© Svenska Akademien. SAOB spalt: S10603; tryckår: 1986
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
SPÄRRA spær³a², v.² -ade ((†) pr. sg spär STIERNHl ELM Parn. 2: 7 (1651, 1868: vpspär). – imper. spärr SCHULTZE Ordb. 4741 (c. 1755)). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, SCHULTZE Ordb. 4744 ( c. 1755: Utspärring), CLAËSSON 1: 3S0 (1859)), -NING. ( sper- i ssgr 1545 (: Sperstädh) – 1674 (: Sperhaken). sperr- 1546 (: Sperrha- ka)– 1847. spär- i ssg 1542 (: Spärståd). spärr- 1745 osv.)
[sv. dial. spärra, streta, spjärna emot, sparka; jfr d. spærre, utsträcka, spærre op, spärra upp, fvn. sperra, sträcka ut, sperrast við, streta emot, nor. dial. sperra, spjärna, streta emot, klämma ihop, mlt. speren, spärra ut, mht. sperren, spärra ut, stråcka, refl.: spjärna emot (t. sperren); i bet. 1–6 sannol. identiskt med SPARRA, v.¹; i bet. 7 sannol. ombildning av SPÄRNA (se SPJÄRNA). – Jfr SPARLAKAN, SPARRA, v.², SPÄRR, sbst.⁴, -SPÄRRA, SPÄRRING]
[SPÄRRA.v2 1]
1) i fråga om ngts utsträckande l. utbredande l. utspännande l. utspretande l. vidgande l. öppnande l. särande l. uttänjande o. d.; jfr SPAR RA, v.²
[SPÄRRA.v2 1.a]
a) i ssgrna UPP-, UT-SPÄRRA o. i de särsk. förb. SPÄRRA ISÄR, UPP, UT.
[SPÄRRA.v2 1.b]
b)
i annan anv.: uppspärra l. utspärra (ngt); spreta ut med (ngt); äv. med obj. ersatt av prepositionsbestämning (se α, β); utom i β o. ss. förled i ssgr numera nästan bl. (i vitter stil) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: spretande l. stickande l. pekande rakt ut l. uppåt l. vidöppen, utspärrad, uppspärrad; äv. bildl. (se α). SCHULTZE Ordb. 4741 (c. 1755). JOHANSSON HomOd. 5: 65 1844; i p. pf., om fägelvingar). STRINDBERG SvÖ 1: 4 1882; i p. pf., om klor). Heléne såg det smärta .. (stoet) sträcka halsen öfver gärdesgården och med spårrade näsborrar supa in luften. DENS. Giftas 2: 89 (1888). (Demonstranternas) an- sikten ha fått uttryck, underbara, förvirrade, ögonen äro vidt spärrade, dragen anstrångda till det yttersta. DN 1907, nr 13240 C, s. 2. "Har du kanske råkat ut för Heklefjälls trollkäring?" sporde översittaren och allas ögon i salen spärrades. HÖGBERG Storf. 175 (1915). Ge- nom en konsekvent beskärning, ibland kornpletterad med spärrning av grenarna, kan (päron-)träden rätt snart få den önskade formen – låga och breda. SvD(A) 1959, nr 78, s. 12. – särsk.
[SPÄRRA.v2 1.b.α]
α)i de nu obrukliga uttr. spärra blickar på ngn, med uppspärrade ögon kasta blickar på ngn; ngns ögon spärras på ngn, ngns ögon spärras upp o. riktas mot ngn; spärra på alla sina vingpennor till ngt, bildl., göra sig redo för ngt, förbereda sig för ngt. Dock – jag ursägtar Dig, att du så sperrar på alla dina vingpennor, till flygt ifrån mig och dem sorn hafva dig kar. TÖRNEROS (SVS) 2: 190 (1827). Fången reste sig hastigt upp och spärrade blickar som spjut, på den intrådande. CRUSENSTOLPE CJ 1: 410 (1845). Vid .. (grevinnan Pipers) ord spärrades allas ögon ornsorn på Grefvinnan och på Öfver- Intendenten. DENS. Tess. 4: 5 (1849).
