© Svenska Akademien. SAOB spalt: S9684; tryckår: 1984
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SPINDEL spin³del², sbst. ¹, förr äv. SPINNEL (spi'n- nel WESTE), sbst.¹, m. l. r.; best. -n ( TRUDEEN Vitt. 228 (1691) osv.), äv. (numera bl. ngn gg i poetiskt spr.) -elen (SalOrdspr. 30: 28 (öv. 1536), ÖSTERGREN 1944; uppgivet ss. förekommande "i dikt ngn gång")) ( (†) -dlen TRUDEEN Vitt. 141 (1692), BROWALLIUS Holbg 18 (1744)); pl. -dlar (resp. -n(n)lar) (FOR- SIUS Phys. 286 (1611) osv) ((†) spinneler SCHRODERUS Dress. 277 (1610)). (spindel 1558 osv spinel 1717 – c. 1730 spinnel (-ell) 1536–1854 (angivet ss. föråldrat). spinnil 1642–1727)
[fsv. spinnil; jfr fd. spinel (d. dial., d. fackspr. spindel, d. spindel- (i ssgn spindelvæv)), nor. spindel; nomen agentis till SPINNA v.¹, (jfr med avs. på bildning RÄNNIL, SVÄNGEL m. fl.); ordets anv. i modern dan. o. nor. beror sannol. på påverkan från sv.]
[SPINDEL.sbst1 1]
1) entomol. leddjur tillhörande ordningen Araneida (av klassen spindeldjur) som kännetecknas av sin förmåga att spinna (se SPINNA, v.¹
[SPINDEL.sbst1 3]
3) mycket fina trådar (för förfärdigande av kokonger, bon, fångstnät m. m.) o. av mycket långa, trådlika ben; äv. allmännare, om spindeldjur l. om djur som är besläktat med l. liknar spindlarna (i sht ss. senare led i ssgr); i pl. äv. dels om ordningen, dels om klassen; jfr DVÄRG II, LOCRE.
Spinnelen hefftar sich med sina hender. SalOrdspr. 30: 28 (öv. 1536). Spinnelen i sijn Garn bestrickar spinkote Myggar. STIERNHIELM Here. 255 (1648, 1688). Fönster Spin- del. Är den Allmenna Spindeln; när den spinner innanför fönstret, betyder det wanligt regn. Linné FörelDjurr. 279 (1751). SUNDEVALL Zool. 112 1835; i pl., om ordningen). Der fördomdags törnrosen brunnit, / Har spindelen dvergsnätet spunnit. CFDAHLGREN 2: 112 (1840). Rebau NatH 1: 579 1879; i pl., om klassen). När spindeln sätter sitt nät nära fönstret, blir det tö. HEIDENSTAM Skog. 35 (1904). Förutom till fabrikation av gömställen (kokonger) och fångstnät använ- der spindlarna sitt silke till s. k. ankar- och brotrådar samt för spridning av unga djur genom luften. DjurVärld 4: 103 (1963). Därs. 289 (: röda spindlar; om kvalster tillhörande familjen Trombidiidæ). jfr ATLAS-, ETTER-, FÅGEL-, HAVS-, HJUL-, HOPP-, HUS-, HÖRN-, JAKT-, JORD-, KORS-, KRABB-, KRÄFT-, LED-, LOCKE-, LÖP-, MINER-, MURAR-, RÖR-, SAMMETS-, SILKES-, SJÖ-, SKORPION-, VATTEN-, VÄGG-, VÄXTHUS-SPINDEL m. fl. – särsk.
[SPINDEL.sbst1 3.a]
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Spinnelen idoger är; men föga hans arbete gagnar. NICANDER GSann. 154 (1767). Den flitige spindeln har ett stort nät. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Träd in i mitt förmak sade spindeln till flugan, mumlade jag. RENNER Christie KonstHus. 95 (1950).
[SPINDEL.sbst1 3.b]
b) i jämförelser. Han bygger sitt hws såsom en spinnel. Job 27: 18 (Bib. 1541). Ingen (fågel har) större maga än den frossiga Spinnelen. LINNÉ PVetA 1739, s. 6. Ben som en spindel. BJÖRKMAN (1889). Midt i denna väv av lögner sitter Zachris som spindeln i nätet. LAMM i 3SAH LIII. 2: 252 (1942).
[SPINDEL.sbst1 3.c]
c) () i uttr. falsk spindel, skorpionspindel (se d. o. a). STUXBERG o. FLODERUS 2: 514 (1902).
