–
slaggfullhet ,
r. l. f. (
numera bl. tillf.)
. JernkA 1871,
s. 323.
–
(a) SLAGG-FYND.
i sht arkeol. fynd (se d. o. 1 [SLAGG-FYND.ssg 2.b]
b) av slagg. JernkA 1921, 1: 111.
–
(a) SLAGG-FÄRSKA. (
†)
vid metallurgisk smältning erhållen klump av slagg l. slaggblandad metall. VetAH 1789, s. 242
(om klump av ofullständigt renad molybden). GARNEY Masmäst. 357 (
1791).
–
(a) SLAGG-FÄRSKNING.
[jfr t. schlackenfrischen]
metall. om färskning (se färska, v. 2 [SLAGG-FÄRSKNING.ssg 2.a]
a) av tackjärn o. d. gm tillsats av en oxiderande (på järnoxidul o. d. rik) slagg (färskslagg); jfr -puddling. JernkA 1859, s.167.
–
(a) SLAGG-FÖREKOMST.
~⁰⁰², äv.~²⁰⁰. [SLAGG-FÖREKOMST.ssg 1]
1) i sht
metall. om förekomst av slagg i järn o. d.; särsk. konkret; jfr -inneslutning. JernkA 1933,
1: 71 (i pl.). 2) i sht
arkeol. konkret, om förekomst av slagg anträffad ss. fornfynd; jfr
-fynd.
Rig 1922, s. 129.
–
(a,b)
SLAGG-GAFFEL. (
i fackspr.)
gaffelformat redskap för lossgörande l. uttagande (o. utbärning) av slagg ur hytta l. värmepanna o. d.; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) -fork. GARNEY Masmäst. 358 (
1791;
om slaggfork).
HufvudkatalSonesson 1920,
4: 81 (utgörande tillbehör till värmepanna). –
(a) SLAGG-GATA.
metall. gata (se d. o. 3 e) för slagg; jfr -ränna 2. JernkA 1826, 1: 128.
–
(a) SLAGG-GJUT.
metall. på gjutform: öppning för uppstigande slagg. TNCPubl. 5: 29 (
1944).
–
(a) SLAGG-GLAS.
metall. om glasliknande slagg. VetAH 1822,
s. 79.
–
(a) SLAGG-GOLV.
golv varav slagg utgör en väsentlig beståndsdel. Handlnd. 581 (
1927;
om fabriksgolv av fin slagg o. san . –
(a) SLAGG-GRANULERARE,
m. [senare leden vbalsbst. till granuler]
] metall. vid järnverk o. d.: arbetare med uppgift att granulera slagg. FörtArbJärnv. 11 (
1946).
–
(a) SLAGG-GROP.
[SLAGG-GROP.ssg 1]
1) [jfr t. schlackengrube]
metall. grop i vilken slaggen lägges l. får rinna ut (genom slagghålet); jfr -gruva, -sump o. sinder-ram. HOLMKVIST BergslHyttspr. (cit. fr.
1676).
[SLAGG-GROP.ssg 2]
2) arkeol. om (grop innehållande) ansamling av järnhaltigt slagg utgörande rest av primitiv järnframställning, smidesgrop. SvD(A) 1968,
nr 219, s. 12.
–
SLAGG-HACKA.
tekn. hammarliknande hacka använd vid svetsning för att slå bort glödspån l. slagg. Bildordb. 386 (
1949.
–
(a) SLAGG-HALTIG.
som innehåller slagg. BERGROTH (
1887;
om metall).
–
SLAGG-HINNA.
hinna (se hinna, sbst. 2) av slagg; särsk. till a. RINMAN JärnH 238 (
1782;
bestående av glödspån).
JernkA 1932,
1: 182 (i järn). –
(b) SLAGG-HISS.
sjöt. i båt med ångmaskin(er): hiss för slagg. HOLMSTRÖM Däck 241 (
1927.
–
(a) SLAGG-HO.
metall. vid hytta (se hytta, sbst. 2): ho för uppsamling av slagg ur ugn; jfr -låda 1. JernkA 1894, s. 367.
–
SLAGG-HOP.
hop l. anhopning av slagg, slagghög; särsk. till a; jfr -varp. Bl- Bergshv 18: 133 i handl. fr. 1687).
RINMAN JärnH 259 (
1782;
av hammarsmedsslagg).
–
(a) SLAGG-HUND.
metall. hu d (se hund, sbst.¹ ⁶ [SLAGG-HUND.ssg 2.a]
a) för transport av slagg. SAOB H 1402 (
1932).
jfr HOLMKVIST BergslHyttspr. 1945;
från Dalarna o. Västmanl.).
–
(a) SLAGG-HUS. (
numera bl. i skildring av ä. förh.)
hus vars väggar består av murar (väsentligen) av slagg. VetAH 1761, s. 217. Sgs:
slagghus-byggnad. (numera bl. i skildring av ä. förh.) abstr. o. konkret(are), motsv.
byggnad 2, 3. VetAH 1761, s. 219
(abstr.). Wid Slagghus-Byggnader genom stöpning, gör man
(osv.).
HushJourn. 1776, dec.
s. 209.
Därs. 210 (konkret). –
(a) SLAGG-HYTTA.
[jfr t. schlackenhütte]
(
förr)
hytta (se hytta, sbst. 2) för utsmältning av metall ur hammarslagg (se d. o. 2). JernkA 1817,
1: 160 (
1807).
