en hygglig grosshandlare af vermländsk extraktion, som bjöd mig på middag i sin familj och sedan i pa

[jgula handskar förde mig att spataeras i Trädgårdsföreningen.

ÖMAN Ungd. 289 (1889).

[SPATSERA II.2]

2) (tillf.) med ohj. betecknande kroppsligt attribut l. egenskap: spatsera omkring o. visa l. demonstrera (ngt), spatserande demonstrera l. visa upp (ngt); jfr PROMENERA II 2. I ett fönster skymtade Frideborgs röda sidenklänning. Agda hade nu sytt den färdig, och Frideborg spatserade sin skönhet framför någon spegel. KRUSENSTJERNA Pahlen 7: 312 (1935).

Särsk. förb.

– SPATSERA AN . (†) till I 1: spatsera fram. Visb. 1: 160 (c. 1640).

– SPATSERA AV ⁰¹⁰⁴. (numera mindre br.) till I 1: spatserande ge sig av l. i väg. Björn .. tog sin lilla hustrus arm och spatserade af med henne. BREMER Grann. 2: 93 (1837). SAOB A 558 (1895).

– SPATSERA BORT ⁰¹⁰⁴.

[SPATSERA BORT.fb 1]

1) till I 1: spatserande ge sig bort l. iväg; äv.: gm att spatsera göra sig av med (ngt). När jag efter måltiden fant mig .. wäga .. (för mycket), spatzerade jag bort 5 Untz och 4 Serupel. KLING Spect. N 4 a (1735). Gelanor wille ofwanpå gången (i värdshu- set) fördrifwa och spatsera bårt de Melancholiska grillerna. Weise 1: 287 (1769). WESTE (1807) .

[SPATSERA BORT.fb 2]

2) (†) till I 2: driva omkring l. gå sysslolös o. därigm slösa bort (tid). Så hafwer .. thet Grekiske Mötet . intet satt osz (dvs. Alexander den store) Herrewäldet i hander at wij skulle vthi Macedonien spatzera bort t

[jden medh lättia, wällust och goda dagar.

SYLVIUS Curtius 145 (1682).

– SPATSERA FRAM ⁰¹⁰⁴. till I 1. Var god spassera fram. CIHALLMAN 335 (I782). Med (det begärda bokexemploret i handen) spatserade jag mekaniskt fram (till katedern) och rackte det till Melander. RYDBERG Brev 3: 3 (1882).

– SPATSERA FÖRBI ⁰¹⁰⁰⁴, till I 1 äv. bildl. (jfr spatsera I 1 f). Han .. (hade) med sina begge följeslagare helt enkelt och tigande spasserat förbi (byn). ATTERBOM Minn. 19 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Nu har de nått livets trygghet och blivit försågare och kanta- re, men drömmen kan de inte spatsera förbi utan vidare. JOHNSON Hör 73 (1935). SPATSERA IKRING, se spatsera omkring.

– SPATSERA IN ⁰¹⁰⁴. till I 1 äv. oeg. l. bildl. (jfr spatsera I 1 f). (Jag) hoppas .. at mina tankar .. må finna et litet rum i mina Läsares ögon eller öron. Dock så at de icke med allmänna tankar spatsera in genom det ena örat och ut genom det andra. SAHLSTEDT CritTuppSag. 31 (1759). (Sotaren) roar sig litet af sin inbillade Greflighet och spasserar in i et Galerie, som är på sidan. KELLGREN (SVS) 5: 309 (1790). Tredje målet – ja det spatserade visst Putte själv in med. IdrBl. 1924, nr 78, s. 3. jfr inspatsera.

– SPATSERA KRING , se spatsera omkring.

– SPATSERA OM . (†) till I 1; anträffat bl. bildl. (jfr spatsera I 1 f): fara omkring l. runt. BARK Bref 1: 69 1703; om brev).

– SPATSERA OMKRING ⁰¹⁰⁰⁴, äv. IKRING ⁰⁴ KRING ⁴. till I ¹; förr äv. bildl. (jfr spatsera I 1 f): fara omkring l. runt. Spatsera omkring i staden, på gatorna. Så haffver samme breff lenge nog spasereth umkring. G1R 28: 245 (1558). CARL XII Bref 57 (1702: ikringh). När som jag tröttnar wid i huset kring spassera, / Så tar jag til en bok. BRENNER Dikt. 2: 115 (1717). Att en solhet dag få spatsera omkring .. och lusta sig med parasoll över huvudet. BENGTS Fäd. 256 (1921).

