, s. 379)).
.
)).
).
).
[delvis (o. av nutida språkkänsla vanl. uppfattat ss) oeg. l. bildl. anv. av 2]
).
).
).
). – jfr
. – särsk.
folkets slaktare). Varifrån kommer hon? frågade rödgardisten. – Jag var bara därborta – vandrade lite. – Du var visst och visade vägen åt någon slaktare – säg rent ut, det är nog klokast.
).
).
).
). "Gentil emot damerna " sa' slagtarn, stack suggan först.
).
).
). – jfr
.
).
). – särsk.
.
.
Ssgr (i allm. till
2) :
A
:
–
SLAKTAR-ACCIS, äv.
SLAKTARE-ACCIS (
förr)
slakteriaccis. STIERNMAN Com. 2: 789 (
1655).
–
SLAKTAR-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. (numera bl. tillf.)
slakteriarbetare. BoupptVäxjö 1859.
–
SLAKTAR-BETJÄNT.
(-are-) (†) = -dräng 2. BoupptSthm 1681, s. 303 a.
–
SLAKTAR-BILA.
[jfr t. schlachterbeil]
(
i sht förr)
bila använd av slaktare vid slakt; jfr -yxa o. slakt-yxa. WIKFORSS 2: 502 (
1804).
–
SLAKTAR-BOD.
( -ar- 1649 osv. -ara- 1530. -are- 1530.-1896) [ fsv. slaktarabodh]
bod där slaktare slaktar l. (slaktar o.) saluför kött; utom i skildring av ä. förh. numera bl. om (mindre) köttbutik l. charkuteri; jfr
-boda,
slakt-bod.
Skråordn. 54 (
1530).
Ej . . (får slaktare) hemma i sin gård, hwarken til sit eller annans behof någon boskap slagta; utan så är, at han der hafwer sin slagtare bod, då ej någon slagt i annat rum må företagas. PH 1O: 673 (
1776).
Slaktarbod (dvs.) köttaffär, charkuteri. IllSvOrdb. (
1955). särsk. (
numera föga br.)
bildl., = kött-bod 1 slutet. CARLSON 1Skolgeogr. 94 (
1894;
om Irland).
–
SLAKTAR-BODA.
(-ar- 1717. -are- 1524–1720) (†) = -bod. Køtma(n)ga(re)ne skwle bÿgia ther(es) slachtere bod(er) th(e)r th(e)m ær ffo(re) sakt. OPETRI Tb. 13 (
1524).
UrFinlH 2: 262 (1717: Slacht:rbodan,
sg. best). 2RA 1: 107 (1720: slachtareboderne,
pl. best.). Anm. I ovan stående språkprov från
1524 o.
1720 är det ovisst, om detta ord l.
-bod föreligger.
–
SLAKTAR-BORD. (
numera bl. mera tillf.)
slaktares bord; särsk. om bord nyttjat av slaktare (l. charkuterist) för styckning av kött, styckningsbord; jfr slakt-bord. CAVALLIN 1: 1033 (
1871).
Slaktarbord (t. ex. för styckning av kött). IllSvOrdb. (
1955).
–
SLAKTAR-BUD. (
i sht i skildring av ä. förh.)
bud l. springpojke hos slaktare l. i slaktarbod. OSSIANNILSSON Hav. 11 (
1910).
–
SLAKTAR-BUTIK. (
numera bl. mera tillf.)
köttbutik, charkuteriaffär. ArbB 37 (
1887).
–
SLAKTAR-BÄNK.
1) [jfr t. schlachterbank]
(
numera bl. mera tillf.)
slaktbänk (se d. o. 1). LIND (
1749;
under hack-banck); jfr
2.
WESTE FörslSAOB (c. 1815).
2) (†) slaktardisk.
DALIN (
1854).
3) (
numera bl. tillf.)
i oeg. l. bildl. anv. av 1: slaktbänk (se d. o. 2); förr äv. sammanfattande, om ngns blodiga gärningar l. verksamhet. Hertigh Carls. Slakarebenck. (1617; boktitel). (Janitscharerna) förklarade, at de intet wille låta mera föra sig emot Cristenheeten och til Slachtarebäncken. OSPT 1686,
nr 1, s. 1.
Franzoserne kalla . . (krig) belle Bucherie, En skiön Slachtarebänck. ISOGÆS Segersk. 9 (
c. 1700).
Ack, slå osz icke mer, se huru du (dvs. Gud) osz slagit / Och många tusen ut till slagtarbänken dragit – AFZELIUS Sag. XI. 2: 120 i handl. fr. c. 1714).