[SPINDEL.sbst1 3.d]
d) bagagehållare för takräcke på bil, bestående av ett antal (vanl. fyra) i en gemensam fästpunkt förenade armar av töjbart material med krokar i ändarna.
[SPINDEL.sbst1 3.e]
e)
mer l. mindre bildl.; särsk. om person (jfr SPINNA, v.¹ 4. Om någon af Lyckones Ynnest blomstras, som the härligste Keyser-Kronor, warder han likwähl ey mera skonter för Afwundens Spinlar, än the lägste Nareisser. LA- CANDER Gyllenstierna 50 (1706). Hofvets smicker ar en ecklig spindel, / Som spinner under solsken din ruin. CVASTRANDBERG 1: 178 (1859). Men en sådan spindel, som kommissarien derborta, hvilken glädje har han af de vises sten? TOPELIUS Vint. I. 2: 293 (1860, 1880). NORDSTRÖM Herr. 213 (1910).
[SPINDEL.sbst1 2]
2) (i fackspr.) konkret: broderi l. knypplad spets som bildar ett spindelliknande mönster. De stora hålen (i engelskt broderi) sys med bred languett eller kordoneras samt fyllas med spindlar. NJournD 1855, s. 167. DamBok 191 1879; i gipyrarbete). Hålen (i engelskt broderi) bruka ofta fyllas med "spindlar", tyllbotten och andra sömnader, som gifva broderiet ett rikare utseende. BRANTING Prydn- Söm 74 (1910). StSyHandarbB 149 (1972).
Ssgr(i allm. till 1):
A
:
SPINDEL-APA.
[jfr t. spinnenaffe, eng. spider monkey]
zool. apa tillhörande underfamiljen Atelinæ av familjen Cebidæ (cebusliknande brednäsor) o. kännetecknad av spindelbensliknande, mycket långa extremiteter, klängapa; i sht om apa tillhörande släktet Ateles Geoffr.; i pl. äv. om undergruppen l. släktet. LINDSTRÖM Bates 142 (1872). 1Brehm 1: 57 1874; i pl., om släktet). En spindelapa med ändlösa långa lemmar. EKE- LÖF Prom. 40 (1941). De största cebusliknande brednäsorna är spindelaporna. DjurVärld 11: 489 (1960). Svarta spindelapan. Därs. (om apan Ateles paniscus Lin.).
SPINDEL-ARM. spindelbensliknande arm, mycket lång o. smal arm; äv. bildl. En gänglig pojke med spindelarmar. LO-JOHANSSON Stat. 2: 182 (1937). Berglönnarna grepo omkring sig .. med spinkiga, mörkt rovgiriga, undernärda spindelarmar. ENCKELL KlagVindÖ 241 (1937).
SPINDEL-ARMAD, p. adj. som har spindelarmar. TurÅ 1964, s. 265 (om ormstjärnor).
SPINDEL-ART entomol. jfr art 8 a α. AFZELIUS Sag. 3: 105 (1841).
SPINDEL-ARTAD, p. adj. som påminner om l. liknar en spindel(s); i uttr. spindelartade djur i sht förr äv. om spindeldjurens klass. (Lat.) Arachnida. (Sv.) Spindelartade djur. SUNDEVALL Zool. 112 (1835). IllSvOrdb. 1955; om ben).
SPINDEL-BEN.
[delvis sannol. av t. spindelbein, där förleden är t. spindel, slända m. m. (se spindel, sbst.²)]
ben hos l. från spindel; ofta: ben liknande en spindels, mycket (långt o.) smalt ben. CRUSENSTOLPE Mor. 2: 335 1840; om ben hos person). Hjulekrarna (på älvadrottningens vagn) af spindelben ä' gjorda. HAGBERG Shaksp. 10: 158 (1850). En liten mager pojkstackare, med spindelben och ett blekt ansikte. TISELIUS Larsson LivNödtorft 365 (1934).
Ssg (mera tillf.) :
spindelbens-bord. bord med mycket smala ben. ÖSTERGREN (1944).
SPINDEL-BENT, p. adj. som har mycket (långa o.) smala ben (spindelben). Tingsnotarien sikter Krankenhaus, spinkig och spindelbent. TOPELIUS Vint. I. 2: 47 (1867, 1880). ROSÉN StackRack. 42 1928; om bro). EDQVIST Musik 76 1946; om stolar). särsk. (numera föga br.) om häst l. nötkreatur.: som har (smala o.) nedanför knäet inknipna skenben. SJÖSTEDT Husdj. 1: 69 (1859). LB V. 2: 168 (1909).
Avledn.:
spindelbenthet , r. l. f. ÖSTERGREN (1944).