– SPATSERA UPP ⁰¹⁰⁴, äv. OPP ⁴. till I ¹. De lections-timmar (i tysk konversation) jag bekommit (med kronprins Oscar) äro så beskaffade, att jag måste hvarje dag direct från Spisqvarteret spassera upp till slottet. ATTERBOM (1821) i 2Saml. 27: 65.

– SPATSERA UT ⁰¹⁰⁴ - jfr utspatsera.

[SPATSERA UT.fb 1]

1) till I 1; äv. oeg. l. bildl. (jfr spatsera I 1 f), förr särsk.: sväva ut l. dyl. (i tal o. skrift o. d.). PERICI Musæus 3: 93 a (1582). Til thet Tridie, spasserar Danske Manifestet vth vthi sine egne beröm, säijandes (osv.). SwarDa- Manif. 1844, s. E 2 b. Är det troligit, at Masken .. då värken i magen var aldrahäftigast, bårade sig genom magen eller tolftums tarmen .. och spasserade ut i ihåligheten av buken. VetAH 1747, s. 109.

[SPATSERA UT.fb 2]

2) (†) till II 1: föra ut (ngn) på l. till en spatsertur l. promenad. BJÖRKMAN (1889).

– SPATSERA UTUR . särsk. (†) till I 1, allmännare: gå ut ur l. lämna (en plats). SCHRODERUS Os. III. 2: 362 (1635).

Ssgr(i allm. till I 1):

– SPATSER-BANA. (†) == -plats. ATTERBOM Minn. 206 (1817).

– SPATSER-BEN. (†) ben byggt l. lämpligt för gång, gångben; jfr -fot. MARKLIN Illiger 184 (1818).

– (I 2) SPATSER-DAG. ( spatsere-) (†) om självtagen fridag (som användes till dagdriveri i stället för arbete). GRUBB 215 (1665).

– (I 3) SPATSER-FARANDE, n.

[jfr t. spazierfahren]

(t) om åktur i vagn o. d., promenadåkning. RP 8: 440 (1641).

– (I 1, 3) SPATSER-FART.

[jfr t. spazierfahrt]

(†) om spatsertur l. promenad; äv. om åktur l. ridtur för nöjes skull o. dyl. l. lusttur med vagn l. båt o. d.; jfr -färd. RICHARDSON Krigsv. 3: 19 (1749). Peter (den store) roade sig stundom (under vistelse i Königsberg) med spaszerfarter på floden Pregel, kalfatrade sjelf en båt. JournLTh. 1812, nr 272, s. 3. LINDFORS (1824: till häst). MEURMAN (1847: till fots). SvTyHlex. (1872).

– SPATSER-FOT. (†) fot byggd l. lämplig för gång, gångfot; jfr -ben. RETZIUS Djurr. 152 (1772). MARKLIN Illiger 215 (1818).

– SPATSER-FÄLT. (numera bl. tillf.) fält använt som promenadplats. AGRELL Maroco 2: 331 (1800, 1807).

– (I 1,3) SPATSER-FÄRD.

[jfr t. spazierfahrt]

(numera bl. med ålderdomlig prägel, i sht i skildring av ä. förh.) spatsertur l. promenad; äv. om åktur l. lusttur med vagn o. dyl. l. ridtur för nöjes skull o. d.; jfr -fart. LIND 1749; om ridtur). WIRSÉN i 3SAH 2: 169 (1887).

– SPATSER-FÄSTE. (†) fäste (se d. o. 7 c) på spatservärja l. spatserklinga. BoupptSthm 1680, s. 118 a, Bil.

– SPATSER-GÅNG. ( spatser- 1654 osv. spatsere- 1528 – c. 1880. spatsers- 1730–1794)

[jfr t. spaziergang]

(numera med ålderdomlig prägel, i sht i skildring av ä. förh.)