[SPÄRRA.v2 1.b.β]
β) i uttr. spärra med ngt, spreta med ngt, spärra ut ngt. Där katten låg framför den öppna spisen och välbehagligt spärrade med klorna. ÖSTERGREN (1945). Spärra med fingrarna. IllSvOrdb. (1955).
[SPÄRRA.v2 2]
2)
[eg. specialanv. av 1]
boktr. vid sättning (tryckning) skilja trycktyperna (i ord l. mening o. d.) med särskilt mellanslag för framhävande av orden osv. l. av estetiska skäl, vid sättning osv. öka mellanrummet mellan tryckbokstäverna: särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om stil, ord o. d.: stil osv. där trycktyperna är åtskilda på ovan angivet sätt. Sätta en rubrik med spärrad stil. Meningen, orden skall spärras. Täubel Boktr. 2: 53 (1823). I Verserna önskar jag, att de med annan stil utrnärkta orden i stället måtte utmärkas med samma stil, spärrad eller spaltad. ATTERBOM (1840) i 3SAH LV. 2: 114. För att framhäva enstaka ord och me- ningar, som förekomma i ett textarbete, begagnas en del utmärkande stilar, såsom spärrad, kursiv (osv.). ELGE BoktrK 9 (1915). Vid uppräkning af sökandena till en eller annan tjänstebefattning (skulle) namnen på dem, som stu- derat i Lund, alltid spärras (i Lunds weckoblad). Lundag- Kron. 2: 186 (1921). – särsk. (mera tillf.) allmännare: rista (runor o. d.) med stora mellanrum mellan runorna. Runristaren har .. skisserat sin skrift med tunna ritsor, och synes med stöd därav ha förtrångt eller spärrat runföljden, innan den slutligt utfördes. AntT XXH. 1: 26 (1917).
[SPÄRRA.v2 3]
3)
[sannol. efter roönster av spretande (se SPRETA, v.)]
i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: spretande l. stickande l. pekande rakt ut l. uppåt. VLBibl. Bouppt. 1782, fol. (om fötter på bord). FISCHERSTRÖM 4: 271 1795; om bladflikar). De nakna trädskeletten stå där på myren med grenarna spärrande mot skyn. ÖSTERGREN (1945).
[SPÄRRA.v2 4]
4) streta l. spjärna; streta l. spjärna med (ngt).
[SPÄRRA.v2 4.a]
a) i den särsk. förb. SPÄRRA (E)MOT.
[SPÄRRA.v2 4.b]
b) ()
i det bildl. uttr. spärra händer och fötter emot ngn, opponera sig mot ngn, göra motstånd mot ngn o. d. HSH 35: 204 (1635).
[SPÄRRA.v2 5]
5) spänna l. göra motstånd o. d.
[SPÄRRA.v2 5.a]
a) i fråga om att det vid orätt dimensionerad fals uppstår spänningar i bokblockets yttre ark (som vid öppnande av boken följer med pärmen upp); i den särsk. förb. SPÄRRA UPP.
[SPÄRRA.v2 5.b]
b) (numera föga br.)
refl., i uttr. spärra sig, om bok l. bokrygg: (på grund av att pärmarna vid inbindningen fastsatts för nära falsvecket o. för tjockt överdragsmaterial använts) spänna l. göra motstånd (o. gå sönder) vid öppnandet (av boken). För trånga ryggar spärra sig och falla aldrig väl upp. Thon o. Kirsch 89 (1856). Man .. bör se till .. att permen hvarken kommer för nära till falsen, eller ansättes för långt derifrån, emedan i förra fallet boken spärrar sig för mycket. Därs. 91.
