STAGG stag⁴, sbst.¹, m. l. r.; best. -en; pl. -ar. ( stag 1790 (: Sillstag). stagg 1783 (: Sille-stagg), 1836 osv.) [sv. dial.
stagg; jfr fd.
stag (d.
-stag, i ssgn
hundestag); nära besläktat med nor. dial.
stegg, stagg, o. etymologiskt identiskt med
STAGG, sbst.²]
(
i vissa trakter)
[STAGG.sbst1 1]
1) om spigg (särsk. storspigg).
(Spiggen) kallas för dess taggiga fenstrålar, Pigg, Spigg, Stagg. SkandFisk. 20 (
1836).
LILLJEBORG Fisk. 1: 344 1884;
om storspiggen).
SvFiskelex. 1955;
om storspigg). jfr
HORN-,
HUND-STAGG.
[STAGG.sbst1 2]
2)om sillunge (använd l. avsedd ss. agn); ofta koll.: sillyngel.
HOLMBERG Bohusl. 2: 90 (
1843;
koll.). Agnet
(i ålkupan) är ofta sillyngel ("stagg"), som man fiskar med en mindre landvad.
(HANESON o.) RENCKE Bohusfisk. 232 (
1923).
SvFiskelex. (
1955).
jfr SILL- STAGG.
Ssgr (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
: (1) –
STAGG-SILL.
[jfr d. stagsill, staksill, taggmakrill]
fisken Trachurus trachurus Lin., som kännetecknas av taggiga fenstrålar o. en rad taggiga fjäll, (egentlig) taggmakrill. NILSSON Fauna 4: 153 1852;
från Kullen).
Avledn. (till
1):
–
-STAGGARE ,
m. l. r. om storspigg; i ssgn
horn-staggare.