SPINDEL-BETT. av spindel tillfogat bett (se d. o. 2. NORDENSKJÖLD Oneir. 1: 52 (1783).
SPINDEL-BLOMMA. (numera mindre br.) spindelblomster. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 178 (1900). 2SvUppslB (1953).
SPINDEL-BLOMSTER.
[växten har mycket spinkig stam]
bot. växten Listera cordata (Lin.) R. Br.; jfr -blomma. ArkBot. II. 1: 70 (1904). VÄRING Frost. 297 (1926).
SPINDEL-BO. jfr bo, sbst.¹ ⁸; äv. bildl. PALMBLAD Nov. 1: 176 1840; bildl.). TAUBE BöljBlå 33 (1920).
SPINDEL-DJUR.
[jfr t. spinnentiere, pl.]
entomol. o. zool. leddjur tillhörande klassen Arachnoida (till vilken spindlarna hör); i pl. äv. om klassen. BERLIN Lrb. 62 (1876). Spinnkvalster. På bladens undersida uppträder på en del växter mycket små, endast omkring en halv millimeter långa, rödgula spindeldjur. EKBRANT VVRumsväxt. 40 (1955). DjurVärld 4: 43 1963; i pl., om klassen).
SPINDEL-FAUNA. entomol.
[SPINDEL-FAUNA.ssg 1]
1) om sammanfattningen av de djurarter som tillhör spindlarna inom ett område; jfr fauna 1.
Upplands spindelfauna är .. ganska rik. Uppl. 1: 152 (1901).
[SPINDEL-FAUNA.ssg 2]
2) lärobok behandlande spindelfauna (i bet. 1); jfr fauna 2. Svensk spindelfauna. 1906; boktitel).
SPINDEL-FIN. fin (se fin, adj. II 2, 3) som en spindels (ben l.) tråd l. nät o. d. (jfr -vävs-fin); ofta mer l. mindre bildl.; äv. ss. adv. TEGNÉR FilosEstetSkr. 37 (c. 1803; ss adv., bildl.). Hycklarn, full af onda funder .. / Drar med spindelfina nät / Tyngsta block i sina fjät. HAGBERG Shaksp. 9: 159 (1850). Gula, spindelfina spetsar, med lukt af cederträ från gamla skåp och lådor. FITINGHOFF Näs. 113 (1895).
SPINDEL-FINGER. mycket (långt o.) smalt finger; i pl. äv. (anat.) om sjukligt förlängda fingrar (o. tår). ATTERBOM FB 78 (1839). LINDSKOG o ZETTERBERG 1981; i pl.).
SPINDEL-FINGRIGHET, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) anomali kännetecknad av mycket långa o. smala fingrar. WERNSTEDT (1959).
SPINDEL-FOTING. entomol. enkelfoting tillhörande överfamiljen Scutigeromorpha (vilken kännetecknas av mycket långa ben); i pl. äv. om överfamiljen. DjurVärld 2: 269 1961; i pl., om överfamiljen). Därs. 270
SPINDEL-FÖRGIFTNING. förgiftning åstadkommen gm spindelbett. HANSTRÖM SådDjur. 114 (1935).
SPINDEL-GARN. (i sht i vitter stil) om spindelnät; i sht mer l. mindre bildl. PoetK 1818, 1 15. En väf, som var hvitare än den hvitaste snö och finare än det finaste spindel-garn. SvFolks. 285 (1849). Från verldens glittergrarma spindelgarn / Kom åter, barn! WIRSEN Dikt. 199 (1876).
SPINDEL-GAST. (numera föga br.) ss. nedsättande personbenämning (använd till lång o. spinkig person); jfr spindel, sbst.¹ 1 d. ALMQVIST Amor. 38 (1822, 1839).
SPINDEL-GIFT. gift (hos l.) från spindel. SCHULTZE Ordb. 1509 (c. 1755). KRUHS UndrV 364 (1884).
SPINDEL-GLES. (numera föga br.) gles som en spindelväv. LENNGREN (SVS) 2: 250 1809; om tyll). TOLLIN Dikt. 84 (1844; om tyll).
SPINDEL-GRÖPPA. bot. svampen Leucogyrophana mollusca (Fr.) Pouz. (vilkens sporlager har ett spindelvävsartat underlag). KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 269 (1907).
SPINDEL-HANE l. HANNE. jfr hanne 1. STRINDBERG Blomst. 98 (1888).
SPINDEL-HINNA. () spindelvävshinna. NORDFORSS (1805). MEURMAN (1847).