[SPÄRRA.v2 6]
6) pressa (samman ngt); anträffat bl. bildl., i ssgn SAMMAN-SPÄRRA.
[SPÄRRA.v2 7]
7) i fråga om att sparka l. trampa på ngt; i den särsk. förb. SPÄRRA UPP.
Särsk. förb.:
SPÄRRA EMOT ¹⁰ ⁰⁴ l. MOT ⁴. till 4 a: göra motstånd mot (ngt), streta emot (ngt); äv. utan obj.
LIND 1: 277 (1738). SvSaml. 4: 127 (1765; utan obj.). Det är icke klokt att söka spärra emot utvecklingens gång. SvD(A) 1929, nr 348 s. 30.
SPÄRRA ISÄR . () till 1 a: föra (saxskänklar l. dyl.) isär. UB 6: 135 (1875).
SPÄRRA MOT , se spärra emot.
SPÄRRA UPP ¹⁰ ⁴, äv. OPP ⁴.
[jfr t. aufsperren]
jfr uppspärra.
[SPÄRRA UPP.fb 1]
1)
till 1 a: vitt öppna (ögonen l. munnen o. d.), i sht ss. uttryck för förvåning l. nyfikenhet, ofta övergående i bet.: göra stora ögon, stirra l. lyssna med stor förvåning resp. gapa (se gapa, v.
[SPÄRRA UPP.fb 5]
5) i (ytterlig) förvåning, äv. bildl., närmande sig bet.: bli häpen; förr äv. i uttr. spärra ögonen upp, spärra upp ögonen.
SCHULTZE Ordb. 4744 ( c. 1755: ögonen up). SAHLSTEDT (1773: munnen). Jag spärrade upp ögonen, gned dem och öfvertygade mig om att jag icke sof. LIDFORSS DQ 2: 256 (1892). Spärra upp ögonen af förvåning. NOREEN VS 1: 14 (1903). (De unga) tiga i församlingen så rigoröst, att man spärrar upp ögonen, när någon klyver näbb. Publicistklubb. 265 (1924). Varje gång någon skönhet frasar förbi hans stol, så reser han sig, spärrar upp sitt enda öga så att det blir stort sorn ett tefat och säger: Ah! AURÉN ResMänn. 190 (1937).
[SPÄRRA UPP.fb 5.slutet]
särsk.
[SPÄRRA UPP.fb 5.a]
a) i vissa nu obrukliga uttr. α) spärra upp ögonen på ngt, för att beteckna att ngn spärrar upp ögonen av intresse l. betraktar ngt med stor förvåning. Fuller sijr Jag at verlden ähr vpsteltt, och sperrar vp ögonen på denne fredz tractat. AOXENSTIERNA Bref 4: 81 (1643). β) spärra upp näsa och mun, äv. spärra mun och näsa upp, för att beteckna att ngn gör stora ögon l. stirrar l. lyssnar med stor förvåning. (Sv.) Han spärrar munn åkk näsa up, (lat.) Attonitus audit. SCHULTZE Ordb. 4744 (c. 1755). Spärra upp näsa och mun (af förundran). NORDFORSS (1805). γ) spärra sina ögon och öron upp, för att beteckna att ngn gör stora ögon o. spetsar öronen. RUDBECKIUS Luther Cat. 130 (1667). δ)
[med viss anslutning till spärra, v.¹ (i bet. 6)]
förse (munnen) med munkavle, täppa till (munnen). WESTE 2: 1500 (1807).
[SPÄRRA UPP.fb 5.b]
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1; särsk. dels i uttr. spärra upp öronen, spetsa öronen, hålla öronen på helspänn (av förvåning l. nyfikenhet o. d.), dels i uttr. spärra upp sig, om människotanken: vidga l. öppna sig. Branta åsar, på hvardera sidan om hvilka bottenlösa sjöars afgrund spärra opp sina gap. CYNGÆUS 5: 33 (1837). THYRÉN O2 19 (1908: spärrat upp sig). Sirenerna tjuter, lanternorna spärrar upp mörkret, snälltåg rusar fram med sovande människor och vaket lokfolk. Vi 1947, nr 39, s. 6. Jag spärrade upp öronen. Här var någonting som vädjade också till mitt intresse. MALMBERG StyckVäg 39 (1950).
