SLAPPRA slap³ra² l. SLAPRA sla³pra², v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.); jfr SLAPPER (slappr- 1582 (: slappra . . fram) osv. slapr- 1591 osv.)

[sv. dial. slappra, slapra; jfr t. schlappern; av ljudhärmande urspr. (jfr SLABBRA v.,). – Jfr SLAPPRA sbst.,]

[SLAPPRA.v 1]

1) (†) == SLAFSA v., 1; jfr SLABBRA v. 1. SCHULTZE Ordb. 4536 (c. 1755).

[SLAPPRA.v 2]

2) (†) rabbla (se RABBLA, v.¹ 1); jfr SLABBRA v. 2. PJGOTHUS Luther Sät G 7 a (1593).

[SLAPPRA.v 3]

3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sladdra (se SLADDRA v.¹, ¹), pladdra; förr äv. i uttr. slappra med munnen; jfr SLABBRA v. 3. Iagh är fulwiss på, att enn skärseldh är till, och achtar iagh fögha hwadb the troospillare slapra. Ernhoffer Ench. 18 b (1591). PHRYGIUS HimLif. 135 (1615: medh munnen). Rig 1938, s. 2. jfr MUN-SLAPPRA. särsk. med obj. betecknande språk; jfr SLADDRA v.¹ 1 a. MESSENIUS Sign. 26 (1612).

Särsk. förb. (†, till 2):

– SLAPPRA FRAM . rabbla fram (bön). PERICI Musæus 2: 73 a (1582).

Ssgr (till 3, numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slapper):

– SLAPPER-HUS.

[med avs. på anledningen till benämningen se språkprov c. 1850]

om porthus l. förhus (vapenhus) till kyrka. VDAkt. 1752, nr 485. I Gnosjö gingo (stig-)luckorna (dvs. porthusen vid kyrko- gården) på 1800-talet under namnet "slapperhus" just därför att gubbarna om söndagarna brukade sitta och slappra eller prata i dem. Rig 1938, s. 2 (cit. fr. c. 1850).

– SLAPPER-TASKA. sladdertaska; jfr slappra, sbst. 1, slapprare. LIND (1749: Slaper-taska).

– SLAPPER-TYSKA. slabbertyska; äv. oeg. l. bildl.; jfr sladder-tyska. Jag kan mig ey förstå på Orrens Slapper-Tyska. RUNIUS (SVS) 1: 148 (1701).

Avledn. (till 3) :

– SLAPPERAKTIG , adj. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sladderaktig, sladdrande. LIND 1: 1369 (1749).

– SLAPPRARE , m. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) pratmakare, sladdertaska; jfr slappra, sbst. 1, slapper- taska. LIND 1: 177 (1738).