SPINDEL-HONA. jfr hona 1. EKBLAD 21 (1764).
SPINDEL-HÅR. spindelträd; numera bl. (hos växt): spindelvävsfint hår. Then fridh och förbund mellan Riken war, / Hölt tå ey fastare än itt spindel håår. SVART Gensw. E 6 b (1558). Hålkfjäll med eller utan spindelhår. NEUMAN o. AHLFVENGREN Fl. 54 (1901).
SPINDEL-KRABBA.
[jfr t. spinnenkrabbe, eng. spider-crab]
zool. krabba tillhörande familjen Majidæ (som kännetecknas av långa, tunna ben); jfr -kräfta. ÖoL (1852). DjurVärld 2: 175 (1961).
SPINDEL-KROPP. spindels kropp; äv.:. spindelliknande kropp. Någonting mera groteskt fult fick man leta efter. En spindelkropp med alltför långa armar och ben – ett huvud som liknade en grodas. DN 8/4 1928, Söndagsbil. s. 2.
SPINDEL-KRÄFTA.
[jfr t. spinnenkrebs]
() spindelkrabba. LANDELL Bligh 71 (1795). HOLMSTROM Ström NatLb. 4: 24 (1852).
SPINDEL-KRÄK. () spindeldjur. SCHEUTZ NatH 193 (1543). SCHULTHESS (1855: Spindelkrak, sannol. felaktigt för Spindelkräk).
SPINDEL-LIK. som liknar en spindel(s), spindelliknande; förr äv. i uttr. spindellika djur, om spindeldjuren. Rys ej, täcka kön! jag beder, / För en spinderlik poet. STENHAMMAR 223 (c. 1795). SUN- DEVALL Zool. 10 (1864: Spindellika djur). De spindellika be- nen (hos kolibrierna). PEHRSON Beebe KamSkrivbl. 153 (1928).
SPINDEL-LIKHET ~⁰² l. ~²⁰.
[jfr -lik]
likhet med en spindel(s). ÖSTERGREN (1944). .
SPINDEL-LIKNANDE, p adj. jfr -lik. ÖSTERGREN 1944; om insekter).
SPINDEL-LILJA. trädg. (om var o. en av vissa växter tillhörande) släktet Hymenocallis Salisb. (vilka har blommor i flockar som ansetts likna spindlar); särsk. om H. speciosa (Lin. fil.) Salisb. o. H. litoralis (Jacq.) Salisb. Fönsterrariteter: Spindellilja .. Hymenocallis occidentalis. SvD 3/7 1934, s. 8. LAURENT-TÄCKHOLM o. STENLID BlomstLex 213 1946; om H. speciosa). HYLANDER PrydnV 50 (194B; om släktet).
SPINDEL-LÄTT. (mera tillf.) spindelvävslätt. NSvSkämtl. 141: 42 1920; om tyg).
SPINDEL-MYGGA. (numera föga br.) harkrank tillhörande det spindelliknande släktet Chionea Dalm. 2NF 10: 1471 (1909). 3NF 9: 559 (1928).
SPINDEL-MÖNSTER. (i fackspr.) mönster (Se mönster, sbst.³
[SPINDEL-MÖNSTER.ssg 5]
5) innehållande (stillserad) bild av spindel; i sht i fråga om orientalisk matta.
STERNER (o. KINCH) OrientMatt. 51 (1929).
SPINDEL-NÄT.
[ fsv. spinnilanät, spinnilsnät]
av spindel framställt nät (se nät, sbst. 2 c) av spindeltrådar (för fångst av byte o. d.), spindelväv (jfr -garn); äv. oeg. l. bildl.; jfr dvärgsnät. ROBERG Benyon 105 1697; använt i salva), Lagen ar ett spindelnät: flugorna fastna deri, men brömsarne surra fritt igenom. PALMLER Eldbr. 111 (1854). Här och där glänste spindelnät, bredande ut sig emellan bladen som finaste spetsverk. KRUSENSTJERNA Pahlen 1: 72 (1930). Detta spin- delnät av smala, smutsiga gränder WAHLUND Kurs-Jam. 175 (1938). SIWERTZ Tråd. 45 (1957).
SSgr:
spindelnäts-fin. fin (se fin, adj. II 1) som ett spindelnät. SÖDERLUND Pekka 58 1926; om slöjor).
spindelnäts-skör. Skör som ett spindel- nät; äv. bildl. Spindelnätsskora drömsyner. ÖSTERGREN (1944).
spindelnäts-system (-nät-) system av spindelnät; äv. oeg. l. bildl., särsk. om finmaskigt nät av skytte- gravar. KrigVAT 1923, s. 207 (i fråga om skyttegravar).
