SPJÄLA spjä³la², r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. SPJÄLE spjä³le², r. l. m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. spjäl, SPEGEL 470 (1712) osv.); äv. (utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera bl. (mindre br.) koll. l. ss. ämnesnamn) SPJÄL spjä⁴l, r. l. m. (SCHULTZE Ordb. 4781 (c. 1755) osv.) l. n. (CEDERSTRÖM Fiskodl. 80 (1857) osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar (se ovan) resp. – (CEDERSTRÖM Fiskodl. 80 (1857) osv.). (spe- c. 1730 (: spelor, pl.). spje- (-ie-) 1681 (: Spielor, pl.) – 1943 (: spjelbur). spjä- (-iä-) 1669 (: spjälugt, avledn.) osv. späc. 1730 (: spälar, pl.). -l c. 1755–1925. -l- i ssgr o. avledn. 1669 (: spjälugt, avledn.) osv. -la (-hla) 1681 (: Spielor, pl.) osv. -lar, pl. 1712 osv. -le c. 1755 osv.) [ fsv.
spiäle, m., sv. dial.
spjäla, spjäle, spjäl; sannol. i avljudsförh. till
SPOLE sbst.³,
SPALA o. lat.
spolium, avdragen djurhud (se
SPOLIERA), samt rotbesläktat med FJÖL;, formen spjäl är möjl. delvis bildad till
SPJALA v.,; det späl l. späle som ligger bakom spälar, pl., möjl. identiskt resp. samhörig med
SPEL, sbst.⁴ – Jfr
SPJÄLEA, sbst.,
SPJÄLL, sbst.²]
[SPJÄLA.sbst 1]
1) (gm sönderdelande l. sönderbristning i fibrernas längdriktning av ett större stycke uppkommet) jämförelsevis långt o. tunt trästycke, lång o. tunn träskiva l. mindre bräda, läkt l. ribba o. d.; äv. om sådant trästycke använt för visst tekniskt ändamål l. (i utvidgad anv.) om ett för liknande ändamål använt stycke av annat material än trä (särsk. om var o. en av de ribbor som ingår i ett staket l. en grind o. d.); i sht förr äv. (i formen spjäl) koll., om virke bestående av spjälor (ss. koll. stundom äv. om ngt som är sammansatt av spjälor, spjälverk); förr äv. allmännare om brottstycke av sönderbrutet l. sönderslaget föremål av trä: bit l. spillra (av ngt); jfr SPAL, SPALA, SPILA, sbst., SPELA, sbst., SPJÄLK, sbst.¹, SPJÄLKA, sbst.¹. Spielor i Grinden. VERELIUS 158 (
1681).
Några spielor af Apollyons sönderbrutne Pilar. LAGERSTRÖM Bunyan 2: 116 (
1727).
Bloss, äro .. af 6 qvarter långa .. timmerkubbar till fina spjelor sonderklufna (spentade) stickor. STRÖM MinnB 17 (
c. 1865).
Korgarna (i transport- vagnar för betor) hafva spjälor af rundjärn och handtag af trä. HufvudkatalSonesson 1920, 7:
28. Av nät, spjäl eller ris uppsatt stängsel.
THEKMAN Brev 18/4 (
1920).
Bakom trädgårdstäppors spjäl / syrener, hägg och rosor le. EDFELT UngDag. 24 (
1925).
I stället för en planka har (då gjutformen till en bro brustit sönder) så småningom ett stort antal mer eller mindre lösgjorda spjälor fått övertaga belastningen från egen vikt och betong. TT 1942, Allm.
s. 390. jfr
BANDJÄRNS-,
KATSE-,
PÄRT-,
RUND-,
RYGG-,
RÖDBOK(S)-,
SKRIND-,
SKÄL-,
STAKET-,
TRÄ-,
VAGNS-SPJÄLA m. fl. – särsk.
[SPJÄLA.sbst 1.a]
a) lång o. tunn skiva (av trä l. annat material) använd ss. stöd för skadad kroppsdel vid läggande av förband; jfr SPJÄLKA sbst., 1 a. SAHLSTEDT (
1773).