[SPATSER-GÅNG.ssg 1]

1) till I 1: handlingen att spatsera, förr äv. allmännare om handlingen att gå l. förflytta sig; äv. konkretare, om (kortare) vandring som man gör för sitt nöjes skull l. för att hämta frisk luft l. rekreera sig l. motionera o. d., spatsertur, promenad; äv. bildl. (jfr spatsera I 1 f), förr särsk. dels om himlakropps rörelse, dels om brandsyns inspektion. (Lärjungarna) mente icke ath thet skulle wara medh dödhenom ath .. (Jesus) skulle komma vthi itt annat wesende, vtan tencte at thet hadhe warit en lekamlig spaseregong. OPETRI 2: 142 (1528). HIORTHER Alm. 1742, s. 38 (om himlakropps rörelse). At wi få se någon eldswåda .. är så mycket wissare som nu hwar och en snart börjar bruka sina eldstader och profwet af Brandsynens spasergångar kommer at göras. Posten 1769, s. 967. Herr Forster den yngre (företog) en spatsergång i negden, och föll öfwer alt i förundran öfwer Öns täckhet. Cook 2Resa 125 (1783). Detta slott (dvs. Gripsholm) är .. en spatsergång ge- nom häfderna: historiens uppslagna bok. CRUSENSTOLPE Mor. 2: 123 (1840). Hans vana att hvarje dag använda flere timmar till spatsergång .. upptog betydligt af hans tid. RUNEBERG AntRunebg 129 (c. 1878). Eftermiddagen .. förde .. (värden) mig med sig ut på en spatsergång i parken. ALVING France Gåsf. 122 (1928).

[SPATSER-GÅNG.ssg 2]

2) till I 1: gång (se d. o. III 1 a) avsedd l. lämplig för spatserande l. promenad; i sht om sådan vackert anlagd l. belägen gång (t. ex. i trädgård l. park); i sht förr äv. om pelargång l. galleri l. altan o. d.; förr äv. om torg o. d.; jfr -plats, -väg 1. VarRerV 23 1538; om portik). Går-Tull är tjenligast til wedhygge, alléer och spatseregångar, efter det breder sina grenar så widt ut, gifwer således en behagelig skugga. TROZELIUS Rosensten 131 (1752). SvMerc. 3: 221 1757; om torg). KALM Resa 3: 322 1761; om altan). Greifs- wald har .. åtskilliga små täcka trägårdar. Äfven allmänna spatsergångar saknas ej; en sådan är bildad af de gamla stadsvallarna. ATTERBOM Minn. 30 (i senare bearbetat brev fr. 1817). SvTrädgK 2: 63 1931; i slottsträdgård). särsk. bildl.; särsk. (numera föga br.) i uttr. hålla ngn (äv. sig) i (äv. vid) spatsergången, hålla ngn (resp. sig) i styr l. på mattan; hålla efter ngn. l förstonne är han (dvs. dygdens väg) stenigh och trång, / Men sedan en rodigh spassere gång. RUDBECKIUS Starcke D 3 a (1624). Min far .. insåg, att jag endast kunde hållas i spatser- gången med lämpor och förtroende. WINGARD Minn. 1: 8 (1846). Nu är det min vilja .. att du gifter dig med en .. förståndig karl af den sorten som kan hålla dig i spatsergång- en. TOPELIUS Fält. 4: 374 (1864). GRANLUND Ordspr. ( c. 1880: vid). Min mor var en ordningsmänniska .. och höll nog både döttrar och pigor "i spatsergången", som det den tiden (dvs. under första hälften av 1500-talet) hette. ARBMAN Silv. 75 (c. 1890). VASENIUS Top. 2: 59 (1914: sig).

[SPATSER-GÅNG.ssg 3]

3) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till I 2: om dagdriveri o. d.; äv. om av gesäll självtagen fridag l. ledighet; stundom närmande sig l. övergående i bet.: rumlande, festande; särsk. med tanke på stoj l. störande buller; stundom svårt att skilja från 1. Horeske Åthäfwor .. (t. ex.) Smickrachtighet och lätferdighet, mz fampntagh, kyszor .. leko- och dryckestughwr, spatzeregänger. L. PAULINUS GOTHUS ThesCat. 77 (1631). Beslötz at Rector .. förbiuder spasseregång under predikan och gudztienstz förrättande. UUKonsP 4: 24 (1650). "Sören Wall- berg brukar mere spatseregång" än skråordningen "en Handtwerksgesäll tillåter. Kulturen 1976, s. 52 (1723). Som vi se (i allmänna skråordningen 1669) äro straffbestämmelser- na här skärpta i jämförelse med motsvarande i skrån 1622, säkerligen en följd av gesällernas allt större benägenhet för frimåndagar och spatzergång. LOFGREN TenngjH I. 1: 41 (1925). BÆCKSTRÖM Rörstr. 27 (1930).

[SPATSER-GÅNG.ssg 4]

4) (†) till I 3: tur för nöjes skull o. d.; anträffat bl. om båttur. S COLUMBUS Vitt. 125 (1669).

