SPADE spa³de², r. l. m.; best. -en; pl. -ar (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. spada, BtFinlH 3: 238 (1549: dikes spadar) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. spada, G1R 16: 700 (1544), SDS 1897, nr 483, s. 3); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i Finl.) SPADA, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (GRUNDELL UnderrArtill. 217 (1705), BERGROTH FinlSv. 60 (1916)), förr möjl. äv. -ar l. -er (se ovan). ( spa- i ssgr 1675 (: spabladh) – 1756 (: Spajern). spaad- 1654–1674. spad- (-adh-) 1538 osv. spaddar, pl. 1710. spair, pl. 1549. -a c. 1635–1916. -e 1538 osv.)

[fsv. spadhi; jfr fd. spaþæ (d. spade), nor. spade, fvn. spaði (nor. dial. spade); sannol. av mlt. spade, av fsax. spado, motsv. mnl. spade (nl. spade), mht. spat, spate (t. spaten), feng. spada (eng. spade), nära besläkat med gr. σπάϑη, vävsked, spatel m. m. (se SPATHA). – Jfr SPADA, v.]

[SPADE 1]

1) (vanl. för arbete med båda händer avsett) redskap för grävning (äv. för ösning l. lastning o. d.) bestående av ett tämligen brett (i framkanten rakt l. rundat, ofta skarpslipat) blad (se d. o. 3 a) av (lätt skålad) stålplåt, i sht förr äv. av (järnskott) trä l. smidesjärn o. d., fastsatt vid ett i linje med bladet gående rakt skaft (vanl. med ett handtag i övre änden, stundom äv. nedtill); äv. med inbegrepp av l. om den mängd material (jord o. d.) som ryms på l. på en gång tas på en spade; jfr SKOVEL 1, SKYFFEL sbst.¹, ¹, SLUNGA, sbst. ² a. VarRerV 43 (1538). Taltes om skofflar, spader och annan skanzredskap. RP 7: 157 (1638). Skulle .. (potatisarna) upkastas med spada, stodo de ifara at blifwa af spadan sönderskurne eller skadade. ALSTRÖMER Får. 70 (1727). Kring hela lägret uppkastade de ett bröstvärn af.. de spadar jord, som kunde brytas ur den frusna marken. HEIDENSTAM Karol. 2: 96 (1898) HALLSTRÖM Händ. 228 (1927; för jordfästning). Spadar, som används för schäktningsarbe- ten, är spetsiga grävspadar och slungspadar. Varulex. Byggn. 2: 212 (1955). jfr BEGRAVNINGS-, BET-, BLOMSTERBOTANIST-, DIKES-, HÅL-, IS-, JÄRN-, MULL-, PLANT-, PLANTERINGS-, PORTÖR-, RUND-, RÖR-, SAND-, SAPP-, SCHAKT-, SKANS-, SKYFFEL-, SKÄR-, SNÖ-, STICK-, STÅL-, TORV-, TRÄ-, TRÄDGÅRDS-, TÄCKDIKS-SPADE m. fl. – särsk. övergående i metonymisk anv., i uttr. betecknande att ngn arbetar l. börjar arbeta l. upphör o. d. med grävning l. med jordbruksarbete; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., övergående till en beteckning för grävning l. jordbruksarbete; förr äv. betecknande bönderna. Taga .. greep, spaada, ploog, i Hand. COLUMBUS BiblW A 4 b (1674). NORDENFLYCHT (SVS) 2: 5 1743; om bönderna). (En jordbrukare) nedlägger .. sin plog och sin spada, när skiälig och otwungen afsättning för honom tryter. Fennia XVI. 3:41 (1761). Att dessa fingrar aldrig spelat luta, .. det tog sergennten för afgjordt; ännu säkrare var, att de aldrig fört spadan. ALMQVIST Går an 32 (1839). Fot för fot ha vi tillkämpat oss .. (vårt lands) mark, .. med idog spade, med fredlig plog. EHVTEGNÉR i 3SAH 5: 18 (1890). Jag måste väl tro, att mitt ärliga ord / kan också bli spade i fadernas jord / och luckrar en smula i marken. BROGREN Land. 45 (1911). (I Nydala) har spaden ännu icke klarlagt klostrets grundplan. SvKyrkH 2: 560 (1941).