[SPÄRRA UPP.fb 2]
2) (numera bl. tillf.) till 1 a: bända l. spänna upp (ngt). (Asarna) spärrade .. upp Fenres gap med ett svärd, så att fästet står i den nedre käften och spetsen i den öfre. NF 4: 1137 (1881).
[SPÄRRA UPP.fb 3]
3) (föga br.) till 5 a, om bokrygg: (på grund av att pärmarna vid inbindningen fastsatts för nära falsvecket o. för tjockt överdragsmaterial använts) spänna sig l. göra motstånd vid öppnandet av boken varvid det yttre arket följer med pärmen upp. KEY Amatörbokb. 55 (1916).
[SPÄRRA UPP.fb 4]
4) (i vissa trakter, föga br.) till 7: sparka l. trampa upp (ngt). Åkrarna spärrades upp af hästhofvar. TurÅ 1911, s. 263 (i återgivande av äldre berättelser om ryssarnas Aramfart i Skellefteåtrakten år 1809).
SPÄRRA UT ¹⁰ ⁴.
[jfr t. aussperren]
jfr utspärra. till 1 a.
[SPÄRRA UT.fb 1]
1) spreta med (ngt, t. ex. fingrarna), sträcka ut (ngt) åt olika håll, sära på (ngt), skilja åt; skreva med (benen); utbreda l. utspänna (vingar o. d.); sticka ut (taggar o. d.); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av prep. med; i p. pf.: utsträckt, spretande; äv. bildl. Då .. (skalbaggen) lägs på ryggen .. (har) hon mycken möda at wända sig på föttren .. doch kommer hon der til, när hon spärrar ut med wingskalen och med fötterne fattar i jorden ofwan för hufwudet. LINNÉ Öl. 154 (1745). Då .. (igelkotten) blir rädd, rullar han ihop sig som ett nystan och spärrar ut taggarne. BERLIN Lrb. 27 (1852). Han hade en gång kommit på kant med lifvet, och som en igelkott spärrade han nu sina taggar ut, i tid och otid. LUNDE- GÅRD Prins. 90 (1889). (Älgen) kan .. genom att spärra ut sina klöfvar åt sidorna med en beundransvärd säkerhet vandra öfver sanka kärr .. utan att sjunka ned. LbFolksk. 266 (1890). FORSSLUND Djur 177 1900; om gädda, med avs. på fenor). Stenblock vältrar en (i Tartaren); i ett rullande hjul är en annan / spärrad ut med armar och ben; i evighet sitter / Theseus utan att röra en lem. VLitt. 1: 453 (1902). 2NF 19: 573 1913; om videnattsvärmare, med avs. på vingar). Spärra ut fingrarna, benen. SvHandordb. (1966).
[SPÄRRA UT.fb 1.slutet]
särsk.
[SPÄRRA UT.fb 1.a]
a) i uttr. spärra ut sig. α) spreta l. streta l. breda ut sig åt olika håll o. d.; om gren o. d. äv.: peka l. sticka rakt uppåt l. utåt. En blinddörr öppnade sig, hvarigenorn utträdde en förfärlig gestalt .. hvars röda hufvudhår sperrade ut sig, liksom mahnen på ett retadt lejon. BLANCHE Våln. 614 (1847). Angeljärn med hullingar, hvilka vid betets vidrörande spärra ut sig och fastna i svalget, hafva brukats för fångst af rofdjur. Fatab. 1906, s. 117. Hos .. t. ex. eken och lönnen, spärra .. (sidokvistarna) ut sig tämligen oregel- bundet åt olika håll. SvSkog. 161 (1928). β) () om kronblad: veckla ut sig. MÖLLER PrincBot. 16 (1755).