:
–
slagghytte-slagg. (
förr) särsk.
: slagg (se slagg, sbst.³! [slagghytte-slagg.ssg 2.a]
a) erhållen vid slagghytta. JernkA 1822,
s. 160.
–
(a) SLAGG-HÄLL. (
förr)
på masugn, = damm-häll; äv. om motsv. anordning på lancashirehärd. RINMAN (
1789).
2UB 5: 361 (
1902;
på- lancashirehärd).
–
SLAGG-HÖG.
( slagg- 1630 osv. slagge- 1542) hög av slagg; i sht till a: slaggvarp; äv. oeg. l. bildl.; jfr -hop, -samling o. sinder-hög. G1R 14: 49 (
1542;
om slaggvarp).
Omkring kusterne (på Sandwichöarna) ses endast stora slagghögar (efter vulkanutbrott). Cook 3Resa 450 (1787); jfr slagg, sbst.³ f. SkogsvT 1908, s. 159
(efter kalkbränning. Du har yppat järnets ursprung, sagt mig huru stålet uppstått. / O, du arma usla järnskrot, arma järnskrot usla slagghög, / skarpa stål, med sejd betvingat.
COLLINDER Kalev. 72 (
1948.
–
(a) SLAGG-INFODRING ~⁰²⁰. (i sht förr)
abstr. l. konkret(are): infodring (se infodra, v.¹a) av slagg i härd l. ugn. NordT 1896,
s. 354.
–
SLAGG-INNESLUTNING.
~¹⁰⁰²⁰. [jfr t. schlackeneinschluss, eng. slag inclusion]
(
i fackspr.)
konkret, i metall: inneslutet korn l. innesluten liten anhopning av slagg l., allmännare, annat icke metalliskt ämne; särsk. till a. TT 1899, K.
s. 43.
2SvUppslB (
1953).
–
SLAGG-KAKA.
kaka (se kaka, sbst. 5) av slagg; i sht till a, b; jfr -klump. FRYKHOLM Ångm. 73 (
1881;
i koleldad ångmaskin).
Rig 1927, s. 64
(ss. rest av ä. järnframställning. –
(b) SLAGG-KAMMARE- (
i fackspr.)
vid koleldad ångpanna: kammare (se kammare, sbst.² ⁶) för uppsamling av slagg. TT 1885,
s. 107.
–
SLAGG-KLUMP.
klump av slagg; särsk. till a; jfr -bunt, -dalk, -dalkar, -kaka, -koka, -kossa, 1-rusa o. slagga, sbst. RINMAN 2: 851 (
1789).
–
SLAGG-KOKA.
slaggklump; särsk. till a; jfr sinder-koka. TurÅ 1911,
s. 134.
–
(a) SLAGG-KOPPA.
metall. om koppliknande bildning av slagg på ytan av göt o. d.; jfr koppa, sbst.² ². JernkA 1858, s. 80.
–
(a) SLAGG-KOPPAR.
metall. (utvinnbar) koppar i slagg; förr äv. om den koppar som vid smältning i kratsugn låg närmast slaggen. RINMAN (
1789;
i kratsugn).
LINDROTH Gruvbrytn. 2: 226 (
1955;
om ä. förh.).
–
SLAGG-KORN.
[jfr t. schlackenkorn]
(
i fackspr.)
korn av slagg (särsk. utgörande slagginneslutning); särsk. till a; jfr -partikel. TT 1927, Bergsv.
s. 62.
–
SLAGG-KROK.
( slagg- 1540 osv. slagge- 1544–1642) [SLAGG-KROK.ssg 1]
1) metall. till a: krok varmed slagg utdrages ur smältugn o. d.; jfr -fork, -hake, -harka, -luta, -raka, -tång 1 o. sinder-krok. HOLMKVIST BergslHyttspr. i handl. fr. 1540). [SLAGG-KROK.ssg 2]
2) till b: krok varmed slagg utdrages ur eldstad; jfr -raka, -tång 2. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 81.
–
SLAGG-KULA.
[SLAGG-KULA.ssg 1]
1) kula (se kula, sbst.³ 1) av slagg; i sht till a. RINMAN 1: 460 (
1788).
I hvitglödgning smälter . . (ett om granat påmin- nande mineral) lätt till en glasig svart slaggkula, som ej drages af magneten. FKM 2: 190 (
1807).
JernkA 1923, s. 160
(i pl., utgörande slagginneslutningar). [SLAGG-KULA.ssg 2]
2) (
förr)
till a: kanonkula av järn- l. blyslagg. SDS 1898,
nr 275, s. 3
(om förh. i Tyskl. på 1500-talet).
–
(a) SLAGG-KVARN.
me- tall. kvarn för malning av slagg. JernkA 1898, s. 60
(för malning av thomasslagg). –
SLAGG-KÄGLA.
[SLAGG-KÄGLA.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
till a: (på samma sätt som en segerkägla brukad) sintrad kägla (se kägla, sbst. 3 b) av slagg med viss bestämd sammansättning, ingående i en serie sådana käglor med olika smältpunkter. JernkA 1889,
s. 316.
2)
[jfr t. schlackenkegel]
till f: kägla (se kägla, sbst. 3 [SLAGG-KÄGLA.ssg 1.c]
c) av vulkanisk slagg. HAMMARGREN Jordkl. 153 (
1854).
–
(a) SLAGG-KÄRRA. (
i sht förr)
(skott)kärra för transport av slagg; jfr -vagn. RINMAN 1: 828 (
1788).