– SPATSER-GÅNGARE.

[jfr -gång 1]

(numera föga br.) promenerande person. ATTERBOM Minn. 194 (1817). ÖoL (1852).

– SPATSER-GÅRD. (†) prome- nadgård, rastgård. MENTZER Fång. 13 (1872).

– SPATSER-GÄNGAR .

[jfr t. spaziergänger]

(†) == -gångare. ALMQVIST Skälln. 22 (1838).

– SPATSER-HALL. (mindre br.) hall (se hall, sbst.² 3) som används ss. spatsergång (se d. o. 2) l. spatserplats. Athena 198 (1917).

– (I 3) SPATSER-HÄST. (†) häst lämpad att göra "spatsertur" med. WETTERBERGH Penning. 502 (1847).

– SPATSER-KLINGA. (förr) jfr -värja. BoupptSthm 1680, s. 117 a, Bil.

– SPATSER-KÄPP.

[jfr t. spazierstock]

(finare) promenadkäpp. BoupptSthm 4/1 1676, Bil.

– SPATSER-LUND. ( spatsere- 1669) (numera bl. tillf.) jfr -fält. CupVen. A 1 a (1669).

– SPATSER-LUST. lust att spatsera. WALLENBERG (SVS) 1: 308 (1771).

– SPATSER-LUSTIG. (†) som har lust att spatsera. WALLIN Bref 173 1849; om stadsbor).

– SPATSER-ORT. (†) plats lämplig l. inrättad för l. utnyttjad till spatserande l. promenader, spatserplats. EKBLAD 13 (1764). WALLENBERG (SVS) 1: 119 1769; om park).

– SPATSER-PARK. (numera bl. tillf.) (omtyckt) park att spatsera i. ATTERBOM Minn. 45 (i senare bearbetat brev fr. 1817).

– SPATSER-PLATS. (spatser. 1716 osv. spatsere- 1640–1672)

[jfr t. spazierplatz]

(numera bl. mera tillf.) (offentlig, omtyckt) plats att spatsera på, promenadplats; jfr -bana, -gång 2. Linc. Oooo 8 b (1640). (Den ö i floden Pegnitz), som heter die Schütt .., är planterad med lindgångar och bestämd till en offentlig spatserplats (för invånarna i Nürnberg). ATTERBOM Minn. 193 (1817). 2NF 14: 1090 1911; om korsgång vid klosterkyrka).

– (I 3) SPATSER-RESA.

[jfr t. spazierreise]

(†) (kortare) resa l. utflykt o. d. som företages till häst l. med vagn o. d. för nöjes skull o. d. DAHLBERG Dagb. 162 1668; uppl. 1912). Weise 2: 6 (1771).

– (I 3) SPATSER-RIDNING. (†) == -ritt. LIND 1: 238 (1738). HEINRICH (1828).

– (I 3) SPATSER-RITT.

[jfr t. spazierritt]

(numera föga br.) (kortare) ridtur (i maklig takt) som företages för nöjes skull o. d., promenadritt. Hoffmann Förnöjs. 128 (1752). QUENNERSTEDT C12 1: 155 (1916).

– SPATSER-STIG. (omtyckt) stig att promenera på. ATTERBOM Minn. 437 (1818).

– SPATSER-STÄLLE. (numera bl. mera tillf.) jfr -plats. Mont-Louis FrSpr. 159 (1739).

– SPATSER-TAKT. (numera bl. mera tillf.) takt som hålls vid spatserande, promenadtakt. UrFinlH 75 (1808).

– SPATSER-TID.

[jfr t. spazierzeit]

promenadtid. WIKFORSS 2: 626 (1804).

– (I 1,3) SPATSER-TUR . (kortare) tur till fots för nöjes skull osv.; promenad; förr äv.: (kortare) för nöjes skull gjord tur till häst l. med vagn o. d. Gå, göra en spatsertur. ATTERBOM Minn. 61 (i senare bearbetat brev fr. 1817: spatser-tour). BREMER Grann. 1: 203 1837; till häst). BERGSTRÖM Grundtvig Folks. 161 (1879).

– SPATSER-VÄDER. väder att spatsera i; särsk. pregnant: för spatserande l. promenad(er) lämpligt väder. Wackert spatser-wäder. LIND 2: 835 (1749). DALIN 1854; pregnant).