[SPADE 2]

2) (i sht i fackspr.) (i sht mindre) redskap (vanl. för en hand) av trä l. metall o. d., format mer l. mindre likt en spade (i bet. 1) med ett (ofta knivliknande) blad o. ett i linje härmed gående Skaft Samt använt för andra ändamål än grävning (t. ex. för utbredning av salvartad massa l. servering av ngt l. omrörning av deg l. färg o. d.); jfr SPATEL Han vände pannkakan med en spade. Salé 190 1664; om stekepade). (Sv.) Spada, at breda plåster med, (t.) die Spatel. LIND (1738). En spada hwarmed en Boktryckare eller målare rörer om färgen. DENS (1749). De hade här (dvs. i Canada) en stackot åra eller spade, med hwilken de padlade (som Ängelsmännerne säga) sig fram på sätt, som (osv.). KALM Resa 3: 247 (1761). Ett par Silfwer-Saltkar med förgylda Spadar. DA 1824, nr 95, Bih. s. 1. Vid det runda bordet satt .. en bankör och håvada in pengar från de andra med en spade. LO-JOHANSSON Zig. 126 (1929). Spade för vaxschabloner. KatalDentalAB 1961, s. 274. - jfr BAGAR-, BAK-, BARK-, BRÖD-, CHARGERINGS-, DEG-, FÄRG-, GRISSEL-, IS-, KAK-, MARKÖR-, MULL-, MUR-, PANNKAKS-, PASSER-, PLOG-, PLÅSTER-, RÄCK-, RÖR-, SALT-, SENAPS-, SILVER-, SKUM-, SMÖR-, STEK-, STÅL-, TRÄ-, TÅRT-, UGNS-SPADE m. fl. – särsk. om ett slags kniv? (i ssgn BORDSKÄRAR-SPADE).

[SPADE 3]

3) om föremål som påminner om en spade (i bet. 1 o. 2.

[SPADE 3.a]

a) sjöt. på ankare: fly (se FLY, sbst.²). Et swårt Ankare, som hade mist sina begge spader. TRIEWALD Konst. 68 (1734). RINMAN (1789).

[SPADE 3.b]

b) mil. på kanonlavett, om en vid svansen fäst spadliknande inrättning som är nedgrävd o. därigm hindrar lavetten att kastas bakåt vid skott. AFörsvFÅ 1900, s. 61. InfRegl. 1945, 1: 161. – jfr SVANS-SPADE.

[SPADE 3.c]

c) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skälblad (se d. o. 1; i ssgn SPADA-TÄCKE.

[SPADE 4]

[jfr motsv. anv. av t. spaten; sannol. av it. spada l. sp. espada l. efter lat. spatha (se SFATHA)]

(†) långt slagsvärd. DALIN Hist. 1: 263 (1747). DALIN (1854).

[SPADE 5]

[orsak till benämningen oviss]

(†) == PLYM 2 b; jfr PENNA 4 d. RÅLAMB 14: 133 (1690).

Ssgr:

: (1, 3)

– SPAD-ANKARE. (förr) ankare (se ankare, sbst.² II ¹ a) med spadar i ändarna. RINMAN (1789).

– (1,(o 2)) SPAD-ARTAD , p. adj. jfr arta, v. V 3 o. -liknande. SvGeogrÅb. 1949, s. 149 (om stav).

– (1) SPAD-AVDELNING ~⁰²⁰. (förr) militär avdelning för grävning med l. bärande av spadar; jfr -bäraravdelning. NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 2: 309 (1886).