–
(a) SLAGG-KÖRARE.
metall. person som kör undan slagg; jfr -fraktare. RINMAN 2: 707 (
1789;
i fråga om körning med häst).
–
SLAGG-LAMELL. (
i fackspr.)
lamell utgörande slagginneslutning. SFS 1835,
nr 45, s. 2.
–
(f) SLAGG-LAVA.
[jfr t. schlackenlava]
(
numera föga br.)
slaggig (se slaggig, adj.¹ 2) lava. JernkA 1832, Bih. s.
168 (
1833).
–
SLAGG-LIK.
jfr -liknande. RINMAN 1: 572 (
1788;
om galmeja).
–
(a) SLAGG-LINJE.
metall. i smältugn: längs ugnens innervägg gående linje (se d. o. 1 [SLAGG-LINJE.ssg 1.c]
c) som anger läget av kontaktytan mellan slagg- o. metallbad. JernkA 1889, s.
290.
–
SLAGG-LINS - (i fackspr-) linsformig slagginneslutning; jfr lins II 1 JernkA 1932, 1: 182.
–
(a) SLAGG-LUTA. (
numera föga br.)
raka för uttagning av (bl. a.) slagg ur smältugn; jfr luta, sbst.¹ 2 a, o. -krok l. RINMAN 1: 829 (
1788;
använd vid kopparsmältning. AUERBACH (
1913).
–
SLAGG-LÅDA.
låda för uppsamling av slagg. [SLAGG-LÅDA.ssg 1]
1) metall. till a; hörande till masugn o. d.; jfr -ho, -mått. JernkA 1876, s. 275. [SLAGG-LÅDA.ssg 2]
2) till b; hörande till eldstad l. smideshärd o. d. HufvudkatalSonesson 1920,
1: 555 (tillhörande smideshärd). –
SLAGG-LÖPA,
-ning (VetAH, JernkA 1828, 2: 19). (†) i fråga om upphettning av ngt under lufttillträde: (delvis) smälta på ytan (o. oxideras) så att slagg bildas där; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som på så sätt överdragits med slagg, överdragen av slagg; i sht till a, om malm; jfr löpa, v.¹ VIII 2. VetAH 1766, s. 113 (: slagg-löpning; i fråga om turmalin). LBÄ 44 – 50: 343 (l80l; om malm). – ALMSTRÖM KemTekn. 1: 433 (l844; i p. pf., om malm).
–
(a) SLAGG-LÖPARE.
[jfr ä. t. schlackenläufer]
(
numera bl. i skildring av ä. förh.)
== -dragare. RINMAN (
1789).
–
SLAGG-LÖS. särsk.
till a, om järn o. d.: slaggfri. BlBergshV 18: 20 (i
handl. fr. 1687;
om tackjärn).
–
SLAGG-MASSA.
(väsentligen) av slagg bestående massa (se massa, sbst.² 3, 4); sht (metall.) till a; jfr -mängd, sbst. RINMAN JärnH 865 (
1782;
uppkommen vid smältning av järn o. svavellever).
RINMAN 1: II (
1788;
i pl., från vul- kaner; jfr
slagg, sbst.³ f. LAHT 1899, s. 86
(i pl., bildade i förbränningsugn för sopor); jfr
slagg, sbst.³ b. SvNat. 1915, s. 66
(i pl. best., utgörande slaggvarp). –
(a) SLAGG-MINERAL.
metall. om vart o. ett av de mineral som förekommer i slagg(er). JernkA 8855,
s. 245 –
(a) SLAGG-MJUK. (
numera i sht i skildring av ä. förh.)
om (smälta av) järn: mjuk på grund av stort innehåll av slagg; jfr -skör. JernkA 1849, s. 166
(om smäl- tor. Därs. 1864, s. 241
(om järn). –
(a) SLAGG-MJÖL.
till mjöl (se d. o. 2) mald slagg; företrädesvis (i sht lant.) om sådant mjöl använt ss. gödning (särsk. om thomasfosfat) ; jfr -fosfat, -pulver, -sand. TT 1883.
s. 21.
LAHT 1887, s.
170 (om thomasfosfat). Därs. 1924,
s. 231.
–
(a) SLAGG-MOT l.
-MÅTT.
metall. behållare l. dyl. vari laggen från smältugn får rinna ned; jfr mot, sbst.¹I
¹, o.
-låda l.
SCHULTZE Ordb. 2936 (
c. 1755).
–
(a) SLAGG-MUR. (
numera föga br.)
mur uppbyggd (väsentligen) av slagg. VetAH 1771,
s. 247.
HushJourn. 1776,
s. 210.
–
SLAGG-MÄNGD,
r. l. f. särsk.
till a. JernkA 1885,
s. 56.
–
SLAGG-MÄNGD,
p. adj. slaggbemängd. JernkA 1904, s. 4
(om tillstånd hos osmundsjärn). –
(a) SLAGG-NIVÅ.
metall. om den (högsta) nivå (se d. o. 2) vilken den smälta slaggen i en smältugn uppnår l. får uppnå; i sht i sg. best. JernkA 1899,
s. 121.
–
(a) SLAGG-OST.
jfr ost, sbst.¹ ⁴ b. [SLAGG-OST.ssg 1]
1) metall. stor, ostliknande slaggklump erhållen gm att slagg från smältugn runnit ned o. stelnat i plåtbehållare. SDS 1946,
nr 268, s. 7.
