SPANN- span⁴~, förr äv. SPANNA-.
( spann- 1689 (: spannring) osv. spanna- 1627 (: spannabälten [jfr d.
spand- (i
spandbælg, spandrem m. fl.); (sannol. utan anslutning till motsv. anv. av det inlånade SPANNA, v.³) av motsv. anv. av t.
spann- l. (m)lt.
span-, till det v. som föreligger i fsax.
spannan osv. (se
SPANNA, v.³)]
Ssgr:
A
:
–
SPANN-BJÄLKE.
[jfr t. spannbalken]
(
numera knappast br.)
spännhjälke, bindbjälke; hanbjälke. MÖLLER (
1807).
–
SPANN-BULT.
[jfr t. spannbolzen]
(
†)
spännbult, förbindningsbult. SD(L) 1894,
nr 100, s. 2.
–
SPANN-BÄLG.
[jfr t. spannbalg]
(
mindre br.)
orgelb. orgelbälg med en falt (som spänns ut när det övre fältbrädet lyfts), (enkel) fältbälg; jfr spännbälg. HENNERBERG (o. NORLIND) 1: 6 (
1912).
HELLERSTRÖM Liturg. 33 (
1932).
–
SPANN-HAKE,
sbst.¹ (sbst.² se spannhaka). [ fsv. spannhake, på bältet fast hake för spännande av armborst; jfr mlt. spanhake (för spännande av armborst), t. spannhaken (för spännande av armborst o. sammanhållande av skalmarna på smidestång); jfr äv. spannhaka]
(
†)
spannring (se d. o. 1) ? Spar haka – 1 st".. Span hakar – 12 st'. ArkliR 1551, avd.
3 (i uppräkning av smidesredskap).
KKD 10: 308 1703;
använt ss. lösenord).
–
SPANN-JÄRN.
[jfr t. spanneisen]
(
†)
spännjärn, stödjärn. KÖNIG Mec. 55 (
1752).
HOLMKVIST BergslGruvspr. 71 (
i handl. fr. 1836). jfr: Spann-järn ..
(dvs.) stödjärn (som t. ex. håller en bock under uppfordringsbanan i sitt rätta läge).
Därs. (
1941).
–
SPANN-RAM.
[jfr t. spannrahmen]
tekn. spännram (för torkning av tyger). HantvB I. 8. 2: 176 (
1940).
–
SPANN-REM,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ⁹123). [jfr t. spannriemen, spännrem, spannrem, mlt. spanrĕme, rem för spännande av armborst; i bet. 3 med anslutning till spanna, v.³ 3]
[SPANN-REM.ssg 1]
1) (
†)
spännrem l. tamp (i byxor) l. svångrem. Fins det mat för tre, så fins det väl för fyra också. Man tränger ihop sig litet, drar ihop spannremmen ett pinnhål och (osv.). LUNDQUIST Dandet Niv. 11 (
1890).
[SPANN-REM.ssg 2]
2) (
†)
bes (se bes, sbst.¹). SFS 1891,
Bih. nr 72, s. 11.
[SPANN-REM.ssg 3]
3) skom. rem varmed skomakare (vid spanning) fastspänner arbetsstycket över knäet. SCHULTZE Ordb. 4735 (
c. 1755).
[SPANN-REM.ssg 3.slutet]
särsk. om spannrem använd ss. prygelredskap l. med syftning på sådan användning.
BERGESTRÖM IndBref 366 (
1770).
"Liten uppmuntran gör godt ibland" – sa' skomakaren, slog lärpojken med spannremmen. HOLMSTRÖM Sa' han 57 (1876).
Avledn..:
–
spannremma ,
v. (
†)
till 3 slutet: piska l. piska upp (ngn) med spannrem. En så braf karl (som en viss engelsk skomakare) hade rätt att spannremma ett Svenskt CanzliRåd, för att lära honom mannavett. THORILD (SVS) 6: 188 (
1788).
–
SPANN-RING.
[jfr t. spannring]
(
numera knappast br.)
[SPANN-RING.ssg 1]
1) ring l. s-formig järnten använd för att hålla samman skaklarna på smidestång, tångring, spännring; jfr -hake. BoupptSthm 1689,
s. 1091 b, Bil.
Cannelin (
1939).
[SPANN-RING.ssg 2]
2) (
†)
ring med annan fastspänningsfunktion, spännring. HH 1: 25 (
1543).
–
SPANN-RUM. (
†)
rum för klädessträckning. KJELLBERG Ull 76 (
cit. fr. 1564).
–
SPANN-SÅG.
[jfr t. spannsäge]
(
numera föga br.)
snick. spännsåg.
BJÖRKMAN (
1889).
TNCPubl. 43 205 (
1969).
–
SPANN-SÄNG.
[jfr t. spannbett]
(
†)
säng med botten bestående av spända rep? Aderton Bord, femton Spansängar, tolf Ländstolar. Weise 2: 22 (
1771).
B
(
†)
: DrSimon 7 (
1627).