– (1) SPAD-BEVÄPNAD, p. adj. ( spad- 1943 osv. spade- 1924) beväpnad med spade l. spadar. BLOMBERG JordJag. 14 (1924).

– (1(o 2)) SPAD-BLAD

[SPAD-BLAD.ssg 2]

2) . ( spad- 1675 osv. spade- 1679) blad (se d. o. 3 a) på l. för spade; äv. om bredden l. längden av ett sådant blad. BoupptSthm 1675, s. 950 a. Fås lera (till lerslagning) från diken, tages cirka 15 tum djupt, 2 spadblad i bredd. MosskT 1893, s. 424.

Ssgr:

– spadblads-djup. jfr djup, sbst. 4 a o. spad-djup. SkogsvT 1911, s. 115.

– spadblads-ämne. jfr spad-ämne. VaruförtTulltaxa 1: 801 (1912).

– (3) SPAD-BORR. (i fackspr.) för tagande av jordprover använd borr (se borr, sbst.¹ 1) vars spets är formad som en l. två spadar. MeddGeoteknInst. 1: 22 (1940).

– (1(o 2)) SPAD-BREDD

[SPAD-BREDD.ssg 2]

2) . bredd hos spadblad; äv. ss. måttsord. Upsala 1918, nr 263, s. 7. ÖSTERGREN (1943).

– (1) SPAD-BRUK. i sht kulturhist. jordbruk bedrivet enbart l. väsentligen med hjälp av spade l. spadar; jfr -kultur. SvGeogrÅb. 1949, s. 149.

– (1) SPAD-BÄRARE. person som bär en spade l. spadar; särsk. (i sht förr) om soldat med uppgift att bära l. gräva med spade. NORDENSVAN Takt. 40 (1884).

– spadbärar-avdelning, äv. spadbärare-avdelning. (förr) militär avdelning beståen- de av spadbärare; jfr spad-avdeining. NORDENSVAN Takt. 40 (1884).

– (1) SPAD-DJUP. spadbladsdjup. LAHT 1921, s. 630.

– (1) SPAD-FABRIK. jfr fabrik 4. ÖSTERGREN (cit. fr. 1925).

– (1) SPAD-FODER. ( spad- 1717 osv. spade- 1717) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till sadelmundering hörande fodral för spade; jfr foder, sbst.² ¹. LMil. 4: 1565 (1717). SCHREBER v. SCHREEB Lifskvadr. 13 (1942).

– (1(o 2)) SPAD-FORM

[SPAD-FORM.ssg 2]

2) . form (se d. o. I 1) hos l. utmärkande för spade. 2VittAH 14: 3 (1828, 1836).

– (1(o 2)) SPAD-FORMAD,

[SPAD-FORMAD.ssg 2]

2) p. adj. formad som en spade, spadformig. ÖSTERGREN (1943).

– (1(o 2)) SPAD-FORMIG

[SPAD-FORMIG.ssg 2]

2) . jfr -formad. Dofhjortens horn äro spadformiga. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 1: 14 (1851).

Avledn..:

– spadformighet , r. l. f. ÖSTERGREN (1943).

– (1) SPAD-GREP. (i fackspr.) grep med (nedtill) breddade grepklor. SvIndKal. 1931, TillverknReg. s. 56.

– (1) SPAD-GRÄVA. gräva (ngt) med spade; äv. utan ohj.; jfr -vända. Fornv. 1943, s. 330 (utan obj.).

– (1 (o 2)) SPAD-HANDTAG

[SPAD-HANDTAG.ssg 2]

2) ~⁰² l. ~²⁰ VaruhbTulltaxa 2: 591 (1932).

– (1, 3) SPAD-HARV. lant. harv (se hsrv, sbst.¹ 2) vars verkande delar utgörs av ett antal skålformiga knivar, som sitter på en roterande axel; jfr -riulharv. GROTENFELT LandtbrFinl. 116 (1896).

