SPRICKA sprik³a², förr äv. SPRYCKA l. SPRYCKIA, r. l. f; best. -an; pl. -or. ( spricka (-kk-) 1734 osv. sprika 1748-1809. sprycka 1707–1749. spryckia 1738–1755) -y- till nollstadiet av roten i SPRICKA, v. (jfr SPRUCKA)] 1) i (jämförelsevis) fast kropp: gm bristning (sprickning) bildad (i förhållande till sin längd) smal (långsträckt o. kilformig) öppning l. (från föremålets osv. yta sett) streckliknande öppning; rämna; förr äv. i tyg o. d.: reva. Sprickan är bara i ytan av bordskivan, går igenom bordskivan. Få sprickor. BROMAN Glys. 1: 328 (1707). LINNÉ Dal. 375 1734; i stål). Blandar man theruti (dvs. i björnister) litet Alun, så helas thermed sprickor på händer och fötter. ORRELI- US Diurr. 4: 8 (1750). En far, hwars rock har spricka,/ Af sina barn knappt ses. HAGBERG Shaksp. 11: 61 (1851), Ofta får man se talrika sprickor i bergarterna, utan någon vidare förändring i läget af de på ömse sidor om sprickan varande klippdelarne. LINDSTRÖM Lyell 60 (1857). BtRiksdP 1893, I. 1: nr 30, s. 20 (i mur). Att en stor rämna verkligen fanns, eller funnits, i Swabes gruva, framkom som ovedersägligt – från denna gruva kunde man genom sprickan t. o. m se eldarna på Hetortsbotten. LINDROTH Gruvbrytn. 1: 213 (1955). Dold spricka.. (dvs.) sammanfattande benämning på sprickor av olika slag i (träd-)stammens centrala delar. TNCPubl. 43: 332 (1969). jfr BARK-, BEN-, FROST-, GIST-, GJUT-, HORN-, HOV-, HUD-, HÅR-, HÄRD-, HÄRDNINGS-, HÖRNSTÖDS-, KANT-, KAPILLÄR-, KRONRANDS-, KYL-, KÄRN-, KÖLD-, LÄNGD-, LÖNN-, MÄRG-, NAGEL-, RING-, SIDO-, SJÄLV-, SKAL-, SOL-, SÄTT-, TORK-, TVÄR-SPRICKA m. fl. – särsk. a) i uttr. slå (sig) sprickor, jfr SLÅ v. 51 g. Där hade slagit sig sprickor på isen. WESTE FörslSAOB (c. 1817). b) om långsträckt (ofta sekundärt av sedimentär l. vulkanisk berg- art l. mineralisering utfylld) öppning l. bristning (av ofta ansenlig storlek) som uppkommit i (den stelnade) berggrunden (o. kan bestämma l. ha betydelse för topografin). Flintan ar nästan den endas- te och maste stenen i Kritbergen, i hvilkas sprickor hon ligger, och synes fördenskull vara af sielfva kritan genererad. BIBERG Linné Oec. 24 (1750). De djupa (västskandinaviska) fjorddalar- na äro tertiära sprickor, ytterligare utarbetade av en flodero- sion, vars spår (osv.). SOHLIN JoL 240 (1925). Alldeles som vattenytan blottas, när isblocken driva isär, så kommer en ocean att bildas i sprickan som uppstår, när ett kontinentblock delar på sig. Ymer 1931, s. 26. jfr DISLOKATIONS-, FÖRKASTNINGS-, JORDBÄVNINGS-, KARST-SPRICKA. c) (numera mindre br.) i l. efter söm: (gm sömmens uppsprickning bildad) öppning, uppsprucket parti. Att mindre fel och brister (på postväskor), såsom sprickor i sömmarne, smärre hål i lädret eller fodret .. genast afhjelpas och botas. SPF 5: 337 (1828). 2) mer l. mindre bildl.; särsk. dels ss. beteckning för brist (äv. bristande fullständighet), dels (o. numera i sht): motsättning o. d. Jag har att tacka Dig för tvenne bref, båda Gudskelof! af en något friskare ton, än på lång tid varit fallet. Om jag blott kunde lita på att rupturen vore så stor, att sprickan icke strax fylls igen BES- KOW (1837) i 3SAH XLVII. 2: 104. Han gjorde den stora upptäckten, att det finns motsägelser och sprickor i Bibeln, kristendomens fasta grund KOCH Timmerd. 267 (1913). De stora omvälvningar som världskriget fört med sig har skakat den borgerliga världen, satt sprickor i idealbildningen, mins- kat de bildades inflytande och ökat de rikas. HEDBERG DockDans. 232 (1955). Det gällde finna grandet / i strofens öga, sprickan i en vers. GULLBERG Terzin. 100 (1958). – särsk. ss. beteckning för tecken på l. resultat av att sammanhållning l. enighet o. d. (i sht bl. delvis) upphört l. spruckit (se SPRICKA, v. 2 d); motsättning. SvD(A) 1930, nr 39, s. 9. Hur imponerande och solid den svenska fackliga arbetarrörelsens fasad än ter sig, träda dock då och då så pass allvarliga sättningar och sprickor i dagen, att (osv). Därs. 1935, nr 207, s. 4. En risk för öppna sprickor i västalliansens sammanhållning som följd av motsättningarna kring planerna på ett nytt kärnvapensystem och de Gaulles avsikter måste nu anses föreligga. DN(A) 1964, nr 342, s. 7. Det blev tyst och hon kände som om det hade blivit som en spricka mellan henne och hennes kamrater. DAHL När 55 (1966). 3) i allmännare anv. av 1: smal (långsträckt l. kilformig) öppning; springa; äv. (o. numera bl., mera tillf.) med bevarad karaktär av oeg. anv. av 1 (jfr 2. Midt emellan.. (de stora blygdläpparnas föreningspunkter) finnes en öpning, som kallas Sprickan. SCHÜTZERCRANTZ 2Förlossn. 37 (1786). MEURMAN 1847; på skrivpenna). Sprickan på en klöf. Därs. Nyss har jag skådat den älskliga flickan / gå med en yngling på vårlökar gula. / Tandsättet log i den ljusröda sprickan, / älskligt var allt ifrån hattnål till sula. KARLFELDT FridLustg. 72 (1901). – jfr LJUD-, LUFTRORS-, TVÄR-SPRICKA.