SPINDEL-OLJA, sbst.¹ (sbst.² se sp. ⁹696). (förr) olja erhållen gm digestion (se d. o. 3) av spindlar med (växt)olja o. använd ss. läkemedel. WALLERIUS Hydrol. 94 (1748).
SPINDEL-ORDNING. entomol. o. zool. ordning (se d. o. 13 d) bland spindeldjuren. 2NF 37: 795 (1925).
SPINDEL-SILKE. silke (se d. o. 1 a) bestående (l. framställt) av spindeltråd(ar). KemT 1901, s. 3.
SPINDEL-SKAPNAD. () om spindelliknande yttre l. gestalt som ngn har; jfr skapnad 1 a. PoetK 1814, 1: 80.
SPINDEL-SKIVLING. bot. skivling tillhörande svampsläktet Cortinarius Fr. (vars unga exemplar kännetecknas av att hattens kant är förenad med foten medelst ett spindelvävsfint hölje); i pl. äv. om släktet; jfr -svamp o. spindilng 2 samt -väv b. FRIES Ant. 44 (1836). KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 187 1898; i pl., om släktet). SvD 1972, nr 249, s. 10 (: mångkransad spindelskivling; om arten C. triumphans Fr.).
SPINDEL-SPOLE. (i vitter stil, föga br.) bildl., om spindels spinnorgan (med syftning på den spolformade sländan; se slända, sbst.² ¹, o. jfr spindel, sbst.² 1. OSSIANNILSSON Ork. 45 (1907). .
SPINDEL-STEKEL. ento- mol. stekel tillhörande familjen Mutillidæ (vars (vinglösa) honor till utseendet liknar myror o. förr ansetts likna spindlar); särsk. i uttr. europe- iska spindelstekeln, stekeln Mutilla europæa Lin.; i pl. äv. om familjen. 2NF (1917). Sällsynt uppträ- der i s. Sverige europeiska spindelstekeln. DjurVärld 3: 498 (1963). Därs (i pl., om familjen). .
SPINDEL-STEN.
[jfr t. spinnen- stein, nylat. arachneolites]
() fossil korall hos vilken polypernas kalkskelett liknar teckningarna på bakkroppen hos vissa spindlar. WALLERIUS Min. 346 (1747). WESTE FörslSAOB (c. 1817).
SPINDEL-STYGN, förr äv. -STING . (numera föga br.) i (spets)broderi: stygn liknande en spindel i sitt nät; jfr spindel, sbst.¹ ². JournD 1853, s. 16. BERG Handarb. 244 (1874).
SPINDEL-SVAMP. () == -skivling. FRIES BotUtfl. 3: 342 1864; i pl., om släktet). WoJ (1891). jfr kamfer-spindelsvamp.
SPINDEL-TRÄD. av spindel spunnen tråd bestående av spinnsekret; äv. oeg., dela om spindeltrådsfin (metall) tråd, dels om spindelhår på växt; äv. mer l. mindre bildl. VarRerV 54 b (1579). Sakta tynar jordekusten / Bort i töknar – han är brusten / Lifvets spindeltråd. WALLIN (SVS) 1: 63 (1803). En i bränpunkten (av en astronomisk tub) insatt spindeltråd. SELANDER ÅrsbVetA 1837–41, s. 73. HOLMSTRÖM Ström NatLb. 4: 56 1852; i pl; spunna av spindel). Qvinnans råd är spindeltråd, men den är en tok, som ej någongång aktar derpå. GRANLUND Ordspr. (c. 1880). Och våra ödens spindeltrådar spröda / du (dvs. Delila) spinner lekande på gyllne ten. /.. I dina hander hvila männens öden, / som Simsons lockar klippta af din sax. GRIPENBERG Dikt. 1: 45 (1903); jfr spinna, v.¹ 4 h. ArkBot. IV. 18: 10 1905; på växt).
Ssgr:
spindeltråds-artad, äv. spindeltråd-artad, p. adj. (-tråd-) som liknar l. påminner om en spindeltråd. NYMAN VäxtNatH 1: 365 1807; om hår på växt).
spindeltråds-fin. fin (se fin, adj. II 2) som en spindeltråd; äv. bildl. BÖÖK SvStud. 292 1913; bildl.). IllSvOrdb. (1955; om porslinsgal- ler).
spindeltråds-hårig. om växt(del): försedd med spindeltrådsfina hår. ArkBot. IV. 18: 10 1905; om blad).
spindeltråds-skör. skör som en spindeltråd; äv. bildl. LAMM i 3SAH LIII. 2: 189 1942; bildl., om erotik).