– (1, 3) SPAD-HJUL. särsk. (lant.) på maskin för potatissättning: hjul med spadformiga knivar som gör hål för sättpotatisarna. SONESSON BöndB 107 (1955).

– (1) SPAD-JÄRN. ( spad- 1714–1889. spada- 1581. spade- 1581–1714) järn avsett l. använt för framställning av spadblad; äv.: spadblad; förr äv.: spade. Spada Jernn 1. GripshR 1581 A, s. 68. LMil. 4: 1484 1714; i pl., om spadar). JernkA 1871, s. 40.

– (1) SPAD-KANT. kant på spadblad. HELLSTRÖM Storm 59 (1935).

– (1, 2) SPAD-KAST. med spade utfört kast (av jord o. d.). SamlRönLandtbr. 1: 271 (1775).

– (1(o 2)) SPAD-KLUBBA.

[SPAD-KLUBBA.ssg 2]

2) (†) spadmurkla. Liljeblad Fl. 664 (1816). DALIN (1854); jfr FRIES Ordb. (c. 1870).

– (3 b) SPAD-KOPPLING. mil. på kanonlavett: koppling (se d. o. c) för fästande av spade. InfRegl. 1945, 1: 181.

– (1(o 2)) SPAD-KORN

[SPAD-KORN.ssg 2]

2) . (†) == skyffel-korn. DAHLMAN Hushnön 2: 26, 30 (1750).

– (1) SPAD-KULTUR.

[jfr t. spatenkultur]

i sht kulturhist. jordkultur (se d. o. 1) med hjälp (enbart) av spade, spadbruk. TT 1876, s. 188.

– (1 (o 2)) SPAD-KÄPP. (i sht förr) käpp (se d. o. 1 a) nedtill försedd med en liten spade. BJÖRKMAN (1889). TurÅ 1948, s. 71.

– (1(o 2)) SPAD-LIK

[SPAD-LIK.ssg 2]

2) jfr -liknande. RETZIUS Djurr. 118 1772; om tander hos djur). Mullvaden har .. breda spadlika framfötter. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 1: 35 (1851). Fornv. 1954, s. 205 (ss. adv.). särsk. bot. om blad o. d. EUPHRASÉN LinnéTermBot. 17 1792; om örtblad). LINDMAN Fjellv. 56 1887; om kronblad).

Avledn..:

– spadlikliet , r. l. f. ÖSTERGREN (1943). (1 (o.

[spadlikliet.avl 2]

– SPAD-LIKNANDE, p. adj. ( spad- 1929 osv. spade- 1943) som liknar en spade, spadlik.

MELIN AmazUrskog. 44 (1929). MeddRiksheraldÄmb. 9: 126 1941; om vapensköld).

– (1–3) SPAD-LÄNGD. längd hos spade; särsk. till 1 (äv. ss. längdmått). Sappörregl. 1880, s. 12 (ss. längdmått). (1 (o.

[SPAD-LÄNGD.ssg 2]

– SPAD-MODELL. jfr modell 1 (c). JernkA 1866, s. 81.

– (1(o 2)) SPAD-MURKLA.

[SPAD-MURKLA.ssg 2]

[murklan har en spadliknande hatt]

bot. murkla tillhörande släktet Spathularia Pers. ex Wallr.; särsk. om murklan Spathularia flavida Pers. ex Fr. (äv. kallad gul spadmurkla); jfr -klubba, -svamp. ROMELL Lindblad 103 (1901). Därs. (: Gula). KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 167 1907; om S. flavida).

– (1) SPAD-MÅL. (†) om så stor mängd av ngt som ryms på ett spadblad, spade, spadblad; jfr mål, sbst.³ 1 c. Ett spadmål jord. EconA 1808, maj s. 51.

– (1 (o 2)) SPAD-MÅLLA.