[SLAGG-OST.ssg 2]
2) (
i vissa trakter,
i sht om ä. förh.)
om slaggtegel. GjÖRES DTid. 18 (
1965;
från Söderbärke i Dalarna).
–
SLAGG-PARTIKEL.
jfr partikel 2 o. -korn. RINMAN JärnH 91 (
1782;
i pl., utgörande slagginneslutningar). SP 1809, nr 23, s. l
(i pl., utgörande glödspån).
2NF 32: 1201 (
1921;
i pl., ut- slungade vid vulkanutbrott); jfr
slagg, sbst.³ f.
–
(a) SLAGG-PIPA. (
förr)
== -tegels-pipa. JemkA 1827,
s. 6.
–
(a) SLAGG-PIP-TEGEL.
[jfr -pipa]
(
förr)
slaggtegel av svårsmält slagg, använt till slaggpipor. JernkA 1888,
s. 389.
–
(a) SLAGG-PLATTA. (
i fackspr.)
(i byggnader använd) platta av slaggbetong. FP 1907,
nr 97 B,
s. 3 Ssg:
–
slaggplatts-gjuteri, äv.
slaggplatt-gjuteri. (i fackspr.) jfr
gjuteri 3.
ÖSTERGREN (
1941).
–
SLAGG-PRODUKT.
jfr produkt 3, 4; särsk. (i sht med.) till e, motsv. produkt 3. IUNDELL Barn. 1: 259 (1927;
från bakteriers kroppar o. från människokroppen).
–
(a) SLAGG-PROV.
metall. prov (se d. o. 1) utfört på slagg l. (konkret) prov (se d. o. 5) bestående av slagg. JernkA 182,
1: 159 (honkret). Därs. 1871, s. 254
(abstr.). –
(a) SLAGG-PUDDLING.
[jfr t. schlackenpuddeln, eng. slag puddling]
(
förr)
puddling (se puddla 2) med tillsats av en oxiderande slagg (färsk- l. hammarslagg); jfr -färskning. ENEBERG Karmarsch 2: 37 (
1859).
–
(a) SLAGG-PULVER.
av slagg bildat pulver, pulveriserad slagg; jfr -mjöl, -sand. RINMAN JärnH 258 (
1782.
–
(b) SLAGG-PYTS.
sjöt. pyts för hivning av slagg; jfr .spann. HOLMSTRÖM Däck 230 (
1927.
–
(a) SLAGG-PÅSÄTTNING.
~⁰²⁰. metall. jfr
påsätta 1 f o.
sättning, -uppsättning. JernkA 1869,
s. 276.
–
SLAGG-PÄRLA.
jfr pärla, sbst. 2 c; i sht till a. RINMAN JärnH 240 (
1782).
JernkA 1830,
s. 555.
–
SLAGG-RAND. särsk.
till a: felaktighet (slagginneslutning) i metall bestående av rand (se d. o. 6) av slagg. FRYKHOLM Ångm. 83 (
1881;
i ångpanna).
–
SLAGG-REN.
[jfr t. schlackenrein]
slaggfri; särsk. (i fackspr.) till a, om metall. JernkA 1904, s. 573
(om järn). –
SLAGG-RENHET -~²⁰ l. ~²⁰ [jfr -ren]
slaggfrihet; särsk. (
i fackspr.)
till a. SvD(A) 1966,
nr 318, s. 1
(i fråga om stål). –
(a) SLAGG-RENING.
metall. rening (av metall) från slagg. TT 1965,
s. 1291.
–
(a) SLAGG-REST.
rest av slagg (efter metallurgisk process l. metallurgiskt försök o. d.); jfr -läming. JernkA 1932, 1: 185.
–
SLAGG-RIK.
[jfr t. schlackenreich]
rik på slagg. [SLAGG-RIK.ssg 1]
1) metall. till a, om smälta l. malm l. metall o. d.; motsatt: slaggfattig. ÅKERMAN Stångj. 73 (
1839;
om smältor).
[SLAGG-RIK.ssg 2]
2) i sht
med. till e, om födoämne. BOLIN LevLivKem. 115 (
1931;
om kött).
–
(a) SLAGG-ROSTNING.
[jfr t. schlackenrösten, eng. scorification roasting]
metall. rostning (se rosta, v.² ²) varvid slagg bildas; särsk. i fråga om rostning av blymalm gm reaktion. BERGROTH (
1887). 2UB
5: 414 (
1902;
i fråga om blymalm).
–
(a) SLAGG-RUSA.
metall. (stor) slaggklump; jfr rusa, sbst.¹ 1, o. sinder- rusa. RINMAN SvarVetA 18 (
1766).
–
(f) SLAGG-RYGG. (
mera tillf.)
av slagg bildad rygg (se d. o. 3 l. ENGSTRÖM Häckl. 313 (
1913).
–
SLAGG-RÄNNA.
[SLAGG-RÄNNA.ssg 1]
1) (
förr)
i skruvläge på ä. bakladdningskanon: ränna vari krutslagg uppsamlades; jfr -spår. DE RON o. VIRGIN I. 1–3: 6 (1886).
2) metall. till
a: ränna vari slagg avrinner från smältugn; jfr
-gata, -tappnings-ränna.
JernkA 1876,
s. 40.