[SPÄRRA UT.fb 1.b]
b) () i uttr. spärra ut cirkel, sära på l. skilja benen åt på cirkel (se d. o. II 1). SAHLSTEDT (1773). MÖLLER (1807).
[SPÄRRA UT.fb 2]
2) () med avs. på mun l. ögon: spärra upp. LIND (1749).
Ssgr(i allm. till 1):
SPÄRR-ALM. (mindre br.) trädet Ulmus glabra f. pendula Rehd. (med solfjäderlikt utspärrade grenar), paraplyalm. Spärralm. Vacker hängalm med horisontalt eller skärmaktigt utbredda grenar. Sonesson HbTrädg. 682 (1919). VåraKulturvN 273 (1977).
– (2) SPÄRR-APPARAT. (föga br.) i sättmaskin inmonterad apparat för automatisk spärrning av ord. GrafUppslB 755 (1951).
SPÄRR-BLADIG. om blad (särsk. dess spets l. topp) l. fjäll (se fjäll, sbst.² 2 c): utspärrad; särsk. (o. numera nästan bl. bot.) i uttr. spärrbladig vitmossa, om vitmossan Sphagnum squarrOsum Crome. HARTMAN Bot. 142 1843; om blad). BokNat. Liv. 168 (1951: vitmossa).
SPÄRR-BLADS-MOSSA ~⁰²⁰. (föga br.) den till fam. Hypnaceæ bland mossorna hörande arten Rhytidiadelphus squarrosus (Hedw.) Warnst. (som har utspärrade blad), hakmossa. KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 24 (1907). SvSkog. 265 (1928).
SPÄRR-BLICK. () om blick med uppspärrade ögon. Den fjäsade gästen .. reste sig och lät en .. spärrblick träffa Büchler. SCHOLANDER I. 2: 40 (c. 1870).
SPÄRR-FJÄLL. zool. om vart o. ett av de trespetsiga, vassa fjäll (se fjäll, sbst.² 1) som sitter på undersidan av svansen hos trädklättrande myrkottar o. som spärras ut o. trycks mot trädstammen vid klättring (o. därvid spärrar glidvägen); i sht i pl. FoFl. 1910, s. 59.
SPÄRR-GREN. spretande gren; i sht i pl. Paraplyformigt utstående spärrgrenar. APhytogeogrSuec. 8: 157 (1936).
SPÄRR-GRENIG. (i fackspr.) om växt: som har rakt utspärrade grenar. Stäkran .. (har) spärrgrenig, glatt, strirnmad stjälk. ROSENDAHL Farm. 250 (1895). APhytogeogrSuec. 8: 43 1936; om gran).
Avledn..:
spärrgrenighet , r. l. f. APhytogeogrSuec. 8: 157 (1936).
SPÄRR-HAKE, sbst.² (sbst.¹ se sp. ¹⁰597).
[jfr (i bet. 1) mlt. sperhake, t. sperrhaken]
[SPÄRR-HAKE.ssg 1]
1) () == spärr-hake sbst.², FogderäkNyslott 1543. DALIN (1854).
[SPÄRR-HAKE.ssg 2]
2) (i fackspr.) instrument varmed kroppsdelar (t. ex. käkarna, ögonlocken) under operation hålls isär. KatalStille 1926, s. 69.
SPÄRR-HORN.
[jfr t. sperrhorn]
(föga br.) == sparr-horn. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 116.
SPÄRR-KLÄTTRANDE, p. adj. (tillf.) jfr -klättrare. VäxtLiv 5: 426 1940; om buskar).
SPÄRR-KLÄTTRARE. (tillf.) om växt som klättrar l. slingrar sig uppför andra växter gm att stödja sig med ut- spärrade grenar l. medelst taggar l. hakar o. d. pä grenarna. Lianer indelas i spärrklättrare, rotklättra- re, slingerväxter och klangväxter. 3NF 12: 1090 (1930).