SPINDEL-TRÅDIG.
[till -tråd]
som innehåller l. kännetecknas av spindeltrådar l. liknar en spindeltråd; äv. ss. adv. Spindeltrådigthårkantade .. blad. NYMAN VäxtNatH 1: 394 (1867). Gamla hus och gamla ansikten, i hvilka .. (konstnärens) spindeltrådi- ga slingrande linje kan få spelrum. SvD(A) 1914, nr 269 s. 10.
SPINDEL-TUNN.
[delvis möjl. av t. spindeldünn, där förleden är t. spindel, slända m. m. (se spindel, sbst.²)]
tunn som en spindel(s); vanl.: spindelvävstunn; äv. mer l. mindre bildl. Den spindeltunna tråden av en rök. OSSIANNILSSON Lärk. 56 (1913). Ej ens filosofemernas mest spindel- tunna spekulationsnat låta sig sönderrivas enbart av en axel- ryckning på avstånd. HELLSTRÖM Malmros 163 (1931). KJELLGREN Smar. 16 1939; om ben).
SPINDEL-UNGE. Hoffman Förnöjs. 258 (1752),
SPINDEL-VÄG. i uttr. i spindelväg, i fråga om spindlar. LAGERLÖF Länk. 301 (1894).
SPINDEL-VÄV. om den av en spindel (l. spindlar) förfärdigade väv av varandra (i varierande former) korsande spindeltrådar, varav kokonger, bon o. d. tillverkas l. vari byte fångas o. d., spindelnät. VocLib. avd. 10 (c. 1580). Fins damb och spinnelwäf på muren och hwalfwerna (i kyrkan), skal Klockaren botha Kyrkian 10 m:r. KOF II. 2: 515 (1627). Tegenaria, husspindeln, är den spindel, som gifver upphof till de så förargliga spindelväfvarne i tak och vråar af boningsrum. Uppl. 1: 153 (1901). Det är i september och skogen glittrar av otaliga spindelvävar. LUNDKVIST Snapph. 193 (1968). särsk. a) i jämförelser. (Danskarnas löfte) ey är fastere an een skäff / Och holler ey mere än en spinnel wäff SVART Gensw. K 2 b (1558). Afton- klänningar helt och hållet av spetsar .., blekrosa och svarta spetsar, alla skira som spindelväv. BOYE Ast. 129 (1931).
[SPINDEL-VÄV.ssg 3.b]
b) oeg., om vävliknande hölje av spindelhår på växt. CORTIN SvampHb. 111 1942; på spindelskivling). c) mer l. mindre bildl.; i sht med syftning på dels spindelvävens finhet l. skörhet, dels dess invecklade byggnad, dels dess funktion ss. fångstnät. ACHRE- LIUS Jos. D 4 b 1692; om falskhet). Si! Jesus wiste swara / Then Pharisaiske räf, / Och ther med war hans snara / En söndrig spinnelwäf. RUNIUS (SVS) 1: 47 (c. 1710). (A. Ryde- lius) ställde filosofien, naken och ren ifrån den skolastiska spindelväfven, på en psychologisk ståndpunkt. FRANZÉN Min- nest. 2: 28 (1822). Fordom .. (brukade man) liksom inväfva (krut-)magasinet (på ett fartyg) i en konstig spinnelväf af irrgångar (ss. skydd i händelse av eld ombord). KrigVAT 1835, s. 215. Kyrkan var .. (för studenterna på 1890-talet) en gammal vind, fylld av skräp och spindelvav. HågkLivsintr. 15: 151 (1934). GYLLENSTEN Grott. 136 (1973).
[SPINDEL-VÄV.ssg 3.b.slutet]
särsk. (numera föga br.) vid knytning (se knyta, v. 5 f) använt mönster (Se mönster, sbst.³
[SPINDEL-VÄV.ssg 5]
5) liknande en hjulspindels nät.
BERG Handarb. 227 (1874).
spindelvävs-artad, äv. spindelväv-artad, p. adj. jfr arta V 3. MARKLIN Illiger 72 (1818).
spindelvävs-dräkt. (i vitter stil) om dräkt av spindelväv l. om spindelvävstunn dräkt. CFDAHLGREN 2: 77 (1839).
spindelvävs-fin fin (se fin, adj. II 1) ss. en spindelväv l. fin (se fin, adj. II 2) ss. en spindeltråd i ett spindelnät (jfr spindeltråds-fin); äv. bildl. ZILLIACUS Soc. 48 1895; om framtidsplaner). GRIMBERG VärldH 1: 51 1926; om lintrådar). Hennes ansikte som redan hade det första, spindelvävsfina nätet av åldersrynkor. BERGMAN ClownJ 268 (1930).
spindelvävs-hinna
[spindelvävs-hinna.ssg 1]
1) (mera tillf.) spindelvävstunn hinna; särsk. bildl. DN 1980, nr 195, s. 4 (bildl.).