(Her- tigen av) Albas hundrade slagtarebänkar. CGNORDFORSS i 2SAH 10: 255 (
1822).
ANDERSSON GrDram. 57 (
1890,
1910).
–
SLAKTAR-DISK. (
numera bl. tillf.)
disk (se disk, sbst.¹ II 2 f) i slaktarbod l. köttbutik, styckningsdisk, köttdisk. NYSTRÖM (
1794).
–
SLAKTAR-DRÄNG.
1) (
i vitter stil)
till 1, om ngns handgångne man vid blodsdåd o. d., "bödelsdräng". IllSvOrdb. (
1955). 2)
[sv. dial. slaktaredräng]
(
i sht förr)
till 2: slaktares dräng (se d. o. 2); förr äv. om lär- l. springpojke hos slaktare l. om slaktargesäll (ombesörjande l. biträdande vid köttförsäljning i slaktarbod o. d.), köttmästarbiträde; jfr -betjänt, -pojke. KlädkamRSthm 1577 C, s. 109 a.
(SV ) Slagtaredräng . .
(fr ) Étalier.
NORDFORSS (
1805).
(Sv.) slaktardräng, (t.) Fleischerknecht, Schlächter-, Fleischerbursche. AUERBACH (
1913).
–
SLAKTAR-DUK.
(-are-) (†) duk (se d. o.
2) använd av slaktare l. i slaktarbod för omsvepning av kött o. d.
BoupptSthm 1673, s. 925 a
(av linne). –
(1 c) SLAKTAR-FALK.
[efter nylat. Falco lanarius, tidigare vetenskapligt namn på den tatariska jaktfalken (uppfattad ss. grym o. ivrig att sönderslita sitt byte); jfr t. schlachtfalk o. schlachter, benämningar på denna falk]
(
†)
falken Falco cherrug Gray, tatarisk jaktfalk. GRAVANDER Buffon 3: 70 (
1806;
fr. orig.: lanier).
–
(1 c) SLAKTAR-FISK.
zool. om (ytterst) rovgirig fisk. GbgP 1953,
nr 288, Bil. s. 1
(om haj, späckhuggare m. fl.). –
SLAKTAR-FOLK.
1) (
i vitter stil)
till 1: (blodtörstigt o. grymt) krigarfolk. EKELUND Hemkomst 65 (
1916;
om det tyska fol- ket).
2) till
2; särsk. (†) i pl., om (i tjänst hos ngn varande) slaktare (jämte biträden); jfr
folk 7 (slutet).
KlädkamRSthm 1591 B, s. 57 a.
–
SLAKTAR-FRU.
[jfr t. schlachterfrau]
slaktares fru; i sht förr äv. om kvinnlig slaktare; jfr -hustru. DALIN FrSvLex. 1: 138 (
1842).
Slaktarfru (dvs.) ibl. slakterska. ÖSTERGREN (
1941).
–
(1 b) SLAKTAR-GARDE.
(vard. l. i vitter stil) om vitt garde under finska inbördeskriget 1918. SÖDERHJELM Uppror. 118 (
1918). =
-GESÄLL. [jfr t. schlachtergeselle]
(
förr)
jfr gesäll 2. BoupptSthm 1675, s. 813 a.
–
SLAKTAR-GILLE.
[jfr t. schlachtergilde]
(
förr)
jfr gille 4 a. NORDSTRÖM Samh. 1: 274 (
1839).
–
SLAKTAR-HANTERING.
jfr hantering II. DALIN (
1854).
–
SLAKTAR-HANTVERK ~⁰² l. ~²⁰. [jfr t. schlachterhandwerk]
MEURMAN (
1847).
–
SLAKTAR-HUND.
[jfr t. schlachterhund]
slakta es hund; särsk. dels (numera bl. om ä. förh.) om slaktares vakthuna kännetecknad av grovvuxen kroppsbyggnad o. god förmåga att vakta boskap o. hus, dels (i ä. fackspr.) i utvidgad anv., ss. benämning på hund(typ) med ovannämnda kännetecken (särsk. dels om hund(ar) av doggtyp, dels om blodhund); i sht fÖrr äv. bildl., om rå l. blodtörstig människa (jfr slaktare 1). Slaktar- hunden, en liten tax, blev överkörd utanför slak- teriet. (T.) Metzger-Hund . . (sv ) slaktare-hund. LIND 1: 1143 (
1749).
De allmännaste (hund)racer hos osz äro: Engelska Doggen, Blodhunden, Slagtarhunden (osv.). WAHRMAN Manski o. Wolstein 239 (
1807).
(Sv.) Blodhund eller Slagtarhund . . (nylat.) Canis. . sangvinarius. NILSSON Fauna 1: 234 (
1847).