–
SLAGG-SAMLING.
samling (se samla 1 [SLAGG-SAMLING.ssg 1.h]
h) av (olika slags) slagg; äv.: anhopning av slagg, slagghög l. dyl.; i sht till a. Bergsskolans Jern- och slaggsamlingar. JernkA 1859,
s. 80.
HELLMAN ÅvikHerrg. 1 (
1937).
–
SLAGG-SAND.
[jfr t. schlackensand, eng. slag sand]
om slagg i form av sandliknande korn; i sht (metall.) till a, särsk. om granulerad slagg (jfr -mjöl, -pulver); äv. om slaggblandad sand; jfr -grus o. sinder-sand. BlBergshV 18: 20 (
i handl. fr. 1687).
WALLERIUS SystMin. 2: 375 (
1775;
från vulkaner); jfr
slagg, sbst.³ f.
WESTE FörslSAOB (
c. 1815;
äv. om slaggblandad sand. SDS 1898 nr 275, s. 3.
–
(a) SLAGG-SANDSTEN-.
~⁰² l. ~²⁰. [jfr -sand]
(
förr)
sandsten (se d. o. 1 f tillverkad av slaggsand (granulerad slagg) o. kalk; jfr -sten. KJELLIN (
1927).
–
(a) SLAGG-SILVER.
( slagg- 1540.-1544. slagge- 1542) (†) om silver inblandat i l. utvunnet ur slagg. Hytte wask sölff, Rotekarle sölff, Rynninge sölff och slaggsölff. G1R 13: 107 (1540). Därs. 16: 32 (1544).
–
(a) SLAGG-SIMPA.
[fiskens gråa färg har sannol. ansetts påminna om slagg]
(
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
fisken Cottus gobio Lin., stensimpa. LINNÉ Fauna nr 279 (
1746;
från Falun).
SvFiskelex. (
1955).
Anm. Ordet anföres felaktigt under formen
slagsimpa av
WESTE (
1980) o. efter denne av
ÖoL (
1852.
–
(a) SLAGG-SINDER. (
i sht i skildring av ä. förh.)
om slaggsten använd ss. byggnadsmaterial. Fatab. 1925,
s. 127.
–
SLAGG-SKALA. (
i fackspr.)
skala (se skala, subst. 3) utvisande hur graden av slagginneslutningar i järn o. stål framträder under mikroskop; i sht till a. JernkA 1936,
s. 202.
–
SLAGG-SKIKT.
1) skikt av slagg; särsk. till
a; jfr
-bad 2.
2SvUppslB 26: 627 (
1953).
[SLAGG-SKIKT.ssg 2]
2) [jfr t. schlackenschicht]
(
om ä. förh.)
till a, om skift (se skift, sbst.¹ ³) innehållande endast blyslagg, varmed vid silversmältning smältningen (börjades l.) avslutades för att utvinna de rester av silver som fastnat i ugnen. RINMAN (
1789;
från Sala).
–
(a) SLAGG-SKIVA. (
numera bl. tillf.)
slaggskålla. RINMAN 2: 706 (
1789).
–
(a) SLAGG-SKJUTARE. (
förr)
hyttarbetare med uppgift att (på skottkärra) transportera undan slagg; jfr -dragare. RINMAN (
1789).
–
(a) SLAGG-SKO.
metall. slaggklump som avsatt sig kring slaggforma; jfr -mula, strut. JernkA 1830,
s. 300.
–
SLAGG-SKORPA.
[jfr t. schlackenrinde]
skorpa av stelnad slagg; i sht till a, om sådan skorpa i smältugn l. på metall (jfr sinder-skorpa). LINNÉ Dal. 388 1734;
vid råkopparsmältning. RINMAN 2: 2 (
1789;
på järnmalm).
TT 1871, s. 188
(på rost i eld- stad); jfr
slagg, sbst.³ b.
–
(a) SLAGG-SKOTT. (
i fackspr.)
om förhållandet att en delvis stelnad slaggklump gm inneslutna gaser l. vid kontakt med vatten explosivt brister o. kastar omkring slagg; äv. om häftig slaggutkastning (se d. o. 1) från smältugn. Upsala 1899,
nr 193, s.
2 (i smedja). GÅRDLUND IndSamh. 342 (
1942;
i masugn).
–
(a,b)
SLAGG-SKOVEL. (
i sht i fackspr.)
jfr skyffel. PT 1908,
nr 79 A, s. l.
–
SLAGG-SKUM. (
i fackspr.)
om (porös) slagg på ytan av mineral l. (numera nästan bl., till a) smält metall; jfr skum, sbst.¹ 2 a. VetAH 1779,
s. 228.
–
(a,b)
SLAGG-SKYFFEL.
[jfr t. schlackenschaufel]
(
i sht i fackspr.)
skyffel för hantering av slagg; jfr -skovel. JernkA 1833, s. 644
(vid järnbruk). –
(a) SLAGG-SKÅLLA l.
-SKOLLA.
skålla (se skolla, sbst.³ 2) av stelnad slagg; jfr -skiva, -sula. RINMAN 1: 829 (
1788).
–
(a) SLAGG-SKÄNK.
[jfr t. schlackenpfanne, eng. slag ladle]
metall. skänk (se skänk, sbst.² ⁷) för transport av slagg. SvD(B) 1944 nr 226, s. l.
–
(a) SLAGG-SKÖR. (
numera i sht i skildring av ä. förh.)
jfr -mjuk. BlBergshV 18: 10 (i handi. fr. 1687).