SPÄRR-KRAGE. (numera bl. tillf.) == sparr-krage. SOLDAN (1850) hos AHO Soldan 212. VALLGREN MatGubb. 64 (1917).
SPÄRR-LAV bot.
[SPÄRR-LAV.ssg 1]
1) lavarten Cornicularia divergens Ach. (som har utspretande smågrenar). KROK o. ALMQUIST Fl. 2: 106 (1907).
[SPÄRR-LAV.ssg 2]
2) () lavarten Cornicularia aculeata (Schrb.) Ach. (med spretande grenar), hedlav. ACHARIUS Lich. 214 (1798).
SPÄRR-LOSTA. bot. gräset Brachypodium pinnatum (Lin.) Beauv. (som har utspärrade ax), backskafting; jfr sparr-losta. KROK o. ALMQUIST Fl. 1: 233 (1905). FoFl. 1974, s. 85.
Ssg (bot.):
spärrlost-släkte(t). släktet Brachypodium Beauv. NATHORST SvVäxtn. 83 (1905).
– (2) SPÄRR-SKRIFT. (tillf.) jfr -stil. HENRIKSSON Pyskl. 299 (1901).
– (2) SPÄRR-STIL. om stil (i tryck) som är spärrad; äv. bildl., i uttr. tala i spärrstil, tala särskilt högt o. tydligt, tala med emfas (för att ge eftertryck åt det sagda). (Mördarens) sista ord .. återgåfvos med spärrstil i alla tidningar. GREBST Året 182 (1913). "Har hon rest!" Herr van Schleetens häpnad och missräkning kommo honom att tala i spärrstil, som en aktör. SERNER YussufKh. 171 (1916).
SPÄRR-STÄD. () == sparr-städ. HOLMKVIST BergslHyttspr. 90 (i handl. fr. 1542: Spärstäd). HFinlH 4: 296 (1556).
SPÄRR-TÅNG, sbst.² (sbst.¹ se sp. ¹⁰587). tång varmed ngt säras l. hålls isär; särsk. (med.) om sådan tång varmed kroppsdelar (t. ex. käkarna, ögonlocken) hålls i sär under operation o. d. Spärrtång .. hvarmedelst plåtens snittdelar spännas från hvarandra o. derigenom möjliggör lättare klippning och efterskjutande af plåten. PriskatalSonesson 1895, s. 60. LINDSKOG o. ZETTERBERG 535 (1975).
SPÄRR-VIPPA. (i fackspr., i sht lant.) starkt utspärrad vippa på växt. UtsädT 1896, s. 197.
Ssgr (i fackspr., i sht lant.):
spärrvippe-havre. havrearten Avena sativa Lin. (med starkt utspärrad vippa). LB 2: 345 (1900).
spärrvippe-typ LB 2: 346 (1900).
SPÄRR-VUXEN, p. adj. skogsv. om träd: som har vitt utspärrad o. vidare krona än andra träd; äv. om rotsystem: som är vitt utspärrad. SkogsvT 1904, s. 73 (om träd). HbSkogstekn. 741 (1922).
SPÄRR-VÄXT, p. adj. jfr -vuxen. HALLER o. JULIUS 118 1908; om träd.)
Avledn.:
SPÄRRIG , adj. ¹
[jfr t. sperrig]
till 1, om växt(del): spretig l. utspärrad l. spärrgrenig; jfr sparrig. Spärriga snår, grenar. SCHULTZE Ordb. 4741 (c. 1755). Björkskogen stod gles med spärriga kronor. HEMBERG ObanStig. 142 (1896). NITZELIUS BokTräd 174 1958; om träd).
Avledn..:
spärrighet , r. l. f. om förhål- landet l. tillståndet att vara spärrig. ÖSTERGREN (1945). SAOL (1973).