HAGBERG Shaksp. 5: 253 (
1848;
bildl.,
om person). (Sv.) slagtarhund . .
(eng.) mastiff.
BJÖRKMAN (
1889).
Pudeln . . känner samhörighet med hela världen, under det att spetsen endast tillhör sitt hem, slaktarhunden endast djuren, taxen endast grävlinggrytet. RENDAHL Brehm 4: 120 (
1929).
–
SLAKTAR-HUS.
( -ar- 1561 osv. -ara- 1539. -are- 1541–1949) [ fsv. slaktarahus]
särsk. (
numera bl. tillf.)
: slakthus (förr äv. i uttr. allmänt l. publikt slak- tarhus, offentligt slakthus); förr äv. dels om slaktrum, dels om köttbutik; i sht förr äv. bildl., om ort l. plats där blodsutgjutelse o. dÖdande förekommit (jfr slaktare 1). VaruhusR 1539, s. 24 a. Skal vthi alla Städher . . förordnas serdeles Huus, medh twenne rum vthi, Det ena skal brukas för Slachtare Huus, ther all Boskap . . slachtas skal.
OrdnLilleTull. 1622, s. B 4 a.
Du (dvs. penningen) lär . . få wandra hit och dijt, / I Slacktar-Hus, och fler' som födans wahror hysa. GRANATENFLYCHT Penn. 25 (
1698).
(Till en stads offentliga byggnader hör) Publique Slachtare- och Fiskarehus. CARLBERG SthmArchitCont. B 3 a (
1740).
PH 10: 673 (1776: almänt slagtare hus). Ett slagtarhus var Stockholm, fullt af blod.
FRANZÉN Skald. 3: 19 (
1829; 1
fråga om Sthms blod- bad. Slagtarhus . .
(dvs.) sådant, hvarest slagt verkställes, men ingen köttförsäljning idkas.
WESTEE (
1842).
HT 1949, s. 369
(om ä. förh.) .
Ssg:
–
slaktarhus-inrättning. (
†)
sinkthusinrättning. EconA 1807, mars s. 140
–
SLAKTAR-HUSTRU.
slaktares hustru; förr äv. om kvinnlig slaktare l. köttmånglerska. HovförtärSthm 1587–88,
s. 19 (T.) Fleischerin . . (sv.) slaktare-hustru eller kjöttmånglerska. LIND 1: 725 (
1749).
ÖSTERGREN (
1941).
– (
1,
2)
SLAKTAR-IDÉ. (
i sht i vitter stil)
idé (se d. o. 3, 4) som man finner hos l. som hör ihop med slaktare. TEGNÉR Brev 2: 169 (
1821).
–
SLAKTAR-KALL. (
numera bl. tillf.)
tjänst l. befattning ss. slaktare; jfr kall, sbst.² 4 e. BtÅboH I. 13: 216 (
1638).
–
SLAKTAR-KLUBBA. (
i sht förr)
jfr klubba, sbst. 1, o. -yxa. STIERNHIELM Herc. 358 (
c. 1652,
1668).
–
SLAKTAR-KNIV.
( -ar- 1639 osv. -ara- 1548. -are- 1543--1876) (numera bl. mera tillf.) slaktkniv; äv. bildl. (särsk. i uttr. betecknande att ngn hänsynslöst kritiserar l. nedgÖr ngn l. ngt). TullbSthm 23/7 (1543). Snellman går på med slaktarknifven. . och jag vet att Nordström har ett ömtåligt skinn, som ej lätt helnar. JLRUNEBERG (1858) has STRÖMBORG Runebg IV. 2. 2: 231.
–
SLAKTAR-KÄRRA.
i sht förr av slaktare i yrket använd kärra för transport av slaktdjur l. kött o. d.; äv. oeg. l. bildl., om bödelskärra (jfr slaktare 1); jfr -vagn. WIRSÉN Dikt. 161 (
1876;
bildl., om bödelskärra).
–
SLAKTAR-KÖTT - (numera bl. tillf.) slaktkött (inköpt hos slaktare). ÖoL (
1852).
–
SLAKTAR-LIK,
adj. WALLIN Bref 294 (
1849;
om fysiono- mier).
–
SLAKTAR-LIKNANDE,
p. adj. ÖSTERGREN (
1941).
–
SLAKTAR-LINA. (
i sht förr)
slaktlina. BoupptVäxjo 1822.
–
SLAKTAR-LÖN.
slaktares lön (för utförd slakt). Skråordn. 323 (
1546).
–
SLAKTAR-MÄSTARE.