[spindelvävs-hinna.ssg 2]
2) anat. mellan den hårda hjärnhinnan o. kärlhinnan belägen, mycket tunn o. genomskinlig hjärnhinna, bestående av nätformigt förenade bindvävssträngar. SÖNNERBERG Loder 303 (1799).
spindelvävs-hår (mera tillf.) om tråd i spindelväv; äv. till -väv b: spindelhår ingående i spindelväv. HAHNSSON (1899). ArkBot. XII. 2: 92 (1912).
spindelvävs-hårig (jfr -vävs-hår) (mera tillf.) om växtdel: bevuxen med spindelvävshår. BotN 1854, s. 11 (om stjälk på växt).
spindelvävs-höljd, p. adj. SCHILDT Asm. 15 1915; om buteljer).
spindelvävs-klädd, p. adj. (-väv- 1883) klädd (se kläda 4)med spindelväv(ar). WETTERHOFF Skog 1: 178 1883; om takmålningar).
spindelvävs-kors. (förr) i astronomisk kikare o. d.: hårkors av spindelväv. JernkA 1839, s. 195.
spindelvävs-lik. jfr -liknande; äv. (anat., mera tillf.) i uttr. spindelvävlika hjärnhinnan, om spindelvävshinnan (se -vävs-hinna 2). HARTMAN Naturk. 285 (1836: hjernhinnan). VäxtLiv 5: 240 1940; om fruktkropp på svamp).
spindelvävs-liknande, p. adj. som liknar en spin- delväv. CORTIN SvampHb. 11 (1937).
spindelvävs-ludd (numera bl. tillf.) till -väv b, c: ludd (se ludd, sbst.¹ 2) liknande spindelväv. FRIES BotUtf. 3: 362 1884; bildat av snömö- gel). ArkBot. X. 11: 70 1911; på växts blad).
spindelvävs-lätt. lätt som en spindelväv; äv. bildl. LUNDEGÅRD Tit. 302 (1892; bildl.). BOLANDER MagBergm. 7 1918; om slöjor).
spindelvävs-mönster. spindelvävsliknande mönster (se mönster, sbst.³ 5; särsk. (numera föga br.) : i femskaftad kypert förekommande sådant vävmönster; jfr spindel-väv c slutet. HantvB I. 8 2: 45 1940; om vävmönster). (Spegeln) är sönderslagen, glaset splittrat liksom i ett spindelvavsmönster. LUNDKVIST Snapph. 223 (1968).
spindelvävs-mönstrad p. adj.
[jfr -vävs-mönster]
kännetecknad av spindelvävsmönster. Form 1958, s. 222 (om vävnad).
spindelvävs-omspunnen, p. adj. MUNTHE Skiz. 197 1888; om vinflaska).
spindelvävs-slöja. slöja (se slöja, sbst.² ² (b)) av spindelväv; äv.: spindelvävstunn slöja. Jag trasar din (dvs. enens) spindelvävsslöja / och fyller min hand med din frukt. JOHANSSON Skepp. 103 (1915). Spindelvävslöjor på träd och buskar. ÖSTERGREN (1944).
spindelvävs-socislisering. bildl., om socialisering införd gm ett nät av många socialiseringsåtgärder; jfr spindel- väv C. VästerbK 1903, nr 129 s. 4.
spindelvävs-spröd jfr -tunn. TEGENGREN Dikt. 27 1900; om glans från stjärnor, speglade i vatten).
spindelvävs-taklök. bot. taklöken Sempervivum arachnoideum Lin. (vars bladrosetter omges av ett spindelvävsliknande hölje). LAURELL Växtn. 31 (1904). HYLANDER PrydnV 67 (1948).
spindelvävs-tistel. bot. (tistel tillhö- rande) släktet Rhaponticum Ludw. (vilket kän- netecknas av spindelvävshårig stjälk). SVENSSON Kulturv. 586 (1893).
spindelvävs-tråd. spindeltråd ingående i spindelväv; äv. bildl. HARTMAN Naturk. 6 (1836). LUN- DEGÅRD Tit. 77 (1892; bildl.).
spindelvävs-tunn. tunn som (spindel- tråden i) spindelväv; jfr -vävs-fin o. spindel-tunn. SANTESSON Nat. 123 (1880). SvD(A) 17/1 1933, s. 10 (om damstrumpa). SlLFVERSTOLPE Heml. 36 (1940; om skrivstil).