Fixationen av det reponerade brottet åstadkommes enklast med tillhjälp av spjälor av trä, papp, metalltråd, bleck, celluloid eller gips så långa att de nå över angränsande ledgångar. NYSTRÖM Kir. 1: 217 (
1926).
jfr ARM-, BEN-, RESEKTIONS-SPJÄLA. [SPJÄLA.sbst 1.b]
b) [efter motsv. anv. av eng. railings]
(vard.) el.-tekn. i pl., bildl., på radarskärm: störningsbild som erinrar om parallella spjälor med mellanrum mellan. PrelRadarteknOrdl. 16 (
1951).
[SPJÄLA.sbst 2]
2) (
numera bl. i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
flaga som (helt l. delvis) lossnat från ytan av ngt. VetAH 1778,
s. 264.
Nägæl-rev är .. en åkomma, bestående däri, att köttet ovan en nagel spricker sönder, bildande små "spjälar", som kunna rivas i riktning från nagelroten upp mot fingret. NORDSTRÖM Lulekult. 40 (
1925).
Ssgr (till
1):
A
–
SPJÄL-BALLONG.
sjöt. på sjömärke: av spjälor förfärdigad ballong (se d. o. 4, jfr -topptecken. GHT 1895,
nr 260, s. 3.
–
(1 a) SPJÄL-BINDEL (
†)
bandage bestående av spjäla o. bindel LGBRANTING 2: 94 (
1840).
–
SPJÄL-BORD.
bord med skiva av spjälor. Slöjdaren 1882,
nr 5, s. 4.
–
SPJÄL-BOTTEN.
[SPJÄL-BOTTEN.ssg 1]
1) botten (se d. o. I 1) bestående av spjälor. LB 4: 392 (
1906).
[SPJÄL-BOTTEN.ssg 2]
2) (
numera föga br.)
teat. av spjälor bestående golv till teaters tågvind; jfr botten II 5 b. TT 1899, Allm. s.
255.
2NF 28: 598 (
1918).
–
SPJÄL-BUR.
[SPJÄL-BUR.ssg 1]
1) jfr bur, sbst¹ ⁴, NILSSON Fauna II. 2: 12 (
1858).
[SPJÄL-BUR.ssg 2]
2) jfr bur, sbst.¹ ⁵; särsk. motsv. bur, sbst.¹ 5 a. CARELL o. EDELSTAM 13 (
1916).
Ålkistan eller ålhuset, som fångade in den utvandrande ålen i spjälburar av granslanor. NÄSSTRÖM FornDSv. 1: 273 (
1941).
–
SPJÄL-BÅGE. (
†)
av spjälor tillverkad större sybåge l. täckbåge. DA 1824,
nr 58,
Bih. s. 1.
–
SPJÄL-BÄNK.
bänk med säte (o. rygg) av spjälor. ALMQVIST AmH 2: 208 (
1840)
–
SPJÄL-FISKE fisk. fiske (se d. o. 5) av spjälor. OSSECK Lah. 244 (1796).
–
(1 a) SPJÄL-FÖRBAND.
LUNDELL 1893.
–
SPJÄL-GALLER.
galler (se galler, sbst.² 1) av spjälor. TSkogshush. 1874,
s. 123.
–
SPJÄL-GARDIN.
av spjälor bestående förhänge för fönster; jfr jalusi, -persienn. BoupptVäxjö 1859.
–
SPJÄL-GRIND.
[SPJÄL-GRIND.ssg 1]
1) grind (se grind, sbst.¹ 1) av spjälor. NerAlleh. 1871,
nr 17, s. 3.
[SPJÄL-GRIND.ssg 2]
2) grind (se grind, sbst.¹ 3) av spjälor. Alm(Sthm) 1872,
s. 41 särsk.
fisk. == grind. sbst.¹
3 b; jfr
-häck slutet.
SvRike I. 1: 274 (
1899).
–
SPJÄL-GÅRD.
fisk. jfr gård, sbst.¹ ³ b. Landsm. V. 7: 42 (1891).