– SPATSER-VÄG. ( spatser- 1707 osv. spatsere- 1528–1711)

[jfr t. spazierweg]

[SPATSER-VÄG.ssg 1]

1) (numera bl. mera tillf.) till I 1 (o.

[SPATSER-VÄG.ssg 3]

3) : väg använd vid l. inrättad för spatserande, promenadväg; förr äv. allmännare: (färd)väg; jfr -gång 2. Forundrar oss (dvs. övriga Sv:s befolkning) storlige ati (dvs. dalaallmogen) .. haffue latit rwdth nÿan veg vtåff dalerna och in vdi norige .. for:ne skalk (dvs. "daljunkern"), och androm flerom som vela .. göre någit anridende in opå rijkit .. til genstig spasserewäg. G1R 5: 233 (1528). Är for gott ansett, att på både sidher udi skäriegårdhen .. schole .. byggies någre blåckhus till att formene fienderne inluppit (till Sthml), och att Galeyderne hade theris spassere väg af och till. RA I. 1: 402 (1544). Linc. D 6 a (1640).

[SPATSER-VÄG.ssg 2]

2) (numera bl. mera tillf.) till I 1: (kort) väg(sträcka) att spatsera l. promenera l. gå. Och att intet längre är emillan Kyrkian och Prästegården än en liten spasserewäg. VDAkt. 1709, nr 200.

[SPATSER-VÄG.ssg 3]

3) (†) till I 1: spatsertur, promenad; äv. allmännare, om trupps marsch l. förflyttning o. d. SÖDERMAN ExBook 168 (1679). CARL XII Bref 89 1707; all- männare).

[SPATSER-VÄG.ssg 4]

4) (†) till I 3, om lusttur med vagn o. d. (Sv.) Spatserwäg .. (fr.) Voyage de plaisir. NORDFORSS (1805).

– SPATSER-VÄRJA. (spatser. 1667–1913. spatsere- 1658–1672. spatsers- 1781)

[jfr t. spazierdegen]

(förr) (mindre) värja som bars vid promenad. UUKonsP 5: 166 (1658). jfr mässings-, silverspatservärja.

(†):

– SPATSERE-DAG,

– SPATSERE-GÅNG, se A.

– SPATSERE-HUS. hus med spatsergång (se d. o. 2) ? Mahomet förmälar, at Gud har skapat Siu Paradis .. med månge åtskillige Palats, Spatserehus, Kamrar, Trägårdar. DRYSELIUS Måne 34 (1694).

– SPATSERE-LUND,

– SPATSERE-PLATS, se A.

– (I 2) SPATSERE-VIS. i uttr. med spatserevis, under (sysslolöst l. otillständigt) kringdrivande l. dagdriveri. 2Saml. 9: 161 (i handl. fr. 1569).

– SPATSERE-VÄG,

– SPATSERE-VÄRJA, se A.

(tillf.) :

– SPATSERINGS-VÄDER. spatserväder.

SPONG Kråkn. 76 (1963).

(†):

– SPATSERS-GÅNG,

– SPATSERS-VÄRJA, se A.

Avledn.

– SPATSERARE , m||ig..

[fsv. spatserare; jfr t. spazierer]

(numera bl. tillf.) till I 1: (manlig) person som spatserar l. promenerar, spatserande; förr äv. till I 2: dagdrivare l. dyl. F a d r e n. Effter tu (dvs. modern) vthaff Sonen käre, / Wil en Spasserare haa, / Och icke til Man eller ähre, / Så må tu honom ock taa. RUDBECKIUS Starcke A 8 a (1624). SCHULTZE Ordb. 4765 (c. 1755).

– SPATSERARINNA , f

[jfr t. spaziererin]

(†) till I 1: kvinnlig spatserare. PoetK 1814, 2: 66.

– SPATSERERSKA , f. (numera bl. mera tillf.) till I 1: kvinnlig spatserare. WOLLIMHAUS Syll. B 3 b (1649). IndSvec. 258 (1672).

– SPATSERI , n. (†) till I 1: spatsering, promenad. Tante Julie .. gick inte ut på spatseri, utan hon och Lona packade upp. KNORRING Axel 2: 15 (1836).

– SPATSERLIG , adj.

[jfr t. spazierlich]

(numera bl. tillf.) till I 1: lämplig för spatserande; äv. (om fågels gång): spatserliknande. LIND 1: 1436 (1749). Josephine Baker, härmande strutsens spatserliga gång. SvScenk. 245 (1937).