SPINDEL-VÄVD, p. adj. vävd av en spindel l. spindlar. MODIN Dikt. 116 (1878; om tomtekappor). Den spindelvävda hylsa, som spindlarna använde till barnkammare. RICKSON GVänn. 153 (1930).
SPINDEL-VÄVERI ° °, äv. 30 002, bildl., om handlingen att framställa en spindelväv l. spindelvävar (se -väv C); äv. konkret(are): spin- delväv (se d. o. c). (C. G. Cederhielm) förde .. (från gäldfängelset i Paris) en ofantlig diplomatisk korrespondens, som sannolikt var ett politiskt spindelväveri i den högre skolan. LEVERTIN Gest. 184 (1903). VEKELUND (1922) hos WERUN Ekelund 2: 334 (konkretare).
SPINDEL-VÄVNAD. (numera föga br.) konkret: spindelväv; särsk. bildl. LPETRI Jes. 59: 5 (1568). CRUSENSTOLPE Tess. 4: 26 (1849).
SPINDEL-VÄXT p. adj. (numera bl. tillf.) som har spindellik kroppsbyggnad. CFDAHLGREN 5: 82 (1833; om person).
SPINDEL-ÄGG. i sht entomol. ADLERZ Grävstekl. 6 (1911).
SPINDEL-ÄGG-HUS. () om spindels äggkokong. CALSTRÖMER (1764) hos Linné Bref I. 3: 75.
SPINDEL-ÄTARE. djur (ngn gg äv. person) som äter spindlar. BLIBERG Acerra 398 (1737; on person).
SPINDEL-ÖRT. ( spindel- 1734 osv. spindels- 1757)
[jfr t. spinnenkraut, eng. spiderwort (båda i bet 1)]
[SPINDEL-ÖRT.ssg 1]
1) () växten Anthericum ramosum Lin. (som gm sin rikt greniga blomställning ansetts likna en spin- del), grenig sandlilja. SERENIUS (1734; under spider- wort). SvTyHlex. (1872).
[SPINDEL-ÖRT.ssg 2]
2) bot. växten Thesium alpi- num Lin. (förr äv. kallad axlik spindelört), förr äv. allmännare: växt tillhörande släktet Thesi- um Lin., förr äv. i uttr. grenig spindelört, om växten Thesium linophyllum Lin.; jfr spindling 1 LILJEBLAD Fl. 94 (1792: Grenig). Därs. (: Axlik). HARTMAN ExcFl. 31 (1846; allmännare). Spindelörten .., som växer i sydöstra Sverige, är Nordens enda santalacé. VäxtLiv 2: 233 (1934). WEIMARCK SkånFl. 221 (1963).
(föga br.):
spindelört-släkte(t). om släktet Thesium Lin. ArkBot. Il. 1: 66 (1904).
spindelört-växt. växt tillhörande familjen San- talaceæ (till vilken släktet Thesium Lin. hör), i pl. äv. om familjen. ArkBot. 11. 1: 66 (1904; i pl., om familjen).
B
():
SPINDELS-ÖRT, se A.
Avledn.
– (1)SPINDELAKTIG , adj. som liknar l. påminner om en spindel(s), spindel- artad l. spindelliknande o. d. En hel bunt brev med en underlig, spindelaktig stil. KREY-LANGE Melba Liv 104 (1927).
SPINDLA , v. (i sht i vitter stil) röra sig l. bege sig (i väg) likt en spindel l. spindelben; äv.: bete sig likt en spindel (gm att spinna in sig i nät o. d.). De tunna, damaskinsydda benen (på hovmästa- ren) spindlade i väg uppför den höga stentrappan. BERGMAN HNådT 10 (1910). Nu sitter de (dvs. de "kloka") där och spindlar så smått och så grått / och kritar för sina lador och hyllor. FERLIN Goggl. 37 (1938).
SPINDLING , r l. m. (spindling 1896 1926. spinnling 1852)
[SPINDLING.avl 1]
1) () spindelört (se d. o. 2); särsk. om släktet Thesium Lin. ÖoL (1862). TrädgT 1896, nr 6, s. 2 (om släktet).
[SPINDLING.avl 2]
2) (numera föga br.) spindelskivling. 2NF 38: 448 (1926). jfr kam- fer-spindling.