–
SLAGG-SMÄLTNING.
smältning varigm slagg bildas; i fråga om nutida förh. bl. (metall.) till a, om (om)smältning av slagg för utvinning av metall; äv. konkretare, övergående till att beteckna omgång av sådan smältmassa. Slagg-smältning . . består i de gröfre jord- och sten-arters samt mineraliers och oädla metallers smältning . . til en hård, skör . . massa, som kallas slagg. WALLERIUS ChemPhys. 1: 207 (
1759).
RINMAN JärnH 256 (
1782;
i fråga om tillgodogörande av hammarslagg. JernkA 1827, s. 213
(i pl., konkretare).
LINDROTH Gruvbrytn. 2: 226 (
1955;
i fråga om utvinning ur kopparslagg. Ssg:
–
SLAGG-SOPARE.
metall. vid järnverk l. valsverk: arbetare med uppgift att sopa (o. föra) undan slagg. Yrkes- förtArbFörmedl. 53 (
1936).
–
SLAGG-SORT.
sort l. slag av slagg; särsk. till a; jfr -art. Dædalus 1949, s.
67 (
1801).
–
(a) SLAGG-SOVRING.
metall. sovring av slagg (för att utskilja metall l. metallrikare slagg). LINDROTH Gruvbrytn. 2: 228 (
1955).
–
(b) SLAGG-SPANN. (
mera tillf.)
jfr -pyts. TurÅ 1955,
s. 214.
–
(a) SLAGG-SPEL.
metall. spel för transport av slagg; jfr sinder-spel. Dædalus 1931, s. 59.
–
(a,b)
SLAGG-SPETT.
[jfr t. schlackenspiess]
(
i fackspr.)
spett för lösgörande (o. borttagande) av slagg(kakor); jfr -spik. RINMAN 2: 781 (
1789).
HOLMSTRÖM Däck 43 (
1927).
–
(a) SLAGG-SPIK. (
†)
slaggspett. HOLMKVIST BergslHyttspr. i handl. fr. 1734).
–
SLAGG-SPÅN. (
†)
glödspån, hammarslagg; jfr -flinga. PH 10: 597 (
1776).
KrigVAH 1825,
s. 78.
–
(a) SLAGG-SPÅNG. (
förr)
[SLAGG-SPÅNG.ssg 1]
1) == -stång; äv. inskränktare: mellan slaggstången (1. slaggvinden) o. slaggaffeln anbringat, alnslångt järnstycke, fäst vid stång o. gaffel medelst kedja resp. krok. HOLMKVIST BergslHyttspr. i handl. fr. 1698). LINDROTH Gruvbrytn. 2: 36 (
1955;
inskränktare, om ä-. förh.).
[SLAGG-SPÅNG.ssg 2]
2) [härdspången befann sig omedelbart ovanför slagghålet]
härdspång. RINMAN (
1789).
–
SLAGG-SPÅR.
mil. i kulsprutegevär: spår för uppsamling av krutslagg; jfr -ränna 1. Soldllnf. 1927,
s. 83.
–
(a) SLAGG-STAD.
om stad kännetecknad av många o. stora slaggvarp. BREMER Dal. 316 (
1845;
i sg. best., om Falun).
–
(a) SLAGG-STALP. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
avstjälpningsplats för slagg; jfr -varp. PT 1911,
nr 138 A, s. l.
–
(a) SLAGG-STAMP.
metall. stamp(verk) för krossning av (masugns)slagg; jfr sinder-stamp. RINMAN (
1789). –
STEN. [jfr t. schlackenstein]
av slagg bestående sten l. stenliknande klump; företrädesvis till a, i sht (numera i sht i skildring av ä. förh.) om byggnadssten framställd (väsentligen) av slagg (jfr -sandsten, -tegel); ofta koll.; jfr -sinder o. sinder-sten. RINMAN 2: 269 (
1789;
om byggnadssten, koll.).
Stenen är svart sade .. (Herakles,j det är en giftig slaggsten från de underjordiska ässjorna. HEIDENSTAM Skog. 258 (
1904); jfr
slagg, sbst.³
f. Vid stränderna av Loåns forsar vittna gamla slaggstenar om
(hyttdrift i ä. tid). TurÅ 1923,
s. 103.
Ssgr (i sht förr) :
–
slaggstens-byggnad.
konkret, motsv. byggnad 3. TurÅ 1946,
s. 268.
–
slaggstens-form.
form (se d. o. II 1) för gjutning av slaggstenar. TT 1878,
s. 231.
–
slaggstens-mur.
fr mur sbst.¹ ¹, o. stens-byggnad samt slagg-mur. BLOMBERG MolnBröd. 67 (
1932).
–
(a) SLAGG-STRUT.
metall. strutformig slaggbildning på forma; jfr -mula, -sko. JernkA 1862, 2: 95.
–
(f) SLAGG-STRÖM.
ström av vulkanisk slagg. RINMAN 2: 7 (
1789.
–
(a) SLAGG-STUFF.
metall. om provbit av slagg. JernkA 1827,
s. 118.
–
SLAGG-STYBBE.
[SLAGG-STYBBE.ssg 1]
1) (
förr)
till a: slaggblandad kolstybb (för infodring av del av rum för smälta o. d.). RINMAN 1: 344 (1788: slaggstybbe).
[SLAGG-STYBBE.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till b vid förbränning av koks o. d. erhållen, kornig slagg. SD 1892,
nr 313, s. l.
–
SLAGG-STYCKE.
jfr -bit. BUREUS Suml. 34 (c. 1600).