–
SPJÄL-HARPA. (
förr)
harpa (se harpa, sbst.² a) med spjälverk. NerAlleh. 1896,
nr 35, s. 3.
–
SPJÄL-HYLLA.
hylla av spjälor; särsk. om (förr använd) sådan hylla avsedd för torkande ost. MÖLLER 1790;
för ost). SVEN-
SON Sinnessj. 89 (
1907).
–
SPJÄL-HÄCK.
jfr häck, sbst.³ OLIV Röst. 86 (
1929).
särsk. fisk. ==
-grind 2 slutet.
MeddLandtbrStyr.
1927,
5: 57.
–
SPJÄL-JALUSI.
jfr jalusi 3 o. -gardin. RIDDEBSTAD Samv. 1: 36 (
1851).
–
SPJÄL-KAR.
fisk. jfr kar, sbst.¹ ³ b. LAT 1875,
s. 43.
–
SPJÄL-KATSA l.
-KATSE. (
i sht förr)
jfr katsa, sbst.² l. DA 1808,
nr 147,
Bih. s. 2.
–
SPJÄL-KNIPPE.
kulturhist. om ett antal (av mellanrum åtskilda) spjälor som bildar ett knippe i stols rygg o. som (stilhistoriskt ersatt o.) till funktionen motsvarar en massiv ryggbricka. ERIXON Möbl. 2: 30 (
1926).
–
SPJÄL-KORG.
korg (se d. o. 1, 2) av (flätade) spjälor; särsk. dels om öppen låda avsedd för transport l. förvaring av frukt o. d., dels (motsv. korg 2 e) om överrede till fordon (jfr -vagnskorg). HOLMBERG Nordb. 94 1852;
om överrede till fordon).
ABELIN Frukt 218 1902;
för skörd o. förvaring av frukt).
–
SPJÄL-KÄLKE.
kälke (se d. o. 2) med överrede av spjälor. TurKal. 1927,
s. 89.
–
SPJÄL-LOCK,
sbst.¹ (
†)
lock (se lock, sbst.¹ 2) som liknar ett spjälverk. VexjöBl. 1841,
nr 7, s. 3 (
i pl., om löslockar).
–
SPJÄL-LOCK,
sbst.² lock (se lock, sbst.²) av spjälor. HÖGBERG Vred. 2: 216 (
1906).
–
SPJÄL-LUCKA.
lucka (se lucka, sbst.² 1) av spjälor; särsk. om sådan lucka för fönster. WALLIN Bref 47 (
1844).
–
SPJÄL-LÅDA.
låda av spjälor. PT 1901,
nr 6, s. 2.
–
SPJÄL-NOT.
fisk. not som på dragarmarna har vita träspjälor som vid dragningen genom vattnet svänger o. skrämmer fisken inåt, spillernot. CEDEESTRÖM Fiskodl. 117 (
1857).
–
SPJÄL-PERSIENN.
jfr -gardin. LUNDBERG-NYBLOM
Fyrisån 262 (
1931).
–
SPJÄL-PLANK. (
†)
[SPJÄL-PLANK.ssg 1]
1) koll. om spjälor (använda till stängsel); jfr plank 1. OfferdalKArk N II 1,
s. 204 (
1779).
[SPJÄL-PLANK.ssg 2]
2) stängsel av spjälor, spjälstaket o. d.; jfr plank 2. CALONIUS Bref 173 (
1796).
[SPJÄL-PLANK.ssg 3]
3) vägg av spjälor; jfr plank 3. PALMSTEDT Res. 64 (
1779).
.
–
SPJÄL-RULLE.
rulle vars buktiga yta består av spjälor (placerade med mellanrum mellan varandra). ARWIDSSON Strömm. 17 (
1913).
–
SPJÄL-RYGG.
på stol o. d.: rygg av spjälor. Fatab. 1906,
s. 57.
–
SPJÄL-SKRINDA.
jfr skrinda, sbst. 3. Lo-JOHANSSON Stat. 1: 34 (
1936).