[honblommornas skärmblad bildar med frukten en spadformig skenfrukt]

bot. målla tillhörande släktet Halimione Aell. (saltmållsläktet); äv. om släktet; äv. i uttr. örtlik spadmålla, om mållan Halimione pedunculata (Lin.) Aell., saltmålla. LILJA SkånFl. 757 (1870: Örtlik). Därs. (om släktet). Därs. 758 (: Busklik Spadmolla; om H. portulacoides (Lin.) Aell., portläkmålla).

– (1, 3) SPAD-PLOG. (numera bl. tillf.) plog med en mer l. mindre spadformig vändskiva; motsatt: årder l. krok (se d. o. 2) o. d.; förr äv. om ett slags spadrullharv. QLm. 4: 58 (1833). TT 1872, s. 216 (om ett slags spadrullharv).

– (1) SPAD-PLÖJA, -ning. (förr) plöja (ngt) med ett slags djupplöjning varvid jorden i färan efter plogen uppgrävdes med spadar l. (i utvidgad anv.) varvid två plogar plöjde samma fåra. UB 3: 290 (1873: spadplöjning). Ett fålt som hvarje sjette år blifvit spadplöjdt. SDS 1895, nr 375, s. 2.

– (1) SPAD-RODER.

[jfr eng. spade-rudder]

sjöt. spadartat balansroder. SohlmanSjölex. (1955). RYDHOLM (1967).

– (1, 3) SPAD-RULLHARV ~⁰² l. ~²⁰. lant. spadharv; jfr rulrharv. LBl. 1915, s. 133.

– (1(o 2)) SPAD-SKAFT.

[SPAD-SKAFT.ssg 2]

2) skaft (se skaft, sbst.¹

[SPAD-SKAFT.ssg 2]

2) på l. för spade. SERENIUS (1741). BACKMAN Dickens Pickw. 1: 459 (1871).

– (1 (o. 2) SPAD-SKIVA. skiva upptagen med spade l. lämplig att tas med spade. BRAUNER Åker 121 1752; av torv).

– (1) SPAD-SKONING. särsk. konkret: skoning (se sko, v. 2 g) på l. för spadblad. JernkA 1871, s. 82.

– (1) SPAD-SPETT. spett med spadformig spets. GOSSELMAN Col. 2: 130 (1828).

– (1) SPAD-STAKE. ( spad- 1880 osv. spade- 1756) (i sht förr) (stake använd ss.) spadskaft. BOIJE Landth. 348 (1756).

– (1(o 2)) SPAD-STICK . stick (l. tag) med spade; äv. om spadblads längd använd ss. måttsenhet; äv. konkret, dels om lager av torv o. d. som har ett spadblads djup, dels om så mycket av ett material som rymmes på ett spadblad. MosskT 1888, s. 245 (om torvlager). LAHT 1914, s. 69 (om mängd). Kulturen 1938, s. 193 (om spadblads längd ss. mått).

– (1(o 2) SPAD-SVAMP . (†) i uttr. gula spadsvampen, om murklan Spathularia flavida Pers. ex Fr., spadmurkla. STRÖMBOM Svamp. 74 (1896).

– (1(o 2)) SPAD-TAG . ( spad- 1714 osv. spade- 1745)

[SPAD-TAG.ssg 1]

1) tag med spade; äv. dels om djup l. bredd av sådant tag, dels om den mängd material som på en gång tas på ett spadblad; äv. dels om skikt i jord o. d. av ett spadtags djup, dels om omgång av tag med spade l. spadar i längd l. sidled (l. djup). Första spadtaget till byggnaden togs av landshövdingen. Twå karar dijka 50 Famnar nytt Dijke om Dagen, twå Spadtag på Botn. VALLERIUS Alm. 1714, s. 38. Det öfversta spadetaget, gifi'er någon lösare torf. VetAH 1745, s. 182. Ett spadtag Göåsel till hwarje Sätt-Potat. VexiöBl. 1817, nr 48 s. 4. (Mandelmassan flyttas) i småpartier, medelst ned till kittelns botten nående spadtag, .. från ena sidan af kastpannan öfver till den andra sidan. GRAFSTRÖM Kond. 195 (1892). Dikes kanten utstickes skarpt efter ett streck, och därefter uppgräf- ves diket vanligen i 4 spadtag. LB 1: 311 (1901). Vid grävning å .. kyrkoområdet hava kranier .. påträffats blott ett par spadtag under jordytan. KyrkohÅ 1933, s. 132.