RINMAN 1: 779 (
1788;
i pl., om glödspån).
JernkA 1885, s. 351 (
i pl., bildade vid smältning av malm). MÖRNE MistrBlås. 47 (
1933;
på koleldad ångbåt).
–
(a) SLAGG-STÅNG. (
förr)
i hyttak: medelst kedja o. krok fastsatt rörlig svängarm i form av en trästång i vars nedre ända slaggaffeln fästes i en hake (l. i slaggspång, se d. o. 1; jfr -spång. HOLMKVIST BergslHyttspr. (cit. fr. 1542).
–
(a) SLAGG-STÄNK.
stänk av l. från slagg. GHT 1944,
nr 35, s. 15.
–
(a) SLAGG-SULA. (
förr)
om slaggskålla i färskhärd. JernkA 1828, 1: 87.
–
(a) SLAGG-SUMP.
( slagg- 1537 osv. slagge- 1704) (
förr)
vid smältugn för koppar, silver l. bly: grop i vilken slaggen (o. smältgodset) rann ut genom slagghålet; jfr -grop 1 o. för-härd 2. GRIMBERG Svfolk. 2: 542 [(1537: slagsumpen. sg. best.). Svfolket
5: 211 (cit. fr.
1723;
vid smältugn för bly).
–
(a) SLAGG-SÄTTNING.
metall. slaggpåsättning, slagguppsättning. JernkA 1822,
s. 162.
–
(a) SLAGG-TACKJÄRN- ] ~⁰² l. ~²⁰. – (förr) tackjärn framställt ur en blandning av malm o. hammarslagg (se d. o. 2). JernkA 1823,
s. 228.
–
(a) SLAGG-TAK. (
i sht förr)
av (skivor l. dyl. av) slaggsten bestående tak. BESKOW Bruksherrg. 66 (i handl. fr. 1742: slaggtak;
rättat efter hskr.). –
(a) SLAGG-TAPPNING.
metall. jfr -uttappning. TAMM Smid. 9 (
1830).
Ssg (metall.) :
–
slaggtappnings-ränna.
slaggränna (se d. o. 2). JernkA 1900, Bih. s. 124.
–
(a) SLAGG-TEGEL.
[jfr t. schlackenziegei, eng. slag brick]
(
i sht förr)
av slagg (i sht masugnsslagg) framställt lättare tegel; äv. om tegel framställt av granulerad slagg o. bindemedel; äv. i individuell anv., om sådan tegelsten; jfr -pip-tegel, -sten o. sinder-tegel. MÖRK ÅmVetA 1756, s. 21.
EKENBERG (o. LANDIN) 145 (l889; i pl. i individuell anv.; framställda av granulerad siagg o. bindemedel).
Ssgr:
–
slaggtegel-ort l.
slaggtegels-ort. (
förr)
av slaggtegel uppbyggt arbetsrum i ort (se ort,bst.¹ I ⁵). JernkA 1900,
s. 580.
–
slaggtegel-pipa. (
förr)
masugnspipa av slagg(pip)tegel; jfr slagg-pipa. JernkA 1518,
1: 11 =
(a) –
SLAGG-TILLSATS ~⁰² l. ~²⁰ [jfr t. schlackenzusatz]
metall. i beskickning: tillsats av slagg. VetAH 1822,
s. 68.
–
SLAGG-TILLSÅND ~⁰² l. ~²⁰ (numera bl. tillf.)
förslaggat tillstånd. LittT 1796, s. 59
(i fråga om upphettning av basalt). –
(a) SLAGG-TIMP. (
förr)
== -timpel. JernkA
1893,
s. 22.
–
(a) SLAGG-TIMPEL. (
förr)
på ä. masugn: över l. kring slagghålet (ovanför slaggdammen) placerad sten- l. tackjärnshäll som skyddade slagghålet mot alltför stark hetta; jfr -timp. JernkA 1893.
s. 247.
–
(a) SLAGG-TIPP.
[jfr eng. slag tip]
metall. avstjälpningsplats för slagg; jfr -varp. TurÅ 1948,
s. 126.
–
SLAGG-TÅNG.
1) [jfr t. schlackenzange]
(
förr)
till a: vid smältning använd tång varmed (bl. a.) slagg uttogs ur smältugnen; jfr -krok l. Bouppt- Sthm 1680, s. 366 a, Bil. (1679). [SLAGG-TÅNG.ssg 2]
2) till b: tång för uttagande av slagg(klumpar) ur eldstad; jfr -krok 2. HufvudkatalSonesson 1920,
4: 81 (tillhörande värmeled- ningspanna). –
SLAGG-TÄCKE.
[jfr t. schlackenDecke]
täcke (ytskikt) av smält (o. sedan stelnad) slagg. 1) me- tall. till a: ytskikt av smält slagg, bildat ovanpå metallbadet vid smältning av metall. JernkA 1883,
s. 223.
2) till
f. Ymer 1937,
s. 191. =
-TÄCKT, p. adj. täckt av slagg; särsk. till
a. Gruvornas slaggtäckta höjder.
HågkLivsintr. 8: 44 (
1927.
–
(a) SLAGG-TÄT. (
†)
om malm l. bergart l. mineral: som har en slät o. glänsande yta utan kornighet i brottet (likt vissa metallslagger), glasig. CRONSTEDT Min. 59 (
1758;
om jaspis).