–
SPJÄL-SKÄPPA.
jfr skåppa, sbst. 1. ÖgCorr. 1966,
nr 209, s. 12.
–
SPJÄL-SLÄDE.
jfr -vagn. BoupptVäxjö 1876 (:
spjälsläda).
–
SPJÄL-SOFFA - soffa med (sits o.) rygg (o. sidostycken) av spjälor. LINNERHIELM 2Br. 9 (
1803,
1806).
–
SPJÄL-STAKET.
staket vars viktigaste beståndsdel är spjälor (vanl. fästa lodrätt l. snett mot marken på mellan stolpar gående tvärslåar); äv. om rutstaket. SUNDELIUS NorrköpMinne 512 (
1798: Spjäl- Staqvette). Ett rutat, högt spjälstaket.
WRANGEL Minn. 241 (
1925).
–
SPJÄL-SÄNG.
(barn) säng med uppstående sidstycken bestående av spjälor. LINDHE FlyddTid. 11 (
1917).
–
SPJÄL-TOPPTECKEN ~⁰²⁰. sjöt. av spjälor förfärdigat topptecken. PT 1882,
nr 84 A,
s. 1.
–
SPJÄL-TRÄ. (
†)
om förvaringskärl (skäppa l. dyl.) av spjälor. PT 1758,
nr 13, s. 4.
–
SPJÄL-VAGN.
( spjäl- 1819 osv. spjäla- 1888 (från Skåne)) vagn med överrede av spjälor. BERZELI- US Res. 318 (1819).
–
SPJÄL-VAGNSKORG ~⁰² l. ~²⁰. ( spjäls- 1773) vagnskorg av spjälor; jfr -korg. BoupptVäxjö 1773.
–
SPJÄL-VED. (
numera föga br.)
spjälvirke. CNATTINGIUS (
1878,
1894).
SFS 1947,
s. 287.
–
SPJÄL-VERK.
konstruktion (apparat l. stängsel l. stomme o. d.) bestående av spjälor (som bildar ett galler l. ett flätverk). FOL- HEM Brev 38 (1710). Mellanväggarne äro blott af flätadt spjälverk. GEIJER I. 3: 98 (
1825).
Stjärnan (som stjärngossarna bar) var gjord av oljat skrivpapper uppklisträt på ett spjälverk av trä. Hembygfden(Hfors) 1914, s. 36. särsk. (†) oeg., om damaskering (se d. o. I 4) i form av (grova) korsande linjer. SvBL 7: 269 (
1877).
–
SPJÄL-VIRKE.
virke bestående av spjälor. BEAUNER Bosk. 16 (
1756).
LAA 1813,
s. 317.
–
SPJÄL-VÄV. (
i fackspr.)
väv vävd av tunna fanerspjälor. Form 1953,
s. 56.
B
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat):
–
SPJÄLA-REP. (
†)
rep med vidfästa spjälor, använt för att skrämma lax till en plats där den kan fångas. VetAH 1751,
s. 179.
C
(
†):
–
SPJÄLS-VAGNSKORG, se
A.
Avledn.:
–
SPJÄLIG ,
adj. ( -ig 1775 osv. -ug 1669) [SPJÄLIG.avl 1]
1) till 1. a) a(†) lång o. smal (som en spjäla), spinkig. I anseende til des spieliga telningar och löfwens beskaffenhet (blir en häck av ask icke tät). GADD Landtsk. 2: 83 (
1775).
[SPJÄLIG.avl 1.b]
b) (numera bl. tillf.) randig l. rutig (som av spjälor anbringade parallellt med varandra l. så att de bildar ett galler). Kringom salfvadan hals han
(dvs. friaren) snärjer ett trappkläde spjälugt.
CASTRÉN StormaktstDiktn. 96 (
i handl. fr. 1669).
Barnens kroppar blev spjäliga av solskenet som föll genom verandaräcket. Lo-JOHANSSON Soc. 215 (
1958).
[SPJÄLIG.avl 2]
2) (
†)
till 2, om bark: som lossnar i flagor. VetAH 1778,
s. 280.