[SPAD-TAG.ssg 2]

2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. om stor kvantitet av ngt som ngn tar till sig o. d.; i sht i a, b. Den nu häfdvunna uppfnttningens rötter ligga vida djupare, än att de kunna uppryckas med några kritiska spadtag. SvTidskr. 1875, s. 701. Jukka hickade af välbefinnande, när han tagit sig riktiga spadtag ur fatet. DAHLGREN SmStug. 144 (1894). särsk. (vard.)

[SPAD-TAG.ssg 2.a]

a) i uttr. inte ta ett spadtag, betecknande att ngn ingenting gör, "inte lägga två strån i kors". IllSvOrdb. (1955).

[SPAD-TAG.ssg 2.b]

b) i uttr. ett (litet) spadtag, en liten stund, ett tag. Jag tänkte ett spadtag ge mig in vid ångsluparna. Landsm. 1: 617 (1880). VL 1908, nr 29, s. 4 (: litet). Blir de nåt kaffe i da?! - Lugna ner dej ett spadtag, Benke! SJÖMAN Lekt. 92 (1948).

– (1(o 2) SPAD-TALS . i spadar; så mycket att flera spadar fylls; äV. oeg. l. bildl.: högvis, massor o. d. De håvade in spadtals med pengar. WESTE FörslSAOB (c. 1817).

– (1) SPAD-TORV. (förr) skärtorv, sticktorv. CNATTINGIUS 147 (1878, 1894).

– (1(o 2)) SPAD-TRÄ . trä utgörande material till spadar (spadblad l. spadskaft). TROZELIUS Rosensten 43 (1752).

– (1) SPAD-VÄNDA, -ning. i fråga om grävning, med avs. på jord o. d.: vända med spade; äv. med avs. på åker l. mark: med spade vända jorden på; äv. bildl. 2VittAH 13: 238 (1830: spadvändning). Jorden (i humlegård) uppgräfves och spadvändes samt gödslas .. med fårsk stallspillning. JUHLIN-DANNFELT 152 (1886). (På 1870- talet) funnos mindre hemmanslägenheter t. o. m. i Kemi, där åkrarna spadvändes. GROTENFELT JordbrMet. 279 (1899). TurÅ 1911, s. 47 (bildl.). LEVANDER DalBondek. 1: 357 (1943; med avs. på nyodlad mark).

– (1) SPAD-ÅRDER. (mera tillf.) årder med spadformig sula. SvGeogrÅb. 1937, s. 220.

– (1(o 2)) SPAD-ÄMNE . ämne till spade l. spadblad; jfr -trä o. -blads-ämne. JernkA 1868, s. 82.

(numera bl. i vissa trakter o. i fäckspr.):

– SPADA-JÄRN, se A.

– (3 c) SPADA-TÄCKE .

[sv. dial. (Härjedalen) spadatacke]

vävn. dubbelvävnad, vävd i två varandra korsande skikt i tuskaft (med hjälp av skälblad). TextBildv. 11 (1925).

(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. i Skildring av ä. förh.):

– SPADE-BEVÄPNAD,

– SPADE-BLAD,

– SPADE-FODER,

– SPADE-JÄRN,

– SPADE-LIKNANDE, se A.

– (1) SPADE-PENNINGAR, pl. (†) pengar utgörande ersättning för hål- lande av (egen) Spade l. spadar. KFÅb. 1913, s. 412 (1717).

– SPADE-STAKE,

– SPADE-TAG, se A.