JernkA 1828,
2: 170 (om malm). –
(a) SLAGG-UGN.
[jfr t. schlackenofen]
metall. ugn för slaggsmältning (i sht av färskslagg); jfr smältnings-ugn. RINMAN (
1789).
–
(a) SLAGG-ULL.
[jfr t. schlackenwolle; efter eng. slag wool]
(
i fackspr.)
för isolering använt material bestående av (mattor av) fina trådar bildade gm att en stråle av smält masugnsslagg (1., i utvidgad anv., stenart) sönderpiskas av t. ex. en ång- l. luftstråle; jfr sten-ull. JernkA 1873,
s. 398.
IngHb. 3: 800 (
1949).
–
(a) SLAGG-UPPSÄTTNING-.
~⁰²⁰ metall. uppsättning av slagg; jfr
-påsättning,
-sättning. RINMAN 2: 620 (
1789.
–
SLAGG-UTKASTNING -~⁰²⁰ ¹) metall. till a: utkastning av slagg ur smältugn o. d. (orsakad av t. ex. gasutveckling); jfr -skott. JernkA 1879,
s. 422.
[SLAGG-UTKASTNING.ssg 2]
2) till f, i fråga om vulkanutbrott: utkastning av vulkanisk slagg. HAMMARGREN Jordkl. 152 (
1854).
–
(a) SLAGG-UTSLAG ~⁰² l. ~²⁰. metall. slagguttappning. SvFolket 5: 211 (
1939).
–
(a) SLAGG-UTTAPPNING.
~⁰²⁰. metall. uttappning av slagg (ur smältugn o. d.); jfr -tappning, -utslag. TAMM Smid. 9 (
1830).
–
(a) SLAGG-VAGN.
[jfr t. schlackenwagen, eng. slag wagon]
metall. vagn för transport av slagg; jfr -kärra. JernkA 1876,
s. 275.
–
(a) SLAGG-VARP.
( slagg- 1573 osv. slagge- 1704–1732) avstjälpningsplats för l. hög bestående av slagg; äv. bildl.; jfr -backe, -berg, -bädd 1, -hop, -hög, -stalp, -tipp. HOLMKVIST BergslHyttspr. (
i handl. fr. 1573).
Man måste . . (vid författande av historie- böcker) afsila sagornas grummel, frånsålla munkesådor, och utsofra på gissningarnas slaggvarp. BERGKLINT Vitt. 197 (
1764).
LINDROTH Gruvbrytn. 1: 101 (
1955).
–
(a) SLAGG-VIND. (
förr)
kran med rörlig svängarm vari slaggaffeln fästes (medelst slaggspång). RINMAN 1: 829 (
1788).
–
(f) SLAGG-VULKAN.
geol. vulkan som bildar en slaggkägla. Ymer 1952,
s. 162.
–
SLAGG-YTA. (
i fackspr.)
på metall: oxiderad yta; jfr -fläck. TT 1896, Byggn. s. 60
(på takplåt). –
SLAGG-ÄMNE.
ämne utgörande slagg; särsk. (i sht med.) till e. BOLIN VFöda 14 (
1933;
i pl., om ämnen alstrade vid kroppens förbränning).
HOLMSTRÖM UngdLandsfl. 22 (
1934).
== (a) -ÖGA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) slagghål. RINMAN 1: 97 (
1788).
B
(
†):
–
(h) SLAGGE-VRAK.
bildl., om innehållslöst l. dumt l. fåfängt prat, "struntprat" l. "rappakalja" l. "dravel" l. dyl. KOLMODIN QvSp. 1: 485 (
1732).
Avledn.
–
SLAGGIG ,
adj. ¹, förr äv. SLAGGOT,
adj.¹ (-ig 1749 osv. -it, n. sg. 1809. -ot c. 1755) [jfr d. slagget, t. schlackig, eng. slaggy]
1) som innehåller slagg, bemängd med l. rik på slagg, slagghaltig l. slaggblandad l. slaggrik o. d.; i sht till
a. 3LIND (
1749;
om bly).
VetAH 1820, s. 337
(om mineral). Ju större chargen är, och följaktligen ju längre smältningstiden, desto slaggigare blir smältan.
TT 1903, Allm.
s. 202. Punktsvetsning kan åstadkommas med rent, slaggigt eller rostskyddsmålat material.
Därs. 1941, M.
s. 112. särsk. (numera bl. i skildring av ä. fÖrh.) till
a, i fråga om härdgång l. metallurgiskt förlopp vid färskning o. d.: som kännetecknas av (riklig) slaggbildning. Om härd botten är upphöjd, går det för färskt och slaggit, eller orent, och järn förslaggas.
ROSBORG StångjSmid. 4 (
1809).
Då gången .. (vid butsmide) vill hålla sig allt för slaggig (lortig), uttappas slaggen. ÅKERMAN Stångj. 81 (
1839).
[SLAGGIG.avl 2]
2) SOm påminner om l. liknar slagg, slaggartad l. slaggliknande; särsk. (geol.) i fråga om struktur hos (i sht vulkanisk) bergart: porös med svängda l. vridna hålrum (alstrade av gaser). EconA 1807, aug. s. 65
(om massa av ett salt utlöst ur lerjord). HEDIN Indien 1: 556 (
1910;
om lava).
Blocklava, med slaggig, sönderskuren och ojämn yta. 3NF 20: 789(
1934).
BonnierLex. 13: 749 (
1966,
om struktur). (till slaggig 1 o. 2):