[jfr t.schlachtermeister]
om utlärd slaktare (som är självständig företagare); jfr mästare 10. ÖgCorr. 1854,
nr 78, s. 2.
–
SLAKTAR-NÄRING. (
numera bl. tillf.)
slakterinäring. ARNELL Stadsl. 489 (
1730).
–
SLAKTAR-ORDNING. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
reglemente för slaktare. STIERNMAN Com. 3: 908 (
1672).
–
SLAKTAR-PANNA. (
förr)
slaktpanna. GripshR 1585, s. 130
(in- murad). –
SLAKTAR-PARTI.
( -ar-) (†) = -folk 2; jfr parti 4 b. KlädkamRSthmn 1583 D, s. 22 b.
–
SLAKTAR-PIGA. särsk. (
förr)
: slottspiga biträdande slaktare (vid slakt). KlädkamRSthm 1582 D, s. 21 b.
–
SLAKTAR-PLATS. särsk. (
†)
: slaktplats. BÆLTER jesuH 6: 59 (1760: om plats i Jerusalems tempel, där påskalammet slaktades).
–
SLAKTAR-POST.
[efter t. metzgerpost]
i fråga om ä. tyska förh.: (postinrättning grundad på) postbefordran gm slaktare (i samband med deras av yrket påkallade resor). 2VittAH 18: 118 (
1839,
1846).
De mest omtalade .. skråposter voro de på sin tid i synnerhet inom södra Tyskland mycket spridda s. k. slaktarposterna. 2NF 22: 50(
1915).
–
SLAKTAR-REDSKAP ~⁰² l. ~²⁰. (numera bl. tillf.)
slaktredskap; jfr -tyg, -verktyg. BoupptSthm 1673, s. 927 a.
–
SLAKTAR-SKRIVARE. (
förr)
slaktskrivare. BoupptSthm 1684, s. 8 a (
1681).
–
SLAKTAR-SNITT garv. om sådant snitt i slakthud som är felplacerat l. onödigt långt o. d. (o. därigm förorsakar nedsättning av hudens kvalitet). HIRSCH LbGarfv. 19 (
1898).
–
(1–3) SLAKTAR-STYCKE. (
numera bl. tillf.)
om teaterstycke med bloddrypande l. brutalt innehåll. RYDBERG KultFörel. 1: 93 (
1884).
–
SLAKTAR-STYCKMÄSTARE.
~⁰²⁰⁰. (numera bl. tillf.)
om styckmästare inom slakteriväsendet, styckmästare. SvT 1852,
nr 218, s. 1.
–
SLAKTAR-STÅL.
(-are-) (†) av slaktare nyttjat brynstål för slaktknivar.
TLev.
1911,
nr 9, s. 1.
–
SLAKTAR-STÅND. (
tillf.)
salustånd för köttvaror (hållet av slaktare). ÖSTERGREN (
1941).
–
SLAKTAR-TAVLA. (
numera i sht i vissa trakter)
== slakt-tavla 2. BoupptVäxjö 1873.
–
SLAKTAR-TORG.
[jfr t. schlachtermarkt]
(
numera bl. i skildring av ä. l. ubländska förh.)
torg där slaktare avyttrar sina varor. Cellarius T 1 a (
1699).
–
(1 b) SLAKTAR-TRUPP.
(vard. l. i vitter stil) om trupp av vitgardister under finska inbördeskriget (1918). GRIPENBERG Fan. 68 (
1918).
–
SLAKTAR-TYG.
(-are-) (†) slaktredskap.
BoupptSthm 1673, s. 932 a.
–
SLAKTAR-VAGN. (
i sht förr)
jfr -kärra. AB 1890,nr51,
s. 1 –
SLAKTAR-VERKTYG.
~⁰² l.~²⁰. (numera bl. tillf.)
slaktverktyg; jfr -redskap, -tyg. BoupptVäxjö 1873.
–
SLAKTAR-YRKE.
DALIN (
1854).
–
SLAKTAR-YXA, förr äv.
-YX . (
numera bl. tillf.)
yxa (av speciellt slag) använd av slaktare vid slakt, slaktyxa; jfr -bila. TullbSthm 12/12 1582.
–
SLAKTAR-ÅLDERMAN.
~¹⁰², äv. ~²⁰⁰. (förr)
ålderman i slaktarämbete. BoupptSthm 1683, s. 911 a
–
SLAKTAR-ÄMBETE.
~⁰²⁰. (förr)
slaktarnas hantverksämbete. SthmStadsord. 1: 275 (
1679).
Slaktarämbetet fanns (i Karls- krona) (1698). ANDERSON Stadsl. 34 (
1912).
B
(
†):